av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
ons, 2011-04-06 - 11:36

..hur jag tänker på mitt alkoholtänk...

Varje morgon när jag vaknar är jag dödstrött för att jag gick och lade mig alldeles för sent som vanligt...
Och det känns ju som skit att man måste hasta iväg till jobbet nästan alltid försenad...
Men det finns en stor skillnad, det kommer inget 2 tons betongblock fallandes i 120 km i timmen ovanför mig,
fullspäckad med ångest och fyllsjuka, det finns inte kvar där, det är borta!

Och för det är jag tacksam, och nöjd över att jag under gårdagen skötte mig, det är dagens första "lycka"..
Redan detta gör det mycket lättare att pallra sig ur sängen, .."jag är nöjd.."

Förutsättningarna är mycket bättre inför resten av dagen,
behöver inte oroa mig för farbror blå, och vilka omvägar jag ska behöva ta till jobbet med bilen för att undgå "risken" att bli tagen..
Jag är mycket "friare" i mitt tänk...

På jobbet tvingas jag umgås/närvara med en massa energitagare som vill flytta sitt dåliga mående över på mig,
där kan jag inta två positioner, vara tyst och frångå massan med käbblare, risken för att bli en hackkyckling är överhängande...
Jag kan också vara den som tar striden, käftar emot och blir arg på allt och alla, nu är risken att jag blir en tjurgubbe istället...
Eller så kombinerar jag dessa två, är tyst men har mord i blicken,.... funkar också...

Hursomhelst, det jag blir "utsatt" för på jobbet är .....bara ett jobb, inte mitt liv, även om det tar 8 timmar av min dag,...nästan varje dag.
Ska jag låta detta få äta upp mig, tillåta mig brytas ner av detta?, nähejru' min pansarplåt fungerar fortfarande...
I bilen på vägen hem åker mina skuldror ner och jag börjar känna att jag har ryggen fri, jag kan slappna av...

Nu återgår jag till "livet" det liv som jag har kontroll på, hem till familjen med matlagning, träningar osv...
Inte ett dugg mycket mindre stressigt, men det är jag som har möjligheten att styra, jag kan avgöra vad som är viktigt...

När natten kommer och familjen har gått och lagt sig, då börjar MIN tid, hela min tid, och jag försöker njuta så mycket jag bara kan av "friheten".
Friheten tar sig tid och därför hamnar jag i säng så sent...

En ny morgon tar sin början, och jag vaknar alldeles för sent...och dödstrött...

Ja ni ser hur mitt ekorrhjul snurrar runt i ännu en cykel...

Titta in det hära mönstret, finns det någonstans en möjlighet ens en chans att hinna med att dricka något med alkohol...
Ser ni hur bräcklig hela min situation är, med stressen inför jobb och familj...
Hur mycket mer jag skulle kunna förstöra genom att välja att dricka alkohol...
Mitt jobb skulle defenitivt inte blivit bättre, inte min stresstålighet heller...
På min "fri"-tid hinner jag inte med att dricka, och jag orkar absolut inte med några mer motgångar som ångest osv..

Så varje dag jag väljer att inte dricka något med alkohol, så klarar jag med nöd och näppe att hålla näsan ovanför vattenlinjen,
jag hade drunknat om jag hade valt fel, det är en ren överlevnadsinstinkt...

Det finns inte helt enkelt "tid" för att dricka, inte enbart den tiden det tar att bälja i sig den, utan all den andra tiden den tar för sig av..
den tiden som jag inte har till övers...

det är väl lite av livets valmöjligheter man har, att prioritera och att få möjligheten att få välja...

Om ni undrar vad jag gör på nätterna?
Då sluter jag mig själv, riktar blickarna inåt och "slutsummerar" dagen, hur blev den?
Jag analyserar alla motgångar jag har haft, och undrar hur jag tog dem, kan jag ändra det till något bättre...?
Och ALLTID!... försöka finna något gott med dagen, något jag kan frodas över och öka min egna självkänsla...
Låta tankarna spinna vidare, en "spinn-off" grej jag surfar på i mitt huvud, en fantasi...

Tror ni jag skulle vilja byta ut detta mot ett fyllsurr i skallen, vara lycklig på "låtsas", och vakna på morgonen och upptäcka att livet är precis tvärsom???

Nä, då är jag hellre kvar i verkligheten, kickarna kommer långsammare, och jag får själv söka upp dem...

Livet känns lite rättvisare så...

/Berra

vana
ons, 2011-04-06 - 13:41

håller med dej,så är det.
Vi har en ironisk arbetsledare på mitt jobb,som jag ibland tvingas ta kontakt med.Hon jobbar på företaget som sköter assistansen..Har haft jätteont i ryggen i ca 2 veckor nu.Var sjukskriven lördag/söndag pga det..Kände igårkväll att jag inte skulle klara att gå på kursen(första hjälpen),som assistansen givit mej (Kunden som betalar)eftersom jag troligen skulle behöva böja mej mkt osv(praktiska övningar)så jag skickade ett sjukmejl sent i gårkväll.
Fick ett absolut otrevligt svar.
Dessutom ett extramejl där hon visar korrespondensen med kursledaren,huruvida de ska debitera kunden 800 kr eller ej.Samt att hon skriver t mej att jag belastat kundens konto på 800 spänn i onödan.
Jag blev SÅ ARG!!!
Vad hade jag med detta att göra?Det räcker med att jag har sjukskrivit mej.Basta!
Jag skrev just det tbaka t henne,att hon belastat mitt dåliga samvete + att jag har ont i ryggen o att hon får faktiskt sluta med det.Jag skickade även vår mejlkorr. till kunden(som är anhörig till den jag tar hand om)o skrev att de får väl dra av de 800 på min lön om det är så illa...tackolov har jag bra/fin kontakt med anörig till Mså det löser sej.
..
Ska iaf t dr på tisdag o kolla ryggen,ev.röntga...

Berra
ons, 2011-04-06 - 16:02

..det är bara ett jobb, inte ditt liv...

Det är väl ganska så typiskt att chefer tänker i tid och pengar, de är ju de som ska skylta uppåt och utåt med det...
Skillnaden idag är att man som chef inte har lärt sig att man "dämpar" dessa smällar, man förflyttar inte ansvaret över till kund eller arbetstagare.
Man ska låta "företaget" ta självaste smällen...
Man pratar om valfrihet och privatiseringar, men det enda som händer är att man sätter marginalerna smalare, och tvingas pungslå sina arbetstagare hårdare.

Det du borde kanske ha gjort vore väl att avanmäla dig lite tidigare, så kanske hon/han kunde fått tiden att göra ändringar...
Avboka kursen, elle låta någon anna få ta del av den, vad vet jag..?

..men att kränka dig har ingen rätt att göra, vill hon/han svära sig fri från ansvaret och lägga det helt på dig, så måste det göras med en viss finess...
Och det är väl det som jag mest reagerar på idag, cheferna är/har inte de rätta förutsättningarna, chefsämnet att bli chefer idag..
Man slänger in vilken klumpeduns som helst, dänger till dem en fet lön, och säger att lös det hära...
Och sedan har de i sin tur svurit sig fria från sitt ansvar...

Att bli tilldelad chefstitel idag med personalansvar skulle kräva en rejäl utbildning, det handlar inte bara om att flytta pengar hit och dit...
Det handlar om så mycket mer, människor, och hur man behandlar människor, empati, förståelse...
Idag är de nästan så att man tillsätter de största psykopaterna på chefspositioner, för de SKRÄMMER sina undersåtar till lydnad, hotar, kränker..

Är det inte undra på om vi söker lyckan i att försvinna med alkoholruset, vi vill fly bort verkligheten...
För andra klickar det, och de tar med sig hagelbössan till jobbet nästa dag..
Vilken tur att jag inte hade någon bössa hemma när jag mådde som sämst...

/Berra

vana
ons, 2011-04-06 - 16:21

ja rätt har du.
o visst skulle jag avbokat tidigare,det borde vem som helst förstå,att jag förstod det(hon,då)
Tackolov gillar inte kunden företagschefen heller,så vi ska byta företag(om det nu blir bättrehar mkt med personkemin o göra.Vissa chefer KAN faktiskt lämna privata sfären hemma o vara neutral på jobbet.

surran
ons, 2011-04-06 - 22:25

Kom ihåg att livet är ett mirakel.Kom ihåg att tankens kraft är stor.Kom ihåg att det finns bara nu - så gör det bästa du kan av nuet.Kom ihåg att tillåta dig att känna.Kom ihåg att din sanning finns inom dig.Kom ihåg att det är bara med hjärtat som du kan fatta rätt beslut.Kom ihåg att allt är möjligt bara du tror och vill det tillräckligt mycket.Kom ihåg att du är ljus och vacker! Kom ihåg att du är unik.

Tyckte den var så fin!!

Natti natti

lilla jag
ons, 2011-04-06 - 22:58

Ja, visst är det själva f*n att man inte kan få stöd från sitt eget jobb!!??

Jag har brottats med en del psykiska problem (sjukdom som dessutom är
styrkt och diagnostiserad av läkare) och har varit sjukskriven en hel del...
Till en början blev det många korta sjukskrivningar och till slut så reagerade
högsta chefen.

För att göra en lång historia kort, så slutade det med en lång sjukskrivning på
flera månader och du ska ju inte tro att jag hörde ett jäv*a knäpp från mina
sk "kollegor"!!! Å andra sidan är de ett gäng bittra, griniga och missunsamma
idioter så...

Tänk att det finns personer som orkar slösa så förbannat mycket energi på
att bara racka ner på andra!

Eftersom jag jobbat på att se saker från den ljusa sidan så har jag iaf kommit
fram till NÅGOT bra med "kollegorna"...
Under min sjukskrivning ( när jag fick mer distans) så insåg jag att jag
ville byta yrkesbana helt och hållet!

Så tack till idioterna som fick mig att vakna upp och inse att jag är värd
något MYCKET BÄTTRE! Ha!!

Imorgon ska jag på AA-möte och får min 2månaders- "medalj"! :-))
Så tack och godnatt så hörs vi snart igen!

Kram till alla er!

Berra
tors, 2011-04-07 - 10:13

..så har "lill-lördagen" Onsdagen gått ur minne, inte för alla, men för mig i alla fall...
Glad för att jag inte längre under mitt favoritprogram häller i mig ett par starköl som lätt kan bli flera, och då blir inte Torsdagsmorgonen något att vilja minnas..
Så ..jo jag är "nöjd" med mig själv, klappar mig lite på axeln och tycker att jag är duktigt, för det är jag...
Eller det kanske låter dumt, jag är duktigt för att jag INTE gör någonting, om jag inte går på Bio, är jag duktigt då, eller inte klappar hunden???

Det är precis som om vi måste begränsa oss hela tiden, inte äta fet och dålig mat, inte sitta och fläska framför TV'n för mycket, inte äta snacks, inte äta godis, inte shoppa, inte..inte..inte...
Har vi nu i vår utveckling kommit så långt att vi måste hindra oss ifrån att må FÖR bra...
Jag menar..kroppen gör precis det den ska, samlar på sig överskottet av näringen och bildar fettlager inför kommande svältperioder...
Tänk om fyllan kunde funka så, den samlar på sig när vi dricker för mycket, och pyttsar sedan ut det i små portioner så att vi smålullar hela tiden...
Då kunde man aldrig bli så där knäckfull, utan det blev bra under en längre tid istället...

I vissa länder dricker man ju hela tiden, men i små portioner, ett glas vin till maten, en liten stänkare till kaffet osv
Det har kanske blivit "fult" att vara berusad i deras länder, man förlorar ansiktet och blir inte respekterad då?
Och så ställer man sig frågan, är det ett bättre liv då, fungerar alkoholen i dessa länder, har de inga problem då?
Vad gör jag då?, försöker jag rättfärdiga drickandet i andra länder?
Nej jag fortsätter bara att fundera, om alkoholen någonstans i världen fungerar, gör den det..?

Alkoholen måste ju ha funnits i tusentals år, har man under den här tiden fortfarande inte kunnat bestämma sig om den har fler nackdelar än fördelar...
T.o.m kyrkan bjuder ju på Jesu blod, de ska ju stå för det sunda tycker man...
Eller är det bara som så, att lite alkohol fungerar, men för oss missbrukare fungerar bara ett sätt, och det är inget...
Felet ligger inte hos dem, utan hos oss, vi ser orättvisorna, det är vi som vill förmana...
Skulle de som är laktosintoleranta få sin vilja igenom så fanns det väl inga mjölkprodukter kvar alls i världen, eller är jag dum nu?

Så vad är det jag försöker vilja säga???

Att det spelar ingen roll, hur mycket du än frestas, om det så stod dukat gratis på gator och torg, vem tvingar dig?
Vi står alla dagligen inför frestelser, det har kanske flyttat in en pangpingla på gatan mittemot, det betyder ju inte att man går dit och humpar henne för det?
Någonstans i vårat minne så förknippar vi hela tiden alkoholen med något trevlig, något kul som ska hända, skratt och glädje, eller hur?
Varför är vi inte snusförnuftiga, och tänker på det som händer EFTER att man har druckigt alkoholen, intrigerna, slagsmålen, känslosvallen osv..

Man kopplar alkoholen med någon sorts förväntan....varför bara den positiva, varför inte med tårar, blod och sönderslagna saker, ansikten osv...

Nä, för mig har alkoholen visat sitt rätta ansikte, den är ful och falsk, skönmålar, och balanserar vettet på gränsen till fullständigt galen...
Och likt en korkskruv gängar den in sig i själen (korken), drar den ur ...och tömmer kroppen på sitt verkliga innehåll...
Kvar står man likt en tomflaska utan något värde, för man är tom och innehållslös, och man är bara en belastning..
Får någon tag i dig, så vill de bara göra sig av med dig, kasta dig bort, för kroppslig återvinning..
Finns det inga igloosar för tömda själar??

Berra funderar...

Berra
fre, 2011-04-08 - 09:07

..idag ska jag fortsätta att vara o-alkoholiserad för min egna skull...

För att jag vill...
För att jag INTE... vill förnedra mig ännu en gång...
För att jag vill ha kontrollen...
För att jag är värd det...
För att helgen är värd detta...
För att min familj är värd detta...

För att om livet ska gå vidare, så måste jag orka ta sådana beslut...

Helgen är ...min!

/Berra

Berra
lör, 2011-04-09 - 23:00

Hade jag en sådan j*vla grinkväll, att jag nästan...

..nästan tänkte, "äh vad fan, i vetenskapligt syfte..."

Jo jag var på väg att "testa" min nykterhet, inga doubts about that...

Jag var så fruktansvärt grinig, trött och eländig att jag bara visste att detta fungerar inte ens med den starkaste av huvudvärkstabletter...
Det var det, eller att gå och lägga mig....

För många motgångar, och för mycket funderande blev nästan mitt fall..

Hade jag glömt något?, jo mig själv...

Får aldrig glömma bort mig själv, måste ...måste hålla koll på var jag står och hur jag mår...

Glömmer jag bort detta är jag handfallen, och hamnar närmare än vad man tror...dit jag inte vill igen
Inte falla för stress och andras o-välmående, inte låta mig dras med...

Hur gick det då, ja inte kan man gå och lägga sig kl 8 en fredagskväll, men jag "surade ut" till midnatt,
och sedan efter en god natts sömn, var det nästan tvärs om, själaglad och full av hyss...

Allting var som bortblåst, jag hade hunnit ikapp mitt egna liv, och satt vid rodret igen, skönt!

Idag har vi fem haft en supedduperdag, gjort massor, respekterat varandra och bara mått bra...
Trots en massa tunga och svåra beslut så har det bara dundrat på, och jag har full koncentration..
Kvällen avslutades med att bralla igång grillen och massor av tzatziki, gisses så gott...
Jodå, rödvinsglaset stod på bordet, men inte vid min tallrik...!!!
Mådde jag dåligt av detta, nähejdu, bara bra i sinnet...

Och så undrar jag, vad i helvete flög det i mig för tankar igår???
Jag är glad att jag red ut 6 timmar av tvivel, och jag är tillbaka på banan igen...

Och jag har kontrollen, över både helgen och mitt liv...

/berra

Berra
lör, 2011-04-09 - 23:12

jag har kommit över en liten lördagsfräckis också...

Jo den innehåller alkohol, och visar på vilka felaktiga beslut man kan göra efter att ha druckigt..

En ung indian skulle prövas inför sin stam,
för att bli en av krigarna, att äntligen få bli en man.

Han ställdes inför tre tält.
I det första tältet fanns en femliterskrus
med plommonvin, som han måste dricka i en omgång.

I det andra, ett bergslejon med tandvärk
som han var tvungen att avlägsna tanden på.

I det tredje en kvinna som aldrig fått en orgasm.

Han gick in i det första tältet, och efter en stund
stapplade han ut hållandes den tomma dunken.

Alla krigare applåderade.

Han stapplade så vidare in i det andra tältet,
stammen höll andan.
Det hördes fruktansvärda vrål och morranden,
som blev värre och värre medan tiden gick,
det kulminerade i ett skärande skrik
och stammen var övertygad om att han måste ha dött.

Men till slut kom han i alla fall ragglande ut,
blödande ur många sår på kroppen och sa;

"Visa mig nu tältet med kvinnan som har tandvärk.."

Mors Berra

mulletant
sön, 2011-04-10 - 05:19

med dig av fredagshelvetet. Värdefullt att få dela dina svackor också! Det är ju mycket svårare att "visa sig" i motgång än i framgång. Kanske därför många försvinner härifrån då det antagligen har gått överstyr...
TACK för att du delade med dig av en trist fredagskväll och GRATTIS till din seger över ditt vacklande jag! Ha en fin söndag! / mt
PS Jag undrar om de som är griniga på ditt jobb har en susning om det du delar här... tror du det skulle förändra nånting om vi människor vågade visa mer av våra "svagheter" (som egentligen är styrka) för varandra. Bara en undran... Kram / DS
PPS Krama din lejoninna :))) DS

vana
sön, 2011-04-10 - 10:02

så du vet den historien la jag upp på fejjan så mina vänner fick sej ett gott skratt åxå.....

Berra
sön, 2011-04-10 - 23:59

Vi lever i ett konstigt samhälle...

Där den som visar sig svag blir "konstig", eller den som visar mer av sig själv än andra blir en känslomässig "blottare"...

Alla som inte är som andra drar man sig undan ifrån, man vill inte själv bli blottlagd, eller vara tillsammans med den som är svag..
Ibland visar man empati, men i mina fall så har det visat sig vara mer än källa för att skaffa sig en fördel med mera substansiellt skvaller...

När jag slutade hymla med min depression (ja det gick ju inte att undvika att se att jag var ledsen längre) och gick ut med det mera officiellt,
så drog sig mina arbetskamrater f'låt kollegor sig undan mig, eller de som satt kvar i fikarumet tystnade...
Blev det plötsligt förbjudet att vara glad på jobbet, visade de sig sina empatier att aldrig mera vara glada i min närhet?
Telefonen tystnade, mailkorgen sinade, ingen behövde längre mina tjänster, jag var ett dött väsen..

Jag blev "åsidosatt" och utlämnad, och hade inte mentala krafter för att motarbeta det, jag var utfryst...
Min närmaste kollega som jag delvis (då..) kunde utlämna mig till försåg alla de andra med den informationen jag hade delgivit honom i förtroende..
Vilken vän va?

Så slutade jag tro på mänskligheten över huvudtaget, folk visste mer om mig än vad jag önskade, eller när de inte visste så eskalerade skvallret till enorma
eskapader att "..han den där Berra minsann stryper säkert små söta kattungar också, så opålitlig som han verkade.." (det var min utsago..)
Den som blottlägger sig för mycket..., den som inte är som andra...

Kvar satt jag ensam vid mitt skrivbord och kände mig obehövd, åtta timmar om dagen, forumet blev min bästa arbetsKAMRAT!

Människor är ett konstigt släkte, och deras sätt att dra sig undan de som är "inte som andra" får konstiga effekter...

Jag funderar mycket på vad jag och andra kunde ha gjort för att ha gjort det lättare...

Man väljer inte de man jobbar ihop med, och väldigt många förändras på sin arbetsplats, som de inte bete'r sig annars...i sitt privata liv...
Ibland undrar jag om deras rätta jag visar sig på en arbetsplats, kriget i sandlådan på riktigt, sparka nedåt och slicka uppåt???
Är det något som legaliserar gruppbildningar och mobbing i det fördolda, och chefer som dras med i "masspsykosen"?

Jag har förstått att det kanske inte längre är så mycket fel på mitt psyke, jag är väl en person som är extra känslig för vibbar, kanske...
Men om det inte är fel på mig då, då är det ju....fel på allt det andra, mina känslor stämmer alltså..
Mina kollegor ÄR förtryckare, eller?

Nä fy f*n för att våga gå ut med något som inte är inom ramarna för vanliga svensson, människor är ett konstigt släkte...

Jag är ju "märkt" som den utstående, den "knäppe", så jag kan ju göra vad jag vill hädanefter...
Jag kanske ska viska i deras öron..."hallå, det är inte JAG som är knäpp"...

Jag har bara väldigt nära till mina egna känslor, och det ska ni veta, det är jag väldigt stolt över...

Mitt liv har betydelse, för mig, min familj, min släkt och mina vänner, (..och för mina arbetskollegor, att ha någon att hacka på...)

/Berra

mulletant
mån, 2011-04-11 - 05:27

beskriver Berra. Jag blev så tagen att jag måste läsa två gånger o logga in o svara fast jag borde göra mig iordning för jobbet. Du ska vara jättestolt över att du har nära till dina känslor, då är man levande! Och ännu mera stolt över att du kan hålla dig nykter trots att du verkar ha förlorat mycket (det mesta?) av arbetsgemenskapen - som betyder så mycket. Jag önskar dig en bra dag och arbetsvecka! Kram / mt

märta
mån, 2011-04-11 - 09:39

Hallå Berra

Så börjar en ny vecka igen och det gäller att hålla i. Såg ditt inlägg, känner igen samma undandragande från kollegorna. Det är så uselt. Bifogar en liten film som kanske kan muntra upp en måndag. Jag fick den av min dotter, var hittar ungdomarna allt? Och är det en man, kvinna eller häst?

I dag är det soligt och varmt, njut!

Kram märta

http://www.youtube.com/watch?v=YaaI6eciCrc