av Azalea

Backen123
tis, 2020-12-15 - 23:57

Man balanserar mellan att dom rår inte för det och vilken idioti dom utsatt en för... ikväll är en sån kväll, vilken j... idioti dom utsätter dom som dom älskar mest. Jag skickade ett sms ikväll vad han tänkt sig, skiljas och lösa ut mig eller sälja huset. Fick till svar skiljas får du stå för, jag svarade att vi lever ju inte ens tillsammans. Skicka efter papperna då. Enkelt, vilken feghet istället för att vara vuxen och hålla med, det här blev inge bra. Nä jag hänvisar till Lena Philipssons låt ikväll " jag är ingen älskling" sov gott ?

Citadell
ons, 2020-12-16 - 08:12

Backen. Den låten ska jag lyssna på! Eller får man svaret, är jag ditt barn eller? ? Ja...just det...väx upp så vi kan vara vuxna båda två.

Azalea
ons, 2020-12-16 - 09:11

Det är så irriterande att det inte ens går att göra ett vuxet samtal ibland.
Blir ibland nervös när han ringer eftersom man inte vet hur samtalet blir. Vilken " dag " det är.
Vi är skilda nu på pappret men jag försöker fortfarande att prata med honom som vanligt. Här en löjlig önskan om att det ska gå och att vi ska kunna vara vänner och finnas för varandra trots att vi inte är gifta.
Han var ju min allra bästa vän innsn alkoholen slog klorna i honom.

Men attans vad det tär när de blir sim små barn och bara tjafsar.
Nåväl, vi får ta det och tänka att det går att släppa senare.

Må så gott idag ?Azalea

Azalea
ons, 2020-12-16 - 09:18

Pratade med bodelningsmsnben igår.
Min man hade ringt honom också och sagt att han inte kan få fram uppgifter till dem eftersom han är på behandlingshem.
Så advokaten så att vi måste vänta tills han kommer hem.

På ett sätt skönt att stoppa huvudet i sanden lite till men stressande eftersom jag inte har en aning om hur han kommer sköta sig när han kommer hem.

Nystart? Jag önskar verkligen att åtminstone papper, hus och sånt vore klart innan han kommer hem. Men det var ju omöjligt tydligen. Skit också.

Får ont i magen när jag tänker på hur det kommer att gå med delningen.
Är rädd att han inte kommer kunna hålla sig nykter när han kommer ut. Så jobbigt.

Kram till er alla underbara??
Azalea

Backen123
lör, 2020-12-19 - 09:02

Skriver här med anledning av ditt inlägg på mitt ? så du lever också på en by, visst är det sjukt märkligt med att där far mitt ex, undra om han är nykter, eller har han nån kvinna hos sig nu eller sover han hos nån kvinna nu. Hur känns det hos barnen längst därinne som ändå såg honom som sin bonuspappa och nu blev allt så konstigt... Ja jag går lite i dina fotspår, mannen tar inget ansvar för oss utan han menade att det var jag som ville ha skilsmässa och jag fick sälja huset för han kunde inte lösa ut mig. Enkelt för dom, vad hade dom tänkt att vi ska tom sörja för dom ekonomiskt också? Jag fattar inte varför dom inte en enda gång kan säga, du jag tar hand om det här jag? Som din man, på behandling pratar dom ju jätte mycket om anhöriga och stegen att gottgöra. Då kan jag tycka det är skönt att tänka igen, att dom är psykiskt sjuka, det är så lätt för mig att se den fysiska sjukdomen bara. En dag i taget, idag tror jag blir en bra dag ❤

Backen123
sön, 2020-12-20 - 18:04

Jag är nyfiken hur det går till i praktiken, förstår att det är socialtjänsten som får anmälan, av anhörig, polis åkt läkare. Sen tar socialtjänsten kontakt med den beroende. Och vad händer sen? Hur ser prognosen ut generellt för den sjuke om det blir tvångsvård, kan det bli bra? Ibland kan jag tro om det inte görs på rätt sätt så kan det stjälpa mer eller göra varken till eller från. Åh andra sidan är dom ju redan på botten. Hur upplever du familjevecka om du har varit dit när dom är där under "tvång" eller hur funkar det?

Azalea
sön, 2020-12-20 - 20:48

Usch ja, det är mycket värre om man bor i en liten by. Alla känner alla och fram för allt pratar alla om allt som händer.
Jag tyckte det var så himla jobbigt i början när jag lämnade och skaffade lägenhet i byn.
Allt pratande och analyserande bakom min rygg kändes hemskt.
Alla såg ju min bil utan för och undrade såklart. Blev många frågor och jag kände mig inte alls bekväm. Ville säga så lite som möjligt.
Vi jobbade på samma ställe också i massvis med år tills han blev uppsagd pga alkoholen.
Det var sjukt jobbigt och jag skämdes som en hund på jobbet.

Nu har jag kommit förbi Det och kan för det mesta gå med rak rygg igen. Fast jag vet hur det tisslas ibland ?
Jag har det ju rätt lugnt nu när han är på LVM men när han var hemma i somras var det inte kul när folk berättade att de sett honom överallt och inte nykter heller såklart.
Jag ville inte veta samtidigt som jag ville. Så konstigt. Jag orkade mig när han var i huset och kunde inte låta bli att gå ut och kolla. Se så han levde och att inget hänt.
Jag tror det blir väldigt svårt sen också när han kommer hem igen.

LVM:
Han drack kopiösa mängder och fick många anmälningar ftån både familj och vården.
Till slut hade han så många så socialen beslöt om LVM och polisen hämtade in honom.
Jobbig syn och jag är glad jag inte var hemma första gången( har hänt 2 gånger till)

Enligt hemsidan ska det finnas en massa behandling på stället och samtalsstöd, jag ringde över chefen och frågade.
Men enligt honom händer ingenting mer än aa möte online så jag vet inte om det blir så mycket behandling av.
Det bästa med det är ändå att han tvingas vara nykter i 6 månader och hjärnan hinner läka lite. Kanske tillräckligt för att inse att det är dags att ta tag i beroendet.
Det lyckades inte efter de första 6 månaderna, han drack såå himla mycket, men kanske ramlar pengen ner nu.
Hoppas verkligen det för hans skull och för barnens som saknar sin pappa. Vi önskar alla att han ska tillfriskna och bli den fina, starka och snälla han var förut.

Snhörigveckan var jag på 2016 efter att han varit inne på behandling i 5 veckor.
Det var riktigt bra och det gjorde att jag fick många insikter om både mig själv och beroendesjukdomen. Önskar bara att jag kunde gjort den nu igen när jag kommit längre och är i en annan situation.
Här du möjligheten tycker jag verkligen att du ska gå den. Den hjälper mycket.

Oj, detta blev långt?hoppas du fick svar på lite frågor min vän?

Kramar i massor ?Azalea

Backen123
sön, 2020-12-20 - 21:29

Ja exakt så, man vill veta och samtidigt inte. Här på byn har folk ändå sett lite och förstår, men det blir nog också att det är inte ens fel att två träta osv.. Men jag försöker se tiden an
Lvm har jag förstått kan vara att socialtjänsten söker upp den beroende och kollar av, men det kanske går snabbare om flera anmäler ? man vill ju att det blir ett bra resultat, sista chansen på nåt vis. Nu sitter mitt ex i vårt hus och menar på att det är jag som får ta ut skilsmässa och jag får sälja huset, så ja hjärnan skulle behöva vila och få lite synapser att hämta igen sig. Han som hiva kryckor och som sovit i husvagnen för att det inte var något som passa eller sökte bekräftelse hos andra kvinnor via sms. Men det är han som är kränkt, kan tänka mig att det är samma för din. Hur mycket har ditt ex druckit som värst? Min har erkänt en kvarting varannan dag, men jag har också sett dom tomma 7.3 cider. Plus värktabletter

InteMera
tis, 2020-12-22 - 18:03

Att bo i en liten by är inte kul när det blir problem. Blickar och tasslande bakom ryggen är hemskt. Jag har också skämts på jobbet men nånstans längs vägen bara bestämt att det är inte jag som ska skämmas, inte jag som gjort nåt fel eller skämt ut mig. Så jag håller huvudet högt och skulle någon komma med nyfikna frågor får de ett så brutalt ärligt svar så det brukar bli tyst ganska fort på dem.

Kändes också konstigt första tiden när man parkerade utanför sin egen bostad, den man skaffat som tillflykt efter att min man deklarerat att jag ska vara den som flyttar om vi ska dela på oss, för det kändes på nåt sätt som om man var otrogen, hade nåt fuffens på gång. Fick nyfikna frågor från endel som trodde de fått reda på en hemlighet när de sett mig gå in med nyckel i ett hus de visste jag inte bodde i. En på jobbet som glatt frågade om jag lyckats skaffa mig en älskare, hon tyckte det verkade kul så jag lät henne hållas med den tanken ?.

Detdär med hur mycket de dricker...En kvarting varannan dag låter lite jämfört med vad jag tror min alkoholist dricker. Men jag vet inte då han fortfarande helt nekar till att han skulle dricka nåt alls även när han vinglar runt och knappt kan prata. Ser ju bara mängden tomflaskor och burkar som kommer ut i säckvis från garaget när han kommer sig för att städa, däremellan är det noggrannt bortgömt oftast i hans bil där han vet jag inte kommer in för att kolla. Inte för att jag på länge brytt mig i att leta. Det är ju uppenbart ändå. Och värktabletter, vad är grejen med det för en alkoholist? Min kan stoppa i sig en hel förpackning vanliga receptfria värktabletter på bara typ en vecka eller två dvs han tar säkert nästan alla dagar men skyller alltid på att det är jag som gjort slut på dem trots att jag inte alls använder såna. Ont huvudet eller abstinens lindring eller ger det nåt mervärde vid mycket alkohol som inte jag känner till? Förutsatt alltså det inte är starkare piller.

Jag har för egen del ingen förhoppning om att han ska sluta dricka, håller snarare på och trappar upp. Det kommer sluta med ambulansfärd antar jag och det är nog det enda som ens kanske kommer kunna väcka upp honom till verkligheten, så långt i förnekelse är han. Senaste 10 dagarna har han varit full 6 av, idag när jag mötte honom på gården och tydligen gav honom en uppgiven blick får jag ett -Vadå? av honom som om inget avvikande skulle finnas att påtala eller diskutera. Är förnekelsen verkligen så djupt rotad i sjukdomen, hur tänker dom? Hur skulle det kunna undgå någon att dom är fulla, när de blir röriga i talet och pratar märkliga saker osammanhängande och knappt hålls upprätta. LVM skulle vara underbart men vi är nog en bit ifrån det alternativet ännu, så länge han till det yttre sköter sig mellan varven så blir det svårt att få hjälp när han inte på frivillig väg kan få hjälp när haninte ens ser problemet.

Backen123
tis, 2020-12-22 - 20:36

Ja det är sorgligt och tragiskt. Mängden en kvarting varannan dag är nog som när man käkar en halv påse chips, fast den är nästan tom. Vet att på det dricker han stark cider och folköl. Värktabletter fick han en nu i höst efter en tragisk bilolycka (nykter) bröt ryggen men kan gå och göra sig, fast med oerhörda smärtor. Det i kombination blev maniskt och det kickade igång mitt medberoende, vad kan jag göra innan det är för sent på riktigt. Jag pratade med soc igår om orosanmälan och det tyckte hon man kunde göra, men som du skriver så är LVM långt borta. Idag sprang en kompis på honom utanför bolaget med en rejäl kasse och han blev stressad, sen kopplades autopiloten på och då blev han glad och surrig.
Jag känner också att jag går med högburet huvud, har gett mig fan på att nu kör jag mitt race själv och lever mitt liv, så det blev både skoter, båt och ny bil. Tänker också försöka köpa huset jag bor i. Tar tillbaka mitt liv och mina drömmar. Säger som du, det är nog bara ambulansfärd som kan få upp ögonen på mitt ex med. Ha en God Jul alla härliga ?

Azalea
tis, 2020-12-22 - 21:58

Det är nästan skrattretande hur lika våra historier om våra liv är.
Detta smusslande och förnekande precis som om det inte är uppenbart att det druckit en hel del. Jag kan fortfarande inte fatta det....vilken förnekelse, helt otroligt.
Och dagen efter när allt ska vara " som vanligt " igen. Alltså!! Hallå!!
Precis som om det inte har hänt nåt, ja helt galet.

Jag tyckte som du Inte mera, att det blev så mycket lättare när jag struntade i vad folk trodde eller tyckte.
Men fy som jag smög i början när jag gick in i lägenheten. Var nästan tyst som en mus för att det inte skulle märkas att jag bodde där. Till slut vände jag mig eller om det var ett accepterande av min egen situation och då gick det så mycket bättre.

Nu skäms jag aldrig, nästan.
Det är inte vi som gjort fel eller gjort det valet så det har blivit så här utan vi har bara råkat vara jämte utan en möjlighet att förändra.
Istället ska vi vara stolta som fortfarande står upp, vi är starka och empatiska, kanske lite för mycket ibland? men ingen ska få trampa på oss eller ifrågasätta.
Känner att är det något vi har så är det glöd och vi tappar bort oss ibland men reser oss igen.

När det gäller alkoholmängd så har det druckit oerhörda mängder här. Minst 70 cl starksprit plus lite öl eller vin varje dag.
Förstår inte hur kroppen hållt som den här gjort med de mängderna under flera månader i sträck varje dag.
Han var illa ute en gång.
Hittades medvetslös på tåget och när ambulansen lämnat på sjukhuset hade han 4,89 i promille? Makalöst mycket.
Han har sedan sagt att det var ju inte 5 ...... Så inte så farligt och att Jag tål mycket.
Ingen bra förklaring precis.

Tänkte på tabletter. Min man tog jättemycket Tramadol och nån annan värktablett och sömntabletter under npgra år tillsammams med alkoholen.
Trodde en gång att han skulle dö. Han kunde knappt andas under hela natten men jag vågade inte ringa ambulans utan sätt jämte och höll koll. Hur sjukt är inte det?
Ångrar än idag att jag inte bara ringde ambulansen. Detta hände typ 2015 och kanske hade det varit ett uppvaknande då på vilka problem han hade.

Sov sött mina vänner och önskar er en fin jul?❤?Kramar Azalea

Azalea
tis, 2020-12-22 - 22:23

Det är nästan skrattretande hur lika våra historier om våra liv är.
Detta smusslande och förnekande precis som om det inte är uppenbart att det druckit en hel del. Jag kan fortfarande inte fatta det....vilken förnekelse, helt otroligt.
Och dagen efter när allt ska vara " som vanligt " igen. Alltså!! Hallå!!
Precis som om det inte har hänt nåt, ja helt galet.

Jag tyckte som du Inte mera, att det blev så mycket lättare när jag struntade i vad folk trodde eller tyckte.
Men fy som jag smög i början när jag gick in i lägenheten. Var nästan tyst som en mus för att det inte skulle märkas att jag bodde där. Till slut vände jag mig eller om det var ett accepterande av min egen situation och då gick det så mycket bättre.

Nu skäms jag aldrig, nästan.
Det är inte vi som gjort fel eller gjort det valet så det har blivit så här utan vi har bara råkat vara jämte utan en möjlighet att förändra.
Istället ska vi vara stolta som fortfarande står upp, vi är starka och empatiska, kanske lite för mycket ibland? men ingen ska få trampa på oss eller ifrågasätta.
Känner att är det något vi har så är det glöd och vi tappar bort oss ibland men reser oss igen.

När det gäller alkoholmängd så har det druckit oerhörda mängder här. Minst 70 cl starksprit plus lite öl eller vin varje dag.
Förstår inte hur kroppen hållt som den här gjort med de mängderna under flera månader i sträck varje dag.
Han var illa ute en gång.
Hittades medvetslös på tåget och när ambulansen lämnat på sjukhuset hade han 4,89 i promille? Makalöst mycket.
Han har sedan sagt att det var ju inte 5 ...... Så inte så farligt och att Jag tål mycket.
Ingen bra förklaring precis.

Tänkte på tabletter. Min man tog jättemycket Tramadol och nån annan värktablett och sömntabletter under npgra år tillsammams med alkoholen.
Trodde en gång att han skulle dö. Han kunde knappt andas under hela natten men jag vågade inte ringa ambulans utan sätt jämte och höll koll. Hur sjukt är inte det?
Ångrar än idag att jag inte bara ringde ambulansen. Detta hände typ 2015 och kanske hade det varit ett uppvaknande då på vilka problem han hade.

Sov sött mina vänner och önskar er en fin jul?❤?Kramar Azalea

Skrållan
ons, 2020-12-23 - 11:52

Ja så lika dom är. Mitt ex tog också sömntabletter tillsammans med alkohol. Han blev som en zombie. Somnade och gick upp efter ett tag, helt borta. Visste ingenting. Ibland vakade jag också över honom. Var rädd att hans hjärta skulle stanna. Hjälp vad man varit med om.
Han tog många tabletter en gång med alkohol, och då ringde jag ambulans.
Då lovade han att sluta dricka. Gick ett tag. Men sen var det igång igen. Då gömde jag tabletter för honom när han var full. Inte undra på att man själv blivit skadad i kropp och själ. Man var ju vakt över någon som inte hade det minsta koll.
En riktig God Jul till dig Azalea ??‍?

InteMera
ons, 2020-12-23 - 15:46

Önskar dig Azalea en fridfull jul, fira den på ditt eget vis!