av Varafrisk

Andrahalvlek
tis, 2020-12-22 - 23:19

Det låter som du ger dig själv den allra finaste julgåvan! Njut av umgänge och lugn och ro, musik, promenader, sova och vila. Och äta ?

Godjulkram ?

Varafrisk
tis, 2020-12-22 - 23:53

Ja...det känns som om det nu finns möjlighet t att koppla ifrån alkoholen??❤️?

Önskar dig en fin jul där du får må så gott❤️❤️❤️

Sisyfos
ons, 2020-12-23 - 00:07

Det är klokt att inte handla alls. Hade jag handlat så skulle jag ha handlat så att det skulle räcka i 4 dagar och eftersom jag vet vad som är en”sund” mängd skulle jag troligtvis ha fått i mig hela ransonen (kanske inte på julafton, den är lite helig för mig) men väl när det blivit natt. Vaknat ångestfylld och dessutom ofrivilligt nykter resterande dagar. För mig var det ett sånt lugn när jag bestämt mig och systemet var stängt. Hoppas du kan koppla av ordentligt. En bättre jul blir det, kan jag nästan lova.

FinaLisa
ons, 2020-12-23 - 06:45

Önskar dig en lugn och avkopplande julhelg?
Skönt att systemet är stängt i fyra dagar!

Kram ???

Varafrisk
tors, 2020-12-24 - 12:16

Har vetat länge att mitt alkoholberoende är starkt..men insikten blir ännu mer tydlig när jag kommer t en helgdag då systemet är stängt och mina tankar fortfarande är fokuserade på alkohol? För inte så länge sen så kunde tankarna ändå ganska snabbt försvinna och jag kunde fokusera på annat.

Så jag är tacksam över de fyra dagar som systemet nu har stängt, tacksam över att alkohol inte säljs på ICA (visserligen 3,5%) och jag har ändå gjort ett val...för jag har inte bunkrat upp här hemma med starka drycker?

Å jag är tacksam över att ni finns här Vinäger, Charlie70, Andrahalvlek, Se klart, FinaLisa, Torn, Adde, Sisyfos, Blenda, Tappadigen, Onkel F, Illaute mfl forumvänner. Det är trösterikt att ni finns här❤️

Nu när jag har skrivit här ska jag göra allt vad jag kan för att befinna mig i nuet med solen, frosten, min man och dotter och vår hund...på självaste julafton??imorgon kommer sonen m sambo och firar tillsammans m oss❤️

God Jul och kram??❤️

Varafrisk
lör, 2020-12-26 - 20:24

Jag har alltid haft den där känslan att när julledighet är över och man kommer tillbaka till jobbet så finns det en förväntan över att alla har haft det SÅ himla bra under ledigheten. Man har kunnat slappna av och njuta....jag tänker att i år finns det en större förståelse över att alla inte har haft det så bra...fastän det varje år finns många många barn, ungdomar, vuxna som inte upplever dessa storhelger så positiva.

Som jag tror att jag har skrivit tidigare så har jag nu för tiden väldigt blandade känslor när det gäller julen. Själva juldagarna har inte varit så förknippade med en överkonsumtion av alkohol även om det har funnits alkohol ...det är väl mer det att det har varit lättare att dricka under vardagarna eftersom jag inte har behövt arbeta nästa dag. Jag tror inte att jag drack alls under juldagarna förra året men jag vet att det var jobbigt...jag vet också att jag ringde Alkohollinjen dagen före nyårsafton förra året...kände mig så otroligt ensam.

Nu är snart Annandagen till ända och min dotter har kommit hem från jobbet. Vi ska titta på "Vår tid är nu" om ca en timma. Tycker om den serien. Juldagarna har verkligen varit sisådär. Varit väldigt arg men även känt mig gråtmild. Känt mig så jätte jättetrött...ungefär som om jag orkar inte ta ett steg till...fastän jag gör det. Tankar har världskrig och det gäller inte endast alkoholen. Fast...har varit glad över att få vara med min familj...även om mycket går ut över min man. Vår relation är upp och ner...och det beror inte endast på alkoholen. Ibland är det som om vi lever parallella liv. Min förhoppning är att det ska blir bättre....men verkligheten är att jag behöver prioritera mig själv....hur många gånger har jag inte sagt det?!?!? Har svårt att prioritera mig själv före min dotter. På julaftons kväll åkte vi en tur med bilen...och då har vi väldigt bra samtal...hon pratar om sitt spelberoende som hon har bukt på nu men vill nog ändå gå och prata med någon....under tre år berättade hon inget för oss för att hon ville klara av sina skulder själv...istället blev det tvärtom. Vilken börda hon har burit på alldeles ensam och det smärtar mig!

Hur som helst så har jag försökt att meditera fem minuter på morgonen och fem minuter stretch även det på morgonen...å då när jag satt där för att koncentrera mig på andningen....så tänkte jag...hur sjutton ska jag få ordning på mitt alkoholberoende?!?!? Jag skrev ju någon gång tidigare att jag känner att jag behöver vara duktig för att skriva...och att det är jag själv som tillskriver mig den känslan men hela tiden har jag känslan inom mig att jag måste ha flera alkoholfria dagar i rad annars räknas det inte. Det är som om när jag är med i Viktväktarna...kan inte göra minsta felsteg för då kan jag lika gärna lägga ner allt. Jag hade köp julöl i ICA-affären dagen före julafton till min man. Trodde att den var 2,8% men det visade sig att den vara 3,5% eftersom jag mådde inte så bra ..nog sjutton drack jag några stycken. Igår mådde jag verkligen inte bra och då drack jag en liten öl på 2,8%. Och med ens känner jag mig så dålig som inte klarade att stå emot...att jag inte kunde vara helt och hållet alkoholfri. Men vad gör dessa tankar med mig??? Jo, de får mig att känna mig ännu sämre...och det leder överhuvudtaget inte till framgång. Så...jag tänker inte se detta som ett nederlag...och jag har ätit mer än vad jag tänkt men tänker inte heller se det som ett nederlag. Det viktigaste just nu är inte att få många alkoholfria i rad utan att få alkoholfria dagar. Och, nej jag har inte kapitulerat för alkoholen...men jag kan inte hela tiden känna att jag misslyckas....utan jag måste se de framsteg som jag gör. Så är det....

Kram

Sisyfos
sön, 2020-12-27 - 08:07

Tycker det verkar finnas mycket som du kan känna dig stolt över. Håller med om att det blir outhärdligt att bara känna sig misslyckad. Jag vet ju av erfarenhet att den väg du tar nu på sätt och vis är svårare än att avstå helt men då får man kanske istället glädjas åt det lilla. När jag gick på min 6 mån behandling så fick man sätta mål. Jag hade som mål att dricka enbart i sociala sammanhang. Å så fick man bestämma hur mycket det skulle vara. Blev man sugen skulle man sugsurfa - känna efter var suget kom ifrån, identifiera sammanhanget och vila i det. Leta triggers personer, platser, vanor etc.
Trodde att min önskan att vara duktig skulle göra att jag höll mig nykter, icke sa Nicke. Jag hade klara problem att identifiera sammanhang. Jag tror nu att jag medicinerade hjärntrötthet och när jag väl handlat eller bestämt mig för att handla så var jag fullständigt besatt innan det tog slut. När jag slutade första gången hade jag mer konstanta tankar på alkohol som du beskriver nu.

Tror att dina 5 minuter meditation är bra, men det är kanske en varningssignal att tankarna på annat kommer då. Det värsta är att jag känner igen det så väl. När jag lyckades varva ner somnade jag och det passar ju inte alltid. Särskilt som man ska hinna planera, se till att alla mår bra, planera nästa dag, utföra dagens planering... Ha kul inte minst... men det var skitsvårt för mig för jag var alltid i nästa steg. Jag fick verkligen jobba för att vara här och nu. Men för att knyta an till det din början, nog redovisade jag en lyckad jul på jobbet. Och den var nog det, men jag hade inte vilat. Kände mig som motorn i familjen eller loket som baxade upp de andra för backen. I år vilar jag och promenerar, planerar och ser till att gamla släktingar har det bra men nu är hjärnan med och jag kan fokusera och då är det inte som en transportsträcka till målet längre. Jag ser säkert lite för många likheter mellan oss, men jag var fullt fungerande tidigare också... Jag hoppas att du hittar orsaken till din trötthet. Det är så mycket lättare att hantera drickandet när resten fungerar.
Eller om det är alkoholen som orsakar det andra, prova att identifiera när du blir sugen, sammanhang, känslor, personer. Du mår inte bra skriver du. Vet du varför? Något utifrån? Något inifrån? Och en fråga till: Måste du må bra?
Här har jag identifierat en egenskap hos mig. Jag har växt upp i ett sammanhang där andra fick balla ur och inte orka, men alla kunde ju inte göra det. Nån måste ta ansvar.... gissa vem? Och så är det nu med... känslan av att allas bekymmer ligger på mina axlar och att jag håller ihop sammanhanget. Den bilden av mig själv går ju heller inte riktigt ihop med hon som ibland drack för att orka med. Men man får förlåta sig själv även om det är svårt.
Ha det bra VaraFrisk och snart blir du det.

Varafrisk
sön, 2020-12-27 - 23:58

Tacksam för att du skriver t mig, Sisyfos?

Minns inte om det var FinaLisa som skrev det men jag har hamnat liksom i ett glapp. Många av de som hade börjat skriva precis före jag började skriva men även strax efter har klarat av att vara fortsatt nyktra och vidare till ” Det vidare livet” och jag kan se att det är många nya som skriver här på forumet. Jag skulle vilja skriva och uppmuntra men jag orkar inte riktigt just nu.

Jo jag vill gärna må bra...det har gått alldeles för många år som jag mått dåligt. Fast jag tror att jag behöver acceptera...eller på något vis kunna härbärgera det dåliga måendet för ska jag bli nykter så kommer det komma dagar då livet inte är på topp.

Jag tänker att alkoholen är den största boven i mitt dåliga mående för den påverkar så många olika faktorer. Men det är även många småsaker som tar energi...och det stressar och tröttar.

I em var jag arg så arg och det gick utöver min man....och som det slutar som oftast blir jag ledsen och gråter och jag söker tröst hos honom. Han hämtade goa filtar och jag fick slumra till i soffan. Ville läsa men orkade inte.

Jag vill ha nyktra dagar i rad men när jag inte lyckas så vill jag inte känna mig misslyckad. Jag har druckit öl under några av jul dagarna men inte alla. Det har varit lika med två standardglas en kväll och en 33 cl 2,8% en annan kväll. Har inte känt mig påverkad men trött. Det är inget försvar för beroendet och beteendet finns där. Det är dock lite lättare att reflektera över beteendet för den mängden ger ju mig inte det rus som jag vill åt och då skulle jag lika gärna låta bli.

Godnatt?

Charlie70
mån, 2020-12-28 - 07:12

Såg ditt meddelande i min tråd! Det stämmer att jag flyttade på min ettårsdag. Kändes som ett rimligt beslut eftersom jag just nu inte har så himla mycket att skriva om just alkoholen. Nu är det snuset jag gett mig på och den var inte lätt. Skriver mer hos mig sen.

Jag tycker mig läsa att du trots allt haft en relativt fin och lugn jul. Det gläder mig. KRAM-PÅ-DIG!

Varafrisk
mån, 2020-12-28 - 11:09

Så himla mörkt det var när jag vaknade....fastän klockan var nio!
Kändes verkligen inte som det börjar ljusna...men jag tror ändå på ljuset...både på ljuset på himlen och ljuset i mitt egna liv???☀️

Det är klart att jag är jättetrött, arg och gråtmild när jag på något vis försöker samla ihop mig själv til att nå en Varafrisk som vill må bättre, leva sitt egna liv och bli nykter.

Har börjat läsa en bok som heter ”Vad gör skillnad?” av en 71-årig pensionerad psykiater. Kommer fr mitt gamla län. Har hört honom föreläsa många gånger. Ska bli intressant att läsa denna bok. Något som han skriver och som jag har hört honom säga många gånger är: ”En människa har tre behov. Något att leva av, någon att leva med och något att leva för”. Så sant!

Ha en fin dag?

Se klart
mån, 2020-12-28 - 14:22

Hej, kikar in och läser ikapp lite, och det låter som om du haft god enough helg. Så är det nog för många detta år. Jag känner igen mig i din beskrivning av det här med att känna att minsta misslyckande, då räknas ingenting. Det är så definitivt, svart eller vitt.
Egentligen tänker jag att det hör ihop med mognad, som vi ju är bra på, på många sätt. Men när det kommer till oss själva så är vi så stränga. När det handlar om din professionella roll är jag helt säker på att du är tvärtom, att du ser små framsteg och uppmuntrar dem.
Det går som en röd tråd genom forumet tycker jag, att ha förståelse för andra- men lågt eller inget tålamod för sig själv. Jag funderar själv mycket på det, och tror det är ett skäl till att jag är så benhård med min nykterhet. Nolltolerans mot ”misslyckamden”. Och jag tycker vi är lika där, du och jag.
Det är en process att vara lika snäll och tålmodig med sig själv, som man är med andra. Öva, öva. Precis som vi gör, och inte ge upp.
Kram och ha fina dagar nu! ❤️?

Varafrisk
tis, 2020-12-29 - 19:34

Tack för att du kikar in ..det värmer..Se klart!! Det är så oerhört betydelsefullt för mig när någon kikar in!

Det var väldigt länge sedan som jag berättade för en läkare om vad jag då kallade alkoholproblematik men som idag är ett allvarligt alkoholberoende. Det syntes på mina leverprover att något inte stämde...och jag berättade. Fast det blev inte mer än så...läkaren sa inte så mycket...jag har sökt hjälp...men inte kommit så långt...eller jo...insikten om att det finns ingen annan återvändo än att sluta dricka alkohol har sjunkit djupare och djupare och djupare in...men vad är det som har gjort att jag inte har slutat?!?!? I min stad och inte heller i någon av grannstäderna där jag bor finns det någon beroendemottagning som går under landstinget utan det är kommunen. Man kan få fem fria samtal av kommunen innan man inleder en utredning. Jag fick tre samtal eftersom jag under de tre samtalen inte hade ändrat mitt beteende så var det liksom ingen idé att fortsätta. Kan inte heller få antabus...inte förrän mina levervärden är helt och hållet bra....och än så länge har jag inte kommit dithän att jag kan berätta på mitt jobb....inte med den synen som finns på mitt jobb kring alkoholberoende..under ett medarbetarsamtal för något år sedan frågade min chef mig om jag kunde ta ett glas vin och slappna av ibland....ja...vad ska man säga?!?!? Jag har en fantastisk arbetsplats men beroenden...där är inte kunskap så hög...eller....vi tror iaf att ingen på jobbet har ett beroende möjligtvis sockerberoende!!

Så hur ska jag fixa det här?? Jag vill bli nykter ...och även om viljan inte är grundad till 100% men kanske 90% så måste jag för psykisk och fysisk hälsa. Jag kan inte dämpa kriget i huvudet med alkohol. Jag tror att jag behöver göra en radikal förändring när det gäller mina tankar. Jag vill ju vara duktig. Men nästa gång som jag träffar min läkare och gärna vill ge positiva svar...för jag är ofantligt verbalt duktig...så måste jag erkänna...att detta är oerhört svårt...och jag vill INTE skämmas. Jag FATTAR att det är skadligt, farligt att dricka alkohol men likväl så har jag fortsatt...men jag är INTE dum...tvärtom...riktigt klok!! Jag skriver och säger så ofta...en dag i taget...men det blir liksom bara floskler....jag borde ta orden, innebörden till mig ordagrant...och faktiskt tänka några timmar i taget..en dag i taget...kanske lyckas jag då? Det är ju så man blir äldre..sekunder, minuter, timmar, dygn...kanske är det så jag behöver hantera mitt beroende...och se varje minsta ynkliga tid som en fantastiskt vinst....inte sätta två dagar, tre dagar etc som mål....utan det lilla lilla.

Ungefär som med min sömnmaskin...det har tagit år innan jag tog kontakt med sömnmedicin...skickade in en remiss...tog drygt ett halvår innan jag fick komma dit...fick en maskin för att göra en sömnregistrering som visade på en lindrig sömnapné...dryga två månader innan jag hämtade sömnmaskinen...nu nästa tre veckor så har den landat på mitt nattygsbord...inte inatt men nästa natt så ska jag testa den..lite pö om pö.

Kram:)

Emmy123
tis, 2020-12-29 - 20:00

Känner igen mig i det du skriver ovan, Varafrisk.. Varför tror du jag varit medlem här inne i nästan 6(!!!) år! Jag har tappat räkningen på hur många dikeskörningar jag gjort.. Jag är inte heller dum, jag VET att det är farligt att dricka så mycket alkohol som jag gör och ändå kan jag inte sluta.. Jag är beslutsam till 99%, det är den där lilla %-en kvar som gör att jag fortfarande dricker!

Idag är det dag 3 för mig utan alkohol efter en praktfylla i lördags. Som jag mådde i söndags vill jag aldrig må igen, någonsin..? Jag har redan pratat med min sambo om en vit nyår för mig, vilket inte hänt på säkert 35 år men nu är det dags att kravla sig upp ur diket och borsta av gruset från knäna.. Det här alltid varit en liten, liten bit kvar men nu känns det annorlunda.

Jag känner så väl igen dina tankar och jag hoppas så innerligt att du kommer till den vändpunkten, där du bara känner "Nä, nu jäklar är det över.." Det är nästan som att man blir lite religiös var det nån härinne som beskrev det och det stämmer.. Man blir alldeles euforisk på nåt sätt!

Jag har följt dig och kommer fortsätta följa dig.. ❤

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 20:10

Jag känner också igen mig. Jag gick i ett år typ och var 99% men drack endå. Hade lite veckor här och där nykter men föll igen och igen. Jag har bara 10 dagar nykter nu och är inte alls mallig. Fortfarande rädd att misslyckas. Men för 10 dagar sen så var jag med om en panikattack pga abstinens och rökt på. Fick åka ambulans och en orosanmälan gjort. Det var droppen för mig. Nu är jag uppe i 100%. Jag tror att man måste nå sin botten för att bli 100%. Botten är olika för alla. För mig var det orosanmälan. Andra kan förlora barn, hem och jobb. Det är så olika. Det kommer bli bra! Lycka till och skriv här det hjälper mig jättemycket. Gått på aa med men har lättare att skriva hur jag känner.

Varafrisk
tis, 2020-12-29 - 20:27

Tänkte gå in och redigera i mitt inlägg men ser att två nya bekantskaper har skrivit i min tråd?? Har inte läst era inlägg ännu men ska göra det när jag har ätit??

Vad jag ville tillägga i mitt inlägg...är att jag är SÅ oerhört trött på detta liv och längtar SÅ efter ett friskt njutningsfullt liv??å det är bara jag som kan göra ngt åt det?

Kram?

Torn
tis, 2020-12-29 - 20:35

Hej Varafrisk. Jag tror att det största hindret till att du inte lyckas med nykterheten är att du skäms över att du dricker och hur ditt liv ser ut. Om du bara kunde släppa denna skammen så fixar du det. Jag har vid några tillfällen sett att du har skrivit inlägg här och tagit upp saker som är ett stort problem för dig.För att sedan editera inlägget och tagit bort det viktiga som du skrev. Här har du inget att skämmas för, och du är ju helt anonym. Du kan skriva om precis allt. Eller hur var det nu, visste din man om din tråd här..? Jag tror du har en hel del som du behöver ventilera här. Saker som är en stor orsak till att du dricker.

Tänk på att det är ditt liv det handlar om, allt går att lösa, du behöver inte skämmas. Ut med det bara!❤️

Kram från mannen som är duktig på att läsa mellan raderna, och som har varit din kompis här i snart 1 år.
Och som väldigt gärna vill att du ska må bra och bli fri från alkoholen. ❤️

Se klart
tis, 2020-12-29 - 21:22

Att jag blev oerhört glad att läsa ditt inlägg @torn, och @kaffetanten och @emmy, ni med, vi håller så hårt på dig @varafrisk, det vet jag att du vet. Men det här jobbet du gör är för din skull, bara för dig, för att du är värd ett liv med stolt nacke och rak rygg. Och glädje! Är helt säker på att allt det väntar på att få komma ut så småningom. Kram ?

Sisyfos
ons, 2020-12-30 - 10:25

Ja vilket starkt inlägg du skrev, VaraFrisk. Det är precis så det känns när det inte funkar. När man vill vara duktig och förskönar sanningen litegrann. Och sen sitter där med skam och ångest och heller inte kan förstå att man trots att man VET inte förmår.
Alkoholen är ju ett elände, förstör sömnen också. Och dina sömnproblem kanske också påverkar din förmåga att ta bra beslut. Så kom igång med din sömnmaskin. Det är en början.

Tror det är så mycket som samverkar för att motivationen och förmågan ska samspela. God sömn är en del i det och det har man ju inte om man dricker. Jag har nu 4 nyktra månader och när jag läser om din vånda är det som att läsa om sig själv. Jag behövde järn, men har också ändrat annat och när man är på andra sidan så vill man helst ta med alla andra i den euforin det är när man mår bättre än på länge.
Du skriver att du inte kan söka hjälp. Jag sökte hjälp i annan region, i Stockholm. Riddargatan 1. De tar emot från hela landet tror jag. Många samtal blev digitala på grund av Covid. Du kanske ska boka en tid? Jag gjorde det on-line i januari förra året. Jäkligt smidigt och snabbt gjort( så jag hann inte ångra mig). Fick vänta nån månad på tid och fick jättebra bemötande. Jag var SÅ jäkla less på mig själv när jag tog det beslutet. Inte för att jag ens då höll mig nykter pinsamt nog, men det var bra för mig att sätta ord på det och med nån klok person som kunde reflektera. Ovant också att prata så fokuserat om sig själv, kändes som att man tog upp andras tid. Men nyttigt!!! Och nyttigt att få ha sig själv i centrum.
En annan metod jag har testat många gånger, är ju klassikern det sunda nya året. Bra mat, träning, vit månad. Jag har ofta en stor dos motivation just då och det ger ju en extra skjuts.
Jag tror på sig VaraFrisk! Bara att du skriver här och sätter ord på din vånda är också till stor hjälp för andra. Så känn dig lite stolt över det. Trägen vinner också, varje nykter dag räknas!

Varafrisk
ons, 2020-12-30 - 17:15

När jag arbetade som skolkurator på en F-6 skola fanns det en lärare där som när hon var rastvakt hade handväskan med sig....en dag så sa hon "jag är nog född med handväska"....å jag tyckte att det var så festligt...för det sa så mycket om henne själv. Jag kom att tänka på henne...för jag undrar...är jag född duktig?!?! Nja...kanske inte helt och hållet men ådran finns starkt inom mig......

Innan mitt alkoholberoende blev ett problem ...då när jag kunde hantera alkoholen...var det väldigt sällan som jag drack på ett sådan sätt att jag skämde ut mig...kanske några enstaka gånger ....kanske jag skämdes inom mig för jag visste att jag hade druckit för mycket och kanske jag inte mindes allt..men jag var aldrig den som man pratade om efter festerna..."att hon blev så full". Jag minns en gång då man trodde att jag verkligen hade varit full men då jag bara vara väldigt glad....När alkoholen senare blev ett problem var jag som oftast duktig på att hantera mitt drickande på festerna och blev jag för full ja...då var även övriga gäster för fulla så ingen märkte att jag var det...mer än jag själv som hade ångest dagen efteråt eller kanske ytterligare en dag efteråt...för jag visste inte vad jag hade sagt. Någon gång på någon middagsbjudning...kanske jag drack för mycket...blev inte så full...men kanske lite för vass i mina svar...i mina kommentarer...vilket jag hade kanske inte varit annars...fast numera skulle jag nog våga ge de där svaren för de handlade många gånger om att stå på den sidan där de människor finns som inte passar in i mallen...sexuell läggning, etnicitet, psykisk ohälsa, missbruk mm. Det som ligger mig varmt om hjärtat...alla människors lika värde.

Så duktigheten har funnits inom mig även när jag har druckit alkohol bland människor...allt för att inte visa en sämre sida av mig själv....men den sidan har ju funnits så starkt hos mig inom hemmets väggar......kanske den farligaste och oärligaste formen av alkoholberoende. Å just nu är jag som oftast väldigt arg...kan vara så otroligt arg på min man...och det gör mig SÅ otroligt ledsen....jag säger SÅ fula saker...så det finns nog ingen som skulle kunna tro att jag säger så fula saker....och...det är inget försvar...men en ganska stor del av förklaringen är ...ja...alkoholen...som gör mig till en sämre variant av mig själv...när jag egentligen kan vara SÅ himla bra och är SÅ himla klok!!

Så när jag läser era inlägg...Emmy123, Kaffetanten88, Se klart, Torn och Sisyfos...så blev jag så varm i mitt hjärta...så otroligt varm i mitt hjärta..så nu när jag skriver så rinner tårarna...för jag vill inte gömma de där skamkänslorna och det är ju som du skriver Torn det är ju här på forumet som jag kan berätta allt utan att skämmas. Och, jag tänker inte skämmas när jag möter alla de professionella personer som jag har berättat för....och som jag skrev senast jag VET så mycket...men som jag också skrev det är inte grundat inom mig...och jag har inte svaret på den frågan varför det är så. Jag VET mycket och KAN mycket men jag har inte SVARET på alla frågor varför jag inte lyckas...för då hade jag ju redan lyckats!! Eller hur?!?!? Jag vet bara hur jag vill leva mitt liv....

I förmiddags när min man och jag drack kaffe...satt jag och berättade för honom hur jag känner...och tårarna rann. Jag sa att ska jag lyckas med att bli alkoholfri...då kan inte jag finnas för er (mina min man, mina barn och svärdotter) så som jag alltid finns till 150% jag måste gå in i mig själv och leta efter svaren för att hitta min väg....

Och så är det...det krävs mycket styrka och målmedvetenhet av mig själv....jag är närmare...

Igår när jag la mig testade jag sömnmaskinen....jag har fått med mig ett datachip som ska sitta i maskinen för att kunna registrera min sömn....detta datachip var som bortblåst...fast det hindrade ju inte att jag kunde testa maskinen....testade inte länge men jag gjorde det. Har en mask som bara sitter över näsan och då måste munnen vara stängd...när jag öppnade munnen så blev det liksom "baksug"...haha...och sen kändes det som om jag inte kunde andas...jag är ju lite täppt i näsan...Ja..herregud vilken cirkus....men jag började iaf...och jag tror att det är ett steg...för börjar jag så jag vet om maskinen är något som kan fungera för mig eller inte...så lugnar det mig....men det är tämligen en mycket speciell situation...Ni skulle sett hur det såg ut vid min säng i morse när jag vaknade...och jag är otroligt tacksam för att mannen vid min sida har jag delat sovrum med under lång tid. Läste en artikel där en sömnexpert hade uttalat sig som svarade någon som var orolig för samlivet....experten svarade...att man inte skulle vara orolig för samlivet för under dagtid skulle man se så mycket mer sexig ut. Jag kanske inte strävar efter att se sexig ut....men en sensuell 58-åring kan väl aldrig vara fel?!?!?

Kram :)