av Medberoende91

Tröttiz
tors, 2020-12-31 - 14:42

Medberoende91.
Ja ... Den rubriken och känslan har jag mycket känt igen mig i ...
Skriv gärna här ofta, att du får ut dina tankar.
Kram på dig och gott nytt år. ✨?

Medberoende91
tors, 2020-12-31 - 14:48

Hej allesammans som kämpar och gott nytt år. Idag är det 24 dagar kvar tills vi beräknar att få vårt första barn, en liten tjej. Det känns inte verkligt för graviditeten har min sambo och hans alkoholkonsumtion förstört varenda liten minut av. När vi blev gravida var han nykter med antabus. Livet kändes hoppfullt och roligt. Men direkt när dem 3,5 månader av nykterhet var över var det samma sak igen. Lögnerna, manipulationerna, projiceringen att allt är mitt fel, att jag är överkänslig, att jag är överdriven. Insikten är noll - Till och med alkomätaren ljuger när den visar ”High” Tar inte ansvar för något. Jag har flyttat ut för fem veckor sedan. Höggravid till mina föräldrar för han återigen lovade att ändra sig men var lika full på jobbet 12 timmar senare efter ”han lovat att göra allt”. Tog mina saker och drog. Inte ens det hjälpte, han säger gång på gång att jag överdrivit när jag flyttat ut.

Det som jag känner är ett sånt starkt hat just nu, jag hatar den han har fått mig att bli. En orolig, ledsen tjej som lever för honom. Det första jag gör när jag vaknar är att ägna en tanke åt hur han mår och hoppas att han har en bra och nykter dag. Vet inte vad jag vill komma med detta inlägg. Jag är fan desperat. Vill att ska in på rehab, han vägrar. Jag kämpar för vår ofödda dotters skull - Hon kommer aldrig att få en annan pappa än honom och när han är nykter är han en underbar människa. Tycker det är så sjukt att han inte tar något ansvar över situationen alls. Må gott allesammans
Kram.

Citadell
tors, 2020-12-31 - 14:56

Medberoende91. Jag är precis som du är en person som har mycket känslor. Det är antingen eller. Eller egentligen kanske det är både och. Kärlek och hat är ju faktiskt inte varandras motsatser. Det krävs passion för dem båda. Problemet när det finns ett missbruk och ett medberoende är att man raderar sig själv så till slut så känner man ingenting. Detta för att man blir så verbalt ”misshandlad” utav missbrukaren så att man måste distansera sig från sina egna känslor, för det gör ont inne i kropp och själ, och när man distanserar sig så känner man sig till slut ingenting. Jag skulle vilja säga att motsatsen till kärlek och hat är likgiltighet. När man inte känner något. Det är ingen rolig plats att vara på. Fast den är lugnare. På den platsen kan man också ta tillbaka sina egna känslor. Jag tror det är väldigt viktigt att man förstå främst bottnar i sig själv och inte låter känslorna för en annan person ta över hela ens personlighet. Det är viktigt att älska men man kan inte älska bort ett missbruk hos någon annan. Jag tror faktiskt att man kan älska en person också på ett litet avstånd. Man kan välja att inte vara medberoende. Man kan sätta gränser, annars förlorar man allt. Ta hand om dig!❤️

Citadell
tors, 2020-12-31 - 15:04

Medberoende91. Det är just detta som är problemet. Att han är så underbar människa när han är nykter. Saken är den att han är ju så fruktansvärt hemskt när han väljer att vara onykter. Jag tror det är väldigt viktigt att man förstår att det är är han själv som väljer att vara i missbruk. Därför kan man lämna dem. Det låter hemskt och jag tänker särskilt på att ni är en liten familj snart. Fast och andra sidan var vill du vara i ditt liv om ett år om fem år om tio år? Hur ska ditt liv ser ut? Kram?
Ps självklart finns möjligheten att sätta krav på honom om att ta hjälp, gör han inte det bör du gå, och inte vända dig om. Din kraft behövs för dig och ditt barn.

Medberoende91
tors, 2020-12-31 - 15:17

Tack för ditt svar!! Ja det är sant, han väljer ju faktiskt att vara onykter. Han säger ofta att han inte klarar av när jag säger att han inte får dricka. Men saken är den att jag respekterar om han vill dricka, men då får han respektera att jag inte vill ha något med honom att göra. När han är nykter är han fantastisk och de är då det är så lätt att falla tillbaka och tro att det denna gång ska ske någon förändring.

Om några år vill jag leva med en person jag litar på. Om det är min kille jag har just nu eller om det är någon annan eller om jag är själv då det återstår att se. Jag är inte beroende av min kille ekonomiskt på något sätt och har min egen lägenhet som jag för tillfället hyr ut. Det är iallafall en trygghet. Vill ju bara att han ska ändra sig men fattar att inget jag säger spelar någon roll. Han måste förstå och vilja själv. Han har förlorat körkort och tidigare jobb pga alkohol men han skyller ifrån sig och tar inget ansvar. Fan den här sjukdomen är hemskt.

Citadell
tors, 2020-12-31 - 18:43

Medberoende91. Jag tycker att du verkar vara väldigt stark! Du vet var du står och du vet vad du vill. Jag tror att du kan ta väldigt kloka beslut för dig och ditt lilla barn. Och om man tänker sig ett år framåt så kan det faktiskt vara så att den verkligheten du nu erfar inte kommer att skilja sig något åt. Skillnaden är förstås att det finns ett barn med i bilden och det gör ju saken betydligt svårare. Eftersom du är ekonomiskt klara dig eftersom du har en plats att bo på så tycker jag att ditt val verkar solklart. Det finns en gräns som du kan sätta upp. En förälder som är missbrukare är ingen bra förälder. Faktum är att han kan bli nekad att träffa sitt barn rent juridiskt. Genom att agera så tidigt som möjligt efter barnets födelse (eller så snart det går) så kommer du att visa på att du är beslutsam och stark. Du kan också ge honom ultimatum. Till exempel så tar du hand om barnet till att börja med och vill han vara med er får han visa att han kan avsluta sitt missbruk. Jag vet det låter väldigt enkelt. Det är så klart väldigt mycket svårare i verkligheten. Men återigen tycker jag att du verkar vara en jätte stark person! Kram!?
Ps Jag antar att detta är ditt första barn och jag kan försäkra dig om att du behöver all lugn och ro du kan få i samband med en barnafödsel! Du ska absolut inte ha hand om ett vuxet barn också!