Det är svårt innan man tar beslutet. Att kanske lämna. Jag lämnade efter 20 år. Hans drickande eskalerade. Till slut fick jag välja, han eller mig själv. Till slut valde jag mig.
Livet går ju inte i repris.
Och jag satt också mycket själv på kvällarna när han satt i garaget och drack. Så varför ska man stanna när man egentligen är själv ändå.

EmmaLisa

Jag var rädd att förlora min man och klängde mig fast vid honom under många år. Jag gjorde vad som helst för honom. Här på forumet insåg jag att jag gav honom massor av uppmärksamhet, exempelvis genom att bråka med honom eller vara ledsen efteråt etc. Jag ville välja att vara glad och sätta mig och barnen först. Vi har fortfarande inte separerat, för när jag till slut sa åt honom att flytta, så ville han försöka igen ”på riktigt”. Vi får se hur det går med det, men jag känner mig ändå friare nu. Jag sätter inte allt mitt hopp till honom längre, och jag har insett att jag kan och bör lämna, om/när det behövs. För min del behövde jag se honom för den han är och att jag faktiskt är värd sånt som är viktigt för mig, lugn och ro, eget hem etc och skapa en plan för det. Det är du också och ser du honom för den han är så kan du avgöra om du är med honom för att det är bra för dig, eller av gammal vana. Lycka till!

Det är inte enkelt..Helst inte om han är en jättebra man och pappa däremellan drickandet..Tyvärr så blir dom bra dagarna färre med tiden..Det värsta som kan hända är om du och han blir kvar, när barnen blir stora..Barnen vill inte komma hem och du får vara ensam och umgås med din fulla man, för det valet gjorde du..Dom vuxna kan välja att bo med en missbrukare, men inte barnen..Dom har inget val när dom är minderåriga..Jag har separerat från en man som är beroende av alkohol..Men har jobb och körkort kvar..Han har inte jätte bra relation till sina barn för att han ofta är full på fritiden..Vi är alkoholberoende båda 2..Jag blev det succesivt i hans sällskap..Drack inte massor när barnen var små.Men det blev värre och värre..Jag lyckades sluta att dricka helt..Därför blev det en separation..Jag vill leva ett gott liv, och det kan man inte i missbruk..Anna du verkar ju väldigt less på hela situationen, och det låter hoppfullt, för då kan du förändra..Skriv och läs här..Även på dom andra sidorna, så får du en bild av hur svårt det är att sluta dricka för många..Och en viktig fråga för dig är..Hur vill du leva, och hur vill du och dina barn må..Jag tror visst att du har mycket kraft och tro på dig själv..✨?Kram..

Har läst dina inlägg och fastnar vid det du skriver om separationsångest. Det är något som har varit en stor del av mig i hela mitt liv. Därför har jag haft svårt att lämna dåliga relationer bakom mig. Du kanske kan fundera lite runt din separationsångest. Har den bara koppling till din man eller finns den med dig i annat också. Överhuvudtaget börja fundera och fokusera på dig själv mer än på din man och hans supande. När det är ännu en kväll när han raglar runt, sätt dig ner och tänk på hur detta känns i dig, vad dyker det upp för tankar och varför. Då tar man små steg i en annan riktning. Ofta tänker man lämna eller inte lämna. Det blir så stort och tungt och precis som du skriver så får man den där hemska separationsångesten. Många små steg blir tillsammans stora steg och till slut är man närmare något man kanske vet att man måste göra. Många kramar

Citadell

Anna12345. Personlighetsförändring kommer av missbruket. Känner igen mig i detta, man kämpar med att hålla en vuxen ansvarsfull kommunikation, medan den andre ser det som ett sätt att få makt och kontroll över situationen på ett mindre trevligt sätt. Du har två val, stanna och försök ducka eller lämna tillfälligt eller för gott. Hårt ja. Men ingen tackar dig för dina insatser och försök. Kram ? och ta hand om dig! Stå alltid dig själv närmast, när du står bredvid missbruk.

Citadell

Anna12345. En missbrukare har ju två olika personligheter i en och samma människa. Man vet ju inte om man möter doktor Jekyll eller mr Hyde. Därför bör man absolut hålla sig på avstånd när personen ifråga är onykter eller håller på att nyktra till. Då är de inte särskilt trevliga heller. Till att börja med försöker man förstå men till slut så glömmer man bort sig själv och då har man ingen kvar. Man blir liksom av med sin egen person och var man vill. Det tycker jag var det värsta. Intressant har även varit att min ex som var missbrukar, hela tiden projicerade en massa saker på mig som han inte ville att jag skulle göra eller ville att jag skulle göra. Själva verket var det så att det han var rädd för var att jag skulle göra det han gjorde det vill säga vara i fel sällskap och göra fel saker. Jag tror att du måste ta hand om dig själv i första hand och så klart familjen. Missbrukaren ser till att klara sig själv och sitt missbruk också. Så varför skulle den som inte missbrukar kunna vara sig själv närmast?

Citadell

Anna12345. Saken är den att man måste stå sig själv närmast! Det är ju precis det är missbrukaren gör och det är därför den som står närmast inte få någon påfyllning alls av något som är positivt. Vi måste ta hand om oss själva!❤️

Citadell

Anna12345. En missbrukare har ju två olika personligheter i en och samma människa. Man vet ju inte om man möter doktor Jekyll eller mr Hyde. Därför bör man absolut hålla sig på avstånd när personen ifråga är onykter eller håller på att nyktra till. Då är de inte särskilt trevliga heller. Till att börja med försöker man förstå men till slut så glömmer man bort sig själv och då har man ingen kvar. Man blir liksom av med sin egen person och vad man själv vill. Man blir ingen till slut. Det tycker jag var det värsta. Intressant har även varit att min ex som var missbrukar, hela tiden projicerade en massa saker på mig som han inte ville att jag skulle göra eller ville att jag skulle göra. Själva verket var det så att det han var rädd för var att jag skulle göra det han gjorde det vill säga vara i fel sällskap och göra fel saker. Jag tror att du måste ta hand om dig själv i första hand och så klart familjen. Missbrukaren ser till att klara sig själv och sitt missbruk också. De är behöver bara de anhöriga för att tillfredsställa egna behov. Så varför skulle den som inte missbrukar kunna vara sig själv närmast? Eller för den delen hoppa av medberoendet medan kraft finns kvar. Kram! ?

ANNA12345.
Att bli föraktfull och förminska annan kanske har att göra med att han i sin alkoholhjärna på något sätt får känna sig bättre för att han i botten har en rubbad självbild? ? Har kollat olika trådar för att lite förstå beroendes tankar. Kanske det rör sig om projektion här. Att en person gör eller säger saker till andra då den inte vill kännas vid egna svagheter. Att det alltså är något inom honom och inte direkt har något med din person att göra.
Att då gå in och eventuellt fråga varför han säger så är då säkert lönlöst.

Blev rysligt djupt och luddigt detta, men kom att tänka så här ... ?
Någon annan med mera kunskap får gärna rätta mig och /eller berätta hur det ligger till om jag är helt ute och cyklar. ?

Gott nytt år! ✨

Citadell

Anna12345
Tröttiz
Projicera betyder att förlägga något man ogillar hos sig själv hos den andre. Det är ett försvar. För att själv må lite bättre. Min ex missbrukare var otrogen men försökte hela tiden kontrollera att jag inte var det ?
Han kunde inleda ett samtal med ”säg vad du har gjort” bara för att göra mig förvirrad ??‍♀️ och hålla mig borta från hans liv där han var onykter och otrogen...?...det är härskarteknik...han gjorde allt för att JAG inte skulle ställa samma frågor till honom...!

Jag känner igen mig i detta med JUL Jag har ångest bara av ordet jul. Så många ensamma julaftnar jag har gråtit och blivit beskylld för att jag har sabbat julen....
Nu kom min på jul ångest på juldagen ..idag känns det bättre igen. Men min sambo är ju alkoholist! så klart jag har vetat om detta i ca 1,5 år. Hur ska jag lyckas bryta? med någon som krökar på ?

Jag känner igen mig i detta med JUL Jag har ångest bara av ordet jul. Så många ensamma julaftnar jag har gråtit och blivit beskylld för att jag har sabbat julen....
Nu kom min på jul ångest på juldagen ..idag känns det bättre igen. Men min sambo är ju alkoholist! så klart jag har vetat om detta i ca 1,5 år. Hur ska jag lyckas bryta? med någon som krökar på ?

Anna12345

Jul o nyår avklarat för denna gång. Det blev blöta helger för sambon. Nuförtiden längtar jag mer till måndagar än fredagar. Hur blev jag såhär?? Har börjat tänka hur vanliga familjer o par har det. Börjar smått fatta att det här är ingen normal relation, jag tror ju i min värld att alla har det som jag. Men det finns ju kärleksfulla förhållanden där ute. Jag har blivit så insnöad o ser inte vad jag gör med mitt liv!!
Oj så surrigt det blev, tänker för mycket.