majapppets

Hej, jag är en 20 årig tjej som egentligen inte haft något problem med alkohol förens nu i vuxen ålder, trots att jag druckit hyfsat mycket i mina tonårsår. Det började med ett jätte jobbigt breakup i somras och jag fick för mig att köpa en flaska vin och supa ner mig hemma helt ensam, det blev tyvärr sedan en rutin och jag var berusad dagligen hela sommaren fram till ungefär September. Då tog jag mig själv i kragen under ett par veckors tid, jag drack inte nånting med andra ord. Efter cirka ett par veckor så började jag dricka igen, nu drack jag inte bara hemma utan jag tog med mig alkohol på jobbet och började supa på rasterna och när jag gick på toaletten, sen slutade jag igen och var borta från skiten i någon månad och så har det fortsatt vara periodvis att jag inte ens tänker på alkohol på typ en månad men sen när jag väl bestämmer mig för att köpa typ en flaska vin enbart för skojsskull elle för att jag är uttråkad så börjas skiten om på nytt igen och jag är fast igen. För ett par dagar sedan var jag hos VC för att fixa antidepp och fick då i samband med detta frågan om jag har något problem med alkohol och varpå jag svarade ärligt och sa att jag drack nog mer än vad jag borde, men att det inte är så farligt. Läkaren skickade mig till öppenvård men jag känner att det hela är ganska överdrivet. Tycker personligen inte att jag har några stora alkohol problem då jag ändå kan hålla mig borta från det i längre perioder utan att ens tänka på det, problemet blir liksom aktuellt när jag tar ett glas etc då börjas den där perioden av elände igen där jag bara super ner mig. I dags läget har jag inte druckit på en månad förens nu, jag köpte en flaska vitt i måndags för att det gått såpass lång tid men har nu kollat tbx och sett att jag druckit hela veckan , faktum är att jag är berusad just nu när jag skriver detta men jag vill bara veta om ni tycker att jag har alkohol problem eller inte? Borde jag ta emot ”hjälpen” från öppenvård eller är det bara överdrivet medtanke på att jag kan hålla mig borta från alkohol så pass länge och ändå ha en fungerande vardag? Tycker ni jag har alkohol problem eller inte?

Ja, jag tycker att det finns en del i det du skriver som tyder på att du kanske borde ta chansen nu när du har den och gå till öppenvård.
Du köpte alkohol och drack ensam för att bota din sorg. Du fortsatte hela sommaren. Du medicinerade med alkohol, det är så jäkla dålig medicin.
Sen drack du på jobbet, det är en gräns att gå över och definitivt tabu för de flesta. Nu vet jag inte vad du jobbar med, men det var kanske för att på nåt sätt må bättre. Nu ska du ju få antidepressiva, så behovet av att medicinera med alkohol är kanske mindre, men du bör ju inte kombinera.
Så ja du lever lite farligt med din alkohol, medicinerar och har flyttat gränserna. Passa på att ta lite hjälp och få perspektiv på det nu. Jag hade inget ”beroende” när jag tog hjälp men mitt sätt att hantera alkohol var inte normalt och det är bra att sätta ord och få lite perspektiv på det. Jag borde ha gjort det tidigare.

DagsförFörändring90

Hej och välkommen till forumet! Väldigt starkt att du redan som 20-åring faktiskt reflekterar över och problematiserar din relation till alkoholen. Det ska du känna stolthet över!

Tyvärr så låter det att du, liksom många av oss, har ett problem med alkoholen.

Jag rekommenderar dig varmt att ta den hjälp du erbjuds men också att dela din resa här på forumet.

Precis som sisyfos redan har skrivit så bör alkohol inte blandas med antidepressiva. Så vill bara instämma i den varningen! Där ska man vara väldigt försiktig!

du mest ska fokusera på om du själv tycker att det är ett problem eller inte. Om du inte själv tycker det så kommer du inte att göra ett dugg för att lösa det.

Men majoriteten av mänskligheten dricker inte på jobbet. Det är, som övriga svar säger, en gräns att passera.
Dränka sina sorger i alkohol är början på en trasslig relation till alkohol. Alkohol är världens sämsta medicin eftersom den orsakar större och fler problem än den löser.

Jag blandade alkohol med SSRI i många år och det är inget speciellt farligt i sig. Det var hur som helst inte anledningen till att jag slutade dricka, och normal alkoholkonsumtion tillsammans med SSRI är inget problem enligt min läkare heller. Däremot tar man antidepressiva för att man är deprimerad och depression och alkohol är ingen bra kombination. Det är nog snarare där risken ligger. Värt att tänka på är att i början av behandligen med SSRI är det vanligt att man mår sämre än innan vilket kan leda till att du vill dricka mer. Värt att vara uppmärksam på. Det går över efter 2-3 veckor.

Jag undviker att svara på om du har problem eller inte men på frågan om behandlingen så tänker jag, varför inte? Skulle det vara så att du upptäcker att det är välbehövt så har du besparat dig själv mkt lidande under många år.

Du kommer få bra hjälp och må mycket bättre! Du behöver inte ens fråga om du har alkoholproblem om du skapat ett konto här. Du vet att du har det och att du frågar är bara ett litet hopp om hjälp eller flykt.. men vi hjälps åt här och jag tror på dig, lika mycket som jag trodde på mig själv när jag tog tag i det för 100 dagar sedan.. inte så mycket för örat kanske, men mycket för min kropp o själ!

- skriv gärna av dig om alla tankar, orosmoment och liknande så märker du att du inte är ensam och fan du är 20 år. SKITBRA! Läste precis Josefin Dahlbergs bok om när hon slutade dricka som 20 åring, mycket igenkänning!

Vet inte hur dina tidigare relationer varit till alkohol innan breaket, men vissa kan gå tillbaka och dricka och många inte! Men de vet du själv tror jag... var inte för hård emot dig.. jag tror att jag födde en ångest och större grej av mitt alkoholmissbruk att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka för jag tryckte ner mig själv så himla mycket!

- de är ett alkoholproblem, ett problem som inte ens behövs i våra liv, nåt du inte kan styra över? En såkallad sjukdom som gör en galen, inget fel på dig kära❤️

Välkommen hit, bra att du funderar kring alkoholen. En definition av alkoholproblem som jag hört är att man har ett problem om drickandet får negativa konsekvenser. Till exempel att man inte låter bli att dricka för mycket fast man måste upp tidigt nästa dag och hade bestämt att man bara skulle ta ett glas. Eller att man riskerar sin hälsa, sitt jobb, sitt förhållande, saker som man normalt sett är rädd om. Att inte kunna begränsa drickandet när man väl börjar är också en stark varningssignal. Folk som inte har problem dricker ett par glas och är nöjda, och de har inte svårt att låta bli nästa dag. Att vara periodiskt beroende av alkohol är ganska vanligt vad jag förstår. Och det tuffa är väl att man hinner ställa till det en hel del under perioden, även om man klarar att vara nykter sen. Men det är ens eget beslut, hur mycket man tycker att drickandet får kosta innan det blir oacceptabelt. Att vara ärlig mot sig själv och ta hjälp tror jag är en bra början för att ta reda på hur man själv vill ha det.. Ta hand om dig!

den nya använd…

det är inte alkoholfria perioder som är bevis på att man inte har alkoholproblem.
Det är vad som händer med en när man tar första glasen som är bevis på att alkohol är problemet...
Eller att alkoholen börjar bli ”viktig” ... och att den ställer till problem....

Om du frågar mig så jag har nu snart en15årig alkoholfri ”period” men det inte betyder att jag inte har problem med alkohol, för om jag tar det första glasen så finns det inte stop för mig....

Du är 20. Stoppa utvecklingen nu, gå till öppenvård, var ärlig mot sig själv kring allt sommar med alkoholen att göra, försök träffa andra som kan hjälpa dig med att hålla sig borta från spriten.

Lycka till !!!

Citadell

Kennie. Precis så är det. När min ex partner var påverkad och onykter förlorade han körkortet, sin familj, sina vänner och sin partner och gjorde dessutom en onykter kvinna gravid med ett barn som föddes utan hans vetskap. Ändå kan han inte avstå missbruk. När han konfronteras säger han bara, jag vill inte sluta. Jag vill inte ta något ansvar. Kan inte hitta en enda positiv sak med missbruk. Det skapar kaos inne i individen och runt omkring individen. Thats about it.

majapppets

Hej allihopa, vill bara säga tack för all hjälp och era kloka ord trodde aldrig jag skulle få så mycket respons.. det var definitivt till hjälp och har gett mig en tankeställare kring mina vanor. Tackade först nej till öppenvård och trodde att jag inte behövde det, men ärligt talat så har jag druckit så pass mycket nu speciellt nu i December/Jan och har insett att jag faktiskt behöver hjälp med mina vanor, har kommit till den punkten då det liksom inte fungerar längre. Min familj har även börjat lägga märke till att saker inte står rätt till och har börjat få mycket ifrågasättanden kring mitt drickande.. Jag dricker inte längre lika mycket på jobbet, men kan tillexempel anmäla mig sjuk bara för att sitta hemma och dricka, och det i sig är ju ett tecken på att jag inte har den kontrollen över mitt drickande som jag tidigare trott. Så jag valde att kontakta öppenvård på nytt igen och ska dit nästa vecka, får se hur det går då.. Återigen tack så mycket för ert stöd och era raka men ärliga och fullt behövliga ord.. Jag fortsätter och uppdatera med mellan rum om hur det går!!
Tack återigen