av HI

HI
mån, 2021-01-04 - 00:52

Backen123.
Och ja, det är lätt att vara efterklok. På något vis.

Hade vi inte haft sonen hade jag lämnat. Och ändå. Vi har haft otroligt roligt de senaste månaderna. Skrattat och lekt. Experimenterat i köket med mat och bak. Pratat. Lyssnat. Dansat i köket. Bonusbarnen (hans från tidigare relation) har kommit oftare och spontant. Vi har haft det bättre än någonsin. Så kommer hans experiment om att prova ha kontroll på drickandet och jag blir sorgsen.

Säger att jag inte kan hindra honom men att han behöver säga till mig innan han provar. Att jag vill att han har sina experiment någon annanstans och inte med oss, särskilt inte med vår son. Och han igonerar det. Där känner jag att tilliten försvinner. Att han inte kan ge mig det. En förvarning om vad som är på gång så jag kan parera.

Sorg.

gros19
mån, 2021-01-04 - 08:47

Att ha sina expriment någon annanstans låter absolut rimligt, rätt beslut. Att igonerar det är inte ok. Du går din väg och har ändå valt att stanna och då är det verkligen viktigt att veta vad gränserna går för vad du kan acceptera. Självklart ska er son inte vara delaktig i hans expriment med alkoholen. Det som är rätt för barnen är alltid rätt även för oss föräldrar. Förstår du blir väldigt sorgsen när allt varit så bra.

HI
mån, 2021-01-04 - 09:32

Att det blev ett kort experiment. Den här gången? En kväll. Det dracks ingen alkohol igår.

Jag kunde inte somna och min man vaknade efter en stund. Vi pratade. Tiden var redo och inne. Han berättade om när han började förstå att han har problem med alkohol, hur han kämpar, hur han mår, om hur han försöker kompensera sitt dåliga samvete, sorgen över att inte räcka till, sorgen att må dåligt, flykten från sig själv... En lång och vaken natt. En viktig natt. Samtal som jag hoppats på men slutat hoppats på.

Han säger att han förstår hur skör vår relation har blivit och att jag har behov han behöver tillfredsställa. Nu är det upp till bevis. Igen.

Citadell
mån, 2021-01-04 - 09:34

HI. Fråga dig själv om det är värt att stanna kvar. Du vill ha en förändring. Den måste du ta ansvar för själv! Lycka till! ??‍♀️??❤️

Backen123
mån, 2021-01-04 - 18:09

Att få vara och vila, känna hopp och tro är fantastiskt skönt. Tids nog så vet du eftersom du är uppmärksam och ni pratar, håller så tummarna att ni får fortsätta att ha det bra. För jag tror det går om både ger och tar och ger sig f... på det med en massa kärlek i botten. Men jobbet ligger hos honom, att våga ta ansvar ❤

HI
tis, 2021-01-05 - 00:10

Backen123 så måste arbetet ske från båda håll och det måste jag säga att min man egentligen gjort på det stora hela. Han har gjort stora livsstilsförändringar sedan behandlingen som hör ihop både med behandlingen och med Corona.
Vi har båda gjort stora livsstilsförändringar och det har inneburit en dans på rosor med taggar och vackra blommor.

Var sak har sin tid.

Citadell
tors, 2021-01-14 - 21:32

HI.
Backen123.
Jag trodde på en fortsatt relation men missbruk och manipulation och lögner fortsatte. Likaså konstant otrohet. Gav relationen tre omstarter. Han nappade inte på någon av dem. Ingen kan axla bådas ansvar och omöjligt att fortsätta leva efter en vision som bara en har, den andre säger sig ha det men hade det inte.

Självomhändertagande
sön, 2021-01-10 - 14:32

HI, hej!
Jag har saknat dig här. Och samtidigt så vill jag inte vara här. Men jag känner att jag är nyfiken på att gå in och se hur mina vänner har det härinne. Du känns som en av dem. Som jag skulle vilja sitta med i skogen och dricka kaffe från termos. Och prata om livet. Om det som händer nu. Och om att "var sak har sin tid". Så är det. Var sak har sin tid. Vad behöver du plocka fram och ge till dig själv för att vara snäll med dig själv och ta hand om dig själv just nu? I denna tid. Tröstät. Gå lugna promenader utan puls med din son. Surfa på Hemnet och Platsbanken. Och gör val varje dag. Checka in med dig själv. Vad behöver jag just nu. Vad kan du göra just nu.
Du är en mycket klok människa och jag vet att du kommer att få det liv som du önskar. "Det kommer inte alltid att vara så" är ord som min psykiater har sagt till mig förr, när jag känt att livet är så oerhört svårt. Jag tror på att öva medveten närvaro för att göra mer medvetna val. Och för att landa i valen så kan en behöva stilla sig. Därför kanske de långsamma promenaderna med din son kan vara bra nu. Du stillar dig istället för att öka pulsen, även om du kanske önskar öka pulsen. Ni har lekt och skrattat. Det är bra. Nu vill han experimentera. Det är förstås inte bra om han gör det. Om han väljer att fortsätta med experimenten. Vad gör du då.
Det du lär dig av livet nu kommer du ha med dig senare i livet. Oavsett vad som händer. Ta hand om dig i ditt nu. Det är det som är det viktigaste. Och det är bara du som vet svaren. Om du inte har dem tydligt för dig, se då till att de blir tydliga. Och vad behöver du för att upptäcka dem. Inom den närmaste tiden. Jag använder mig av meditationen. Den guidar mig och den tillåter mig att vara snällare med mig själv. Och jag insåg nyligen hur min erfarenhet hjälpte mig att stoppa en potentiell relation att ta fart. Jag avbröt. Och jag backade. Jag blev förtjust i en man, som har barn med en kvinna som dricker. Och jag vill aldrig någonsin ge mig in i en relation där alkoholens gift förgiftar omgivningen. Och det är mitt val. För att jag också är sorgsen att jag aldrig fick barn. Men jag är glad ändå. Men ibland sorgsen. Och jag vill inte ta ansvar för barn till en kvinna som använder sig av giftet. Det har jag inte lust med. Och för att komma fram till detta var jag tvungen att våga släppa in den nya mannen och sedan så var jag tvungen att släppa taget om honom då jag kunde se hans rädslor. Och jag tänker att jag lär mig något nytt varje dag. Jag är varsam med mig själv och jag är långsam. Om jag inte varit det, så hade jag kanske inte upptäckt detta i tid. Och idag kan jag se hur tokigt det hade kunnat bli. Han verkade vilja göra mig gravid och nu förstår jag något som jag aldrig förstått tidigare. Att en man kan vilja göra en kvinna gravid. Oavsett skälen till det. Och jag tänker och tänker. Och tänker. Och menar att alla människor behöver göra sina rätt och fel. Och framför allt sina egna val i livet. I bästa fall är de medvetna och genomtänkta.
Jag önskar dig god betänketid.
Sänder också en stor kram till dig!

HI
tis, 2021-01-26 - 00:15

Jag skulle vilja lägga mig under förnekelsens filt. Stoppa huvudet i sanden. Hålla för öronen och skrika högt. Sätta på favoritmusiken, discolampan och dansa som om det inte finns någon morgondag. Låtsas som om mitt faktiska liv just nu inte finns.

Så kommer sorgen och sköljer över. Luften går ur och jag blir helt tom. Och trött.

Det är måndag. Och i eftermiddag när jag ringde mannen för att kolla status på hämtning och mat hörde jag att det var alkoholisten som var hemma. Tänk så fort en glömmer att det faktiskt finns en alkoholist därhemma.

Jag kände hur luften gick ur mig. Jag orkar inte parera alkoholen. Det finns inte energi för det. Och ingen som helst lust. Jag försökte förhandla med alkoholisten. (Alltså på riktigt, hur tänkte jag? I efterhand inser jag hur överrumplad jag blev).

Konsekvenser! Du måste ge konsekvenser som känns, ekar mitt inre. Jag tänker att jag måste ta sonen och övernatta någon annanstans än hemma. Förbannar Corona igen. Vi har inte knutit an till någon förutom svärmor eftersom vi flyttade i februari /mars förra året. Och de är 70+. Dem har vi inte hälsat på inomhus på väldigt länge. Och hur hysteriskt verkar det inte att åka och sätta sig någonstans utan packning? Vår alkoholist har inte varit arg när han dricker sedan han var på behandlingshemmet. Han är trött. Försöker knyta kontakt. Vill vara med. Vill vara nära. Vill prata. Om mjuka saker. Vill kramas. Vill ligga i knä.

Ringer svärmor och berättar status. Säger att jag ska vara förberedd imorgon. Packa en väska. Och det var bra att jag uttalade det. Så det blev gjort. Annars hade jag förnekat att jag hade tänkt den tanken och blivit lika överrumplad imorgon.

Jag lyckades uppbringa energi vid 23 och packade en väska. Och nu ligger jag här. I en tom säng. Sonen som jag vill skydda från sin pappas härliga dofter och dåliga omdöme ligger och sover bredvid sin pappa. Det var helt omöjligt för sonen att somna. Ville såklart ha uppsikt över pappa och känner oro.

Mannen vaknade till precis och sökte upp mig. Ville vara nära och prata. Är rastlös. Förstår hur det kommer sig att sonen ligger där och känner inte stolthet över det.

Imorgon är en annan dag. Jag skulle vilja ta timeout. Ligga under förnekelsens filt. Gärna under en palm. På en sandstrand.

MalmMia
tis, 2021-01-26 - 14:21

Jag har följt din resa med mannen och alla turer och du har all min sympati. Jag vet hur svårt det är och hur gärna man vill att det ska bli bra. Jag vet också dagarna när man vill ligga under filten och bara ta bort allt det dåliga - jag brukar vilja fly. Mina tankar blir då att jag bara åker hemifrån och lämnar skiten bakom mig - men det går ju inte. Jag har ju ett barn att ta hand om som inte kan vara ensam i detta! Men så svårt det är, så vi kämpar och önskar något annat. Jag följer med dig till sandstranden under en palm.

Men det är verkligen bra att läsa här och skriva för att reflektera över sin egen situation. Hur är det med dig, kan du ta en timeout, finns det någon möjlighet för dig att ta sonen och vila? För att kunna se situationen och hur du kan gå framåt? En stund när inte fokus är på mannen. En stund när du har fullt fokus på dig och sonen och klura ut vad du vill för er. Hur ska ni kunna må bra? Vill du stanna eller lämna? Vad behöver du för att stanna eller är du redo att lämna? Stora frågor som endast du har svaret på. Om du vill lämna vad har du för plan?

Några tankar från mig och en hjärtevarm kram när du ligger under din filt

HI
ons, 2021-02-03 - 22:01

På något sätt så känns ni som de varma vindarna som smeker mig när jag ligger under en palm och får vara i min egen bubbla. <3

Återigen har det lugnat sig hemma hos oss. Min man är tillbaka och alkoholisten är bortflugen. Mannen säger sig ha förstått att det finns en alkoholist han inte kan kontrollera där inne. Att han sökt ny psykologkontakt med annat fokus. Fokus på nykterhet. Inte fokus på att experimentera. Han orkar inte längre. Senaste experimentet gick överstyr.

Jag berättade för min man när jag och sonen åkte hemifrån dagen efter jag skrev här senast att jag hade en packad väska för mig och sonen och att vi inte skulle komma hem om han fortsatte dricka. Jag ringde honom flera gånger den dagen (förra tisdagen) för att kolla status. Påminna om att väskan var packad. Påminna om nykterhet. Påminna om att jag kommer ringa socialtjänsten om vi inte kan åka hem idag. Och han bestämde sig. Istället för att ringa en vän och be om hemkörning från systembolaget så ringde han en psykolog.

Nu har det gått en dryg vecka. Jag har en packad väska för eventuellt nästa återfall. Har just nu digitalt anhörigstöd genom Nämndemansgården (tyvärr är deras anhörigveckor inställda pga Corona) och de trycker på att det är vanligt med återfall första året men de flesta väljer nykterheten efter det första året. Det blir ett år i april. Jag tänker att jag får ha lite is i magen och se var detta tar vägen.

Det liv vi har tillsammans när mannen är hemma och inte alkoholisten är bättre än vi någonsin haft det. Han bjuder in mig i sina tankar och i sitt mående. Han busar och skojar. Han planerar för sonen. Han lämnar och hämtar på förskolan. Och jag får egentid. Tid att reflektera. Tid att andas. Tid att ligga under filten. Tid för mig själv.

Och ikväll tar jag mig tid att skriva till er. Tack för att ni finns. <3

Sisyfos
tors, 2021-02-11 - 06:38

Din tråd är så hoppfull tycker jag. Många som skriver på anhörigsidorna har alkoholister i sin närhet som totalt förnekar. Du har en så person som skulle kunna skriva på ”förändra sitt drickande” (kanske gör det också). Vägen där är inte alltid spikrak. Trots ambitioner om nykterhet. Det återfall du beskrev härinne brukar gå till precis så, en test att dricka som funkar bra en eller ett par gånger och sen en krasch. Det är oerhört positivt att han tog sig upp och ur så snabbt och att ni pratar om det och att han pratar med en psykolog. Vi är många inne på a-sidorna som medicinerar med alkohol. Det gäller att identifiera vad man vill medicinera.
Om han jobbar mycket med sig själv finns mycket gott hopp om att han inte ska trilla dit igen tror jag. Du gör också helt rätt tänker jag, som så tydligt markerar att det inte är ok. Jag har gott hopp om er båda!