..

går vi snart in i den vecka som kan vara rent förödande för oss alkoholister (och självklart andra beroende).

Jag lever ju själv och har numera hittat ett eget sätt att tillbringa helgen på och det känns så skönt att få göra precis det JAG vill utan att behöva fråga nån. Självklart kan jag känna saknad men just denna helgen bygger ju på ett köpvansinne som är fullständigt galet och som jag tyckt varit så fel på alla sätt i så många år så just därför känns det extra gott att inte vara en del i detta vansinne.

Som vid alla andra tillfällen i livet så finns det bra och dåliga minnen från storhelger. I den mån jag har ett fungerande minne från tiden som aktiv till tiden som nykter så täcker jag nog upp alla möjliga situationer.

Ett minne jag har helt klart i mitt huvudet var barnfamiljen som satt bredvid oss vid julbordet och där fadern utan tvekan var alkis och nödvändigtvis skulle ha en snaps till varje ny tallrik han hämtade. Med tanke hur han hävde i sig så var toleransnivån klart över vanliga människors nivå. Jag led av att se honom och jag skämdes på hans vägnar fast det är så fel av mig. Men han var ju en spegel av mitt förra beteende och det sved verkligen. Morgonen efter så var det bara barnen och mamman som åt frukost.....

Idag har jag förmånen att få och kunna dricka hur mycket alkohol som helst utan att nån bryr sig.

Det finns dock en väsentlig skillnad mot förr.

Idag vill jag inte dricka. Och när den insikten smög sig på mig så släppte allt motstånd eftersom nykterheten inte längre var ett tvång. Jag har ett val att göra, och i början gjorde jag detta valet varje morgon, idag ingår det i den livsstilsförändring jag gjorde och fortsätter att underhålla. För mig är det nödvändigt att påminna mig om hur det en gång var för gör jag inte det så tar alkoholen över när den får tillfälle för den är listig, falsk och stark.

Blir det jobbigt under helgerna så titta in här och skriv av er på forumet, det kan betyda att ni slipper ta ett återfall.
Ett återfall som kan bli det sista ni gör.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

Håller med dig, det är ett vansinne vilken köphysteri julen innebär för många. Och stress. Jag försöker att inte hänga på något av tågen. I min värld är det viktigast att vi i familjen är tillsammans, oavsett hur många rätter som står på bordet eller hur många julklappar det finns under granen.

Jag ser verkligen fram emot en nykter jul, där alkoholen spelar noll roll för mig. En helt ny nykter erfarenhet för mig, helt nykter har jag nog inte varit en jul i vuxen ålder tidigare. Men det ska bli så skönt att vara hundra procent närvarande i stunden, utan rastlösheten som jakten efter alkohol innebär.

Det är smärtsamt som sjutton att se andra i den situationen, som pappan du berättar om. Man vill bara ställa sig upp och skrika på dem att vakna upp och göra något åt situationen. NU. Men man kan inte nå fram till dem innan de själva är mogna för att ta hjälp, tyvärr.

Kram ?

liten påminnelse jag inte kan undanhålla er :-) Kopierat från Fredriksdal Museer och trädgårdar :

"Kom ihåg inför jul! GLÖM INTE! ……
att smaka av julölet idag på Thomasdagen den 21 december. Det finns säkert inte med på din komihåglista, men det tillhörde en av de givna julförberedelserna i början av 1900-talet."

Alltså.......jag behövde ingen påminnelse och det fanns inte på listan heller, det gick på rutin :-))

betraktelse såhär inpå kvällningen.
Jag har som vanligt en sån här helg dragit mig undan till ett ställe för att i princip bara äta, läsa, se på deckare och sova :-) Ett ställe jag iofs bott på tidigare men inte i det här sammanhanget. Då så....
1) De allra flesta är gamlingar som jag :-)
2) Alkoholförsäljningen går uruselt :-) :-) Istället springer servitriserna med mängder av vattenflaskor :-)
3) Och det är mer folk än jag trodde :-o Uppenbarligen är det fler och fler som flyr stöket under den här helgen. Och så var det också på förra stället som tyvärr ligger för ankar. För varje år ökade antalet människor så sista (läs förra) året blev det inte trivsamt.
Att spriten inte flödar jublar jag över och det gör att stämningen blir mer lättsam och lättpratad och folk är mer naturliga. Bara pluspoäng alltså !!!
Ta hand om er och gör som vi gamlingar och drick mycket vatten !!

såg ett inslag med denna kvinna (se länk längre ner) i Morgonstudion idag. Jag kan bara skriva under på det hon säger framförallt det där med självkänsla ! Självförtroendet var ju gigantiskt stort under min aktiva tid men självkänslan låg på minus... Den bif artikeln är dock 2 år gammal.

Jag fick tidigt lära mig att bygga upp min självkänsla genom att lära mig, bland annat, att jag duger precis som jag är och att älska mig för den jag är, helt enkelt för att jag är värd det. Och att självkänsla är en färskvara som ständigt måste skötas om och fyllas på. Det har flera gånger hänt att jag glömt av mig och tömt min självkänsla och då kommer det dåliga måendet som ett brev på posten. Ska jag hitta en fördel med det så är det att jag varit tvungen att lära mig att sätta gränser. Många är de som varit inne en sväng på min fb men som åkt ut för de har inte varit bra för mig.

Att lära mig att prata ur mig alla ångesttroll och skaffa mig en självkänsla var en väldigt bra grund för min nykterhet. Jag är glad för att jag gjorde som Di Gamle sa åt mig att göra !!

https://accentmagasin.se/nykterhet/sanna-tervonen-jag-star-den-jag-ar/

bra och dåligt med så många nya på forumet.
Alla nya är välkomna och självklart ni gamla som varit här ett tag ! Nytt år med nya föresatser och jag hoppas innerligt att ni nya inte gör som de som börjar träna efter nyår och lägger av efter ett par månader.

Vi skämtar alltid över alla "nyårslöften" som kommer och rubbar våra cirklar i träningslokalen och säger till varandra att vara lugna för efter februari är det som vanligt igen. Att ändra livsstil är ingen quickfix det tar sin lilla tid. Det gäller att titta till alla de små positiva saker som händer i knopp och kropp när spriten har rensats ut och kroppen går över i ett mer normalt arbetstillstånd. Nedanstående text har jag helt fräckt stulit från ett ett större behandlingshem (texten finns helt öppen på deras sida så det är inget hemlighetsmakeri) men den är oerhört viktig. Framförallt för nybörjare i det nyktra livet.

Att acceptera att jag är alkoholist är det absolut viktigaste beslutet jag någonsin tagit i mitt liv. Hade jag inte accepterat det hade jag inte levt idag. Allt blev så mycket lättare av det beslutet inte minst att jag fattade att jag inte klarade jobbet med att få ett nyktert liv alldeles själv. Jag var tvungen att be om och ta emot hjälp. Inte helt lätt för en alkis som kunde allt själv.

Jag fick rådet av min terapeut när jag skulle åka hem att alltid ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag tror nog att det beslutet räddade mig några gånger i början av min nyktra karriär när livet på olika sätt kraschade utan att jag var orsak till det. Jag slapp dricka just den dagen.

Och jag tog till mig det enkla rådet att ta en dag i taget ! Och det gjorde jag även med livet i stort för planer långt fram i tiden hade/har ju en förmåga att strula till sig och då fanns det en chans att jag blev frustrerad och då kunde det vara lättare att försvinna in i dimman. Att acceptera det som händer har blivit min livsfilosofi och allt blir så mycket enklare, kanske kan jag kalla mig fatalist i begreppet ödestroende ?

Som aktiv alkis hade jag en förmåga att krångla till livet på många olika sätt. Idag försöker jag leva efter AA's deviser där "Ta det lugnt", "Lev och låt leva" och "Det viktigaste först" kanske har betytt mest för mig ? Idag är det ju nummerlappar överallt men förut så var det en utomordentlig träning för tålamodet att ställa sig i den längsta kön :-))

Ta hand om er både nya och gamla och kolla in texten nedan !

"10 positiva hälsoeffekter av en vit månad

Bättre levervärden
När du tar en paus från alkohol under en längre period får din lever en chans att vila upp sig. Levern får betydligt mindre att göra och dess funktion kan förbättras, som exempelvis produktionen av galla för att finfördela fetter i tarmen. Det tar ungefär 3-6 månader för levern att helt återgå till sin normala funktion.

Bättre sömn
Redan små mängder alkohol gör att kvalitén på din sömn försämras avsevärt. Ett uppehåll från alkohol kommer ge direkt resultat i form av att du känner dig piggare på dagarna. Det minskar också risken för snarkningar.

En piggare hjärna – bättre fokus
Din hjärna kommer att fungera betydligt bättre om du får tillräckligt med sömn. Ditt minne förbättras och din förmåga att strukturera saker i privat- och arbetslivet förbättras.

Bra för blodtrycket
Alkohol kan orsaka högt blodtryck, och detta kan normaliseras om du avstår från alkoholen.

Magen mår bättre
Alkohol retar slemhinnan och får magen att producera mer magsyra. Därför kan magen skadas om du dricker ofta eller för mycket.

En mer hälsosam vikt
Efter fett är alkohol den värsta kaloribomben på våra matbord. En stor starköl innehåller ungefär lika många kalorier som en tårtbit eller 12 sockerbitar. Kroppen får dessutom svårare att tillgodogöra sig mineraler och vitaminer om energibehovet täcks av alkohol.

Minskad risk för sjukdom och olyckor
En hög alkoholkonsumtion medför en ökad risk att råka ut för rena olyckor. Men det ökar även risken för cancer och psykisk ohälsa, förutom att din lever och dina njurar riskerar att skadas.

Din psykiska hälsa förbättras
Du känner dig lugnare och starkare. Sinnena skärps och livskänslan förhöjs. Utan ständiga baksmällor får du dessutom tid och energi att ägna dig åt eventuell familj eller intressen.

Bra för omgivning och relationer
Det är inte bara den egna kroppen som tar stryk av en för hög alkoholkonsumtion. Du riskerar även att skada familj, barn, vänner och anhörigas psykiska hälsa. Även sexlivet mår antagligen bättre av en minskad alkoholkonsumtion.

Ett stort kliv mot måttlighetsdrickande
Snöbollseffekten av alla de ovanstående punkterna kan fungera som ett startskott mot ett hälsosammare liv. Vägen till att dricka mindre eller måttligt kan underlättas avsevärt av en vit månad.

Dricker du för mycket?"

hinner minnet ifatt eller hur jag nu ska uttrycka det ?

Det är ingen som helst tvekan att jag och alkoholen har varit kära vänner och att vi en gång i tiden haft massor av skoj ihop. Jag har många fina minnen av min gamla kompis.

Men det var innan han tog över mitt liv och visade sig från sin allra sämsta sida och körde mig i botten. Jag bara följde med för han gjorde det så fint och försiktigt så jag märkte inget innan det var för sent.

Just idag har jag övertaget och kan skratta åt många av mina otroligt klumpiga eskapader på fyllan och jag kan skratta åt andras historier och åt när nån parodierar på scen. Just det där med att skratta MED andra, inte ÅT andra, är ett sätt att tackla situationen för ofta känner jag igen mig själv i skeendet på tex en scen. Och det tror jag har varit en viktig del i mitt tillfrisknande att jag kunnat se på olika situationer utan att få ångest eller ta fram skämskudden. Jag har flera exempel på att vi tillfrisknande alkisar har så mycket lättare till skratt utan att bry sig om huruvida bänkgrannen skrattar eller inte. Vi är oss själva på ett helt annat sätt, mer naturliga. Vi har varit nere i helvetet och återuppstått som andra, mer erfarna, personer som har nära till våra känslor.

En av många fördelar med att vara en nykter alkoholist !

Ps Just idag med väder, virus, mörker......så går jag ju inte omkring och skrattar men jag ska iaf lägga mig nykter idag. I morgon är en annan dag som jag inte vet något om. Ds

Kollade på AFV igår och skrattade så högt att dottern kom ut ur sitt rum och undrade vad som var så roligt ? Har alltid skrattat åt det programmet, och nu som nykter skrattar jag ännu hjärtligare. Skadeglädje är den enda sanna glädjen påstås det ju ?

Kram ?

Kan kanske vara så att man blir mindre bekymrad över vad andra ska tycka. Större förståelse för sig själv och större förståelse för andra och att ingen är perfekt, lika bra att skratta åt eländet kanske.
Ett viktigt inlägg ditt #1810 med fördelar och tankar kring nykterhet. Jag är för egen del lite skeptisk till AA, eller kanske inte skeptisk för jag tror att det passar många, men jag har lite svårt för de första stegen som de är skrivna. Men det finns mycket viktigt där att hämta och du ger några exempel. Sinnesrobönen och innebörden i den är lätt att ta till sig, sen behöver man kanske inte hänga upp sig på att den inleds med Gud.
Önskar dig ett fint 2021.

Och tack från mig för dina inlägg som jag så ofta blir stärkt och hjälpt av. Just att du varit nykter länge, och fortsätter att hävda (eller så läser jag iaf) att nykterheten är ett fortsatt arbete, och utveckling. Himla viktigt att ta del av.
Jag som närmar mig året nu, har läst dina inlägg långt innan jag vågade kliva in här och starta en egen tråd. Ibland blir jag trött av att livet- i viss mån- upptas av tankar kring nykterhet. Inte något direkt sug numera men däremot insikten om att elda i den där pannan så att det inte slocknar. Nykterheten känns självklar men jag tycker tex nu att ca 14 dagars helg med middagar, firande och (måttligt) drickande av omgivningen påverkar mig. Ser fram emot lite ledig vardag.
Ville bara önska dig fin fortsättning på året och tack än en gång för kloka ord och insikter! Kram.

Se klart !! När man är ny är det ofrånkomligt att drickandet påverkar en själv. Jag hade så beslutsam tagit steget att ta emot hjälp så när jag kom ut från behandlingen så hade jag inte de problemen men jag hade ett flertal behandlingsvänner som hade klara problem med att andra drack. Att fullt ut acceptera att jag inte kan dricka var ett stort steg på vägen. Och ja, min sjukdom är kronisk (progressiv och dödlig) så jag måste hela tiden lära mig nya saker om den. Och det är inte jobbigt tvärtom ! En dag utan nya lärdomar är en bortkastad dag !

Apropos skratt och roligt....jag såg precis nu den gamla filmen Massor av whiskey och den såg jag för en väldig massa år sen och hade lika kul åt karaktärerna då som nu :-)) Kan ju kanske bero på ett stort mått av igenkännande ! Tvåan nu och finns på Play !

Ta hand om er !!

aspera ad astra...

Så tänkte jag INTE den där j-la trettondagshelgen som föregick min totala kapitulation när jag åkte ner till behandlingen.
Jag tänkte inte alls.
Efter att ha mailat och ringt ett antal gånger för att försöka pruta på behandlingskostnaden och haft ett kvällssamtal med den legendariske nattvakten John så började insikten om vad f-n jag bestämt krypa in i kroppen.
Och självklart skjutit på inställelsedagen, vi alkisar funkar ju så, till ett datum ytterligare en vecka fram i tiden.
Men den här helgen söp jag skallen i bitar och mådde fruktansvärt dåligt. Händerna, ja tom armarna, skakade och matintag var sannerligen minimalt.

Den sista veckan har jag inga minnen kvar av och det är jag nog väldigt glad för.

Undrar hur jag luktade ur munnen då ? Finns nog inget munvatten i världen som kan ta bort den odören.

Jag vet iaf att jag ordnade papper och såg till att sånt var prydligt av nån konstig anledning ?? Jag visste ju inte vad som väntade mig utan gjorde ungefär så som jag gjort hela livet: Kastade mig ut i nåt okänt där jag inte hade en susning om resultatet. Rutiner är nog bra men efter ett tag kliar det i kroppen.

Och jag tror att den inställningen har varit till väldig nytta för mig i mitt tillfrisknande, nya saker ger alltid inspiration till nytt lärande. Bara det att uppleva min första vår i nykterheten var så enormt givande när jag såg hur allt vaknade upp och blev till nytt...precis som mitt eget nya liv ! Våren och jag gick i fullständig samständighet mot nytt liv ! Vilken enorm kick !!!

Visst, det skedde ju inte av egen kraft utan jag var ju tvungen att arbeta för det och göra en genomgripande förändring av mitt liv. Och återigen...jag hade hjälp av mitt synsätt på nya saker/händelser. OCH accepterandet av att jag är en alkoholist !

Började med ett av mina favorit ordspråk och avslutar med ett annat som jag inte använder så mycket men ändå är så viktigt :

Labor-Effectus-Vigor
(Och ja, det finns fler olika översättningar men jag använder Möda-Resultat-Styrka)

liten påminnelse till mig själv !

Jag är urusel på att säga uppmuntrande saker till andra och just därför blir jag extra glad när nån uppmärksammar mig med ett fint meddelande <3 Det känns inte riktigt som att jag är värd den uppmärksamheten. Som alkoholist är det inte helt lätt att inse att jag kan betyda nåt positivt för nån annan.

är min årsdag och istället för att fira så är jag så förbannad på mig själv !!!!!!

Jag kan ju det här med att "bara smaka" ...."bara ta lite"....."unna sig"..... "en gång gör väl inget"...."börjar i morgon"... !!!!

Jag har ju en sjukdom till förutom alkoholismen och det är diabetesen. Båda är dödliga och kroniska och båda är behandlingsbara utan piller eller konstiga mediciner. (Jag har db2) .

Alkoholismen är "lättare att "bota" då det "bara" är inte dricka alkohol medan diabetesen kräver ett mer långsiktigt tänk då jag måste vara vaksam på vad jag stoppar in i matluckan. Vi alla behöver mat medan socker är nåt vi absolut inte behöver men som petats in i all vår mat för att det är beroendeframkallande.

Och jag är ju sannerligen en beroendeperson !! Att jag ersätter ett beroende med ett annat beroende är ju väl känt och jag har ju kunskapen......men lika f-n så går jag på det :-((

Och, som sagt, jag har ju kunskapen både om hur beroendet fungerar OCH hur jag ska äta för att kontrollera, och rentav reversera, min diabetes men ändå gör jag fel !! Att äta rätt är inte på nåt sätt en uppoffring eller tillkrånglat sätt att sköta om mig så vad är problemet ????

Jo självklart är det mitt beroende när jag ljuger för mig själv och tänker "bara denna gången" !! Precis så tänkte jag ju när jag skulle kontrollera mitt drickande och jag vet ju så väl att det inte fungerar !!! Och precis som med alkoholen så går jag ut och sen in igen i ett destruktivt leverne och förnekande. Och blir så sur och trött på mig själv. Och det blir det ju inte bättre av. Jag har ju kunskapen men lyckas inte få till att den kunskapen halkar ner i hjärtat för att den ska bli riktigt effektiv. Vi pratar ju om världens längsta halvmeter eller den gyllene halvmetern, dvs avståndet mellan hjärnan och hjärtat !

Jag tänker inte lova nåt eller sätta nån gräns utan försöka få mig att acceptera att jag har en sjukdom som går att behandla med lätta medel. Det otäcka är ju att jag har exempel på släktingar som inte haft kunskapen utan travat på i gamla vanor och fått se sina tår, fötter, underben (upp till knäna, sen är det kört) bli kapade. De har blivit kortare och kortare av andra anledningar än åldern....

Jag har en viss förhoppning om att jag ska inse sammanhangen om jag sätter det på pränt och att det är lättare att se problemet så......det har ju defacto fungerat med min andra sjukdom.

Ta hand om er alla där ute och ta inte första glaset (eller bullen...) hälsar en sur gammal gubbe :-))

Förstår att du är arg, men jag tycker samtidigt att du verkligen ska glädjas åt att du lagt det värsta missbruket bakom dig. Svinbra jobbat Adde!

Jag är numer helt hooked på antiinflammatorisk kost och livsstil. Kan rekommendera boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius och ”Food Pharmacy” av två tjejer som jag inte minns namnet på. Diabetes 2 är en sjukdom som blir mycket mer hanterbar med antiinflammatorisk kost.

Precis som med alkohol så är det bästa och enklaste att avstå helt från socker. Rätt så snabbt försvinner suget när man inte göder det. Men slå inte på dig själv för hårt, hellre socker än alkohol.

Kram ?

många sätt är det ovärderligt att bli påmind om uttryck jag inte använder så ofta längre. Eller kanske inte alls...

En väninna från forumet fick igång tankarna genom att påminna mig om H.A.L.T ! Ett uttryck som sjunkit alldeles för långt tillbaka i min grötiga hjärna. Ett litet ord som är till hjälp men också en signal om att nåt inte går som det ska. Som aktiv alkis var uttrycket verkligen livsnödvändigt att komma ihåg och dess varningssignaler var verkligen allvarliga.

Idag med det som händer i samhället med ofrivillig inlåsning och därmed följande ensamhet så är det lika viktigt att se upp för dessa signaler !

H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen (lonely)
T = Trött

4 tillstånd som jag som aktiv såg som varningssignaler. Varje litet sinnestillstånd är ju rätt lätt att åtgärda och kan rädda mig från återfall men går det för långt så lever jag farligt. För mig är det L'et som retar mest nu men även T'et eftersom jag har brist på solljus och utvecklande aktiviteter.

Jag letar intensivt efter olika projekt eller aktiviteter och jag har vänner i ett soligt och varmt land som retas med att skicka badbilder !!! Det är ok för det håller reslusten och humöret uppe och jag vet ju att nån gång framöver så kommer det att släppa med inlåsningen. Jag kan ju med stigande ålder känna att jag börjar få lite bråttom att göra det jag vill göra innan det är dags att dra in hovarna. Helt klart motsägelsefullt med mantrat : "acceptera det jag inte kan förändra" men vem är fullkomlig ??

I morgon hade jag varit på min behandling en hel vecka. En märklig vecka på så många sätt, inte minst för att jag var nykter en hel vecka vilket inte hade hänt på år och dag. Och för att jag, med hjälp av min behandlingskompisar, insåg att mina tokerier inte alls var så tokiga utan var en del av sjukdom som vi alla hade. Vi hade likadana erfarenheter av det vi gjort så ingen var udda utan en del av gemenskapen. Vi satt bla på kvällarna och jämförde hur/var/när vi gömde flaskor och hade vi kunna omsätta den kunskapen i reda pengar hade vi skrivits ut som miljonärer !! Satan vad duktiga vi var i att gömma :-)) De goa skratten var många !! Jag fick så många aha-upplevelser när jag insåg att jag inte på långa vägar var den förste att manipulera på just "mitt" sätt, alla gjorde lika !! Första veckan var ett gigantiskt uppvaknande på många sätt och jag vill inte vara utan den upplevelsen <3

Sköt om er därute !