Magica de Hex

Borde jag bli nykterist för att hjälpa min man som dricker för mycket och för ofta. Visa att det går att låta bli samt minska tillfällena då vi har alkohol hemma. Kan samtidigt känna att det är han som har problem och inte jag! Vill inte att hans förhållande till alkohol ska tvinga mig att ta ett sånt beslut. ?

Magica de Hex. Det har jag också funderat på emellanåt. ? Att bland annat föregå med gott exempel, men har inte blivit.
Och varför egentligen smälla i sig kemiska substanser som fördärvar kroppen. ?
Det jag är stenhård med är att jag inte köper hem alkohol. Den alkohol som finns har han köpt. Jag gjorde det tidigare för husfridens skull men nu får han göra vad som helst, jag köper inte. Jag bjuder heller inget åt honom. Om han dricker öl till t ex mat kan jag någon gång ta en sådan, men sedan är det stopp.

Huskatten

Hej på er båda,

Det blir i längden svårt för någon att argumentera för sin partners alkoholfria liv så länge man själv tillåter sig att dricka för att du "klarar av det". Många med alkoholproblem vill gärna tro att de ska kunna "dra ner", kunna minska mängden de dricker - och det är sällan eller aldrig möjligt.

Genom att fortsätta ta ett glas då och då, i din mans sällskap, hålls den illusionen vid liv. Nu brukar de flesta som lever med en alkoholiserad person till slut få avsmak för alkohol för egen del. Ett nyktert val blir ganska självklart till slut. Man har sett baksidan med beroendet. Fylletramset och personlighetsförändringen ... så trist.

Sedan finns det alltid risken att börja tröstdricka själv, för att livet med den som dricker för mycket blir så jobbigt. Den fällan vill du inte heller falla i!

Lycka till med ditt beslut, vilket det än blir.
/Cecilia

LindNy

Jag går också i de tankarna. Samtidigt var det ju inte så här man såg sitt liv när man blev tillsammans. Jag hade sett fram emot att kunna gå ut och ta en drink tillsammans när ungarna blivit stora. Att kunna ta en spontan middag på stan mm. JAG har inte bett om eller har behov av att vara hel nykterist och vet inte om jag vill det.

Samtidigt är det som @huskatten skriver här ovan, inte längre lika lockande att dricka alls när man sett så många negativa konsekvenser av det hela.

Och å tredje sidan så är det ju inte vi anhöriga som kan hjälpa om inte personen i fråga själv vill be hjälpt så det känns lite som moment 22. Damn if you do and damn if you don't.

Det finns väl egentligen två ytterligheter som partner till en alkoholist, kan jag tänka.

1. Man har en partner som alternativt vägrar att sluta dricka eller som lovar och lovar men aldrig kommer till skott.

2. Man har en partner som fastnade i det men som har fått sjukdomsinsikt och tycks göra ett allvarligt försök att sluta som fungerar bra.

Att man inte vill stanna kvar med ytterlighet 1 är högst förståeligt. Konsekvenserna är ju rätt så dramatiska och inget som man ska behöva stå ut med.

Om man i ytterlighet 2 kanske något frivilligt hamnar i situationen att man själv är påtvingad nykterist i partnerns sällskap och man funderar över om det är en för stor uppoffring så bör man nog lämna för då känns ju intresset för partnern väldigt svalt. Det är ju en annan sak om man är i börjar av stadiet där man letar partner. Då kanske man väljer bort någon som är pälsdjursallergiker när man själv älskar katter. Men har man varit gifta i 20 år och partnern blir allergisk och man får välja katten eller partnern och man inte är riktigt säker på hur man ska välja, ja då kan man ju lika gärna välja katten då det äktenskapet inte känns särskilt stabilt.

Nu tycks ju frågan gälla ett alternativ som kanske inte passar in i någon av ytterligheterna och då får man som vanligt göra en egen bedömning. Magica, det låter som att din man är en problemdrickare som inte förstått att han behöver sluta ännu? Jag är inte säker på att leda vägen hjälper i ett sådant fall. Det kan såklart bero lite på hur situationen ser ut. Men det känns som att han måste komma till insikt först. Då kan att du håller dig nykter själv när du är med honom hjälpa.

Magica de Hex

Min förhoppning är att vi båda ska kunna sällskapsdricka. Dels för att det är trevligt men faktiskt också för att det är finns ett stigma kring nykterism. Min man gillar öl och dricker gärna både för ofta och för mycket. Han har svårt att stoppa och blir därför ofta onykter. Jag tycker att man måste kunna hejda sig och känna av om det börjar bli för mycket, vilket jag kan men inte han. Vi pratar mycket om våra alkoholvanor och vet att vi kan överkonsumera båda två. Tex på sommaren på landet. Vi brukar då begränsa oss på olika sätt, inte köpa vindunk eller inte dricka alls i veckorna. Inte dricka vin osv För mig känns det jättetråkigt att helt avstå från all alkohol. Är det verkligen den enda lösningen? Allt eller inget? Det svåra för min man är nog inte att sluta dricka alkohol utan att dricka lagom...

Huskatten

Hej Magica!

Alko-terapeuter brukar rekommendera oss som vill "dra ner" på mängden alkohol, snarare än att sluta helt, att börja med en längre helvit period. Gärna ett helt år, eller i varje fall minst ett halvår! För att ställa om hjärnan, komma bort från slentrian- och vanedrickandet med mera. Det ger också en chans att upptäcka hur livet är, och hur man hittar andra sätt att koppla av och belöna sig.
Sedan krävs förstås en bra plan för hur och när och hur mycket man kan tillåta sig att dricka framöver.

Det finns dem som väljer att pröva Naltrexone (dämpar sug och minskar den positiva effekten av alkohol) som ett sätt att hålla konsumtionen på en lagom nivå. Själv valde jag en period att växla mellan mkt låg dos Antabus i några veckor, göra ett litet uppehåll för att dricka någon vecka osv.

Eftersom både du och din man har funderingar kring ert drickande så tror jag du får fler och bättre svar på Alkoholhjälpens forum under "Förändra sitt drickande" än här på anhörigforum. Du hittar länk dit överst på den här sidan! Jag har som sagt själv missbrukat och är nu helt nykter, men lever tyvärr med en man som inte vill sluta dricka. Så kan det gå.

Ja, sedan finns förstås alternativ att söka kontakt med någon alkoholpoliklinik eller liknande. Där finns också mycket kunskap om beroende och hur man tar sig ur det.

Lycka till!

"Jag tycker att man måste kunna hejda sig och känna av om det börjar bli för mycket"

Fast det är ju precis det man inte kan om man är alkoholist eller problemdrickare eller vad man nu ska kalla det. Det känns lite som du tänker att din man bara behöver skärpa sig lite och så kan han dricka normalt sen. Om han bara anstränger sig lite.

Tyvärr fungerar det ju inte så. Visst finns det en liten andel av de som har ett problematiskt förhållande med alkohol som kan lära sig att dricka normalt, men det tycks som att de flesta inte kan det. Det handlar inte om att man inte försöker tillräckligt utan det är en sjukdom som man inte kan göra något åt. Det är som att tycka att alla borde kunna hantera att äta jordnötter, men är man allergisk kan man inte det.