Det var som sjutton vilken motivation och energi du har fått Charlie!? Härligt. Där fick du mig att åka och köpa icebugs efter jobbet i dag. Har inte fått tummen ur ännu.

P.s Göteborgsvarvet är 21,1 km.

Kram

21 km är Göteborgsvarvet, det går nästan på ren vilja om man inte har allt för många extrakilon att släpa på. Det har jag för tillfället ? Men idag kunde jag knäppa vinterbyxorna ordentligt! Och klämmer jag på volangen på magen så har det börjat röra på sig lite, det känns. Tjoho!

Kram ?

Jag fyller år i dag. Mina egna födelsedagar är inte jätteviktiga men ändå minns jag vissa i någon mån. För två år sedan befann jag mig djupt nere i en kris efter att flickan fått två epileptiska anfall (grand mal). Ett under hösten (på skoltid) och ett till strax efter nyår. Efter det sista anfallet höll jag inte ihop längre av oro för flickans liv. Jag ringde 112 och det blev en extremt snabb färd med blåljus till sjukhuset. Anfallet tycktes aldrig ta slut... När jag kom hem dagen efter valde jag att slänga tröjorna. De luktade så illa av stressvett att jag inte trodde det var lönt att tvätta dem. Därefter följde några dagar med dygnet-runt-bevakning av flickan. Att kunna somna i lugn och ro var uteslutet för min del. Jag levde i skräck för att flickan skulle dö. Drog in en fåtölj i sovrummet och satt i den och vakade medan hon sov. Sedan blev det tack och lov pappavecka. Jag kontaktade vc för att få någon att prata med. Hade tur och fick nästan omedelbart en tid hos kurator för krissamtal. Jag tror jag fick komma till henne varannan dag faktiskt. Minns att jag nämnde att jag fyllde år och att jag funderade på hur man kan fira det, om alls, i det läge jag befann mig. Kuratorn föreslog att jag skulle köpa hem lite god mat. Det gjorde jag. Drog till Ica men självklart även till Systembolaget. En flaska bubbel och minst en flaska rött köpte jag. Så. Där jag befann mig, mitt i en kris för att mitt barn var sjukt, helt utmattad av sömnbrist, väljer jag att dricka åtminstone två flaskor vin (förmodligen mer) ensam hemma för att "fira" min födelsedag. Jag fick en fin bok i födelsedagspresent av min pappa. Den hällde jag rödvin i nästan det första jag gjorde. Orkade inte se åt boken på månader efter det. Skämdes över att jag förstört presenten på ett så skamligt sätt.

När jag tänker efter, undrar jag om inte vindrickandet eskalerade ytterligare under den våren. Sedan blev jag heltidssjukskriven i juni. Då drack jag inget eller väldigt lite under sommaren. Till hösten började jag arbeta halvtid och livet skulle liksom bli normalt igen. Drickandet tilltog under hösten och crescendot blev den 21 december när jag var full för sista gången. Födelsedagen efter det var jag extremt sugen på alkohol. Blev irriterad på alla emojis med flaskor och glas. Jag var också fortfarande extremt låg. Fanns inte på kartan att ordna något firande trots att jag fyllde jämnt. Tog med barnen på en näraliggande restaurang. Gladde mig åt att flickan faktiskt följde med (inte självklart). Drack alkoholfri öl och den gjorde susen kommer jag ihåg.

Mellan mars och oktober var jag heltidssjukskriven. Något jag hade behövt vara mycket tidigare egentligen. Jag kom inte igen så snabbt efter flickans epilepsidiagnos som jag trodde att jag skulle göra.

I dag är det dags att fylla år igen. I dag är jag pigg, jag njuter av livet, det finns inga synliga kriser runt mig. Jag har inte ilsknat till på några emojis (jo har fått både flaskor och glas). Presenten jag fick för två år sedan har använts flitigt hela året. Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över det där rödvinet som jag hällde i boken. Det är historia nu. Barnen är friska och mår jättebra! Jag har valt att ta hem mat i dag (skärgårdstallrik från lokala fiskhandlaren) för att slippa stressen för flickan att gå på restaurang. Tyvärr har hennes dag kretsat kring att det är fel mat jag har beställt. Hon äter inte fisk säger hon och hon vill inte vi ska äta fisk för då luktar det fisk här hemma och det klarar inte hon (nytt för mig). Jaja, vi får se hur det går. Detta är helt enkelt livet med autism som jag numera väljer att INTE dricka rödvin på.

Strax före jul fick vi reda på att flickan har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Kändes som en lättnad konstigt nog. Nu kommer hon att få gå i särskola med anpassad undervisning. Hitintills har hon iofs haft anpassad undervisning men bedömts mot normalbegåvade barn och det har inte varit enkelt kan jag säga. Våren kommer att ägnas åt att arbeta med den kommande särskoleplaceringen. Oavsett vilka hinder jag stöter på kommer jag inte hantera dem dem med vin. Så oerhört tacksam att jag slipper det!

Kram!

På din födelsedag!

Särskola är det bästa beslut vi tagit för dotters skull ❤️ Hennes diagnos är också lindrig utvecklingsstörning. (Som det hette när hon var cirka 7 år.) De är så duktiga på att individanpassa undervisningen i särskolan och vår dotter har utvecklats jättebra hela tiden.

Hon utvecklas inte speciellt mycket nu på daglig verksamhet, men jag släpper den bollen just nu. Flytten till gruppboende i april får fullt fokus för oss nu.

Kram ?

Tack för en intressant läsning och för att du delar med dig. ??
Vilken styrka du besitter och vilken upphämtning du har gjort

Är grymt imponerad och så glad för att du och dina barn mår så mycket bättre!?

Kram ???

Haft en fin dag i skogen tillsammans med barnen. De var trevliga mot varandra och vi kunde gå utan större knot. 10 000 steg blev det visst och det är vad flickan orkar med, åtminstone i den terrängen. Ravioli som värmdes på stormköket, varm choklad och kaffe till mig fick följa med.

Så länge jag är ute i friska luften och rör på mig finns knappt några tankar på nikotin. Däremot, så kommer det direkt när jag kommer hem. Börjar leta efter dosan med Onico, vill ha tuggummi eller annat substitut att sysselsätta mig med.

Jag ser att du klippt Champixen Vjlo. Förstår att du har gjort det. Du får väl bara backa bandet om du inser att det inte funkar. Jag kör på med mina. Fjärde veckan nu och ska snart hämta nya. Tänker då att jag använder den sista veckan till att dela tabletterna och ha dem som utfasning under ett par veckors tid. Det fungerar överraskande bra det här med att sluta snusa måste jag säga! Såg att du Torn sökte efter argument. Mina är vita(re) tänder som inte behöver blekas igen, slippa komma ihåg dosa vart man än ska, slippa upptäcka att man fick med sig dosan med de begagnade snusarna när man just satt sig för ett tretimmarsmöte, pengar, tandhalsar, minskad cancerrisk (lite oklart för mig var men cancer i urinblåsan är tydligen ett ställe som förekommer), kunna säga till flickan att NU har mamma slutat snusa (en önskan från henne), ha en fräschare och mognare framtoning (slippa mixtra med snus in-och-ut inför folk, bättre doft i munnen), vara en bättre förebild för barnen bl.a. genom att visa att man kan göra rätt trots att man gjort fel tidigare, kunna åka utomlands en längre tid utan att behöva planera för ett beroende, varmare händer och fötter. Detta är de argument jag kommer på just nu. Finns säkert fler! Det som jag var lite nervös för inför snusstoppet var att jag skulle bli sugen på vin igen. Ett beroende bort ett annat in liksom. Men, farhågan har inte besannats över huvud taget!

I morgon är det vardag igen. Lite nervös för väckningen av flickan kl 06.00. Kanske ännu mer nervös för väckningen av mig själv kl 05.45... Vi har sovit gott på morgnarna under helgerna, även i dag.

Kram!

Att helt sluta tänka på att söka upp dosan eller ersättningspiller tog ju en stund, så det kommer nog vara så för dig med, viktigt är nog att inte mata sig med ersättare, varken choklad eller piller under läppen, inte efter ett tag, utan låta vanan försvinna. Den behövs ju inte längre.

Ska lägga ravioli på inköpslistan tror jag, för det är ju smidig och gott att ha med sig ut i skogen!

Efter den listan med fördelar så måste jag ju bara bli kvitt snuset.? Det med barnen också, så som mina barn har tjatat på mig under åren. Hmm, jag tror dock att jag kommer försöka mig på en cold turkey. Har blivit lite avskräckt av hur framförallt Vjlo har haft det med biverkningar av medicinen. Sedan kommer jag nog avvakta till våren när det är varmare och jag kan vara ute och fiska oftare. Har även funderat på att köra med ingefärabitar i början. Har en på jobbet som slutade så,och det gick bra för honom i alla fall.

Härlig dag du har haft Charlie!? Skogen är underbar.

Kram

I går fuskade jag. Tog två 4 mg nikotintuggummi. Vad hände då? Fick ingen kick, men mådde otroligt illa. Det var bara att spotta ut tuggummina igen. Där fick jag för det fusket och inte blev jag sugen på att testa igen :D

Några steg har inte hunnits med här i dag. Har jobbat hemma, tvättat och storstädat. Ska göra min lilla operation i morgon och kommer vara opasslig en vecka framöver så att städa badrum, kök och skura golv kommer inte vara aktuellt. Men nu är det gjort!

Tror tyvärr jag går upp i vikt nu trots att jag inte tycker jag gjort mig förtjänt av det. Säkert avsaknaden av nikotin som bromsar energiförbrukningen, suck. Får nog fortare än jag tänkt mig ta tag i viktfrågan. Skulle egentligen behöva stöd av dietist eller liknande för pepp och inspiration. Det borde väl finnas privat även för sådana som bara är "lite" överviktiga?

Kram!

Bra, då fungerar medicinen :-) :)

Och ja, angående vikten, nog känns det som det lagt sig lite här o där, men just nu försöker jag ignorera det, och mest fokusera på att röra på mig. Kanske du kan inspirera mig lite :)

Genomförde min lilla operation i veckan. Eller den var inte superliten. Jag blev sövd och fick lite morfin som smärtlindring på uppvaket. Sov gott oh länge natten innan. Kunde t.o.m. ligga och slumra i tre timmar i väntan på min tur till operation. Ganska lugn inför operationen alltså. Men ändå, när jag kom hem på kvällen dök suget efter vin upp. Precis lika oväntat som det gjorde efter bilturen på höstlovet. Vid det här laget har jag trott att jag gått igenom alla upptänkliga situationer där hjärnan förväntar sig vin - men icke. Det blev självklart inget den här gången heller. Nu är det fokus på läkning och snusstopp här.

Ja, det är ju jättebra att Champixen funkar som den ska! Nästan som ett slags Antabus. Vikten kommer längre fram och jag känner att jag måste tänka strategiskt och vara förberedd även med den innan jag sätter i gång. Precis som med vinet och snuset (även om inte maten är ett missbruk för mig är jag väldigt förtjust i framförallt riktig mat och äter mig då och då gärna mer än mätt).

Funderar vidare på Icebugs. Nu har jag promenadförbud en vecka framåt och sedan vet man ju inte om vinter är överstökad här i Stockholm...

Kram!

Kan det ha varit morfinet som triggat dig kanske. Det är inte omöjligt. Jag tror på att snön stannar en tid , även i Stockholm, så köp ice buggs och håll dig på benen. Kramiz

Gick just in för att göra ett tillägg om just morfinet. Jag undrar om det inte var det som triggade mig. Det får bli extremt stor försiktighet framöver om jag skulle behöva den typen av smärtlindring framöver igen....

Tack Jullan! Ja, Icebugs eller andra dubbar kommer att behövas en tid framåt- Läste just att staden backat och nu börjar förbereda längsdskidspåren i alla fall. Har varit ramaskri här då Stockholm av smittskyddsskäl inte har tyckt att vi skulle åka längd. Skridskoisarna avvaktar de med.

Kram!

Var det Adde som var så anti morfin eftersom det triggade alkoholsuget? Någon var det i alla fall här på forumet minns jag. Morfin är minst sagt läskigt.

Skönt att du är hemma igen efter operationen. Broddar som man fäster på skorna funkar också!

Kram ?

Det var ett tag sedan men jag följer din tråd. Och det känns som om du lever ett gott liv. Så skönt att operationen gick bra!

Det är inte ofta men då och då beskriver du att du får ett sug att ngt triggar men du klarar av att stå emot. Å det är strongt??

Kramar?

Vad intressant att läsa om dina erfarenheter av smärtlindringen.
Jag har blivit sövd vid ett tillfälle och fått starkt lugnande/lokal sövning vid en tandoperation.
Båda tillfällena har känts läskigt sköna. Det finns de som tycker precis tvärtom- medan jag upplevt en stark känsla av avkoppling, lugn och att bara få försvinna bort.
Har funderat över det en del, och när du skrev om dina erfarenheter nu så slår det mig att de här sakerna hänger starkt ihop. Finns en upptrampad stig i min hjärna till den där flykten. Den får gärna växa igen.
Skönt att operationen gick bra! Och din vardagsglädje är fin att läsa om. Kram.