av Järnbörd

Järnbörd
sön, 2021-01-10 - 01:45

Hej alla ni, vars trådar jag har läst och läst den sista veckan!
Jag har precis brutit upp med en person som jag har varit i en relation med i drygt 3 år. Han är alkoholist, men jag vet inte om han vet det själv, om ni förstår.
Jag är ett vuxet barn. Min pappa gick in i ett alkoholberoende ordentligt när jag var runt 12 år, så jag visste redan i början hur det låg till. Jag var tydlig med att berätta för honom att jag är rädd för överdrivet drickande.
Vår relation gick trots det långsamt över till en ”riktig” relation. Under de här åren har det varit dramatik, uppbrott och jag (som inte spottar i glaset) har definitivt bidragit till en del av turbulensen. Vid varje uppbrott som har skett på mitt intiativ, har han responderat med stor vrede. Jag har ändå valt att gå tillbaka, eftersom han också har bedyrat mig sin kärlek. Vi har haft något fint, också. Jag kan inte rå över att jag på många plan älskar honom, men han är också mästare på att ge mig precis all skuld.
Det har förekommit saker i den här relationen som jag helt saknade möjlighet att bemöta/förhålla mig till.
Jag gick i terapi för att jag tänkte att jag skulle kunna ändra mig, eftersom man ju inte kan ändra andra, just för att lära mig att bemöta honom bättre, och bli starkare själv. Jag vet med mig att jag har svårt att sätta gränser för de jag älskar, så jag övade på det.
Det blev också bättre, men han drack på i samma omfattning som i början.
Märker när jag skriver det här, att jag är rädd för att han ska läsa det. Fasiken. Så långt har det gått.
När jag har läst era trådar, har jag själv letat efter ”hur ofta/hur mycket dricker hen”. Den här personen snittar på 3-4 ggr/veckan och då stora mängder öl. Nästan alltid på lokal och också ensamdrickande. Jobbar och sköter det. Har druckit hårt sedan tonåren.
Nu måste jag bryta det här och mitt hjärta värker. Jag har barn och vill leva mitt liv i en relation där jag inte blir anklagad och förminskad. Jag vill bara bli älskad och få älska tillbaka utan att vara så arg som jag har varit. Jag har gett igen och jag kan det. Jag har blivit någon annan, som en galen pansarkryssare.
Har aldrig begränsat hans drickande eller kontrollerat, bara påpekat att jag vill vara nykter oftare och att vår kontakt blir svag när han dricker. Jag behöver ha en ”stark lina” in till den jag är tillsammans med. Den blir väldigt svag under ruset och det gör mig otrygg.
Han är alltid kärleksfull i början av berusningen men kan vända och bli arg i sms när han har druckit ett par timmar. Har då ingen känsla för mig alls. Han blir empatilös och hård. Jag kan inte låta bli att försvara mig, vare sig jag är nykter eller påverkad och då är cirkusen igång.
Jag är så kluven, ändå. Brottas med mina känslor som far runt, runt.
Min uppgift är ju inte att rädda honom, men kan jag bli hans vän senare? Han är kompis med typ alla sina ex.
Jösses, klockan är mitt i natten...
Ta hand om er, alla kämpar!

Li-Lo
tis, 2021-01-12 - 11:49

Hej Järnbörd

Det är några dagar sedan du skrev. hur är det idag?

Ibland skiftar såväl tankar som känslor när en gör som du gjorde, dvs så tydligt beskrev i ord hur du haft det. En viktig insikt, och ett grundat tecken på integritet, att du behöver genuinitet och att det som personen gör under påverkan faktiskt innebär att "den starka linan" förlorar styrka under hela tiden/relationen. Avsluta relationer är tufft med eller utan variabeln "alkohol" och det är fint att du söker reflektioner och stöd här när det känns jobbigt med alla motstridiga impulser.

Ibland tar det lite tid innan en tråd för far, så länge, berätta gärna hur du har det!

Vänligen och igen, välkommen till oss!

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Citadell
ons, 2021-01-20 - 20:02

Hej! Du har ingen enkel situation. Du kämpar. Det är svårt när båda bär på beroende och missbruk. Du är värd en bättre chans att komma ifrån alkohol. Det är faktiskt bättre leva ensam än vara ensam i tvåsamhet. Kram! ?