av Ventileramera

Ventileramera
tis, 2021-01-05 - 08:42

Hade återigen ett samtal. Som att slå huvudet i en vägg. Han fortsätter att hävda att han inte väljer alkoholen före mig och familjen. Det är bara bortförklaringar, försvar och flykt. Det är som att ha en diskussion med ett trotsigt barn. Nu ska jag ringa mäklaren. Sen har jag ingen aning om hur man ska överleva tiden fram tills dess att ett nytt kapitel börjar. Jag blir så arg och frustrerad och det totala oförståendet.

Fru med barn
lör, 2021-01-09 - 19:49

Hur har det gått? Vad stark du är har som har kommit så långt!

Jag känner igen det där med att det känns som att slå huvudet i en vägg när det gäller samtal. Jag hade också ett sånt igår, jag har sagt allt tidigare men inget går in. Det hjälper ju ingenting att jag blir arg men det blir jag. Massor av bortförklaringar, försvar och flykt här också.

Ventileramera
mån, 2021-01-11 - 19:12

Det eskalerade och han körde med alla fula kort han kunde. Skulle sälja min bil, inte betala mer hemma, jag skulle behöva jobba heltid (med fyra barn och en fsk som har speciella öppettider) då vi skulle bo varannan vecka i huset tills dess att saker var klara osv. Slutade med ett stort bråk och jag tog barnen och åkte. Jag ringde också hans mamma där jag n a i v t trodde mig skulle få lite medhåll och stöttning. Icke. Så där föll också en del bitar på plats. Att han inte berättat hela sanningen samt att hans mamma blint tror på honom och att han är hennes guldgosse som absolut ska sättas först och främst. Ja, han är ensambarn och än i dag sönder curlad. Iaf. Jag började sen jobba efter nästan fem år hemma. Jag jobbar i skola med elever som inte har det bra hemma osv. Jag åkte helt enkelt hem och bröt ihop. Det slutade med att han höll om mig och bad om en dags lugn. En dag när allt bara var bra. Sen dess har det varit det. Han har slutat dricka. Själv. Vill absolut inte ha hjälp (inser heller inte att han har ett problem, så som jag ser det). Han lämnar barn. Lagar mat. Det är små steg, men alla bäckar små. Mäklaren var här idag och jag tror och hoppas att han har insett allvaret. Vi har pratat, egentligen inte om det som har varit, det måste jag bearbeta själv, utan om hur framtiden ska se ut. Jag är lugn. Hoppfull men inte naiv. I slutändan älskar jag honom och vill ha vår familj. Och våra barn är så små så det blev tydligt att det såklart också är det dom vill. Dom är för små för att se ”fördelarna i att vi delar på oss”. Sen fick jag, handen på hjärtat, panik över alla råd över soc, oroanmälningar etc. Det är inte en väg jag vill vandra. Så, nu tar jag det dag för dag och hoppas lite på det här med att börja om. Blir det samma igen så vet jag att jag gett ALLT och kan med gott samvete vandra vidare..

Fru med barn
tis, 2021-01-12 - 10:28

Vad skönt att det har varit lugnt ett tag! Det bästa är ju att den som dricker inser att den måste sluta och faktiskt slutar. Jag håller tummarna för att det håller i sig!

Tröttiz
fre, 2021-01-29 - 10:26

Längtar bort. Jag tycker du ska berätta för din chef, att lägga korten på bordet. Berätta om läget. Det kanske låter hårt och märkligt. Men jag önskar lite att någon, t ex din arbetsplats gör en orosanmälan. Att på så vis visa att drickande får konsekvenser.
?

Ventileramera
ons, 2021-08-18 - 23:10

@Mammatilltvå

Det hela slutade med en separation. Så varför är jag tillbaka här? För att jag av någon anledning trånar efter honom. Får panik vid tanken av att han går vidare. Hela separationen har varit tuff. Vi sålde huset. Jag köpte en lägenhet. Flyttade i juli. Själv, med barnen. Och haft dom sen dess. Men med barn så är ju pappan för alltid en del av ens familj. Han har inte kommit till insik, tagit ansvar etc etc. Ändå har jag sån ångest. Jag bor i en trea med fyra barn. Ensam. Tar alla smällar, alla kollapser från barnen. Liksom, allt. Är så trött. Slut. Vill inte leva själv. Känns som att jag levt dom senaste 8 åren i en lögn. Slösat bort 8 år på någon som ändå inte ville ha mig. Drog mig genom helvetet för att liksom, inte ens kämpa för mig. För barnen. För faniljen. Jag känner mig så värdelös.

Ventileramera
ons, 2021-08-18 - 23:12

@Vin Santo allt gick åt helvete. I omgångar antar jag. Nu har vi separerat. Jag har flyttat, med barnen. Ändå är det enda jag vill, är att ha honom, vår familj. Och han tycks ha gått vidare. Det är så tungt att känna att man slösar bort 8 år, gått genom allt, dragit barnen genom detta.. för vad? Ingenting. Och jag är skuldabocken. För jag ”dumpade” honom.

Ventileramera
mån, 2021-08-23 - 20:01

Jag har noll koll på mina känslor. Nu säger han att han absolut inte kommit över mig. ”Tänker bara på dig och barnen”. Min äldsta agerar ut något så fruktansvärt och jag känner mig helt handfallen. Vet inte vad jag ska göra längre. @Tofu