På tal om paws skulle kanske en hund eller katt ge ditt liv lite guldkant? Kärlek till och från djur har en förmåga att locka fram varma känslor ?

Kram ?

Vågafråga

Alltså inte gått något tolvstegsprogram? Eller finns det kanske andra program ni följt? Har läst något om ett program via Alkoholhjälpen.
Jag undrar också om ni har kontakt med en terapeut eller psykolog?

Om ni vill svara. Jag vill försöka ta tag i mitt mående och inte bara existera men vet inte riktigt hur jag skall gå vidare. Jag kanske inte skulle ha slutat utan ett program men vet inte om det är för sent att börja med ett sådant nu. (Och är det "rätt" att lägga in ny fråga i sin tråd, eller skall man skapa en ny? Har inte koll på nåt verkar det som ?)

Det känns som att det är rätt att lägga den i din egen tråd. Det verkar ha blivit kutym här och är väl också det bästa för att det inte ska bli för rörigt.

Jag har slutat på egen hand. Närmare två månader eller så efter att jag slutat blev jag dock lite sökande och var orolig för min hälsa o.s.v. och jag började skriva här t.ex. Senare gjorde jag även programmet här på alkoholhjälpen. Den ska tydligen vara nere nu. Jag ser överst på sidan:

Alkoholhjälpen - Program - Logg - Fråga - Forum - Fakta - Konto

Forumet tar ju mig hit. Loggen använder jag för att fylla i konsumtion. Program är ju där själva programmet är. Jag fyllde ju inte i det förrän kanske cirka två månader efter att jag hade slutat dricka. Kanske hade jag klarat mig bra fortfarande på egen hand, men jag känner ändå att det hjälper att vara här och skriva o.s.v. Nykter kanske jag hade varit ändå fortfarande alltså, men jag tror att jag åtminstone mår bättre.

Så för sent att börja ett program är det garanterat inte. :)

Jag började också träffa en psykolog. Första gången var på min 4-månaders dag. Det var ju egentligen inte för att sluta dricka alkohol dock som jag träffar en psykolog, men det kanske ändå var relevant för din fråga.

Med hjälp av det jag kallar faktametoden, mest influerad av Annie Graces och Craig Becks böcker, poddar, youtubekanaler. Jag tror på deras tes att det inte räcker med viljestyrka utan att vi måste påverka vårt undermedvetna. Och det gör man med hjälp av fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Och nöta nya nyktra vanor tills de sitter i ryggmärgen. Mycket positivt tänk är viktigt också. Se alla fördelar med nykterheten, minsta lilla grej.

Kram ?

Jag är allergisk mot katter, men pudel tål jag. De fäller inte sin päls. Min förra pudel dog för 2,5 år sedan, och till sommaren är det nog dags för en pudel igen.

Kram ?

Kallas mitt sätt att sluta.
Läsa, skriva, vara här. Mycket.
Reflektera över mitt liv.
Jag har också utövat och gör fortafarande- tacksamhet.
Jag fokuserar otroligt mycket på det som är bra- och allt bättre- i mitt liv.
Jag sopar inte jobbiga känslor under nån matta, men dygnet har bara 24 timmar och om man försöker jobba, sova, etc och dessutom träna hjärnan på att tänka på det som är fint och bra med livet så hinner jag inte tänka så mkt på det som inte är bra.
Men basen är forumet där jag både får stöd- och ibland kan ge stöd. Det är som människans bästa grej i ett nötskal. Gör mig innerligt glad varje dag. En dag i taget, är mitt räkneverk. Lycka till.

Men har aldrig haft psykiskt dåligt mående, började må dåligt för att jag drack..Jag blev alkoholberoende av att dricka alkohol mer, och oftare..Ett Fysiskt beroende..Jag har läst massor om alkohol och beroende i hela mitt liv för att jag är intresserad av psykiatri och psykologi. Det har även blivit många filmer om missbruk och beroende. Besökte även några olika Aa möten..Trevligt och bra..Men jag kände att Forumet är bättre för mig. I början av min nykterhet, hade jag samtal med min chef, som jobbat med missbruk..Vi diskuterade olika behandlingsformer..Jag sa att jag försöker själv först, och på den vägen är det..5 år sen..

Vågafråga

Sägningen om att alkoholen inte är problemet, utan lösningen passar väl på mig. Sedan jag accepterat att jag inte drack för att det bara var så kul, utan att andra problem fanns tänker jag att kontakt med en terapeut eller psykolog nog behövs. Inte för att sluta dricka som sagt, utan för att ta upp annat. Men då har du både "pratat" med folk här och även haft kontakt med psykolog. Tack, då vet jag.

Vågafråga

Jag kör också massor av fakta, lyssnar och läser. Känns som jag skulle kunna hålla kurser snart ? I alla fall om vissa delar, men har ju saknat det om att känna sig tillfreds och nöjd. Men det kanske kommer nu när jag fått lite kontakt med andra i liknande situation.

Vågafråga

Jag jobbar också på tacksamhet. Har försökt öva och har haft så dåligt samvete över att jag har så mycket att vara tacksam över men att det inte känts äkta. Har hamnat i tankar om att det kunnat vara ännu bättre, ännu mer osv istället för att vara glad över det som är. Tror dock att det har vänt lite nu. Hittade tips om hur man konkret tänker på tre olika saker per dag. Då blev det lite lättare. Och en dag i taget är ju förstås bra .

Vågafråga

Ok så du var på AA-möten. Men det verkar inte ha varit för dig? Jag tänker att det vore lättare om man såg varandra och träffades på riktigt. Men det förstås, i forum som detta är kanske en fördel just att man inte vet/ser exakt vem man pratar med. Och lättare välja när man går in osv. Jag tänkte kanske också prova ett AA Men det är ju knepiga tider nu.

Jag slutade dricka för lite mer än 4 månader sedan. Är här inne för att fylla i min logg och brukar inte läsa vad andra skriver. Börjar läsa det du skriver och tänker: Allt det här hade jag kunnat skriva. Det är mina ord i nästan allt du skriver. Men till din fråga: jo jag bad om medicinsk hjälp i form av antabus men resten gör jag själv. Nu måste jag förmodligen sluta med medicinen på grund av dåliga levervärden ( vilket jag inte hade när jag drack ). Tack för att du skrivit så klokt och tack till alla bra svar. Nu ska jag också börja lyssna på olika poddar samt ta tag i min dopamin brist.

Men vilka värden är det som ser dåliga ut med antabus? Är det ALAT och ASAT och blir de riktigt höga eller endast över gränsvärdena?

Jag förstår att det är tufft om du får sluta med antabusen. Kanske du kan bli lite aktiv här? Det är ju många här som känner att de blir hjälpta av det.

Ja det är de värdena och de är långt över gränsvärdet. Men nu känner jag mig nog redo att fixa det ändå och precis som du skriver sk jag ta hjälp och stöd härifrån.

Vågafråga

Hej på dig.

Jag funderar här på vad det kan bero på att det inte känns så himla bra. Så kan du kanske kolla vad som stämmer in på dig. Så blir vi kanske klokare ? Annars är det bra för mig att bara fundera och reda ut tankarna.

1. Jag har en omogen känsla av att vilja ha rätt. Har tyckt att de som inte dricker är trista, präktiga töntar som nöjer sig med bleka liv. Att köpa att man kan ha roligt och njuta av livet som nykterist skulle innebära att jag hade fel. (Det som talar emot är att jag visserligen gärna sätter mig på höga hästar, tyvärr, men inte ens jag skulle väl lida i 11 månader för att ha rätt)

2. Jag är en annan person än den jag kanske vill/önskar att jag vore. Har tänkt att jag har två sidor; strukturerad och ordningsam på jobbet. Härlig och lättsam på helgen när jag bjöd på att jag ofta var fullast. Sanningen är kanske att jag inte alls är härlig, bara tillknäppt och har svårt att släppa loss.

3. Man måste kanske göra nykterhetsresan med hjälp av andra. Jag har klarat det, men helt utan glädje. Mitt problem här är återigen min lite von oben-attityd. Ser mig själv som väldigt varm med stort hjärta, har lätt att bli rörd och bryr mig om andra. MEN jag har lite svårt för att känna mig helt bekväm med andra i nyktert tillstånd, både IRL och i forum som detta.

Finns kanske mer men detta var vad jag kom att tänka på nu.

Jag vet inte varför jag inte är helt tillfreds. Jag vill inte dricka egentligen. Mår så bra nu när jag inte dricker men det känns tomt.......Men eftersom jag verkligen inte kunde sluta dricka när jag väl började gick det där med fester eller att gå på lokal bort. Jag drack mer och mer hemma. Nu har jag inte det kvar heller. Isolerad och ensam.....Jaja det blir väl nån ordning på det med. En dag i taget....

Vågafråga

Jobbigt.. Är det känslan du fick när du drack som du saknar? Eller att komma ut och träffa folk kanske? Det kommer du kunna göra även om det dröjer ytterligare ett tag.

Kan tycka det är svårt att veta vad man egentligen saknar. Jag har landat i att det är själva känslan jag hade när jag drack som jag saknar. Har insett att jag nog inte var så spirituell som jag trodde, eller så kul som jag trodde men jag KÄNDE mig så. Säkert inte med verkligheten överensstämmande alltså, men varje helg hade jag den känslan och nu har jag den aldrig.

För mig räckte det inte med att sluta dricka. Jag behövde fylla på mina järnförråd också för att få den här kicken och glädjen i nuet som många beskriver i sin euforiska nykterhet. Tänker att olika brister påverkar och att man behöver ha lite koll på vad man medicinerar och vad alkoholen ger för effekter och sen kanske försöka nå dit med andra metoder - vinterbad kanske? Träning? mindfullness? Vitaminer/mineraler?
Det är ju en lite speciell tid just nu och många är nedstämda tycker jag. Bristen på intryck och mänsklig kontakt och mörkret gör nog sitt till. Nu kanske just du har mänskliga kontakter i jobbet, men annars så längtar i alla fall jag efter att träffa folk utanför familjen på andra sätt än utomhus.

Vågafråga

Jag ska kolla upp järnvärde. Har hållit på en hel del med mindfulness, i snart ett år - ytterligare en anledning till att jag tycker att jag borde kunna få lite glimtar av glädje och kanske lycka. Men kanske kan det vara dåliga värden av något slag. Värt att kolla upp!

Funderar också på att våga gå på något möte av något slag - det du talar om med mänsklig kontakt. Tack för tips!