Självklart gör jag det, men jag kommer att sakna dig. Precis som flera ovan tycker jag att du tillför forumet mycket. Du visar hur svårt det kan kännas, hur krokig vägen kan vara. Tror att många finner stöd i den igenkänningen.

Men mest kommer jag att sakna dig för att du är du. Min vän. ?

Förresten, försökte logga in på mitt AH-konto, men lyckades inte. Ska pröva igen. Förhoppningsvis ses vi där.

Lycka till nu, finaste. ?

Många kramar till dig

Om jag känner mig själv så kommer jag inte kunna vara ifrån forumet...mitt behov av att skriva och skriva om något som jag endast delar med er....alkoholberoendet. Har en god vän som jag kan berätta för hur det är men eftersom hon inte har problem m alkoholen är det svårt för henne att förstå fullt ut. Men hon är en god lyssnare som igår när jag fick berätta om hur min lediga dag hade varit...

Idag är jag SÅ trött och SÅ gråtmild?sliten...tanken är att jag ska jobba imorgon och på fredag men det känns som om jag bara vill vila?

Min svärdotter ligger nu på sjukhus drygt fem mil fr vår stad. Det är ngt m äggstockarna. Min son och man har åkt t sjukhuset för att lämna en väska m hennes saker. Får stanna utanför och lämna t en sköterska. J-a Covid-19?Så tufft för min son?Igår pratade jag m hans svärmor som lever ensam. Hon var SÅ ledsen. Jag hörde mig själv säga att du får gärna ringa om du behöver prata. Det händer ofta att jag gör så...och så ångrar jag mig för jag känner att min kraft håller på att ta slut.

Kanske vi hörs snart igen..hur som helst jag behöver tänka lite hur jag ska använda forumet...

Kram???????❤️?

Så klart du skall ta paus❤
Forumet är redo att när som helst tas i bruk av dig. Förstår dig mer än du anar?
Hoppas det går bra med svärdottern. Förstår du är orolig! Kram?

Behövde skriva för att skingra mina tankar och lämna dem här i forumet kanske...

Idag var första gången som jag hade besök med både visir och munskydd...och det är ju allt annat än trevligt! Känns som om hjärnan trycks samman...det kliar och det spänner...och det känns som när man pratar är det som tex när man är förkyld och det rösten är inne i huvudet på något vis..om ni förstår vad jag menar. Har liksom ingen känsla heller var visiret slutar eller börjar...dessutom är det munskydd på hela tiden på jobbet förutom när jag sitter ensam på mitt kontor, äter mat och är på toa! Och det blir bara glesare och glesare mellan oss på jobbet....och utspridda när vi äter....och via länk på kontoret. Å jag vill snabbt säga att det är absolut inget synd om mig men det påverkar mig starkt! Och, därför vill jag också säga...att jag har tänkt tidigare på den personal som arbetar med Covid-patienter...men nu får jag ännu mer perspektiv på det...och jag tänker att dessa människor är helt fantastiska!! Hur orkar dem både psykiskt och fysiskt?!?! Ja...även om de inte kan välja så är det dock beundransvärt!

Så jobbet där jag tankar mycket energi....tar bara mer och mer energi...

Slutade tidigt för att åka och ta prover...som jag trodde leverprover och järnprover. Jag kom till vårdcentralen blev uppropad..satte mig i stolen..sköterskan kollade att jag var den jag var...mitt namn och personnummer. Så säger hon att hon kan inte ta några prover...och jag undrar givetvis varför?? Jo men järnproverna ska man ju ta helst före kl 10. Det visade sig även att jag skulle ta många olika prover som jag inte visste om...så ny tid på måndagmorgon kl 8!

Men efter besöket blev jag så nedstämd inte för att jag inte kunde ta proverna idag...utan att jag skulle ta så många prover och orolig för att de kanske inte visar det bästa resultatet och att jag redan nu kan känna att jag skäms!! Och jag avskyr dessa känslor!! Och hur många gånger har jag inte tänkt...det här är sista gången ..nu får du banne mig ta itu med ditt liv!!! Samtidigt tänker jag....så bra att du får ta dessa prover och kolla hur det står till med dig...så har du ett utgångsläge...och förhoppningsvis kan allt bara bli bättre!!! Så här gäller det att ta bort skammen...se möjligheter...och...ja...jag jobbar på det!!

Men ngt som är gott är att min son har hämtat sin sambo på sjukhuset idag och jag blev så förvånad. Jag pratade med henne igår vid 23.30 ..hon hade varit väldigt dålig under dagen och skulle göra en magnetröntgen idag...men hur som helst så är hon hemma nu..och har smärtlindring med sig hem. Det känns SÅ skönt!

Har även varit och köpt de första tulpanerna för året, den första primulan samt lite andra växter. Imorgon ska julen ut...och nya växter ska in...och jag älskar den känslan! Köpte även blommor till mitt kontor.

Ja...det är inget dagsverk att hamna på rätt sida...men jag ger inte upp...livet är så värdefullt...å jag vill leva!

Stor kram till er alla ....och styrka!

Först vill jag skriva några ord om mitt velande ....att jag skriver att jag ska sluta skriva..göra ett uppehåll...men så skriver jag igen. Jag tycker om att skriva, att sätta ord på mina känslor...men jag precis som alla andra här på forumet tycker också om att få respons...vilket jag också får...men ibland har jag större behov av att få det...och då räcker det inte bara med de där hjärtana man får...det är väl oftast då jag funderar på om jag ska ta ett uppehåll. Att försöka härbärgera mina känslor själv...utan att skriva här...och utan att dricka alkohol...vilket jag inte har lyckats med så bra. Och...jag vet att en del tycker att det är svårt att skriva, pusha..när man inte lyckas.
Och precis som jag har skrivit tidigare så har jag hamnat lite mitt emellan....det är väldigt många nya på forumet vilket är bra att man har tagit sig hit...det är många som har gått vidare...vilket också är att gratulera....och jag känner igen några nick som är kvar precis som jag men som klarar nykterheten bättre. Jag tror dock att precis som vi har skrivit tidigare så behövs sådana personer som jag som skriver för att andra ska våga stanna kvar...att inte behöva känna sig misslyckad...för att man inte lyckas med nykterheten. När jag klarar av att bli nykter så undrar jag hur det kommer att bli...för ibland när jag läser i andras trådar där man har klarat av nykterhet under ett år så låter det så lekande lätt och jag undrar kan det verkligen vara så lekande lätt?? Läste i min lokala tidning om hen som hade varit nykter i tolv år men kände att det fortfarande var svårt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att bli så...

I dag är jag verkligen på uruselt humör...och då blir jag irriterad på minsta lilla grej...tänker att mycket handlar om att inte leva mitt liv. Min dotter bor ju nästan hela tiden hos oss just nu och det beror ju delvis på hennes mående men även på Coronan. När hon inte är manisk så är hon en ganska lätt individ att ha att göra med men nu när det är corona så blir ju livet väldigt begränsat och hon blir så beroende av oss. Hon sköter sitt jobb och hon tränar annars är hon inte så drivande just nu. Har inte riktigt kraften till att ta itu med saker och ting. Glömmer saker som hon ofta gör. Sprider grejer omkring sig. Och när jag inte riktigt orkar med mig själv blir det svårt att hantera detta. För min man är det absolut inte lika störande. Hon flyttade hemifrån för två år sedan...är mycket hos oss pga att hon är så ensam. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och vill att hon ska må bra..men ibland blir jag lite kvävd.

I fredagskväll kom hon hem efter jobbet och då hade jag druckit alkohol så jag gick och la mig innan hon kom hem för jag ville inte vara onykter i hennes sällskap. Det har hänt flera gånger även fast jag har tänkt att jag inte ska dricka när hon är hemma men jag har inte druckit så mycket då men ifredags blev det mer därför gick jag och la mig. Vi pratade om det dagen efter (igår) och hon är ganska tuff mot mig....inget gullande där inte...och det är bra....sen pratar vi...och hon undrar varför jag inte lägger in mig på något behandlingshem...och vi pratar vidare.

Och ja...jag vet..jag ska tänka på min dotter....det finns inget till mitt försvar...det finns förklaringar...och förklaringen är att alkoholen är lömsk och vrider på mina tankar och gör att jag lätt glömmer vad jag har bestämt mig. Jag har också så svårt att sätta mig själv i främsta rummet därför vet ju min man, mina barn....att allt bara rullar på....de vet även att det är jag som bestämmer mycket här hemma...med mat, handla mat osv...likväl så bestämmer jag inte att jag bara sätter mig i en fåtölj och läser ett par timmar på lördagseftermiddagen precis som min man sätter sig för att titta på sport under två timmar....utan jag vill ju städat färdigt först och göra fint för att sedan vila och då är klockan oftast ganska mycket. Gör alltid det misstaget...göra fint först, ta hand om tvätt osv...och sen mig själv...och då har det redan hunnit mörkna ute och solen har gått ner...

Jag måste verkligen se efter var jag kan inhämta energi...tycker om att klä mig på ett vis som gör mig glad, tycker om att sminka mig....men just nu i coronatider så blir det något helt annat med skyddsmundering...det kan låta som ett väldigt ynkligt problem...men det tar bort en bit av min identitet och personlighet.

Oj, vad jag låter gnällig men idag är det precis så det är.....

Kram:)

Känner mig väldigt låg och trött. Ingen vidare påfyllning av energi i helgen. Svårt att sova/somna med sömnmaskinen vilket bidrar t att jag tar av mig den efter ett tag.

Ska iväg om knappt en timma för att få ta prover. Funkade ju inte i fredags men hoppas att det funkar idag. I em APT så då hoppas jag att vi får lite mer tydlighet kring vårt arbete nu i Coronatider och nya restriktioner.

Även om jag inte klarat av att vara nykter så lever jag och är än så länge frisk vad jag vet??

Jag skriver i min egen tråd i första hand för min egen skull. När jag skriver får jag mina tankar på pränt och ibland börjar texten resonera med sig själv. Aha, tänker jag så, kan jag plötsligt komma på. Jag skriver för att komma ihåg olika viktiga stadier i min utveckling också. Nu är inte alltid, men ibland är det nyttigt att kolla tillbaka och se att man faktiskt har utvecklats. Blivit lite klokare och/eller snällare mot sig själv. Jag blir jätteglad när jag får hjärtan och kommentarer, men det är som sagt bara en bonus. En trevlig bonus.

De flesta som känner att de inte lyckas försvinner från forumet. Det ligger lite i sakens natur. Man tappar fokus, prioriterar andra saker. Men det är samtidigt otroligt sorgligt, för den nyktra vägen kan vara otroligt krokig och guppig och man behöver något att hålla sig i. Sen är den nyktra vägen olika för alla. Det är okej. Jag gillar olika. För att den nyktra vägen ska bli hållbar måste alla hitta sin egen väg - och för att hitta den vägen måste man låta sig inspireras av andras framgångar. Tror jag. Att vara avundsjuk på andras framgångar tror jag är direkt destruktivt.

Oavsett så tillför alla inlägg otroligt mycket. Inlägg om motgångar påminner oss om hur skör nykterheten kan vara, vilket är väldigt viktiga påminnelser för oss som är ”lyckosamma”. Och bara för att jag är ”framgångsrik” just nu betyder inte det att jag alltid kommer vara det. Om jag snubblar rejält så vet jag att forumet finns här och fångar upp mitt fall så jag inte slår ihjäl mig åtminstone.

Kram ?

Har läst era inlägg Illaute och Andrahalvlek. Läste ngt inlägg hos dig Illaute och nu fattar jag ditt nick....Vet du...jag har alltid trott att det var tagit från den grekiska mytologin...haha...

Hur som helst...så tog jag prover i morse...inga Covid-prover...utan en hel massa andra prover som jag faktiskt inte riktigt vet vilka det är?? Men jag tänker att de hör ihop med mitt årliga blodtryckskontroll...lever, blodsocker, njurar, blodvärde, kolesterol ev ngt mer dessutom har jag bett om järnprover tack vare Sisyfos:) Och jag önskar att alla ska vara bra men vet att leverproverna inte kommer vara det....men sedan så vet jag inte mer...

I ordet bekräftelse kan man lägga så mycket...och faktum så tror jag att vi alla vill ha någon form av bekräftelse här på forumet...en önskan om inlägg ...ja gärna även hjärtan...men om ingen skulle kommentera mina inlägg då kan jag skriva någon annanstans...en egen dagbok som ingen läser mer än jag själv. Det är ju när jag skriver och någon kommenterar vad jag skriver som jag kan lyfta mina vyer...jag tar inte till mig allt vad alla skriver...men det väcker ändå tankar inom mig...och startar en process inom mig...antingen väljer jag att ta till mig det eller annars låter jag bli.

Jag tänker att vägen till nykterhet är otroligt krokig...och kan se ut på hur många olika sätt som helst....jag gläds av andras framgång...men inspireras av den framgång som passar in på mig själv...för i mitt liv finns så mycket mer än ett alkoholberoende....och om jag känner att ngn liknar mig så blir det lättare att ta till sig...men att vara avundsjuk...är det någon som är det?? Nej...det är bara att gratulera till nykterhet:)

Men nu har jag bestämt mig att fortsätta att arbeta 80% resterande delen av januari månad och förmodligen även februari månad beroende på att jag känner mig så sliten. Och då ska jag öva på att prioritera mig själv på min lediga dag....

Har tre böcker som jag vill läsa "Vad gör skillnad?...Eftertankar från en själsdoktor"---"Ljudet av tystnad".....samt "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk"....Är det någon som har läst dessa böcker??

Har en bok som heter "Ord för dagen ...365 texter för styrka och sinnesro"...har någon läst den?

Kram:)

Ska jag vara helt ärlig så har nog jag ibland känt mig avundsjuk på lyckade historier härinne. Såna som bara lyckas, till synes utan ansträngning. Kanske inte missunnsam men helt klart lite avundsjuk har jag varit. Jag skriver därför väldigt lite nu i min tråd. Det är inte jobbigt alls den här gången. Och det tänker jag inte är så viktigt att skriva om. Det tillför inget för mig och inte något för nån annan. Det är otroligt skönt och jag hoppas att det ger er som kämpar lite hopp för det har suttit långt in. Nu menar jag inte att ni som lyckas ska sluta skriva, såna historier och reflektioner behövs och jag har lärt mig mycket genom den.
Istället läser jag mycket och kommenterar i andras trådar. Jag tänker att trådar som din ger mig många insikter. Tror att det är bra och viktigt att skriva av sig. Jag har ju hängt här så länge så det känns som om jag har skrivit allt förrut vad gäller min egen tråd. Men att läsa andras historier och reflektioner tror jag är till hjälp när man ska försöka förstå sig själv.
Hoppas du får positiva besked på dina prover. Eller att det finns en orsak till att du varit trött, utöver att du tar på dig ett stort ansvar för andra. Läste om din vardag... du bestämmer mat, handlar och tar ansvar för att julen säkert både kommer på plats och försvinner. Där försvinner en hel del möjlighet till återhämtning. Det är inte så konstigt att man behöver en quickfix för att varva ner snabbt om det är bråttom innan nästa måste ska utföras.

Anonym26613

Men tankarna hamnar i min egen tråd för det blev lite långt ???

Ha en fin dag ?

.Å jag undrar är det endast alkoholen som gör mig så trött??Jo...givetvis även sömnapnén...kanske även hur Coronan påverkar mitt arbetsliv och privatliv....kanske även oerhört trött efter allt som har hänt under det senaste halvåret....i synnerhet med min dotter....och ovissheten med mitt arbete. Skönt att jag har tagit prover även om det känns jobbigt att få negativa svar...skämmigt om det beror på att de negativa svaren beror på mitt alkoholberoende.

Kanske även rollen som logistiksamordnare gör mig trött...att alltid vara den som finns..imorse messade min svärdotter till mig före 5.40 och frågade om jag ville köra in henne till akuten före mitt arbete. Vid sju lämnade jag henne vid dörren till akuten...nu väntar hon på ambulans för att få åka till ett annat sjukhus och förhoppningsvis bli opererad imorgon. Men jag vill finns för henne i detta läge...Ringde även personligt ombud som min dotter har kontakt med och bad om stöd...så hon skulle ringa min dotter i slutet av veckan.

Imorgon är jag ledig och ska verkligen försöka ta dagen som den kommer....försöka äta bra...läsa någon av de böcker som om jag skrev i mitt inlägg igår....jag har alla böckerna hemma hos mig...ta en promenad...köpte nya kängor efter jobbet som jag hoppas ska bli bra..med lite mindre risk för att trilla....

Har läst det inlägg där du relaterade till mitt inlägg Miss Mary Poppins ...så gott att läsa:)...Och tack för ditt inlägg SIsyfos...tycker så mycket om dina inlägg:)

Började åter igen fundera på ordet/innebörden avundsjuk...är jag avundsjuk på de personer som lyckas att vara nyktra?!?! Kanske inte på personerna...för det fantastiska liv som många beskriver sig ha utan alkohol...jag vet inte riktigt om jag skulle få till det livet ändå...för jag är en så grubblande person...skulle inte vilja kalla mig negativ...men grubblande...men jag skulle vilja åt nykterheten.

Ibland så rekommenderas det att läsa böcker, lyssna på poddar och titta på youtube gällande alkohol...och jag är inte där att jag kan ta till mig det just nu...kanske längre fram när jag har lyckats vara nykter lite längre...Jag skulle kunna vara duktig att läsa och lyssna bara för att säga att jag gör det...men jag skulle ändå ha samma beteende som jag har just nu...så vad är det som gäller för mig då?!?!? Jo...GÖRA...

Nu blir det stuvade makaroner, stekt falukorv och rödkålssallad....enkelt och inget att förakta men så himla gott:)

Kram:)

Glömde skriva att jag har reflekterat att flera som har klarat av att vara nyktra har ett beroende av snus. Funderar på vilken påverkan det beroendet har att bli kvitt alkoholberoendet? Eller stimulerar snuset alkoholberoendet?

Ser hur snus helt klart påverkar mina barn att bli lugna❤️

Alkoholen stimulerar helt klart mitt tröstätande av mat/snacks....

Kram

Jag slutade snusa för 4 år sen eller så på ungefär samma sätt som jag slutade dricka, fast kanske lite mer drastiskt. Hade funderat på att sluta ett tag och sen en dag slängde jag dosan och det var det. Den fysiska abstinensen var dock ganska svår med snus. Visst sammankopplade jag snus och alkohol också. Det var väl lite av en avkopplingsritual en gång i tiden att knäppa en öl och slänga in en prilla.

Jag snusar och jag är inte i närheten av viljan att sluta med snus som jag är med A. I mitt fall är snuset inte kopplat till alkohol på ett starkt sätt.
Men det är nog olika. Nu har jag tryckt i mig choklad och är helt mätt. DET måste jag ta tag i. I sinom tid ?
Kram på er! Vi ska fixa detta.

Jag var grymt trött det sista året innan jag lyckades sluta med alkoholen. Kunde sova bortåt 15 timmar de dagar jag inte behövde jobba. Jag misstänker att det var kroppens sätt att försöka återhämta sig från skadorna som alkoholen gjorde på min kropp. Och att motivationen tröt, jag orkade inte gå upp. Var glad för att du inte är beroende av nikotin Varafrisk. Det verkar väldigt tufft att sluta snusa. Jag har aldrig provat att sluta, men det lutar åt att jag gör ett skarp försök framåt våren.

Jag tycker det är bra att du fortsätter att skriva här på forumet när du känner för det. Att ta en paus känns lite som om man ger upp. Jag är ju på det vidare livet nu, men jag läser alltid alla dina inlägg ändå. ?

Kram

Är ledig idag...har sovit hela natten utan att behöva vakna eller gå på toa...vaknade efter sju och somnade om och sov ytterligare en timma ...skönt men var jättetrött när jag vaknade...åt lite lättare frukost och därefter ut på promenad men vår hund i ett snöigt vintrigt landskap. Gick både vid vattnet och i skogen. Så himla skönt!! Idag var det verkligen folktomt. Den senaste tiden när jag har varit ledig på en vardag har jag ändå mött flera människor mest i pensionärsåldern och jag tänker att det beror på Coronan....fast idag kanske man inte vågade ge sig ut pga halka. Hade på mig mina nya kängor och de funkade faktiskt ganska bra...lite öm i fötterna men så brukar det vara för mig med nya skor...men inget skoskav och dessutom bra sulor som biter bra på det hala snöiga underlaget.

Jag är ju en grubblare, funderar och tänkare...kärt barn har många namn....hur som helst...jag behöver dock vara ensam emellanåt med mina tankar...för att kunna tänka klart...och jag behöver vara ensam för att återhämta mig. Nu har ju vår dotter i princip bott hos oss...hon är absolut ingen jobbig individ (förutom när hon är manisk) men det är ändå något helt annat när hon är hemma. Så idag..när jag var ute och gick klarnade mina tankar...och jag tänker ...det här går inte...jag kan inte fortsätta så här....jag låter troligtvis mer bestämd när jag skriver än hur det har landat inom mig men verkligheten är att det kommer sluta med katastrof om jag inte gör någon form av förändring!!

Jag dricker ju av många olika anledningar....och de flesta anledningar är inga bra anledningar att dricka på...men min hjärna är inte omprogrammerad till att tänka...att du ska inte tycka om det här för jag tycker om öl och jag tycker om vin framför allt rött vin och jag tycker om bubbel. Jag tycker väl ändå att jag har hittat relativt bra alkoholfria viner, likaså bubbel men inte röda viner...det är som saft. Jag tror därför att en del av hjärnan behöver verkligen omarbetas..så enkelt är det.

Men så kommer det då till min hälsa...att jag är så trött...har ont i magen..osv...och att inte må riktigt bra skapar en oro inom mig en oro för min hälsa. Och, hur ska jag veta vad som är det ena och vad som är det andra?!?! Jo, jag måste ju börja med att ta bort alkoholen ur mitt liv...börja låta min kropp läka...och låta min hjärna tänka positiva tankar eller iaf tankar som innebär möjligheter. Jag vill även få tillbaka en mer rörlig kropp, en lättare kropp...nu är den alldeles för tung och osmidig.

Grejen är bara den att när jag börjar återfå lite mer positiva tankar då kan de rusa iväg och jag ska göra så mycket...och så rasar det igen. Så det gäller verkligen att skynda långsamt..som när jag har en ledig dag att vara hemma...vila..ta en promenad..vila...läsa...försöka stänga av hjärnan snabbt när den får tankar på alkohol eller något annat som inte handlar om alkohol men som kommer att leda mig till alkoholen...

Är tacksam för era inlägg....tycker om att skriva och tycker om att berätta....kanske återkommer jag senare..

Kram så länge:)

Kunde skriva en nolla i loggen idag...så himla skönt??Det var i slutet av samtalet med min terapeut vid ca 17.20 som jag tänkte att jag hinner åka iväg och handla. Men så kände jag den trötta hjärnan...och den uppblåsta magen...så efter samtalet lade jag mig i soffan ...fortsatte läsa ”Vad gör skillnad” av själsdoktorn Håkan Andersson.
Pratade även m min son vars sambo nu är nyopererad. Hade en cysta på nio centimeter i diameter som var vriden och satt i närheten av den konstgjorda ändtarmen. Vilken smärta?

Kommer stanna hemma imorgon för att vila. Behöver både återhämta mig och återerövra mig??

När det är dax så kommer jag att somna nykter. Känner mig nöjd❣️

Kram?

Jag tror vi är många dom är just tänkare o grubblare. Det stämmer isf på mig också. Får ofta höra ”du tänker för mycket”. Men hur kan man INTE tänka o grubbla över allt som händer?
Men du gör klokt i att vila o promenera. Har du läst Hjärnstark? Där framgår det hur bra det är att röra på sig, tex att gå raska promenader.
Jag tycker du är en kämpe!

Jag började le för jag tänkte först att nu vågar jag inte skriva grattis till nollan- men du vet ju att jag skriver vilka dagar som helst, när det går bra och när det går mindre bra.
Men jag tänker att allt som händer här är BRA jämfört med om du inte berättar. Vad bra att du kan ta en dag ledigt och ta det lite lugnt.
Jag känner mig aldrig avundsjuk på någon men behöver starkt läsa berättelser från de som varit nyktra längre än jag. Då känner jag hopp om att jag ska fixa ett nyktert liv. Men gemenskap känner jag med var och en. Vi sitter i den här båten och ror i lite olika takt. Håller ihop. Kram ?

Avundsglad är väl ett bra hitte-på-ord när det inte handlar om missunnsamhet, men om något som man själv också vill ha. Eller avundsfrisk :)
Och som ofta så fångar Se klart allt så fint här ovan.
Kram Varafrisk, du är bra!