av Missdiamant

Missdiamant
fre, 2021-01-15 - 23:25

Ska försöka skriva kortfattat. Jag träffade min nuvarande partner för ca 3 och ett halvt år sedan. Vi träffades mycket och ofta . Vi drack ofta cava och ”hängde”. Vi utvecklade någonting seriöst och har nu varit gifta i ca 1 1/2 år. I början drack vi liksom för att det va ”mysigt och chill” . Jag har sedan jag var 13 är varit extremt förtjust i alkohol då jag hade min första fylla. Kommer från en familj där ALLA haft eller har missbruksproblem i alla former. Har dock haft uppehåll under graviditet , amning och även senare i livet under perioder på ca 2 år .( mitt barn är 19). Jag har alltid levt under extrem stress pga många olika omständigheter. . NU har allt gått helt åt helvete och vårat äktenskap är på väg att krajja. Jag har i perioder kunnat dricka mellan 8-12 flaskor cava / vecka. Övergått i Öl och nu starksprit. En liten eller stor flaska typ varannan kväll. Smyger och gömmer . Har dock disciplinen att ge fan i alkoholen då min dotter är närvarande . Har som mest varit nykter i 4 dygn som längst. Tål enorma mängder. Min partner är sedan tidig ålder matmissbrukare och varit tvångsvårdad pga svält. Vi har liksom gått hand i hand i vårat supande och ingen har bromsat eller försökt att stoppa vårat supande. Man skulle kunna säga att vi är extremt ångestdrivna,funderande , djupa , empatiska ,envisa och problemlösande. MEN helvete va fel det har blivit. Jag försöker bromsa drickandet nu eftersom våran dotter haft åsikter ang alkoholen hemma. Vilket bör respekteras och tas på fullaste allvar. Jag kämpar med att inte slinka in på bolaget och köpa en liiiten flaska bara. Har pratat 1000 gånger med min partner ang alla tänkbara problem som alkoholen innebär. Sjukfrånvaro, ekonomi, hälsa, ångest, lögner, otrygghet, pysikisk ohälsa, självhat, svaghet ja, ni vet ju.
Min partner KAN /VILL inte sluta . Säger att hen förstår vad jag menar när vi pratar i nyktert tillstånd . Anser att jag är en mkt expressiv person som säger vad jag känner och vad tycker . Meeen allt det är som bortblåst en stund senare då det ska knäckas bärs så fort möjlighet ges. Skulle kunna skiva en bok om vad som händer under alkoholpåverkan , men tänker att ni säkert kan föreställa er. Med tanke på hens ätstörningar så är det ett röd linje som går igenom allt. Hen springer en mil isch om dagen , äter INGET sen bärs på det och börjar fort nodda likt en heroinist. Blir defensiv, förminskar allt jag säger . Säger mest att jag är störd osv osv osv . Jag vill kunna säga att jag vill rädda allt .
Men KAN inte det utan måste ta ansvar för mitt liv , mående och framtid. Och framför allt är det min skyldighet att ge mitt/vårat barn en trygghet och att barnet kan lita på det VI /JAG säger . Nu har jag hotat ( menar allvar) med att jag kommer flytta. Min partner är inte expressiv och har svårt att förmedla sina känslor , tankar osv. VILL inget annat än exkludera alkohol från vårat liv. Men vad i helvete ska jag göra då min partner fortsätter på samma sätt och jag försöker låta bli?!? Helvete asså!

InteMera
lör, 2021-01-16 - 08:36

Först av allt välkommen till forumet! Du har redan tagit ett stort första steg på vägen till lösningar för dig, du är mycket riktigt väldigt expressiv och beskriver väl den situation du könner dig låst i. Du verkar ta din dotters oro på allvar, bra! Du har förstått att nåt måste ändras för att problemen ska förändras, bra! Men sen kommer det svåra: vad ska du göra? Det vet bara du, vad som blir bäst för er. Läs i trådarna här på forumet, både på anhörig och den andra sidan för att förstå att du inte är ensam och här finns massor med hjälpsamma och förstående mänskor som gärna kommer med råd i bästa välmening.

Det som i alla fall slår mig med din text är att du kommit en bit på väg själv till ett annorlunda liv men din man verkar inte alls ha samma ambitioner. Kanske det är så att ni skulle må bra av en tid isär, kanske det är nåt du måste göra för att rädda dig själv? Att flytta måste ju inte vara en för alltid lösning, om saker skulle förändras men helt klart behöver du få ro att hantera din egen nykterhet och börja reda i de andra problem du nämner. Man kan tyvärr inte tvinga någon annan att sluta dricka, det vittnar många av oss här på anhörigsidan om då varken hot, stöd eller ultimatum verkar ha någon effekt. Det enda vi rår över är vårt eget liv - hur vill du att ditt ser ut ett år från nu? Det är en bra plats att börja fundera ifrån. Du är värd att må bra och jag tycker det låter som att alkoholen kanske förorsakat mer bekymmer än du förstått också på det mentala planet. Hjälp dig själv först, om äktenskapet går att rädda är lika mycket upp till honom. Ta hand om dig, och fortsätt skriv här! Att ventilera sina tankar i dagsljus gör att trollen spricker, och man ser saker tydligare.

Morgonsol
lör, 2021-01-16 - 11:28

Jag insett att för o komma vidare o bryta ett mönster krävs så mycket mod o kraft o det fokuset klarade ja inte att ha på mig o mitt mående när ja hade min partner att ta hänsyn till o.som tog upp så mycket tankeaktivitet hos mig. Det var omöjligt att fokusera på mig. Höll mig liksom flytande genom att gå.till jobbet, ta hand om min dotter efter jobbet - knappt det. Mycket snabbmat ett tag för orkade inte laga mat. Bara upptagen i tanken av bekymmer, oro, hur komma vidare , hur ska HAN komma vidare? Tänkte att vi ihop behöver lösa hans problem först. Sen kan ja fokusera på mig. Men han var inte där ja var då o inte mottaglig på.samma vis. Utan levde i sina destruktiva tankar och påverkade dessutom mig till för mycket negativt.

När två personer har problem är det så svårt att inte halka in i varann. Se vad som behöver göras. Det är lätt att se den andres problem. Sen bli sur på den andre om han inte tar tag i sitt om ja minsann gör det . Ja tror ni behöver fritt utrymme båda två. Alltså bo på var sitt håll för o se vad ni båda vill. Var o en får ta ansvar för sitt liv. Om båda tar tag i sitt kan ni börja om sen när ni båda kommit till insikt om saker i er och lär er hantera er själva. Kram ❤