anonym33193

Ligger i sängen med ett glas rött och tänker skriva om att jag vill sluta dricka... ironiskt eller hur?
Har sedan ett antal åt druckit för mycket, alldeles för mycket, och nu med covid och hemkontor har spärrarna försvunnit helt. Dricker varje dag och kan inte begränsa mängden, slutar när jag däckar i princip. Tänker att detta forum, där man kan vara brutalt ärlig mot sig själv kanske kan hjälpa.
Började med antabus för ett par veckor sen men tillhör dessvärre den promille av befolkningen som det inte fungerar på :-( hade hoppats att det liksom skulle låsa barskåpet men det ser ut som att jag måste hitta andra vägar ut.
Hatar att vara beroende och fast i något yttre som styr men har oerhört svårt att stå emot. Trots att jag VET hur mycket bättre jag mår nykter dricker jag. Varför? Ingen aning.
Har lyckats fejka att jag sköter mitt jobb under lång tid men det är minst sagt på gränsen nu, mitt förhållande har drabbats av att mitt ”smyg”drickande urartat och snart är alla gränser passerade känns det som. Hur kan det vara så svårt att bara låta bli?! Den period i mitt liv som jag mått allra bäst, helt fantastiskt faktiskt, var när jag tränade 8-10 passning veckan, gick på diet och drack bara vatten... och det var ganska nyss, 2014-2016-ish, varför gör jag inte bara likadant igen?
Istället dricker jag för mycket och kör mitt liv i botten... go figure

Li-Lo

Go figure... Det är tydligt att du har fler viljor eftersom att du är här, en liten handbroms kan göra stor skillnad i riktning!

Det låter som att du verkligen arbetar hårt för att lägga om ditt liv. Jag skrev till dig i din andra tråd och hoppas att det är ok att jag skriver en rad här också! Gillar att du tar chansen att vara "brutalt ärlig", det är svårt att veta vart en ska om en inte vet var en står... att verkligen sätta ord på hur det är är en bra start. Att våga se nyanser, att välja fast det inte är svart eller vitt, bra eller dåligt.

Jag tänkte visa dig respekt genom att vara brutalt uppriktig tillbaka. Det är inte glasklart hur forumet fungerar så jag hoppas att detta inte blir en pekpinne. Vi uppmuntrar alla att endast skriva opåverkade. Det finns flertalet skäl till det. Det handlar bland annat om att skydda den som skriver men även om att vara hänsynsfull mot dem som inte tagit det där glaset just nu.

Hur skulle det vara att fortsätta skriva imorgon. Eller Lite senare idag om det glas du håller i inte följs av ett annat? Det är ingen tvekan om att du bidrar och passar här och du är inte den första som skrivit så uppriktigt att du just nu sitter med glaset i hand.

Du behövs och gör skillnad.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

anonym33193

Tack! Brutal uppriktighet fungerar utmärkt. Jag behöver all uppmuntran och all piska jag kan få!
Glaset blev ensamt, än så länge, men vågar inte lova, tro, att det fortsätter så. Klokt att policyn är att man ska skriva opåverkad.

Li-Lo

Tack för återkoppling på mina ord!

Uppmuntrar att låta glaset förbli ensamt, oavsett, apropå ensamhet, du är här nu så du är således inte ensam!

Allt gott
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag hoppas att du hittade tillbaka hit innan glaset hittade dig igen. På något sätt måste du ju bryta den negativa spiralen du har hamnar i nu. Det är tungt. Många av oss här på forumet hat varit i liknande sits. Försök att stålsätta dig så gott du kan och försökt hålla dig nykter, till att börja med en hel dag. Då kan du också börja planera för hur du ska fortsätta att hålla dig nykter och ta dig ur detta. Det finns ju många sätt och alla fungerar ju olika. Kanske kan du hitta din inspiration här på forumet? Vi finns här som stöd i alla fall.

Du är ju medveten om hur din framtid ser ut om du inte vänder på det. Dock är det ju inte försent att sluta nu. Det är egentligen aldrig försent, men börja med en gång. Du klarar detta! Det finns ett program här på forumet man kan göra också.

anonym33193

Tack ? dag 2 nu.... och hjärnan åker bergochdalbana... 15:00 det känns otänkbart att någonsin dricka igen, 15:05 åh vad gott det vore med ett glas, 15:10 aldrig mer... 15:20 men ett liiitet glas då... osv. Intellektets strid mot vana och sug... hur svårt kan det egentligen vara att bara ta makten över dig själv och välja rätt?! Förihelvete liksom. Men inget glas ännu iaf

Det du sätter ord på här känner nog flera igen sig i, inte bara med alkohol utan mycket när en gör förändringar i livet. Det blir tydligt hur tankar kan spela en ett spratt och samtidigt vara hjälpsamma- allt samtidigt. Du vet att de inte är sanning och genom att skriva dem här testar du ett sätt att låta tankarna vara och inte agera på dem.

Håller tummar du fortsätter låta tankar passera och du kan se striden mer och mer utifrån..

Ta hand om dig!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Den här typen av tänkande är det nog fler än flera som känner igen sig i det. Det kommer dock att bli bättre! Hur lång tid det tar tror jag kan variera från person till person och vilket slags beroende man har haft. Jag börjar snart närma mig 6 månader nykter. Under lång tid innan jag slutade hade jag precis samma problem som du har nu. Det var svårt att ta makten över mina val, som du beskriver det och det tog lång tid innan jag kom till skott.

Jag kom precis att tänka på förut att jag måste ha gått förbi ett systembolag idag. Jag kom på detta utifrån att jag mindes vilken väg jag hade gått på min lunchpromenad, då jag också handlade lite mat. Jag minns dock inte att det hände. Jag har inte noterat det på något annat sätt än att jag nu i efterhand kan räkna ut att jag måste ha gått förbi det. För 6 månader sedan hade det varit omöjligt. Då visste jag precis hur långt det var till varje systembolag var jag än var och precis vilka öppettider de hade.

Det tar sin tid såklart och alla är olika. Jag är väl kanske inte helt säker än själv, man vet ju aldrig vad som kan hända, men jag ville illustrera för dig att det kommer att bli bättre. Fortsätt att ta striden mot dina inre tankar. Ta en dag i taget. Som Rosette säger, skriv här om hur det känns. Då kan du ju reflektera över det och ta det för vad det är. Övergående tankar. Det är tufft, men du fixar detta!

anonym33193

Tack ☺️ Det går framåt, inte spikrakt direkt, men ändå, framåt. För första gången känner jag att jag verkligen på riktigt vill bli av med det faktum att någon annan, läs alkohol, styr mitt liv och mina val. Jag vill bestämma själv nu.

anonym33193

Som alkoholister tycks vi ha en närmast oändlig samling av fina ursäkter vi använder oss av för att motivera för oss själva varför vi kan, till och med bör, dricka bara en gång till…
Jag väljer att skriva i vi-form för jag tror att jag delar detta med några av er men jag menar inte att generalisera, jag vet att mång utkämpar helt andra typer av strider.

- Det är lika bra jag dricker upp det så att jag inte har något dricka imorgon.

Hör vi själva ens hur dumt det låter? Är det månne en kvarleva från att man ska äta upp det man har på tallriken? För det måste ju vara en strålande idé att göra situationen lite värre först innan vi tar tag i oss. Eller? Ett alternativ hade förstås varit att hälla ut det. Om vi nu ändå bestäm oss för att sluta, ska vi sluta imorgon kan vi lika gärna sluta nu kan man tycka.

- Fira! Klart jag måste fira! Idag fyller ju systersmanskusinssärbos barnbarn 2 så DÅ måste jag förstås fira.

För visst är det så att, den ibland nästintill okända, jubilaren ifråga gläds över att vi puttar oss själva lite längre utför branten? Eller hade den månne blivit gladare över att vi satt in en peng motsvarande en dagsranson alkohol på t.ex. barncancerfonden, hjärnfonden, världsnaturfonden eller liknande? Just sayin’.

- Unna sig, klart man ska unna sig ett glas (som oftast raskt blir flera), det är man välförtjänt av efter, ja välj din egen orsak, det finns ett oändligt antal har jag upptäckt… bra dag på jobbet, dålig dag på jobbet, städat, tvättat, tränat, besökt en släkting – allt går att använda som en unna-sig-ursäkt.

Handen på hjärtat, hur många oalkoholister unnar sig något de mår DÅLIGT av? För vi vet ju allihop att efter det där unnandet så känns det inte bra, inte bra alls faktiskt. När ångest och bakfylla kommer krypande så känns det där unnandet inte så slugt längre. Hur många vegetarianer unnar sig en bit kött liksom? Varför unnar vi oss inte något som ger en behaglig känsla efteråt istället?

- Jag behöver bara koppla av lite

Jovisst är det ”avkopplande” att däcka i soffan… eller? Skönt att vakna utan att riktigt veta vad som hände igår eller hur länge man varit borta… en lugnande behaglig ångest följer en sedan under dagen… ringde jag någon? messenger? Barnen? Vi vet väl allihop att det inte är det minsta lilla avkopplande att dricka mer än precis i stunden.

Anyway, det här blev ett långt inlägg. Har du läst såhär långt är jag imponerad. Det är lite terapeutiskt att skriva, reflektera och ibland raljera. Fyll gärna på med egna erfarenheter och ursäkter du väljer/valde att tro på mot bättre vetande.

Det tror jag är en viktig del på den nyktra resan. Driva lite med sig själv, det känns mer hanterbart då på något sätt. Man får distans till sitt eget beteende på något sätt. Fortsätt skriv låååååånga inlägg - vi vill absolut läsa vad du kommer fram till.

Kram ?

Minns att vi alltid skojade om att ”nu öppnar vi flaskan, katten har ju namnsdag” Oftast var det en släkting till mig, som alltid hade svepskäl till att dricka..Själv drack jag för att bli full..Eller helst lagom full, vilket blev svårt med tiden.Försökte minska, aldrig dricka ensam, bara på helg, Osv..Fram och tillbaka med drickandet..Tills en dag när jag beslöt mig för att försöka sluta 1 dag i taget..Fungerar väldigt bra, för mig..????...Jag tycker du skriver roligt och har bra insikter om beroendet..Vill gärna höra mer om dig..Kram..???

Göra slut med a ...
Som anhörig har jag då hört allt ... ?
- Det är fint väder jag måste ta en öl // Fan, vad dåligt väder jag tar en öl, och går till garaget.
- Måste ta ett glas vin medan jag lagar mat. Matlagningen blir roligare då.
- Bion är stängd, så trist. Läge att provsmaka vinet jag köpte.
- Efter att ha städat är jag värd en öl. "Du kan få lite massage! ..." Nähä. Nå, man kan alltid försöka... ?
- Jaha, du ska ut och springa, då kan jag ta en öl eller två under tiden. (?)

Ja vi är/var mästare på att hitta på skäl att dricka. Det som slår mig som nykter är hur fasansfullt hetsigt livet blev. Ingen känsla fick liksom lov att veckla ut sig till slut. För innan glädje, sorg, nöjdhet eller ilska hade fått ”kännas klart” så var iaf jag där och täppte till. Med ett glas, som blev fler.
Läkning från detta går inte över en natt. Men något mycket bra är att väldigt få känslor känns farliga längre, och många känslor är väldigt bra- precis som de är.
Välkommen hit!

Jag minns också att så fort tanken om ”unna sig” eller ”fira” eller ”trösta” sig dök upp och man började leka med tanken, dvs planera inköp och på allvar se fram emot stunden med glaset i hand och första klunken, så blev besattheten så mycket värre. Den liksom fyllde hela kroppen och klockan kunde inte gå snabbt nog.

Det är så skönt att slippa den besattheten. Den förväntansstressen är helt borta för mig. Det är en massa gånger det snart senaste året som jag har kunnat stanna kvar i något sammanhang en längre stund, för att jag inte har lika bråttom hem till vinet längre. Och ibland när man stannar kvar i ett sammanhang uppstår magi. Närvaron i stunden öppnar dörrar som kanske aldrig hade öppnats annars. Man hinner prata till punkt.

Kram ?

anonym33193

All-in

All-in är ett epitet som väl beskriver mig… 1 eller 0, allt eller inget, antingen så gör jag det, eller så gör jag det inte, inga mellanting, och om jag gör det så gör jag det bra. Detta förhållningssätt har varit till stor nytta i livet, det har tagit mig långt och fått mig att lyckas med mycket. Dock har det visat sig att all-in inte är någon särskilt lyckad strategi i förhållande till alkohol… tvärtom faktiskt, helt kass. Och inte nog med det, för första gången i mitt liv har jag hittat något som inte framkallar det där all-in, nämligen att SLUTA dricka alkohol, i det avseendet är jag istället en karaktärslös medioker medelmåtta som med offerkoftan i högsta hugg tänker ”ja men bara idag också”. Nog för att jag säkert behövde uppleva den känslan någon gång men det hade varit trevligt om det varit i något annat sammanhang än just detta.

Valde att börja med Antabus, all-in-på-burk, världens bästa lösning. Tyvärr tog nyfikenheten överhanden, det var inte ens suget just då, och jag var tvungen att prova effekten… dessvärre hände absolut ingenting, det där obehaget jag hade behövt uteblev. WTF? Jaha, så fick jag lära mig att det är extremt ovanligt men det finns individer som det helt enkelt inte funkar på. Så nu är jag tillbaka på att försöka snoka reda på den där inneboende, nåja, den tycks ha flytta ut utan adressändring, all-in-kraften som uppenbarligen minskat i direkt proportion till antalet glas som intagits.

Sen vill jag framhålla att det är extremt ovanligt att inte få effekt av antabus så prova absolut INTE, det kan ge både farliga och obehagliga konsekvenser. Se det som all-in på burk, ett lås på barskåpet, en stängt-för-dagen-lapp på systemet – det måste ju vara världens bästa grej att faktiskt inte kunna dricka tills man vant sig av med det och inte längre vill dricka.

anonym33193

?? vilken helt underbar ursäkt, den ska jag låna! Dock i något annat sammanhang än just alkohol, kanske möte med en nära vän - för alla ursäkter är giltiga för att träffa någon man tycker om ☺️

anonym33193

När man pusslar med barnen istället för att trycka på hemkontoret med ett glas vin och låstas jobba. Varför gör man inte liknande val hela tiden?

Jag tror att du skriver precis vad det handlar om. Att göra val. Riktiga val som är förankrade i känslor kring hur livet ska vara. Bra där!

anonym33193

Jag har börjat lära mig att vissa strategier fungerar som ett stöd att dra ner på alkoholkonsumtionen för mig.
Föra dryck-dagbok, det tydliggör intaget, har man nått upp till de där 7 standardglasen redan på tisdag...?
En kalender där jag gör en färgmarkering varje dag, grönt eller rött, grönt är roligare än rött...
Ta en titt på vad kostnaden för alkohol var under 2020... vad kunde man gjort för dom pengarna istället?
Småsaker men det hjälper hjärnan att ställa om tycker jag