av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Fenix
tors, 2009-05-28 - 00:12

Den sovande alkisen i oss är högst påtaglig. Jag har nu fått begreppen Fenix1 och Fenix2 att arbeta med. Fenix1 är den som vill leva ett rikt liv, som insett att alkohol stjäl alldeles för mkt från livet och som är beredd att göra ett val. Det här är Fenix2 inte alls glad åt. Han har tömt Fenix1 på energi, och bara låtit honom ha så pass mycket ork att han tagit sig till systemet. Fenix2 bryr sig inte ett skit om hur det går med Fenix1, bara han får sitt rus precis som dagen innan. Fenix2 två är en djäkla typ som varken jag eller någon annan egentligen vill umgås med. Men nu är han rätt rejält tyst sedan snart tre veckor. Det har blivit lätt att andas och Fenix1 har verkligen mått kanonbra senaste tiden. Med nya val skapas nya mönster i hjärnan.
Natti
/fenix1

Adde
tors, 2009-05-28 - 06:34

Trey !

Om du fokuserar på det som är viktigt inom AA, dvs "En önskan att sluta dricka", så blir livet så mycket enklare. Jag är inte religiös men idag har jag fattat att jag inte är ensam på min vandring i livet. Det viktiga för mig var att se utanför min lilla trånga värld och se att det fanns hjälp att få om jag bad om hjälpen. AA säger att "Gud, som vi själva uppfattar honom/den/det/henne" så det har inget med den traditionella religiösa inlåsningen att göra. Det absolut viktigaste för mig har varit att ha ett öppet sinnelag och och inte måla in mig i nya hörn.

Trey
tors, 2009-05-28 - 08:00

Adde,
bra svar. Ville skicka ut en lite provocerande fråga i hopp om att få de svar jag ville och det fick jag. Jag tycker ändå att om texterna är från 30-talet kanske kan ska "uppdatera" dem. Även icke-troende kan ju få stor hjälp av AA och man kanske tappar människor en som blir avskräckta och känner "detta är inget för mig, jag tror inte på Gud" etc. Men det var bara en tanke, har all respekt för alla som AA hjälpt och hjälper och det jobb de gör men man måste få vädra saker som detta tycker jag. // Trey

Berra
tors, 2009-05-28 - 08:56

..tänk vad tjurig forumet är när man har råkat tryckt på fel tangent...
Om det inte försvinner helt (hänt minst 6-7 ggr nu) så går det inte att få bort inlägget om det blev fel...
Jaja, gör nya friska försök...

Hej Trey!

Jo jag håller med dig, det känns nog lite avdankat att pressa upp en bibel i nyllet på en när det är alkoholen som man har problem med...
Jag tycker också att den egna tron är väldigt privat, och ingen ska få pressa den ena eller den andra om dess övertygelse...

Jag har nog lite taskiga vibbar efter de frikyrkliga upplevelser man hade som ung som bara har sått ogräs i mitt sinne, tyvärr..

Jag är inte ateist, men inte troende heller, men håller dörrarna öppna om man så säger, vem vet en vacker dag kanske man får en uppenbarelse med Gud & grabbarna...

Men just idag så känns det som om man skulle få motfrågan " Tror du på tomten också?"

Men visst tror jag på att det kanske hjälper om man lägger sin tilltro i AA i någon annans händer, men att kalla det för Gud å de å sånt, det känns förlegat..
En högre tro kanske funkar, men många liksom jag, tar avstånd från sådant om det benämns fel.

Jag minns bara när jag var 12 år och skulle gå med i scouterna, fick i sista stund veta att kyrkan hade sina fingrar i den syltburken, så jag vände i praktiken på tröskeln...

Jag har stor respekt för kyrkan med dess historia och deras traditioner, men vill inte ta åt mig av deras andliga tro helt och hållet...

Jag vill att min tro ska vara fri, och inte hamna i något fack, min religion är faktiskt min helt egna.

Mors Berra

Adde
tors, 2009-05-28 - 09:43

AA är religiöst obundet och vi som går där är ett tvärsnitt av befolkningen, dvs både de som har en tro och de, liksom jag, inte bekänner sig till något samfund.

Det tragiska enl min erfarenhet är att de som har mest kritiska synpunkter är de som inte varit med några gånger på AA. De skrämmer bort de personer som det kanske skulle vara sista räddningsplankan för. Enligt min mening är i stort sett de flesta utvägar som leder till ett nyktert, tablettfritt och drogfritt liv värt att prova.

AA's texter är från 30 talet och enl känt mane'r så ändrar man inte ett vinnande koncept. AA finns över hela världen och för mig spelar det ingen roll vart jag kliver in i ett möte så känns det som hemma, min stora trygghet när det krisar. För att det ska kännas så så kan man inte hålla på att ändra för det är en enorm apparat att ändra böcker, möten, affischer mm mm så fort någon tycker annorlunda. Eftersom AA drivs av egna frivilliga bidrag och inte tar emot hjälp utifrån så är ekonomin också avgörande, det kostar att ändra.

År det så att man hänger upp sig på ett ord så ska man nog söka orsaken någon annanstans.

Tex vända blicken inåt.

Ha det bra !

Trey
tors, 2009-05-28 - 10:21

Hej,
Det är bara att gratulera dig Adde till att ha hittat något som gör att du håller dig nykter och som gör att du mår bra. Alla måste hitta sin sanning.

I Sverige är vi inte speciellt religiösa och vår statsminister avslutar inte sina tal med "Gud välsigna Sverige" som George Bush som sa "God bless America" i varje tal. Jag hävdar fortfarande att för många kan det vara "jobbigt" att Gud nämns och det är jag inte ensam om att tycka.

Varför måste man alltid försvara en organisation till 100% när man är med där? Känner man tacksamhetsskuld och lojalitet att man inte kan säga något kritiskt? Oavsett om man är med i AA, ett politiskt parti, en församling eller ViktVäktarna så tror jag att man kan få fler att ta del av gemenskapen om man är lite objektiv och inte går i försvarsställning så fort någon kommer med kritik. Det tycker jag snarare visar att det är enklare att lägga över tycka likadant som en organisation än att fråga sig själv vem man är och vad man står i olika saker. Det är det jag menar med att saker kan upplevas "sektiga" och blir kritiken bemött med att "om man hänger upp sig på ord så ska man söka orsaken någon annanstans" så tolkar jag det som att man inte får ifrågasätta vilket är tråkigt. Det finns plats för många åsikter och sanningar i vår värld bara grundtanken är kärlek och ödmjukhet. //Trey

Nevertouch
tors, 2009-05-28 - 10:52

Har lyssnat på den amerikanska AA-boken, en version från 70-talet, och Guds-snacket handlade främst om att hitta NÅGOT utanför sig själv att hämta styrka hos. Ett sorts placebo för själen. Kan förstå att många har problem med förespråkandet av en viss "hjälplöshet" men för att bli stark kanske man måste erkänna sig svag först.

Men att ta anstöt av någons tro har jag svårt för, är fascinerad av religion och lyssnar hellre än fördömer. Det är sällan värt att ta diskussioner med troende heller eftersom de anser sig ha en högre sanning som vetenskapen aldrig kan uppnå.

Berra
tors, 2009-05-28 - 12:53

Hej igen, Alla!

Det är väl därför jag aldrig har kunnat "format" mig till något politiskt parti, jag ställer hela tiden för många besvärande frågor, och ifrågasätter allas ibland övermodiga tro.
Och precis som du skriver Nevertouch om sanningen börjar bli för saklig så hamnar den i någon form av force majore...

Det är som i diskussionen vad som finns bortom hela universium, mera universium?
Det är oändligt säger de, och när man ifrågasätter detta, så kommer svaret jag hatar mest...
"..det är för att din hjärna är begränsad", ska man hamna i två läger då...
De som vågar ifrågasätta, och blir puckostämplade, eller de som håller käft och ställer in sig i ledet...

Jag kommer aldrig att sluta ifrågasätta saker och ting, jag vill fortsätta att få mera input i min skalle att ta egen ställning till, måhända mina käkleder vara väloljade och hjärnan begränsad...
Men att sluta ha en egen vilja, det kommer aldrig på tal...

Precis som med att alkoholen en gång styrde mitt liv, nu har jag en egen vilja genom att inte släppa alkoholen inpå mig längre...

Om det finns en Gud, så får han väl visa sig för mig, men under tiden tror jag mer på det som händer t.ex i Jim Carrey's film, Bruce den allsmäktige, den ger mig en nya tråd att nysta i...

Om inte så får den mig att skratta, åt hela livet, och frågan är om det inte är det man behöver mest här i livet, att få skratta...

Mors Berra

Mie
tors, 2009-05-28 - 16:28

Hej...

Tror inte det är meningen att ngn ska sluta att ha egen vilja.
Tanken med AA är inte att rekrutera folk som ska bli kristna.
Kan det vara så att de försöker få den lilla människan att släppa taget & ta emot hjälp?
Kanske är språket lite förlegat... men gör det ngt?

Vad är vi stackars småttiga individer rädda för? Förändring & det okända?
JA... det tror jag vi flesta är mer el mindre.
Det dröjer nästan till försent innan vi sträcker ut en hand mot hjälpen.
Den har funnits där hela tiden men vi har inte kunnat förmå oss att ta emot den...

Det finns olika formers hjälp pga att det finns väldigt många olika sorters människor.
Välj det som passar dej bäst.
Bra va... valmöjlighet... (o=

Livet är till för att levas... / Mie.

Berra
sön, 2009-05-31 - 01:06

God Morgon Världen!

Kan låta konstigt när jag påbörjar detta natten mellan lördag och söndag...

Klockan på datorn visar 00:09, och jag mår hur bra som helst...
Tanken med min hälsningfras är att den passar in så bra, i morgon bittida!
När man vaknar upp efter en god natts sömn, utan några tvivel vad som hände under gårdagen.
Man vågar se dagen an, och se det från den ljusa sidan..

Borta är all ångest och dåligt samvete, det som har varit tidigare är som i en gammal film,
man stänger av filmen, och borta är allt elände...
Man kan tänka på allt vad som utspelades i filmen, jag var huvudaktören i en dramatisk tragedi...
Men filmen har inget slut, för den är inte slut än, bara i en paus...
Jag kan närsomhelst kliva in i rollen som den odräglige, .."bara att ta det första glaset!"

Jag väljer bort det, för just nu så börjar jag glömma bort handlingen, på gott & ont...
Gott för att de börjar bli en historia idag, det är passe' ...
Ont för om jag glömmer bort det, så kanske jag neglierar problemet, och kommer närmare det första glaset...
Jag både vill och inte vill glömma bort filmen...

Precis som hela livet är, det finns inget svart eller vitt, allt är en enda gråszon...
Det finns inga rätt eller fel, jag tycker att det känns fel att dricka alkohol idag...
Vem vet jag kanske klarar det första glaset, det andra också, men hur går det tredje?
När jag vet resultatet ifrån tidigare livslångt övande, skulle jag våga ta risken???
Sensmoralen säger nej, och den brukar har rätt...

Min slingriga stig tillbaka till livet är kantat av breda cementhinder, hinder som jag har lagt upp själv för att färden ska gå rakt fram, inga sidospår och ingen tillbakagång...
Den kräver en del självdiciplin, men med tiden lär man känna sig själv och vet vilka fallgropar som så gärna vill locka en till förfall...
Stigen blev till gropig grusväg, och nu en asfalterad 30 sträcka, visst den har några hål som sätter stötdämparna på prov, men ser man de i tid, så hinner man väja...

Man får planera sitt icke-drickande, ofta glömmer värdparet att det bör finnas några alkoholfria alternativ, och helst i samma mängd som man brukar dricka öl t.ex...
Därför finns det numera alltid några PET-flaskor med läsk i bagageluckan i min bil när vi åker på en tillställning, Trocadero för ölglasen, cola för röda, läskcider för det vita.

Man får också öva sig i olika standardfraser på varför man inte ska dricka för kvällen, ibland finns det personer som kommer ihåg att man inte drack på förra tillställning också...

Den mest effektiva, reaktionära och ärliga svaret man kan ge är, Nejtack, jag har alkoholistika inslag i mitt drickande, och därför väljer jag bort alkoholen...!

Man har då naturligtvis dragit åt sig allas uppmärksamhet och kvällens samtal är givet.
De tycker lite synd om en,
"..men nej du brukar väl aldrig bli så full"- tack men det var inte det jag ville höra,
"du är väl alltid glad när du dricker?", -vill jag inte höra heller...
"lite grejor händer väl alltid när man dricker", -vill jag absolut inte höra..

När man sedan med en mycket bestämd stämma talar om att mitt beslut är välgrundat och jag tänker inte rannsaka det inför er alla här och nu, så kommer nästa grej..
Rannsaka sig själv, "..nä asså man borde ju inte dricka så djävla mycket varje gång.." säger de med vinglig gång och dimmig syn, nähä det menar du inte?
Plötsligt så ska alla bli nunnor och gå i kloster, och det kan bli en lite lågmäld och viskande (tror de ja..) samtalsnivå...
Hallå allt detta bara för att jag har valt bort alkoholen, och berättade som det var...

Fortsättningsvis, så tar jag den enklare vägen, och ljuger!
Jag kör bil ikväll, ska upp tidigt, ska jobba, käkar penicillin, har fotsvamp, har drypar'n och allt som går att säga bara för att få tyst på frågorna, med elakartad glädje.
Ibland säger jag olika svar på samma fest, och beroende på hur fulla de är så kan det slinka ur både det andra och det tredje, och det blir min lilla glädje för kvällen att hjälpa de att reda ut detta.

När samtalsämnena hamnar i läge.."..faen vad jag gillar dig Berra, du är så schtrong som vågar låta bli dreckat..", då vet jag att det är dax att ta med mig lilla frugan i bilen och åka hem...
IQ-dräggel ligger lite utanför min konversationsnivå för kvällen...

Hoppsan, tiden rinner iväg (01:05), ska upp tidigt med grabben som har match imorgon, hoppas de har nykterhetskontroll på vägen till planen...

Mors Berra

Fenix
sön, 2009-05-31 - 12:37

Härligt att läsa dina inlägg Berra. Jag har ju "bara" tre veckor idag, men känner mig som jag varit nykter tre år. Faktiskt i grunden som ett nytt tänkt, och det tänket börjar sätta sig bra känner jag, nämligen att "förr i tiden när jag drack".
Jag känner mig 97 procent av tiden så djäkla nöjd med livet, och tror att jag äntligen gjort ett livsval. Min kvot alkohol är för länge sedan uppnådd, helt enkelt.
Kramiz till alla

Fenix
mån, 2009-06-01 - 10:45

Underbart Pia!
Just så har jag fått lära mig att man kan göra, ta upp ngt man tyckte var roligt innan alkoholresan började, trots allt fanns det en tid när vi inte drack. Skämma bort sig själv med att göra saker man drömde om för länge sedan. Tänk vad mkt tid det finns när kropp och knopp är giftfria.
/fenix

Lisbet
mån, 2009-06-01 - 14:30

Hej Berra

Det är så kul att läsa det du skriver. Inget mesigt joller där inte utan rakt på sak. Jag skrattar gott och det där med fotsvamp skall jag prova till helgen då jag skall på 50 års kalas i dagarna två.

Jag hoppades också på Poliskontroll i morse då jag tidigt måndagsmorgon körde till jobbet nykter och pigg men bara jag och göken var vaken.

Ha en bra måndag Berra. Tisdagen är nära nu / MVH Lisbet

Berra
tis, 2009-06-02 - 11:05

God Morgon Världen!

...ännu en dag i min minuskalender har passerat, och då pratar jag Måndagen...
För jag är som sagt en "måndagshatare", både innan och efter min nykterhetsförändring...

Och tack "Lispan" för att du pushar, veckan går som att åka rutschkana i en lekpark, men när man kommer in på måndagen så har någon j.vel kletat dit ett tuggumi mitt i kanan, det tar tvärstopp och man gliiiider sakta nerför medans det där rosa kletiga skiten bara blir längre och längre, så är mina måndagar...
Just nu ligger brallorna i frysen så att tuggumifläcken ska bli hård, så kan man sprätta bort den, av lukten att döma så var det ett Hubba-Bubba!

Och det är bra "Fille", stå på dig, du har en bra nedförsbacke nu, håll farten!
Bara att tänka positivt är halva jobbet, så kör i vind!

Pia, klart du ska kolla om lädret pallar för en kuse, måste ju vara hur ballt som helst, jag testade själv en Islandsponny för ca 1 månad sedan, det var 32 år sedan jag satt på en havremoppe tidigare, den var så snäll, lite långhårig och svettig(!), tung kille...

Och sedan kommer du ihåg det som vi surrade om tidigare Pia,?
Jag har varit hos pysselogen, var skitnervös, men det var hur befriande som helst efteråt, verkligen en kanonkänsla...
Synd att bara mitt landsting pröjsar för sexbesök (antalet alltså), men känner att det inte kommer att räcka...

En jobbarkompis sade att "alla borde få gå hos en psykolog", fattade inte vad hon menade innan, nu kan jag bara hålla med henne, kan knappt vänta på nästa möte...
Tänk dig att få berätta ditt allra innersta för en helt okänd människa, men som du känner tilltro för och du vet att han eller hon kniper om det som har yppats...

När mundiarre'n har gått över efter ca 50 min så kom hon med nya inputs om vad jag skulle tänka på till nästa möte en månad senare, jag var nästan euforisk i mitt sinne...
Det var som att tömma hela burken med lyckopiller på en gång tror jag, en mental ejakulation!

Så OM ni någonsin får ett erbjudande om att gå och surra med någon psykolog eller liknande,
TA DEN CHANSEN, alla gånger...

Om ni vill veta, så framkom att jag alltid har använt rocken "rolighetsminister" istället för att konfrontera problemet, ett sätt att undvika en konfrontation med att få andra att skratta!
Tänkvärt, från min sida...

En sida som naturligtvis förstärks när man drack, och blir jobbig nu när andra buffar på en att vara rolig på nästa tillställning, så alkoholen har många sidor...
Och den saken måste jag också "ta hand om" just nu, kanske inte sluta var kul, men istället välja de tillfällen som ges och inte jämnt bösa rakt in i önskan om att bli socialt accepterad genom andras leenden...

Livet har inte två ändar som korven, det känns mera som en pyramid, med många sidor istället!

Mors Berra

marina
tis, 2009-06-02 - 11:40

Oj Mie, vad mycket du har omkring dig med dina nära!
När det gäller en själv så kan man iaf påverka och försöka förändra sitt liv om man verkligen vill, men när det gäller andra i sin omgivning man bryr sig mycket om är man ganska maktlös..
Tänker på dig, och hoppas det kommer en vändning så småningom..
Kram Marina

Mie
tis, 2009-06-02 - 16:58

Tack Marina & gänget...

Jag kan ju tycka att en form av vändning kom den dagen jag & barnen gick & det var definitivt.
Det fanns ingen återvändo.
Allt var så skadat & förstört.

Lillebror som har sitt strul oxå.

Mitt huvud känns som en stor ballong som har blåsts upp till bristningsgränsen... inuti finns alla tankar i ett enda virrvarr... som man inte riktigt kan sortera.
Det gick bra så länge tankarna var fokuserade på måsten & på att överleva... nu slår de omkull mej med full kraft lite då & då.

Tror jag är inne i ngn form av sorg fas... det blev inte som jag tänkt mej. jag försökte allt & lite till & det hjälpte inte heller...
Känner mej maktlös & väldigt ledsen över att det inte blev bättre när jag ställde ultimatum...
Tänker att hur långt ner måste han falla? Hur hårt måste han slå sig?
Har han ngn botten?
Blir det inte bättre än så här?

Nu måste jag förlika mej med att så kanske är fallet. Jag vet att jag inte kan göra mer än jag har gjort...bollen ligger hos honom...

Missförst mej inte... jag är oerhört tacksam över att jag & barnen inte lever i strulet längre.
Kanske måste jag igenom den här fasen för att kanske känna en större lycka.

Grejen är väl den att man tror att bara han slutar dricka så blir allt bra... bara vi kommer därifrån så blir allt bra...

Det är en lång process... kanske livslång. Man måste igenom vissa faser för att kunna bearbeta det som varit & det som kommer.
Förut kände jag mej stark & visste åt vilket håll jag skulle gå åt...
Nu känner jag mej mer vilsen en ngnsin.
Tankarna snurrar ibland så fort att jag rent kroppsligt blir yr, illamående & väldigt trött.
Känns som om tårarna finns väldigt nära under ögonlocken mest hela tiden...

Har tagit upp min samtalskontakt på behandlingsenheten. Så skönt att häva ur sig de mörka tankarna, & slänga ut demonerna som pockar på uppmärksamhet hela tiden.
Samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag vill prata om eftersom det borde vara bra nu... vi borde må bra... men gör inte det. VARFÖR?

Det känns som om jag måste vakta mej & se mej över axeln hela tiden... det finns en oro som jag inte riktigt kan ta på.
Jag vet inte vad jag tror kommer att hända men kroppen är inställd på katastrof varning hela tiden.
Det tär...

Jag vill överlämna mej åt en högre makt... men kan inte riktigt förmå mej att släppa taget helt.
Det både lockar & skrämmer.
Vill ha kontroll, men orkar inte med det tunga ansvaret det för med sig.
Jag försöker vara poss & se saker att vara tacksam för...
Det finns massor varje dag...

Måste ta mej själv på allvar & lära mej att leva... leva på riktigt utan skuld & skam...

Tack alla otroliga människor här på forumet som ger mej möjligheten att häva ur mej tankarna som vill ut...
Tack för att ni ser hör & reflekterar.
Tack för att ni bryr er om.

... / Mie.

Adde
tis, 2009-06-02 - 18:47

Du har ju Nämndemansgården nära dig, Mie. Be att få en familjevecka där. Du lever fortfarande kvar i det förgångna och har spöken kvar från kristiden. Du måste bli av med din ryggsäck och det är svårt utan hjälp. Och du : Al-anon !! (Tjatskalle men.....!)

Ta hand om dig och sköt om dig det är du värd !