Du har hittat hit, och du har satt ord på vad du tänker och känner. Svinbra start! Skriv och läs mycket här på forumet så ska du se att det klarnar så småningom och att pusselbitarna faller på plats en i taget. Här är du bland vänner, som vet precis hur ambivalent du känner dig just.

Kram ?

Mitti80

Hej!

Stort och varmt välkommen hit till forumet ? Som andrahalvlek skriver så har du ju tagit ett stort steg att börja skriva hör. Det har hjälpt mig jättemycket. Kanske är idag den dagen som du förändrar ditt förhållande lite till alkoholen, t.ex. skippa sista ölen på puben som du planerat ovan eller varför inte bara sätta på en serie och idag helt skippa puben? Idag iallafall, imorgon är en ny dag med nya beslut.

Kramar till dig!

Hej och välkommen hit! Bra att du har insett att du vill få till en ändring. Nu gäller det bara att du bestämmer dig för det du vill. Ord som kanske, borde och hoppas måste du skippa. Man har inte en chans mot alkoholdjävulen om man använder de orden. Ska,är ordet som gör nytta. Det är viktigare än man tror att ”tänka” rätt genom att skriva SKA inte dricka, i stället för, ”kanske” inte dricka.

Det går att klara sig jättebra utan alkohol, och det går att förändra sitt drickande, men man måste bestämma sig.

Lycka till!

"Varför skriver jag här?"
Där har du troligen själv formulerat ett lämpligt koncentrat att nysta vidare i.
Något skaver uppenbarligen i ditt liv.
Du är på ett bra forum för att hitta kärnan i vad det är.
Genom att reflektera, få peppning, värme och ibland lite nyttigt mothugg :)
Kan bara hålla med om de kloka inläggen ovan, och din resa har i alla fall börjat.
Spännande!

Välkommen hit.
Det är ett steg och en riktning.
Det låter på det du skriver som om du låtit livet glida fram med dig utan att själv bestämma så mycket. Det mesta är okej- men inte så mycket mer. Blir du inte nyfiken på hur det skulle vara att sätta sig i förarsätet- ta ut en riktning?
Det gör man inte, som Torn så klokt skriver, genom att hoppas och tro.
Att komma fram till beslut är en process i sig- så jättebra att du skriver här!

Att det krävs mer och mer öl för att få effekt tyder på toleransökning. Det kommer bara att krävas mer och mer, till slut känner du dig inte normal i något sammanhang om du inte har druckit. Det är en progressiv sjukdom som bara blir värre och värre och slutar med döden.

Man behöver inte ha störtat till bottens botten innan man får nog, man kan backa från stupet också. De allra flesta här inne på forumet är så kallade ”högfungerande” alkoholister. Vi har jobb och familj och åtaganden som vi sköter mer eller mindre bra. Mycket bättre sen vi blev nyktra!

Kram ?

PS. Ibland blir det så kallade dubbelposter, men det är bara att strunta i. Jag brukar ändra till ”dubbelpost” i rubrikfältet. Det går nämligen inte att radera inlägg.

Även om just din dagliga alkohol-rutin skiljer sig från min så känner jag igen den där känslan av trotsighet.
Jag dricker för att jag vill och kan och ingen ska minsann stoppa mig.
Att sedan vara ensamstående gör det väldigt enkelt att dricka alldeles för mycket alldeles för ofta. Var glad att du har en sambo som åtminstone har en dämpande effekt på ditt drickande, jag vet själv hur det kan spåra ur när man inte har någon som kontrollerar en.

Fint att det gått lätt hittills. Du skriver att du troligtvis börjar överkonsumera igen när du börjar dricka. Vill du inte försöka hitta en lösning för att inte hamna där igen? Om jag förstått rätt av dina tidigare inlägg så har du noterat en förändring på senare tid, att du tål mer men ibland blir full på oväntat lite. Kanske värt att ta de varningstecknen på allvar, det kan ju bli så att du blir lite mer beroende för varje gång och att det blir svårare och svårare att sluta.Tar du tag i det nu kan du kanske på sikt dricka som du vill, men går beroendet för långt blir det svårare att dricka lagom vad jag förstår.

Den boxen checkar jag direkt.
Det har nu utkristalliserat sig så att jag vet att det är ett riktigt behov och som jag ger plats för- varje dag (inga barn hemma längre)
Vara ifred är kanske det jag hade behov av också när jag drack men kunde inte sortera i mina behov och blev också väldigt tyngd av skam. Kunde inte stå upp särskilt bra för vad jag behövde, ens för mig själv. Som att jag inte hade rätt till det.
Dåligt samvete har jag inte angående forumet. Jag tror också på pay it forward-principen. Har man fått hjälp av andra vill man hjälpa andra. Men över tid. Man orkar inte alla dagar/perioder.
Mitt alkoholsug triggas inte alls av forumet, tvärtom är det för mig ett arbete i nykterheten. Jag blir varje dag påmind om hur farlig, lurig och förödande det är för oss/mig som inte kan dricka lagom. En stor hjälp.
Mitt råd är att dels hitta lite a-fria alternativ, kan vara hur gott och bra som helst vid tvn.
Vad gäller aktiviteter med partner har jag svårt att ge råd. Jag var nog mycket för mig själv i början. Behövde tid att tänka.
En dag i taget räcker bra!

Anonym26613

Jag behövde verkligen vara ifred och låta tiden gå. Och de första veckorna kunde jag bara tänka på mig själv.
Men nu (är på sjunde vecka) njuter jag av ensamhet. Vill inte gå på dejt. Eller mysa med någon. Fullt upp med mig själv. Och jag är stolt över det. Jag tar plats i mitt liv!!

Blir lite ledsen när jag läser att separationen är en omöjlighet. Låter som att du är ett gisslan i ditt hem. Hoppas ni får det att fungera ?❤

Vi som dricker för mycket får ofta ett mkt egocentriskt beteende.
Men under det finns ofta en lite skör person (har jag faktiskt läst mig till här) som inte varit så bra på att stå upp för sig. På olika vis.
Att sluta dricka är att aldrig sluta skala löken- so far.
Allt blir inte, som jag brukar skriva, underbart. Men ingen dag så dålig som en bakisdag.