Ankie

Hej!
Jag har druckit alkohol i princip varje dag i 5 år. Den enda gången jag känner mig glad är när jag är berusad, jag har försökt att sluta men lyckas ändå alltid hitta en ursäkt för att ta ett glas. Jag har idag endast druckit 1 glas men känner mig ångestfylld, jag har ett tryck över bröstet och känner mig yr. Ingen vet om att jag dricker men jag märker att jag blir mer och mer oförsiktig. Jag avskyr mig själv och har konstant dåligt samvete för mitt beteende. Jag har ett bra jobb, en familj som är bra men trots detta gör jag såhär. Jag känner mig misslyckad och är rädd för hur det skall sluta. När jag läser på nätet så står det att det är farligt att sluta dricka tvärt och då blir jag ännu mer rädd. Vad ska jag göra, är det någon som känner igen sig?

Citrus

Hej Ankie och välkommen, glad att du hittat hit ?

Vi är många som kämpar och jag känner så igen mig i det du beskriver. Druckit alkohol de senaste 3-4 åren och sen drygt två år dagligen... fick nog efter jul när jag kände precis som du beskriver: ångest, tryck över bröstet, blev livrädd att jag fått problem m hjärtat el ngt annat allvarligt.

Den 2/1 fick jag till slut nog. Inte druckit sen dess. De sista dagarna jag drack så minskade jag till ca hälften av vad jag brukade, men vet inte om det gjorde någon skillnad. Jag kan bara svara för hur det var för mig, och jag har fysiskt inte märkt något mer än en enorm trötthet. Nu tre veckor (drygt!) senare så mår jag riktigt bra! Ff trött och har mycket känslomässigt att reda ut, men jag är iaf nykter ?

Är du orolig för din hälsa om du slutar tvärt så kanske du ska rådgöra m sjukvården?

Varmt välkommen hit iaf - här finns vi, och vi stöttar varandra oavsett hur vi mår och hur det går. Ett beslut jag aldrig kommer ångra, värmen här inne är oändlig ?

Och du! Det är fantastiskt skönt att inte dricka mer, inte smyga mer, inte ljuga mer, inte oroa mig mer, inte dricka upp en massa pengar och mängder med andra fördelar som du kan läsa om i våra trådar ☺️?

Många av oss här på forumet dricker eller har druckit för mycket utan att egentligen ha en bra anledning till det. Du är inte misslyckad för att du har hamnat i den situationen. Du är ju på väg att ta tag i situationen, vilket är jättrebra! Det är väldigt vanligt att oroa sig för att det är farligt att sluta dricka tvärt. Huruvida det är farligt eller ej är bland annat individuellt och beror också på i vilka mängder och hur länge du har druckit.

Det säkraste sättet att sluta är att ta kontakt med ett beroendecentrum i närheten av dig och be dom med hjälp att sluta. De kan hjälpa dig med medicin etc. för att kunna sluta på ett säkert sätt.

Annars kan du ju testa hemma själv att nöja dig med ett glas idag och stanna där. Imorgon kan du prova att inte dricka alls. Vissa biverkningar kan du räkna med att du kommer få. Ångest t.ex, är väldigt vanligt. Men om du börjar känna allvarligare symptom som att du börjar skaka okontrollerat att då ta kontakt med sjukvården omedelbart!

Jag förstår att du är orolig för att sluta, men ju snarare du gör det, desto mindre risk för abstinensbesvär. Här på forumet kan du också få stöd från andra som har varit i liknande situationer.

anonym33193

Vad bra att du har hittat hit! Jag har varit, är förresten, där du är, möjligen ett halvt steg närmare ett långsiktigt rätt val. Men du, vi kan också klara det! Babysteps, en dag i taget. Det är vad det är, det vi har gjort definierar inte det vi gör, vi kan byta kurs i livet. Det finns inte mycket dumt jag inte gjort vad gäller alkohol... kört påverkad, kört mina barn påverkad, gömt, glömt, smugit, ljugit, skadat mig, misskött mitt jobb, bakis på jobbet, full på jobbet nu när man jobbar hemma... you name it... nu börjar processen att välja rätt och förlåta sig själv.
Det luriga med alkohol är ju att först blir man glad, sen blir man ledsnare än man var från början... och varje gång blir det lite värre... Ibland måste man vara ledsen färdigt innan man kan bli glad igen. Och om man druckit länge kan glädjen dröja ett tag, men det är ok att inte vara glad jämt, så länge det går åt rätt håll. Sök stöd hos beroendemottagning och terapeut - de är guld värda. Och forumet här förstås som finns för alla oss som vill förändra.
Vad gäller abstinens - om du klarar att trappa ner själv så halvera varje dag (om du behöver) - sök akut om du börjar må riktigt dåligt.
Kram

Ankie

Jag blir så rörd av att läsa era kommentarer, att ni förstår, värmen och vänligheten. Jag vill verkligen ta tag i detta och jag borde som ni skriver ta hjälp. Det som oroar mig mest är hälsan men jag tror att mycket beror på ångesten, att jag känner mig som jag gör. Och givetvis abstinens. Jag har i snitt druckit 1 flaska vin om dagen det senaste 2 åren. Hemskt men sant ? Jag har tänkt skriva på denna sidan länge men aldrig vågat. Bara att skriva här känns bättre, så tack ❤

Ankie

Hur mycket drack ni och hur ofta? Jag drack/dricker i snitt en vinflaska om dagen men vissa dagar i veckan tappar jag kontrollen och det blir mer. Jag når liksom inte upp till berusning på samma sätt. Såklart toleransnivån och sedan ångest. Jag drack dock bara 1 glas igår och tänker att jag skall försöka vara utan idag men kommer att köpa hem en liten flaska. Känns lättare att avstå om jag vet att jag har, annars blir det nästan panik. Och sedan det att jag tror att jag skall dö av abstinensen när hjärtat rusar iväg. Men oavsett hur lång och krokig denna resa blir så måste jag sluta, det är det jag önskar mest. ????

anonym33193

Ungefär samma, minst. Har klarat mig bättre, dvs med mindre alkohol sen strax före nyår, det går lite upp och ner, någon dag med riktig svacka, några riktigt bra dagar. Ingen egentlig fysisk abstinens men däremot ett stort sug efter alkohol. Det är en process att vänja sig vid tanken på att alkoholen måste uteslutas för alltid, för min del åtminstone, tror aldrig jag kommer att klara ett måttligt drickande igen. Har dock insett att det är lättast att avstå om man inte har tillgång... då får man hinka hejdlösa mängder the istället.
Vi hjälps åt på vägen!

Jag kände precis som du beskriver att jag blev glad när jag druckit lite, och tänkte att all guldkant skulle försvinna utan alkohol. Vill bara säga att jag till min glädje upptäckt att det inte var sant. Första veckorna utan alkohol kändes tomma, men sen börjar hjärnan att repa sig och livsglädjen kommer tillbaks. Nu njuter jag av så mycket, av morgonkaffet, en promenad, god mat. Förut var ju fokuset på att man skulle få sätta sig med det där vinglaset, och beroendet gjorde att det var det enda man uppskattade, så då missade man allt det andra. Men det finns så mycket att må bra av utan alkohol, det kommer du snart att märka!

Ankie

Jag känner verkligen som du beskriver att all guldkant kommer att försvinna. Det känns just nu så iaf. Jag tar liksom till alkoholen för att förhöja känslan i allt, om vi skall göra något mysigt så tönker jag att det blir mysigare med lite vin. Nu det sista har jag även druckit i princip direkt när jag vaknat och för stunden har det känts bra men sen kommer tröttheten och dagen är förstörd. Jag fattar egentligen inte hur min sambo inte kan märka att jag dricker som jag gör, det är inte så att vi har det dåligt eller att vi inte umgås så det borde märka, lukta. Men jag är ju bra på att dölja det såklart. Jag skulle inte kunna berätta, då är jag ganska säker på att det tar slut.

Ja, nu är kl iaf 15 och för första gången på säkert 2 år har jag inte druckit en droppe och mår relativt ok, ni anar inte vad det hjälper att skriva här! Tusen miljoner tack ?

Citrus

I genomsnitt en flaska vin om dagen i två år, ibland mer och ibland mindre. Tror inte jag haft en helt vit dag på de två åren... kände av hjärtklappning och fick ångest - vill inte mina barns mamma ska dö i förtid! Det var faktiskt det som fick mig att ta steget in hit och i gott sällskap så har jag nu varit nykter i snart en månad! Helt otroligt! ?

Häng kvar vet jag ??❤️? - vi hjälps åt! Första dagarna var tuffa, men det blir bättre och lättare!

Citrus

Och såklart började jag inte dricka för två år sen, utan kanske 4? Minns inte exakt. Men det har trappats upp gradvis, slutade med ca en flaska vin om dagen. Minns när jag köpte min första BiB för några år sen och den tog slut på två veckor! Som jag skämdes då... trodde den skulle vara minst tre-fyra veckor ? - i slutet varade en box i tre-fyra dagar....

Tragiskt, men sant. Sååååå skönt slippa det nu!!

För min egen del varierade det en hel del. Jag tog ju en vit månad ett drygt halvår innan jag slutade och en vit vecka en dryg månad innan jag slutade så jag har haft svårt att uppskatta hur mycket jag drack i snitt egentligen och kanske ska jag lägga det bakom mig och inte försöka fundera ut hur mycket det blev.

Dock kan jag väl säga att en flaska vin knappt fick upp värmen mot slutet. Det var inte så ofta men visst hände det att jag smällde i mig en BiB på en lördag. Jag minns att jag öppnade en på en lördag eftermiddag och vid 23-snåret var den slut. Jag minns att jag tänkte för mig själv att hade jag haft mer hemma hade jag säkert kunna dricka det men samtidigt att jag tänkte att det nog räckte för mig med den mängden. Den gången kände jag mig inte så värst onykter heller. Jag minns att vi var ute på promenad på kvällen. Nu såhär i efterhand kan jag väl förstå hur galet det var.

Sen varierade det mycket över tid också. Under perioder kunde jag dricka motsvarande en kvarting 40% eller 1 liter 13%, är ju ungefär samma alkohol, per vecka. Allt vid samma tillfälle då. Sen kunde jag ju smälla i mig, ja, vågar jag fundera på hur mycket det kunde bli?

För min del var det i princip otänkbart att bli helnykterist en gång i tiden. Jag tyckte inte om den tanken alls. Alkoholen var ju en så stor del av mig. Inte för att jag drack varje dag, men det var ju något jag såg fram emot och planerade kring och det var en del av allt. Alla roliga saker krävde på något vis i princip att alkohol också var en del av det. Middag på stan? Kolla på sport med vänner? Det blev liksom självklart att man skulle ha alkohol till. Jag försökte ett tag att begränsa det och resultatet var väl minst sagt varierat. Men att tänka på att inte dricka igen kändes väldigt tufft.

Nu känner jag mig dock nöjd med att vara nykter. Jag tillhör väl kanske de som kallas frälsta här på forumet. Dock är väl inte det som är rätt för mig, rätt för alla och kanske inte för dig.

Har du funderat på vilka förändringar i dina alkoholvanor du vill göra? Här på forumet finns ett program man kan fylla i och det kan kanske hjälpa dig att bena ut dina tankar. Vi fungerar ju alla olika också och olika metoder fungerar olika bra för alla. Det är många som trivs med att börja med att vara nykter en dag i taget, och andra vill kanske bestämma sig för kanske en månad och sen omvärdera.

Du har ju inte bråttom. Du är här och funderar och behöver inte bestämma resten av din framtid idag utan prova dig fram. Dock är det nog bra att med tiden försöka formalisera någon slags plan, allt efter vad som tycks fungera bäst för dig.

Klong

Så ångestfyllt i början och skammen bara skrek i en, men tänkte att ingenting kan bli värre en det som hänt och efter många långa nyktra perioder 2020 hade jag upplevt befrielsen av att bli mer frisläppt i tanken av A vilket är min största drivkraft nu; jag ska bli fri! 21 dg idag och för var dag som går minskar tankarna på A, inget sug alls och lever i det som är positivt med att sluta! För det finns så mkt, relationer som repareras, trygga barn, sömn som är fantastisk, hy som strålar, kontakt med sitt inre och är helt utan ångest. Hejjar på dig att du tagit dig hit! Finns så många fina kloka människor som stöttar här! ?

Ankie

Mitt barn var också det som fick mig att ta det slutgiltiga steget. Jag vet att han flera gånger förstått att jag har varit full, jag har gömt flaskor i hans rum för att min sambo inte skulle hitta dom de veckor hon var hos pappan och sedan glömt att ta bort tomma vinflaskor. Jag har haft sån ångest för detta, tänkt att nej nu skall jag skärpa mig men inte lyckats. Humöret var en annan sak, jag hade kort stubin, blev onödigt arg, var trött. Ja , allt dåligt. Sen kom hjärtklappningarna, trycket över bröstet, yrsel mm. Nu har jag inte druckit på 2 dagar, visst är det ett litet steg men för mig oerhört stort och jag kanske inbillar mig men jag känner mig redan nu piggare. Ikväll skall min sambo ha en aw via teams och jag har köpt en cola zero och kommer att dricka den istället för 1 flaska vin i smyg som vanligt ?

Ankie

Tack för tips, det skall jag göra. Jag har inte tänkt kring detta riktigt än,tar en dag i taget. Spontant känner jag att om jag tar ett beslut om helnykterist nu så blir det övermäktigt. Klart jag önskar att jag kan dricka som "normala" men jag vet inte. Jag får nog iaf till en början vara mycket hård tänker jag. Sa till min sambo igår att jag bestämt mig för att sluta med alkohol ett tag nu, det kändes bra för då blir det lite ytterligare positiv press när det uttalats.