Har gått lite i ide här känner jag. Inte full fart på jobbet. Har svårt att komma in i det just nu känner jag. Läker efter förra veckans äventyr på operationsbordet. Allt går som det ska men inget är särskilt bekvämt runt den grejen. Snusstoppet funkar och inga mer tankar på vin. I dag har jag i stället tagit kontakt med ett ställe som har dietister för magsäcksopererade. Min tanke är att jag behöver en dietist för reset av mitt kaloriintag. Ett stöd ungefär ett sådant som man får om man söker beroendeklinik. De rekommenderade vc i första hand men eftersom vc knappt har resurser att ta hand om sjukdomsfall tror jag knappast de vill ta hand om en 50-åring som ligger lite på plus i BMI. Betalar dessutom gärna för den insatsen själv. I vilket fall, de återkommer till mig i morgon med vilka möjligheter de har att hjälpa mig. Vill bara träffa en annan kunnig tant som med lite råd och dåd och stöttning kan få mig på rätt väg med kilona igen. Den jag ser i spegeln nu, den är inte jag.

Kram!

Det är okay vara i ide ett tag tänker jag! Speciellt efter en operation. Mycket bra du inte har sug efter vin, och att det fortfarande går bra med sluta-snusandet. Klokt att söka stöd med maten också! Vi kan inte klara allt själv, även om vi kanske förstår allt och har all fakta behövs stöd och medmänniskor :-)

Skulle kunna ge mig den på att det återigen handlar om signalsubstanser som håller på att omformera trupperna nu när hjärnan inte får något nikotin. Kanske operationen bidrog också, kanske champixen, vet inte. Tyvärr fick 15-åringen en liten skopa skäll från mig i går. Fick inte en chans att be om ursäkt eller förklara mig. Han deklarerade bara tydligt att han inte ville höra ett ord till från mig och att han nu ville gå in på sitt rum och vara sur. Ja, det var ju tydligt och klart i alla fall. Tänker försöka smöra i kväll genom att erbjuda ovanligheten - hämtmat - som fredagsmiddag. Lite praktiska problem eftersom det är cykel som gäller här. Pizza går tex helt bort eftersom jag inte hittat ett bra sätt att fästa dem på cykeln för hemtransporten. Sushi riskerar bli väldigt omskakad men kan funka. Jaja vi får se.

Eventuellt och efter en del detektivarbete har jag funnit den där "tanten" som kan hjälpa mig med vikten. Vi har mailat och på måndag blir det telefonmöte. Känner mig upplyft av detta kommande projekt faktiskt! Hoppas nu vi klickar på måndag bara.

Har sagt det tidigare men säger det igen. För mig fanns det en oro för att snusstoppet skulle generera vinsug. Det har det INTE gjort! Jag tycker egentligen att det är lite ologiskt med tanke på hur hjärnan fungerar men det är min (begränsade) erfarenhet i alla fall.

Jobbet har dragit i gång i ett rasande tempo nu. Arbetar bara 50% och jag behöver begränsa mig känner jag. Men himla kul att komma in i det ordentligt igen!

Kram!

Det lilla ordet har en magisk effekt. Redan när barnen var 3-4 år började jag säga förlåt till dem när jag hade överreagerat. De tog emot det så fint redan då, och med tiden har de utvecklat förmågan att både säga och ta emot ett förlåt. Det är en väldigt konkret sak som jag faktiskt har ”gett” mina barn. Deras pappa är helt oförmögen att säga förlåt, så kontrasten är stor kan man säga.

Kram ?

Det är ju bara att beställa hemkörning av pizzorna Charlie.?
Det är ju tom fri hemkörning på många ställen.

Kram

Hej!
Bra att det inte blir totalkatastrof när du upptäcker de "nygamla" sidorna av dig själv - de utan nikotin som hjälpmedel :-)

Alltså jag är så gammaldags att jag aldrig har beställt hemkörning av pizza eller någon annan hämtmat... Kollade på det i morse. Vet knappt var jag ska börja när jag ska leta efter hemkörning... All annan typ av hemleverans utnyttjar jag flitigt men inte för hämtmat. Dags att skaffa mig koll på det nu känner jag!

Totalkatastrof är det ju inte men jag vill gärna bidra till lugnet här hemma. Högljudda bråk var det viktigaste skälet till att jag skilde mig. Men det blir bra. Vi var kompisar i morse igen jag och sonen!

Kram!

Är väldigt imponerad av att du slutat, verkligen en förebild. Och så mat-tant på det, så coolt att du tar tag i så mycket.
Vad gäller hemkörning av mat så bor jag för centralt för att det skulle vara rimligt. Men sen har jag med tiden blivit beklämd av denna nya människogrupp som cyklar runt i ur och skur. Jag nyttjar själv hemkörning av diverse saker, städhjälp och allt- och jag vet så väl att de här low-entry jobben är en väg in i samhället för många. Men ibland känns det som 1800-talet har kommit tillbaka.
OBS menar inte att det är fel, bara en reflektion kring den nya stadsbilden där jag bor.
Ser fram emot att höra hur det går med matkapitlet på måndag. Tänkte på det du skrev om att få känna igen sig själv när man tittar sig i spegeln. Betyder någonting. Kram på dig!

Agerade min egen Ubereats i kväll. Har samma funderingar som du Se klart. De riktigt lågavlönade gäller ju ofta just de som kör hämtmat. Sushi ville barnen ha och jag ägnade en stund åt att googla efter den bästa i vårt närområde. Vi blev verkligen supernöjda alla tre så det var ju toppen!

Ja, mat-tant heter det ju! Varför tänkte jag inte på det? Jag återkommer med rapport Se klart!

Kram!

Vilken 15-åring!
Jag tycker det är bra häftigt att hen bara deklarerade att det var slutpratat och gick in till sig. Åtminstone sättet du skrev på kändes som om det var ett moget beslut i den situation ni var. Ofta är det ju bättre att ta en timeout, vila på saken och sen förklara/be om ursäkt. När inte alla är smått i affekt och ingen riktigt lyssnar. De känner oss rätt bra de där tonåringarna och du verkar ha en mycket klok son som vet när det inte är nån idé.

Kul att det går så bra med icke snusandet.

Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D

"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.

Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.

Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.

Kram!

Jag är för dålig på teknik så jag känner mig osäker på om jag kan ställa in så inte namn etc kommer med... därav tvekan. Kanske ska undersöka detta närmare. Tack för påminnelsen!

Nu har jag pratat med mattanten! Hon var helt rätt för mig. En rutinerad dietist med egen ålder och erfarenhet. Hon förstår innebörden av utmattning, klimakterium och barn med särskilda behov. Hon bekräftade att det är något annat att gå ned i vikt när man är i eller har passerat klimakteriet. Utmattningen krånglar till det ytterligare. Minst ett år ska vi hålla kontakten. Vi kommer att fokusera på fysisk och psykisk hälsa och mat och vikt kommer att bli en del av det. Jag kommer att gå ner mina kilo som en del av projektet. Känner mig superglad och taggad för detta nu! Underbart när man träffar rätt.

Kram!

Wow, vilken PT du verkar ha fått tag på. Fast mattant låter mycket coolare ?

Just vid viktminskning har jag hört att man nästan kan träna ihjäl sig utan att få resultat på vågen. Resultat blir det först när man lär sig äta lagom mycket. Inte för mycket, men inte heller för lite.

Kram ?

Till en härlig tant, så skönt att det inte var en utmärglad 26-åring.
Klimakteriet är inte så stor bov i vikt-dramat som vi tror, däremot rör vi oss mindre i takt med att våra barn blir större... sen sker en viss omfördelning av hullet förstås, på grund av hormoner.
Ett år är ju så bra, för hållbart är ju ledordet även här. Att gå ner är ju egentligen inte mega-svårt men det ska ju landa i ett bra liv på sikt.
Men sen kan iaf jag må bra av ett par späk-veckor så att jag liksom kommer igång, då är det enklare att dra ner på överdrifterna fortsättningsvis.
Och du har ju verkligen rätt andra halvlek att kosten/maten står för 70% av viktförändring.
Ordentlig motion brukar dock hjälpa mig att göra kloka(re) matval, det blir ett plus ett är tre på så vis.
Ska bli spännande att höra hur allt går framåt! ??

Minns för ja..snart tre år sedan..en kollega till mig..skulle cykla till Paris för att stötta Barncancerfonden...ett projekt som pågår varje år...tja kanske inte i Coronatider men iaf. Min kollega hade en ganska kraftig övervikt. Hen sa att fast hen tränade som en tok, cyklade som en galning så hände absolut inget på vågen. Det hände inget på vågen förrän den dagen hen började ända på sina matvanor..och nu har hen nog gått ner 25-30 kg. Hen är en mycket bestämd person så jag tänker hon kommer att lyckas att nå den vikt hon vill ha för att må bra.

Så jag tänker att det hör ihop...matvanor och träning...och med stigande ålder så är det ju lättare att gå upp i vikt pga flera olika anledningar...men jag tänker att du kommer nå dit du vill...du är så beslutsam..du tar det i din takt...du möter på fällor...du förskönar inget...men du går vidare. Så glad för din skull!

Kram:)

Packat upp den, konstaterat att den lyser och ställt undan den. I morgon har jag avsparksmöte med mattanten. Glömde fråga henne sist om behovet av våg men sedan tänkte jag att jag nog vill ha det för min egen skull. Har aldrig ägt en egen våg av principiella skäl (tycker inte om kroppsfixering och vikthets). Men nu när det börjar närma sig medicinska skäl kan en våg vara på sin plats. Funderar på om detta projekt ska generera vinsug. Kommit fram till att jag inte tror det men märker att jag har det lite i bakhuvudet. De där "ta det lugnt nu så det inte blir bakslag med vinet" tankarna. För att inte prata om snuset...

Varafrisk, du tar också dina steg och Se klart, tack för era ord!

Kram!

Vi hade inte våg hemma när döttrarna var tonåringar men det spelar kanske ingen roll, i det stora hela.
För mig är vågen:
1. ”Jag går ner några kilo först, sen kan jag börja väga mig” (tänk städa innan städhjälp)
2. När jag är kompis med vikt, kropp och träning så väger jag mig varje vecka och tänker till om jag går upp mer än två kilo.
3. När jag inte väger mig på lång tid och ställer vågen på okänd plats är det för att jag inte orkar inse att jag behöver ta tag i mina vanor.

På sätt och vis tycker jag den fasen påminner mig om drickandet. Jag slutar också titta ordentligt på min kropp i spegeln. Något som jag vill! Se på mig själv och känna mig glad för att jag är stark, behöver inte vara tjusig- men se klart ?
Så vågen kan för mig vara - kanske låter det konstigt- som ett sätt att vara i verkligheten. Inte i något ”sen” eller ”orkar inte ta itu med”.
Just nu väger jag mig ofta och skriver ner i kalendern. Helt ok med det och noll stress över vikten. På lång sikt kommer nyktra livet speglas där, men allra viktigast är ju lättare tankar, liv. Finns ingen sån våg men den har jag på insidan.
Kram.

Pratade just med en kompis som sa exakt samma sak. Hon ser till att gå ned några kilo innan hon väger sig. Sedan är det liksom grönt. Intressant att läsa om din relation till vågen Se klart. Får se hur min relation blir. Just nu står vågen i ett hörn, nästan som i ett skamhörn. Kommer inte se på den förrän tidigast efter kickoffen i morgon. Ska fundera på din analys med koppling till alkoholen. Gillar den och tror den innehåller en hel del även för mig att fundera över.

Kram!

Perioder då jag inte väger mig alls så är det för att jag stoppar huvudet i sanden. Precis som jag gjorde med alkoholen! När jag upplever mig själv ha hyfsad koll på mat och motion så väger jag mig gärna varje vecka ? Framgång föder framgång även där för min del. Det finns liksom ingen risk what so ever för att jag skulle väga ohälsosamt lite. Jag har alldeles för många ohälsosamma kilon att ta av.

Jag frågade min äldsta dotter en gång om hon under sin uppväxt hade blivit negativt påverkad av mina ständiga vikt- och motionsprojekt. Man har ju hört att våra ungdomar påverkas mer av sina mammor egentligen än av omgivningen. (Även om jag tror att sjuklig vikthets bottnar mer i ångest och dålig självkänsla egentligen.)

Dottern svarade i alla fall: ”Nä, mamma. Tvärtom. Jag har ju på nära håll sett hur du sliter med det, och hur mycket bättre du mår när du tränar regelbundet och äter bra mat. Du har snarare varit en förebild för mig - för du skiter inte i det som så många andra gör. Du fortsätter kämpa, du ger inte upp.”

Och nu ser jag ju hur dottern och hennes kille gör små ryck med både mat och träning med jämna mellanrum - för att de inte ska bli sjukligt överviktiga. Dotterns kille har dessutom tränat massor inför mönstringen i höstas, och själv kämpar hon med att få till en sund livsstil i kombo med sina hemmastudier som pågått ett år. Hon använder kalori-app i perioder och tränar yoga och promenerar raskt. Hon svälter sig absolut inte, men hon har koll på ”intäkter” och ”utgifter” och låter inte vikten skena iväg. Det är sunt tycker jag, hon är klok som en bok min dotter ❤️

Kram ?