Vill bara åter påpeka hur bra jag tycker att du är.
Du är reflekterande och inkännande, både mot dig själv och mot andra.
Det är så modigt att söka hjälp, och snart har du tagit ännu ett stort steg även på den vägen.
Heja dig!

Det är fortfarande lite av och på med vinpimplandet. Arbetsveckan går helt OK, men helgerna är värre. Det enda positiva är att jag totalt sett dricker lite mindre än tidigare.

Jag har varit i kontakt med beroendemottagningen, anonymt. De har haft en organisationsförändring som innebär att den i min kommun har slagits samman med grannkommunens. Tidigare har man haft policyn att inte rapportera till Transportstyrelsen om man sökt hjälp av egen vilja, men numera går man på värden för alkoholmarkörer.
Jag vet inte vad man tror sig vinna på det. Det innebär förmodligen att fler (läs: Onkel F) drar sig för att kontakta dem för att få hjälp. Idioter!
Att få körkortet indraget skulle innebära katastrof socialt, ekonomiskt och mentalt för mig. Jag vågar inte söka hjälp där innan jag skrapat ihop en månad eller två av nykterhet och har snyggat till provresultaten. Då kanske jag kan få hjälp med att bibehålla nykterhet.

Jag skriver inte så mycket. Det blir mest en upprepning av berättelser om misslyckanden. Det blir trist i längden och är förknippat med en inte obetydlig skäms-faktor. När (inte om) jag lyckas bättre kanske aktiviteten ökar. Läser gör jag dock varje dag, det är till hjälp.

Tacksam för alla knuffar i rätt riktning!

Att du drar dig för att söka hjälp på beroendemottagningen om du riskerar att bli av med körkortet. Vill de inte att folk söker hjälp innan det är fullständig katastrof?

Positivt ändå att du dricker betydligt mindre. Och skämmas behöver du verkligen inte göra! Vi om några vet ju vilket jävla beroende det är. Du får fortsätta nöta på med nyktra fakta, hjärntvätta din hjärna och låta ditt undermedvetna påverkas sakta men säkert. En dag får du nog. En dag slår du alkoholdjävulen på käften rejält.

Men skriv något då och då, så vi vet att du fortfarande ligger där i startblocken och bidar din tid.

Kram ?

PS. Lyssnar nu på Allen Carrs bok ”The Easy Way to control alcohol” som insomningsljudbok. Och du hade helt rätt i att både Grace och Beck är väldigt tydligt influerade av honom. De använder nästan samma formuleringar ibland.

Anonym26613

Kontaktat beroendecentrum, dricker mindre, börjar ha mål och planer. Det går ju framåt ???❤

Det låter helt galet att man skulle dra bort körkortet som en straff för att man söker hjälp!! Kan du inte fråga alkoholhjälpens personal om det verkligen stämmer. Du måste ju för helsike få hjälp!!

Ge inte upp, det kommer att bli bra ❤??

Solkatt 2021

Jag har efter konsultation valt att trappa ner mitt drickande successivt från att ha druckit ca 36 enheter i veckan till 6 enheter med hjälp av folköl 2,8%. Ska erkänna att ölen är inte lika god som en starköl på 5,2%, men jag är säker på att det hjälper mig att inte vilja dricka några större mängder heller för det smakar inte lika gott. När jag har trappat ner ett par veckor ska jag klara av att inte ta något alls eller i vart fall inte på vardagarna, utan kanske en folköl eller två på helgen. Vi får se hur det går. Håll tummarna för mig.

Jag är tillbaka i samma beteende som jag hade i somras när jag tog en nykter period. Jag har druckit vin de senaste 9 dagarna. Jag som sade till mig själv att jag aldrig mer ville må på det här viset! Syltrygg! som Hanif Bali skulle ha sagt!
Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev. Som Soffi skrev i sin tråd: -"Jag sjönk nog bara ihop". Det är vad alkoholen får oss att göra, sjunka ihop. Våra intressen, våra intentioner och vår personlighet, allt bara sjunker ihop.

Jag har inte druckit något idag, men mår skit och är så skakig att jag knappt kunnat äta. Maten ville knappt stanna kvar på gaffeln...
Nåväl, jag tror jag är på väg i rätt riktning, må vara med "babysteps". Jag har gjort som MMP föreslog, jag har ställt frågan om eventuell anmälan till Transportstyrelsen till AH-personalen. Jag hoppas att det jag fått veta om en förändrad policy inte stämmer. Om det är "riskfritt" kontaktar jag beroendemottagningen per omgående.
Hoppas, hoppas, hoppas!

Solkatt 2021, jag önskar dig allt väl och hoppas du når din målsättning, men varför någon folköl då och då? Är det inte att riskera att väcka Jävelberg så att han reser sig i sin fulla styrka? Med det sagt: jag har full respekt för ditt beslut. Ditt rätt är rätt för dig, mitt rätt är rätt för mig. Det enda som är fel är att göra det som inte är rätt för en själv.
Jag håller både tummar och tår för dig!

Och därför kommer du att lyckas i längden på det ena eller andra viset.
Du har ju full koll på att du inte vill fortsätta på detta viset och det kommer inte att förändras oavsett hur många återfall du väljer. Att du skriver här är ett bevis på vad du vill, sen handlar det om att hitta det sätt som är rätt för just dig❤️

Anmäla eller inte är tydligen upp till behandlaren. Lite som rysk roulette med tre patroner i trumman på revolvern. Har jag tur och träffar "rätt" läkare är det inga problem, träffar jag någon som anmäler kommer mitt liv att skita sig fullständigt.Ingen drömsituation, direkt.
Nåväl, jag kommer att bli uppringd av en sköterska på beroendemottagningen i eftermiddag. Tyvärr kan man inte vara helt anonym, man måste uppge sitt telefonnummer, men man kan välja att låta bli att uppge personnummer.
Naturligtvis kommer samtalet inta att handla om mina alkoholproblem, jag ringer ju för någon annans räkning. Någon som tror att de har hört det förr? :)

Jag hoppas verkligen att jag får ett positivt besked. Jag skulle verkligen behöva Antabus under en period för att bryta mitt beteende. Helst utskrivet så att jag kan ta det själv. Då behöver jag bara vara beslutsam i fem minuter två dagar i veckan. Det skulle till och med jag klara.
Just nu är det en jäkligt nervös väntan på samtalet.

Min alkoholiserade ex-sambo fick antabus utskrivet av en vanlig läkare på vårdcentralen. Det tog han glatt i några månader, sen slutade han med det och då var återfallet ett faktum inom några få månader. Tyvärr.

Fortsätter hålla tummar och tår!

Kram ?

Han jobbade då inom kommunen och ville därför inte gå just till beroendemottagningen, eftersom skvallret färdas snabbt. Det var hans argument hos läkaren på vårdcentralen. Hemskt att det ska vara så, för kommunen är ju oftast kommunens största arbetsgivare och där måste finnas massor med folk som har alkoholproblem.

Kram ?

Jag vet inte om jag är helt införstådd med vad jag gett mig in i, men jag har gjort en egenanmälan hos beroendemottagningen. Lite som att ta ett djupt andetag, blunda och bara hoppa!
I första läget blir det ett telefonsamtal från en behandlande sköterska, som förhoppningsvis kan reda ut begrepp och förutsättningar. Om jag väljer att inte gå vidare därifrån borde inte få några konsekvenser för körkortet (hoppas jag).

Jävelberg är rosenrasande och ryter VAFAAN HAR DU GJORT! BEGRIPER DU INTE VAD DET HÄR KAN FÅ FÖR KONSEKVENSER?! NU ÅKER DU OCH HANDLAR VIN OCH LUGNAR NER NERVERNA!!

Den andra sidan av mig är visserligen lite nervös, men samtidigt jävligt lättad. Jag har givit mig själv möjligheten att inleda en verklig förändring. Jag borde ha insett att jag inte klarar att sluta på egen hand för flera månader sedan. Jag behöver Antabus för att få ett stopp. När jag har kommit så långt är resten, en varaktig nykterhet, fortfarande upp till mig. Kanske med stöd av Naltrexon, det är ju några här som har positiv erfarenhet av det. Beroendemottagningen kommer ju naturligtvis vilja ha ett ord med i sammanhanget, men det skall nog gå bra. Jag har ju positiva erfarenheter av dem sedan tidigare.
Härifrån kan det bara bli bättre, åtminstone ur ett hälsoperspektiv. Trots allt kanske det är bättre att ha ett liv än ett körkort...
Jag tror att det här kan bli bra, en början på något nytt!

Men glädjande att du ändå har tagit steget! Det här kan nog bli riktigt bra. Det viktigaste är ju viljan till förändring och den tycks det ju inte råda någon brist på. Sen är det ju inte särskilt enkelt bara för det, men det känns absolut som att du har de rätta förutsättningarna nu. Du har ju forumet också, så glöm inte bort det. Det här ska nog bli bra!

Solkatt 2021

Det var så att en sjuksköterska på beroendeenheten rekommenderade mig att trappa ner om jag inte vill äta medicin som hjälp. Jag är livrädd för att utveckla delirium tremens och därför tog jag detta beslut. Jag har från att ha druckit 36 enheter i veckan har gått ner till 6-8 i veckan på 14 dagar och det har gått bra. Nu är tanken att efter denna vecka kunna sluta helt och undvika delirium. Håll alla tummar och tår för det.
Det som gör att jag är orolig är att jag druckit konstant i olika stora mängder under 20 års tid, vilket satt sina spår...

Ja, det är bannemej bättre att ha ett liv än ett körkort! Men nu hoppas vi att det inte går så långt. Vi utgår helt enkelt från att det går bra. Allt annat får du hantera när det kommer dithän. Oro i förskott är både onödigt och skadligt för hälsan det också.

Kram ?

men en viss osäkerhetskänsla finns där. Om det är ställt utom allt tvivel att jag skulle få det indraget så vete tusan om jag inte backar efter samtalet med sköterskan. Vi får se imorgon eller övermorgon. Men att göra det vore ett rejält bakslag. Jag vill och behöver det här. Och trots allt var det inga problem vid mina tidigare behandlingar `12 och `19. Det kanske märks att den här frågan tar upp ganska mycket av mina tankar just nu! :)

Solkatt, du verkar ju ha fått ner din konsumtion till en synnerligen rimlig nivå, så det borde inte vara något problem för dig att sluta helt. Hur har du planerat fortsättningen? Tänker du söka något slags stöd, eller kör du ditt eget race?
För mig har det sistnämnda inte varit så lyckat i längden, men vi är alla individer.
Allt gott och lycka till nästa vecka!