Vet man det först när man har varit nykter en period? Att man nådde botten innan man blev nykter? För när man fortfarande håller på och dricker och har några nyktra dagar här och där så kan det vara svårt att känna att man har nått botten? För man har tänkt det så många gånger och ändå går det lite till. För ganska så länge sedan när jag gick på rådgivningscentrum sa kuratorn att många blir nyktra först när det har hänt något som tex att man har kört rattfull.

I eftermiddag när jag var och handlade stod en kvinna och sålde tidningen "Faktum" . Det är väldigt sällan som någon säljer den tidningen i vår stad men jag har sett det någon gång tidigare. Jag stannade till och jag köpte tidningen...kvinnan pratade nästan ingen svenska..men jag förstod att av de 100 kronorna som jag betalade fick hon 20 kr. Jag bor i en liten stad och jag vet att det finns hemlösa i vår stad...och att hemlöshet beror på olika faktorer. Jag kom då att tänka på när en man som jobbade på Familjerätten i den stad som jag pluggade i kom till vår utbildning...och han berättade hur lätt det kan vara att bli hemlös. Så när jag satte mig i min bil efter att ha handlat lite mat och köpt tidningen så tänkte jag...."Varafrisk (tänkte givetvis mitt namn) om någon hade sagt till dig för ca 15 år sedan att du idag skulle vara alkoholist..hade du trott på det??" Och..NEJ...jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle hamna där jag är idag...MEN..och SÅ...det finns liksom inget skydd...utan vem som helst kan hamna här!!

Och, jag vet inte om jag är på botten ..men det känns som om jag är väldigt nära..för jag är sliten..nedgången...och jag lever inte mitt liv...utan jag har fastnat i tankar om alkohol...om mat...om dålig självkänsla...och det känns verkligen som ett träsk...och väldigt snårigt...och jag vill inte vara här!!

Du är på rätt väg, bort från träsket. Jag vet och känner som du, att det är svårt. Men vi är här. Och vi kämpar. Framåt är vägen vi ska gå. Tänk hur du vill att ditt liv ska se ut om 15 år och försök att ha den målbilden. Behöver göra samma sak själv. Känner mig just nu handlingsförlamad. Har ingen lust med någonting. Dricker bara en massa alkoholfritt, äter en massa onyttigt och kollar serier. Jobbar mycket mindre än vad jag borde i min karantän. Mitt liv är liksom på paus. Så himla tråkigt på något vis. Måste ta mig upp och i kragen och GÖRA saker. Inget händer av sig själv, liksom. Skulle bara vilja komma bort från allt just nu. Äter lite mer choklad som tröst...Snacka om patetisk självömkan...
Kram

Ser att du kämpar på Varafrisk! Här kommer en KRAM från mig.

Plus och minus. Så länge plus överväger fortsätter man. När minusen dominerar får det vara nog. Så kände i alla fall jag. I dina inlägg kan jag bara se en massa minus med alkoholen. Sen behöver beslutet mogna och förankras och förankras och förankras och processas och processas och processas. Det tar sin tid, och olika lång tid för alla.

Själv är mer spontan än jag borde vara, i alla situationer. Att jag kastade mig hals över huvud in i detta med övertygelsen om att jag skulle fixa det förvånar mig inte ett dugg. Så gör jag med allt, det är en del av min personlighet. Du måste nyttja styrkorna och fördelarna i din personlighet, hitta dina drivkrafter.

Keep up the good work!

Kram ?

Fast de flesta av mina inlägg blir långa...skriver alltid långt...långa mail..långa sms...använder mig av många ord...ibland lite för många men hur som helst.....

Jag tror det var Blenda som skrev att förr så vaknade hon varje morgon med att alltid tänka på andra först och sig själv i princip sist....och jag hade hög igenkänningsfaktor där....kan man säga.

Igår när jag hade varit och handlat lite mat (berättade ju igår att jag köpte tidningen Faktum) och var på väg hem kör genom ett litet industriområde för att komma hem till mig. Jag ser att det går en mörkklädd person längre fram och jag försöker parera denne person men person ställer sig i vägen..när jag kör åt andra hållet så ställer sig personen i vägen. Jag förstår att han är påverkad av något kanske alkohol..han har en flaska sprit i ena handen. Jag känner att jag vill inte stanna...känner mig lite rädd...så jag backar och vänder väljer en annan väg. Då pekar mannen finger åt mig. När jag har vänt bilen och kör in en annan väg till vårt bostadsområde så ser jag att det ligger en ryggsäck och en gitarr där...och jag tänker att det är säkerligen mannens tillhörigheter. När jag kommer hem är jag lite uppskärrad...dels både för att jag blev rädd dels för att jag lämnade honom där...jag som stannar till och ser om människor mår bra. Pratade med min son lite senare och han sa...det är så märkligt Mamma för det är som om alla personer som behöver hjälp dras till dig. Han brukar säga till mig att du behöver inte rädda världen Mamma. Kanske jag också blev mer berörd eftersom jag har stora alkoholproblem...och jag vet att min dotter ofta dricker för mycket när hon är på fest...och tänk om ingen skulle hjälpa henne. Så visst är det så...visst ser jag och visst tänker jag. Minns en nyårsafton när min man och jag hade hämtat min dotter inne i stan..och en kvinna drog upp dörren till vår bil..min plats..och var SÅ berusad...hon frågade mig om jag visste något ställe som jag trodde var öppet..och jag sa att det är nogt stängt nu. Vi åkte hem men när vi kom hem tänkte på min dotter och jag att vi kan inte lämna henne på detta viset. Hon kände inte igen oss men vi visste vem hon var. Så vi åkte tillbaka och hittade henne ...en yngre kille hade också stannat. Han frågade oss om han skulle ringa polisen och vi sa ja...Kvinnan blev jättearg på honom..men när polisen kom åkte vi därifrån.

Så ja...inte är det så att jag tänker på mig själv först och främst när jag vaknar på morgonen ...utan oftast min dotter i synnerhet om hon är ensam hemma hos sig..tänker på jobbet...och jo....om jag tänker på mig själv så tänker jag som oftast att idag ska du vara nykter. Idag är jag hemma från jobbet...vet inte om det beror på något jag åt häromdagen eller om det även kan vara lite magkatarr. Känner att det är skönt att vara hemma..kunna ta det lugnt ...kanske städa lite grann...köpa nya blommor. Men så får jag dåligt samvete när jag vet att min dotter är ledig, hon börjar jobba ikväll, för jag känner att jag borde kanske berätta och säga att hon kan komma hem om hon vill. Jag vet att hon ibland tycker att det är jobbigt att vara i sin lägenhet eftersom hon den kille hon träffade i augusti nästan höll henne fången...samtidigt så behöver hon få vara i sitt egna hem...och jag behöver öva mig på att klippa navelsträngen. Så jag skriver nog inte till henne hon kommer nog till oss imorgon ändå..

Pratade med min terapeut igår...och det var skönt...pratade om självkänsla..jämförelse..och avundsjuka. För min del är att erövra en god självkänsla varje dag en pågående projekt...tror att det är livslångt. Och nu i dessa tider när det är social distansering som gäller överallt...så får jag jobba mer med självkänslan...att trivas i mitt egna sällskap...och det är inte så himla enkelt. Och när självkänslan svajar då kommer lätt det där med att jämföra sig med andra och då kan även en viss avundsjuka födas och en känsla av ensamhet. Och på den känslan är det lätt att dricka för helt plötsligt...så duger jag som jag är...jag känner mig inte så ensam...och JA imorgon kommer jag klara det här med att vara nykter...så himla målmedveten som jag är idag. Och denna målmedvetenhet finns under nästa morgon...kanske vid lunch det kan även ha hänt tidigare...då börjar det svaja och de där förbannade tankarna sätter fart...för det är ju inte så enkelt det är ju alkoholen som lurar mig att tro att det är enkelt för under påverkan av alkohol så blir allt så enkelt...så himla lätt att sluta.

Fast så tänker jag...dagen idag är din dag...du bestämmer över den...ingen annan...hur du förvaltar din dag på hemmafronten bestämmer du själv...du behöver inte se intellektuella serier läsa intellektuella böcker (det är många på mitt jobb som gör det...och ja...ni vet...jag jämför mig...håller tyst om vad jag tittar på och läser)...titta på och läs vad du vill...känn dig fri!! Känn inte stress över att bli färdig...utan ta dagen som den kommer...men jag tänker att för att förändra livet ...leva mitt liv..så behöver jag ta bort alkoholen.

Så Andrahalvlek...vad är mina styrkor som kan hjälpa mig på vägen till att bli nykter..ska fundera på detta. Och Rule74..om 15 år är jag 73 år...det är nästan lite läskigt...för tiden som är kvar att leva blir ju bara kortare och kortare...och då vill man ju för sjutton må gott!! Å det jag önskar allra först...är inte att resa...inte att gå på konserter även om det är det jag älskar mest...det jag önskar...det är en bättre kondition...att orka mer...att kunna ta ut mig så svetten rinner...inte att svetten ska rinna pga dålig kondition eller att alkoholen går ur kroppen....att jag är bakrusig...nej jag vill vara stolt över min kropp..jag är egentligen stolt över den...men vill vara ännu mer stolt!

Det här inlägget blev nog väldigt rörigt...kanske ingen röd tråd igenom det hela...men det får vara så helt enkelt.

Kram:)

Din målbild är kanon! Och det bästa är att du kan påverka ditt liv i den riktningen. Mycket omkring oss kan vi inte alls påverka, det kan vi bara sörja eller beklaga. Men just det här kan DU påverka.

Kram ?

Blir väldigt berörd av dina inlägg, VaraFrisk. De är så äkta på något sätt och komplicerade. För det där med självkänsla är svårt och än svårare när du har väldigt lite tid över för dig själv. Tänker på den bild du beskrev av dig själv som att det stack ut tentakler ifrån dig. Och jag tänker att det är så och det är en stor del i alkoholproblemet. Det är svårt att ens identifiera sig själv och sina egna behov när man är så van att se andra som du tycks vara. Men det är en fin egenskap som du ska vara stolt över tänker jag. Och dessa jäkla jämförelser med andra... jag rör mig i rätt intellektuella kretsar tror jag, men tja... jag vet nog inte någon som inte kopplar av med skitserier ibland, eller böcker av enklare karaktär. Jag tänker att man inte behöver skämmas så mycket över sina val. Det är rätt befriande att umgås med människor som står för att de har knäppa intressen, läser tantsnusk, tittar på mandelman, Farmen, eller nåt annat som kanske man inte skulle vilja identifieras med om man måste imponera på andra.
För mig blev de där känslorna av otillräcklighet mycket värre av alkohol. Och jag hade så svårt att tycka om mig själv och ge mig tid och sätta mig själv först. Det är fortfarande svårt. Jobbar med att inte hela tiden fundera över om jag borde göra något för nån annan. Som du skriver är det nog ett livslångt projekt att erövra självkänsla och kanske börjar det med att sakta men säkert börja ta hand om sig själv. För det är du värd!

Tack Andrahalvlek och Sisyfos för era inlägg!!

Det där med självkänsla...ja...den blir absolut inte bättre när man dricker alkohol...den krymper....och som jag skrev tidigare...för mig föder den jämförelse...ibland avundsjuka..känsla av ensamhet och på den känslan dricker jag...det är blir bara en enda ond cirkel. Så blir det för mig...

Alkoholen bidrar till att den oro som finns nästan medfödd i mig...blir så mycket starkare...och jag oroar mig för min egna hälsa...och känner oro inför ifall jag skulle drabbas av Covid-19...hur skulle jag klara mig... och ändå har jag druckit. Så förvridet allt blir.....

Men....idag är jag nykter...så himla skönt!! Jag sa till min man i veckan att vi måste göra en utflykt till helgen...åka någonstans dit vi inte brukar åka...inte långt bort men ändå någon annanstans....för det måste ske en förändring under helgen. Och igår sa jag till min man vi måste åka på utflykt och befinna oss där det inte finns ett systembolag. Så vi åkte iväg vid 11.30 kanske bara fyra mil bort men där vi inte brukar gå. Gick en runda på ett spår i en skog där jag tror min man har varit tidigare för det är lite mer i hans hemtrakter och även där han jobbar. Efter rundan drog vi till en liten sjö som jag aldrig hade hört talas om förrän en vän la ut en bild på sjön på instagram. Pratade om det på jobbet och det visade sig då att en kollega brukade bada där som barn. När vi kom till sjön så var den frusen och bilburna ungdomar körde rally på sjön. Vi åt våra ost- och äggmackor där och drack vårt kaffe. Smakade underbart! Tänkte någon enstaka gång på alkohol men inte på så vis att jag ville köpa utan mer ett konstaterande att det blir ingen alkohol idag och jag kunde känna ett lugn inom mig. Känns som om jag har en förkylning på gång..för jag hoppas innerligt att det är så och inget annat. Så jag ska ta mig en dusch...lägga mig en stund och läsa. Ikväll blir det fläskfilé med grönsaker. Blev sugen på att göra hummus när jag hade läst Charlie70 inlägg...kanske även gör tzatziki ...känner mig sugen på vitlök.

Jag är inte särskilt troende men en sökare men jag ber till vem det än kan vara...kanske till mig själv...må detta vara första dagen på flera nyktra dagar. Jag behöver få mitt liv tillbaka!!

Kram till er alla:)

Hoppfullt att läsa ditt inlägg, Varafrisk. Låter som en mysig dag. Kura ihop dig hos mannen nu, så känns det kanske ännu bättre. ?

Har känt mig väldigt låg idag...arg och ledsen ...nedstämd....hade systemet varit öppen så hade jag säkert handlat på dessa känslor....å dessa känslor kan lätt finnas kvar imorgon?

Imorgon är det första gången på tre år och fyra månader som jag är ordinarie kurator och det känns faktiskt skönt! Att vara övertalig har inte varit en höjdare för mig så aldrig mer att jag vill vara det någon mer gång....

⭐️⭐️⭐️

Sisyfos...älskar din formulering i Andrahalvleks tråd... ”sund inställning till dig själv och livet”. Ska försöka tänka i de banorna...så himla bra❣️??

Tack VaraFrisk! Det jag tycker att AH verkar ha är en acceptans för sig själv (precis som hon är) och också en väldigt sund inställning till livet, vila och annat.
Acceptans av sig själv, svårt när man dricker, men ett sätt att börja är att fokusera på sina fantastiska sidor och låta de andra ta mycket liten plats.
Tänker att du gjorde precis rätt i lördags när ni åkte och upptäckte nya vyer. Små förändringar åt rätt håll. Samla nyktra dagar. Alla dagar utan alkohol räknas. Å plötsligt har man efter många års trasslande varit nykter i fem månader. Och plötsligt finns där också ett lugn och ”good enough”. Det räcker så och jag är helt säker på att du kommer dit. Skrivandet här och läsandet. Jag har lärt mig så mycket av att läsa härinne. Andras strategier och kloka kommentarer. Andras reflektioner. Det är ett toppenforum och du är här!

Ska göra allt vad jag kan för att nå dag nummer tre som nykter idag.
Det handlar om att inte ratta bilen till parkeringen vid Systemet. Det handlar om att se vad jag gör istället för vad jag inte gör.
Är oerhört trött...sömnmaskinen och jag har inte blivit kompisar ännu ...men jag har inte gett upp.
Nu på morgonen ska jag iväg t arbetsterapeuten och visa upp min tumme som inte går att böja?
Ska åka hem efteråt och jobba lite grann för att därefter åka t jobbet.

Tack Sisyfos för dina fina och hoppfulla inlägg❤️

Idag är det förste februari....ordinarie kurator....och lite närmare ljuset☀️

Ha en fin måndag❣️

Jag hoppas jag kanske fångar dig nu innan nån bil kör dig dit du inte vill. ?
Det är BARA du som bestämmer Vara frisk.
Bara du.
Jag tycker det är läskigt ibland. Men det är samtidigt en befrielse. Att inte kunna skylla på någon annan. Men också att känna sig stolt och glad över det livet man skapar.
Ta hem din vilja och dina beslut till dig! De bor i dig och i dina handlingar! Ingen annanstans. Kram ?

Jag vet och har alltid vetat att det är mina beslut och ingen annans beslut som gör mig nykter. Inte forumet, inte AA, inte antabus el annnan medicin, inte olika beroendecentrum, behandlingscentrum...utan endast jag.

Kram❣️

Ja...åter igen det är bara jag och ingen annan som kan få mig nykter. Så är det...

Tycker om att skriva ....men vet faktiskt inte riktigt var jag hör hemma här på forumet ...och så känns det även på andra platser....men älskar Sisyfos kommentar att ha en sund inställning t sig själv....ska jobba på det??❣️

Så otroligt ledsen idag av flera anledningar...??

Fixade inte gårdagen pga att jag ville fira att jag är ordinarie kurator...går ju fira utan alkohol men så blev det inte....och mina kollegor tyckte nog inte det var lika fantastiskt som jag att jag var ordinarie...jag har ju funnits på habiliteringen under flera år....fick ingen respons på sociala medier av dem ( känns som om jag verkligen är på barnnivå).

Så väldigt låg idag...och köpt samt druckit dock inte mycket men beteendet finns där.

Jag skriver inget mer men jag fattar vad mitt ansvar är....men idag är jag SÅ ledsen...och känner mig SÅ ensam??