av Varafrisk

FinaLisa
tors, 2021-02-11 - 15:06

Jag funderar på din svårighet att vara uthållig åtminstone några dagar vad gäller att avstå alkoholen...?
Det känns som ditt drickande blivit någon form av tvångstänkande.

Vi träffades ju för drygt ett år sedan, hade det varit på samma vis länge innan dess också?
Kommer inte riktigt ihåg vad du berättade under vår runda för det var så många historier man fick den dagen.

I ditt inlägg här har du skrivit en jättebra lista på allt du vill.
Jag tänker att du måste ju ta dina önskningar på allvar nu, innan det blir försent...?

Kära du, kan du inte försöka sätta målet till något du tror på själv?

En dag i taget brukar man ju säga men kanske du ska sätta fem dagar i taget och dricka en?

Fast jag tror inte på det heller egentligen...det absolut bästa, tror jag, är att avstå helt, rena kroppen under en längre period och sedan ta ett beslut.
Vill jag vara beroende av något som skadar min kropp i grunden bara för att få ett 20-30 minuters skönt rus i huvudet?
Hmm, tror inte att det är värt det.
Så det finns alla skäl till att ge det ett försök, det kan inte skada dig hursomhelst..?

Nej, Varafrisk, satsa och investera i goda och bra saker, ge dig själv en riktig nystart och möt våren med hopp och ett jäklar anamma och att du kan om du bara gört!

Kram???

Se klart
tors, 2021-02-11 - 20:22

Så bra du tänker, råder.
@varafrisk jag vet att du inte kan ta antabus men kanske nalteexon? Kunde det vara något för att bryta rutinen av alkoholkonsumtion kanske?
Jag tänker också på det här att göra något annat istället? Rent konkret. Sticka yoga baka? Såga skriva måla. Varje dag. Kram!

Sisyfos
tors, 2021-02-11 - 20:35

En investering i dig själv. Ja, jag tänker också att det känns väldigt hoppfullt med dina senaste inlägg. Samtal med terapeut och coach. En investering i dig själv och det du mår bra av. Flytta fokus från ”får Inte” till det du vill.
Tvångdrickande skriver FinaLisa, kan det ligga nåt i det? Jag känner igen det i så fall. När det blev en besatthet. Fast man visste bättre.
Hoppas du lyckas nu. Jag är nästan säker på att du faktiskt kommer att få så många positiva effekter av alkoholuppehåll och att du verkligen kommer att må jättebra av det.
Håller tummarna!

Anonym26613
tors, 2021-02-11 - 20:59

Att man vill bli gammal... man tar det för givet. Men alkoholen kan göra livet kort. Och vad är det för liv om det enda du känner är skam, ångest och oro. Jag tycker vi lämnar A bakom oss nu.
?????

Varafrisk
fre, 2021-02-12 - 20:56

Nej...ett 30-minuters rus är inte värt det här livet?

Har testat Naltexon (heter det så?) men fick avsluta pga att medicinen påverkade min lever? Känns som om ingen medicin hjälper mig nu?
Verkligheten är den att jag behöver få ordning på mitt beroende för att kunna få bra levervärden för att sedan få tex antabus. Och skulle jag hamna där så måste jag komma ett antal gånger i veckan till rådgivningscentrum för att blåsa och sen få medicin. Det känns som om det ser väldigt olika ut i olika landsting?

Tror att jag har hamnat i någon form av tvångsdrickande?

Har bett min man om vi kan åka på utflykt imorgon långtifrån ett systembolag för att inte frestas att åka dit...och vi ska hitta på ngt??

Är ledig onsdagar men har även tagit ledig måndag och tisdag för att vila och inte dricka alkoholl??

Tack till er alla för de senaste inlägg❤️De påverkar mig på djupet... och jag tänker...de kommer troligtvis hjälpa mig t förändring??

Stor kram t er alla?

Anonym26613
fre, 2021-02-12 - 21:19

Åk iväg! Och ännu bättre att du får hjälp av mannen ???

Att dricka tvångsmässigt har vi väl alla gjort någon gång (hoppas jag inte sårar någon nu, men jag tror faktiskt det). Första dagarna och veckorna tänker man på A hela tiden. Jag blir fortfarande överraskad när jag har åkt förbi systembolaget utan att lägga märke till det. Så förstår att det är skit just nu!!
Men du är här nu! Skriv varje gång du får suget, så ska vi tillsammans hjälpa dig genom elden. Det löser sig ?????

Varafrisk
fre, 2021-02-12 - 21:33

Blir alldeles rörd när du skriver ”Skriv varje gång du känner suget, så ska vi tillsammans hjälpa dig genom elden”. Har aldrig varit med om detta....

Tack snälla du❤️

Anonym26613
lör, 2021-02-13 - 07:28

Du är värd att lyckas Varafrisk! ?❤ Gör det för din skull. Vi hjälper till så mycket det går. Njut av utflykten!!

Sisyfos
lör, 2021-02-13 - 08:51

Tycker ändå du har kommit till en vändpunkt. ”Så trött på det här livet”. Det är en bra utgångspunkt. Det finns en studie på Linköpings universitet TOPHAT som jag faktiskt var med i tidigare. Var väl inte supernöjd med den som helhet, för man fyllde i hur mycket man drack och även om man druckit ingenting en vecka kunde månadssnittet bli för högt i alla fall. De hade 7 glas per vecka för att hamna på grönt.,, om man hade en tendens att klämma en flaska de gånger det begav sig förstår ni hur det blev, Men de kan ha gjort om den.
Hur som helst, det som faktiskt kan vara bra med den studien är att man får motiverande SMS och man väljer själv innehåll och tidpunkter för de där SMSen. Om man vet med sig om att det är lätt att slinka in på systemet efter arbetsdagens slut så funkar det lite avledande om man får ett sms där det står ”Bra jobbat, nu får du gå hem och vila”.
När man inte dricker blir det också en liten påminnelse om att man är lite duktig. Sen fyller man veckovis i sitt intag. Det var bra för mig som ofta förträngde att jag drack...
Din tid kommer, VaraFrisk! När du lyckas avstå från alkohol en lite längre period, vilket jag är säker på att du snart gör, så är det heller inte säkert att du måste gå vidare med antabus. Det kan kännas oöverstigligt svårt, men det gäller att få till det där stoppet. Kan du ta hjälp av din man? Eller oss härinne, skriv om när du vill dricka... identifiera känslorna du dricker på. Det är inte omöjligt även om det känns motigt. Ladda ner en app där du räknar vita dagar.. nåt som kan ge den där sista motivationen.

Varafrisk
sön, 2021-02-14 - 13:25

Hur vet man när känslan kommer eller kommer den komma? Det vill säga den känslan som säger att nu är det nog!! Jag har i och för sig känt det i åratal att nu är det nog men ändå händer det inte? Eller vad är det jag tror ska hända? Jag har aldrig trott att jag kommer kunna ha ett kontrollerat drickande efter alla dessa år med alkohol i synnerhet inte så som det är nu. Tror jag att någon ska stå där och mota mig och bara säga STOPP eller vad är det jag tror?!?!? Här om dagen när jag stod i kassan på Systembolaget kom det in en ung man, han hade en burk i handen som han ställde på kassadisken därefter gick han in i butiken. Då sa expediten "men du får egentligen inte komma in" fast han var redan inne i butiken. När jag kom hem sa jag till min man att jag skulle också behöva bli motad på det viset fast i och för sig...den unge mannen fick ju handla...jag ska ju inte handla.
Väntar jag på att någon annan ska ta beslutet åt mig??

Som jag har skrivit tidigare vill jag inte så gärna lämna ut min man. Min man är väldigt snäll, har mycket svårt att hantera konflikter, försöker gärna gå med, vara följsam. Jag minns när jag träffade honom. Han hade varit gift tidigare och mina svärföräldrar hade kvar hans gamla bröllopsfotografi. Jag sa till honom att kan inte hans mamma ta bor det där fotot. Men det gick liksom inte att säga till min svärmor..då hette det "att hon kunde hamna på psyket"..och jag sa att då får hon väl göra det. Min svärmor var inte alldeles enkel..och väldigt gammaldags. Jag tänker att hade det varit min man som hade haft mina problem hade jag gjort det besvärligt för honom och jag hade försökt stötta. Min man stöttar mig så länge jag tar beslutet att inte dricka men om jag dricker blir han medberoende. Kanske dricker en öl el ibland inget alls men gör inget mer. Så när det gäller själva alkoholen så behöver jag ha den styrka att inte dricka och då har jag stödet.

Funderade på vad Charlie70 skrev här om dagen huruvida det är arv eller miljö som bidrar till att ens barn får problem med alkoholen. Om jag hade vetat vad jag vet idag om alkoholen hade jag nog inte druckit alkohol när barnen var med under sin uppväxt. Det var väldigt viktigt för mig att ha ett kontrollerat drickande (då menar jag innan det blev ett problem för mig), att inte bli berusad, att inte tappa sin personlighet osv. fast när vet man att man har kontrollen och när man har tappat den. Oavsett vad så växte ju barnen upp i en slags värld där det här med vin och öl var något positivt så varför skulle dem inte pröva själva när de kom upp i tonåren. Min son som hade en taskig skolgång och låg självkänsla/självförtroende började dricka tidigt. Jag har hällt ut många burkar med öl och flaskor med importerad vodka "Jeltsin". Varit skogstokig på langare. När han blev äldre och kunde gå på krogen tjänade mycket pengar som snickarlärling då spenderade han otroliga summor på dyr skumpa, bjöd alla och köpte dyra märkeskläder. Som tur var träffade han sin nuvarande sambo och nu blir det kanske en öl på helgen. Han hade väldigt dåligt ölsinne och blev många gånger inte så trevlig vilket han idag är medveten om.
När det gäller min dotter upplever jag att hon började inte dricka lika tidigt fast det är ju vad jag tror men det var ju ändå under gymnasiet. Och det var ju då förmodligen hennes bipolaritet började...och allt med henne är antingen svart eller vitt. Så att dricka måttligt har ju i princip aldrig varit aktuellt. Så mycket oro som jag har haft pga denna alkohol att mina barn ska bli liggande ensamma, hamna i slagsmål, bli utsatta för övergrepp.. Båda barnen alltid så orädda...inte så följsamma. Och jag kan ibland tänka...om vi inte hade haft det är kontrollerade drickandet ...hur hade det varit för våra barn då? Inte för att skydda mig själv men jag tror att de ändå hade druckit pga osäkerhet, inte känna att man duger osv. Mina barn är ju adopterade så därför tror jag även att miljö har en stor inverkan på våra barn i mångt och mycket inte endast alkohol.

Så hur tänker jag då? Vågar jag ta de stora orden i munnen och säga NU ÄR DET NOG eller vågar jag inte? Vad är jag rädd att förlora?? Jag har ju så mycket att vinna. Har jag inte tillbringat tillräckligt tid med alkoholen nu?? Jag märker att jag börjar gå upp i vikt igen. För nu när jag tycker att livet är trist så hur gott är det inte att köpa en "Take away lunch"?? Även om jag försöker inrikta mig på de mer nyttiga alternativen så är det ju lätt att det ändå blir extra kalorier. Dessutom blir det extra kostnader förutom alla de pengar som jag lägger på alkoholen. Vågar knappt tänka på hur mycket pengar jag har spenderat på alkoholen sedan jag blev beroende! Hemska tanke!!

Det är underbart vackert väder ute...jag går ut.. jag älskar det ...men jag känner den dåliga konditionen...min stela kropp....så vad väntar jag på???

För några dagar sedan skrev jag saker som jag vill med mitt liv....jag vill ytterligare några saker som kanske är mer materiella men ändå...

Jag vill kunna bära mina vigselringar igen...tänk om jag kunde bära dem på vår 30-åriga bröllopsdag!!

När man väger lite mycket är det svårt att hitta bra överdragsklädsel som nu när man vill gå ut. Så jag vill bli lättare för att kunna köpa bra kläder att gå ut i så att inte kläderna blir hindret.

Jag har även svårt att hitta kläder i min storlek som är min stil men i några storlekar mindre så hittar jag dem.

Jag vill orka mer...jag börjar med promenader men sedan vill jag även pröva annan träning...jag vill inte att kroppen ska vara ett hinder.

Så vad väntar jag på??Ska jag våga ta steget att säga att nu är det nog?? Tror ni att jag vågar det mina vänner? Jag är så rädd att jag inte ska klara det för det känns som om jag inte kan stå emot någonting just nu. Eller är det så att där jag befinner mig just nu är det bara snärjigt, snårigt, träskigt att jag faktiskt inte kan se att jag skulle klara av det?? Det kommer ju inte bli klarare om jag fortsätter...så är det just nu jag ska säga att nu är det nog!!!
Och stänga av mina tankar kring alkoholen...liksom mota Olle i grind??

Kram:)

Soffi
sön, 2021-02-14 - 15:17

Började skriva ett långt inlägg, men... Vad ska jag svara på alla dina funderingar. Du har redan alla svar tror jag!

Om du tänker "bara just nu" - vad har du att förlora på att vara nykter just nu, i denna stund?
Vågar du satsa det?
Då vågar också prova att vara nykter - ett ögonblick i taget.

Du kan om du vill!
Jag tror på dig!

Varafrisk
sön, 2021-02-14 - 15:30

Nu har det gått nästan två timmar sen jag skrev förra inlägget.
Jag sitter på rötterna till en tall. Har druckit kaffe och ätit äggmackorna? Framför mig ligger Vänern. Isen är alldeles blank. Min man åker skridskor. Jag ska gå ner t isen ..närmare. Men först vill jag bara säga att jag vågar!! Nu får det vara nog!!!

Tack Soffi!

Kram?

Anonym26613
sön, 2021-02-14 - 16:18

Till att du vågar!! Skitläskigt ju! Men också super kul! Jag är så glad för din skull ???

Torn
sön, 2021-02-14 - 17:03

Så som jag har väntat på att du ska yttra de där orden! ? Titeln på min tråd dessutom! Jag tycker som du vet att du borde ha fått nog för länge sedan, men nu har du fått det. En gång för alla! Och den där sabla sömnmaskinen förresten. Den kan du skrota om tag. Och din lever kommer tacka dig, som slutar må sämre och sämre.

Vilken fin dag det har varit, jag och frugan har också varit vid isen och njutit av det fina vädret. ☀️

Kram

Varafrisk
mån, 2021-02-15 - 08:39

Har tagit ledigt några dagar för återhämtning och möjlighet t nyktra dagar.

Inget inbokat idag mer än promenad, läsa och äta bra ev se ngt avsnitt av ngn serie i repris.

@Torn ..vet vad du tycker...det är solklart??Tack?
@FinaLisa Tack?
@Miss Mary Poppins Tack?

Kram?

Mrx
mån, 2021-02-15 - 13:56

Varafrisk, Lider du av sömnapne ska du absolut inte sluta att använda din sömnmaskin (C.P.A.P). Sömnapne och alkoholberoende är två olika tillstånd som inte har något samband. Jag själv lider av sömnapne och sover med min sömnmanskin sedan 15 års tid. Innan jag fick den provade jag allt annat inklusive operation i halsen. När jag vant mig att sova med c.p.a.p en fick jag ett helt nytt liv. Blev så mycket piggare och slutade att känna mig tung och deprimerad pga sömnbrist.
/Mrx

Varafrisk
mån, 2021-02-15 - 14:15

Jag ska inte sluta med CPAPen. Har knappt börjat. Idag är det första gången som jag ska skicka in mitt datachip med mina registreringar.
Vad man har sagt till mig på Sömnmedicin dvs läkare och sjuksköterska är att sömnapné (jag har lindrig) kan bero på hur man ser ut inne i kroppen (heter det anatomiskt?), ärftliga faktorer, alkohol och övervikt. Min läkare sa att tio kilos viktminskning kan göra stor skillnad. Man har även sagt att för en del hjälper inte cpapen så bra. Dessutom har man sagt att det kan ta fyra,fem månader att vänja sig vid den. Jag har väl haft den nästan två månader men inte varje natt. Så jag kommer att fortsätta med maskinen och hoppas på bättre sömn men jag vet att även alkohol och övervikt försämrar sömnen. Fast än så länge är vi inte helt kompatibla med varann men jag har inte gett upp??