De kan väl inte tro att alla alkisar kör rattfulla? Och dra in körkortet i förebyggande syfte? Låter otroligt märkligt. Däremot kanske det ska anmälas så att det direkt ryker om man skulle fastna i en rattonykterhetskontroll. Eller så kan man kanske åta sig att installera alkolås? Försök att släppa det nu, nu är nu och sen är sen. Meditera!

Kram ?

Jag har beställt tid på beroendemottagninen. Ungefär tre veckors väntetid. Det känns befriande att kunna se fram emot att få hjälp. Har man försökt sluta i flera månader utan att lyckas måste man inse att det är inte jag som bestämmer, det är alkoholen.
Det blir förmodligen Antabus till att börja med, då kan jag ju inte dricka. Jag får tid att försöka bygga ett jag som kan leva utan A.
Mina farhågor om körkort kan jag glömma så länge jag sköter behandlingen.

Jag känner mig jävligt nöjd med mig själv för att jag tagit steget!

Jag bestämmer! Jag har makten! Jag avgör vilka medel jag skall använda för att nå mitt mål! Min fiendes (alkoholen) fiende (beroendemottagningen) är min vän. This is war! Jag kommer att nå min målsättning om ett nyktert liv.

Förlåt mig, men är helt exalterad efter min sista kontakt med beroendemottagningen.
Ibland rusar känslorna iväg.

Receptet för att etablera nya vanor enligt James Clear:

1) Tydligt mål: Bestående nykterhet.
2) Tydliga strategier. Vad behöver du göra varje dag för att stegvis nå ditt mål?
3) Identifiera dig med dina nya vanor.

Kram ?

Skippade sega Eckhart Tolle tillsvidare och började lyssna på James Clear igår istället. Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter typ 10 min, men hann i allafall uppfatta att den verkar lovande.
Tack för tipset AH.

Vad glad man blir att höra att du är exalterad och känner dig stark som en krigare!
Heja Onkel F!
Tack Andrahalvlek för ditt boktips!
Skippade sega Eckhart Tolle och började lyssna på James Clear istället.
Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter 10 min, men hann ändå uppfatta att den verkar lovande.
Ha en fin onsdag!

Då hade möjligheten att dricka "bara lite" hela tiden funnits där. Tyvärr har jag sett, sedan i somras, vad den möjligheten leder till. Att vara nykter ett tag för att sedan ta ett återfall, om och om igen leder ingen vart. Åtminstone inte till nykterhet.
Jag har nog saknat viljan att bli nykter, jag har nog bara haft en önskan om att vilja bli nykter. Innerst inne har jag velat haft kvar möjligheten att dricka "bara lite"?

Skillnaden nu är att jag får verktyg som jag kan använda för att nå mitt mål. Att bli nykter. Jag kommer att ta emot all hjälp jag kan få. Det kommer att ta tid, och det kommer att krävas mycket arbete med mig själv för att få till stånd en varaktig förändring, men att ge upp är inget alternativ.

James Clears idéer om förändring i små steg verkar vara intressanta. Hamnar på "att läsa"-listan. Det kommer att krävas många förändringar i mitt liv.

Tack för att ni finns! ???

Det låg ett brev från beroendemottagningen på hallsgolvet när jag kom hem idag. Det knöt sig i magen när jag såg vem som var avsändaren. Nu är det plötsligt helt konkret, jag har en tid bokad om två veckor.

Jag känner mig nervös, orolig och väldigt, väldigt liten. Tankar på hur jag skall kunna backa från det här har poppat upp. Skall jag passa på att dricka så länge det är möjligt? Irrationellt med tanke på att det är jag själv som faktiskt sök hjälp, men jag känner mig ganska illa till mods just nu.

Jag kommer naturligtvis inte att backa från beslutet att söka hjälp, och jag kommer inte att passa på att supa skallen i bitar. Vad jag däremot kommer att göra är att parkera rumpan på min meditationskudde, försöka rensa bort alla tankar och bara koncentrera mig på min andning i tjugo minuter. Det brukar kännas bra efteråt.
Även om det känns läskigt just nu så kommer det att bli bra i slutänden. Hur bra det blir är upp till mig. Jag behöver bara landa i insikten att "det är på gång".

Vad glad jag är att medititationen verkligen har blivit något som passar dig, som lugnar dig när det stormar. Bara fortsätt meditera! Det kommer att bli bra. Svinjobbigt i början förstås, men det blir bra. Riktigt bra. Försök att ta dig an förändringen med ett nyfiket sinne.

Kram ?

Det kanske inte är ens livs stoltaste ögonblick när man besöker en beroendemottagning. Mitt första besök var nervöst, men i väntrummet fanns flera andra mycket normala människor... de såg ut som vem som helst. En man i sällskap av sin fru, en vacker yngre kvinna, en man som jag tänkte jobbade på nåt trendigt jobb. Å så jag!
Efteråt var jag trött, men det var otroligt skönt att prata om det här. Att sätta ord på det utan att behöva skämmas. Att vrida och vända på när och varför, hur man kan låta bli.
Jag tror att det är väldigt ovant för flera av oss att söka hjälp.., att erkänna att man inte är så ”lyckad” som man vill, utom här på ett anonymt forum. Men att sitta och prata om det med någon annan människa, det är stort, och nyttigt och oerhört befriande.
Lycka till nu!!!

Jag är både förväntansfull och livrädd.

Förväntansfull för att jag verkligen vill ha hjälp att sluta dricka, eftersom jag insett att jag inte klarar det på egen hand. Likt några andra här har jag guppat in och ut ur nyktra perioder, långa som korta. Jag orkar inte hålla på så längre, jag behöver ett stopp. Jag sväljer min stolthet och ber om hjälp.

Jag längtar efter att få vara nykter. Den första månaden brukar vara jobbig (jag har ju gjort det här två gånger tidigare), men sedan kommer två - tre månader av ren eufori. Efter det så kickar vardagen in, och det är då mina problem börjar igen. Jag vill behålla känslan av eufori eller, åtminstone, få fortsätta att må bra.
De tidigare gångerna har jag bara slutat ta Antabus och inte fortsatt med någon uppföljning. Jag kommer inte att göra om det misstaget igen. Jag kommer att be om Naltrexon eller Campral och uppföljande samtal. Jag behöver en lite längre period för att låta det jag lärt mig om alkohol och dess verkan slå rot.
Jag har blivit föreslagen AA och varit på några möter IRL, men blivit besviken. Den senaste veckan har jag följt AA Online anonym, och kan bara konstatera att AA är så "inte mig". En del delningar har varit bra, men det är väldigt mycket Gud. Inget för mig.

Jag är livrädd för att det här kan få negativa konsekvenser för mig. Om den behandlande läkaren väljer att skicka in en anmälan till Transportstyrelsen kommer jag med största säkerhet få körkortet indraget. Det skulle innebära att mitt privatliv "kukar ur" fullständigt, och att jag inte skulle kunna tillgodogöra mig någon behandling.
Att ta sig till mottagningen med kollektiva färdmedel tar en timma enkel resa. Med tid för behandling och väntetider handlar det om cirka tre timmar per tillfälle. Det skulle inte min arbetsgivare godkänna.
Då skulle valet stå mellan att få behandling och att ha ett arbete. Sweet!!

Jag tar risken! På onsdag faller bilan.

Om någon av er till äventyrs skulle ha en gud så får ni gärna be för mig, trots allt (men lämna Bacchus utanför :) ).

Och vet du, jag känner på mig att det kommer att gå så bra! Jag är så glad för din skull att du tar den här hjälpen. Du behöver inte AA, du har oss ❤️ Vi ska stötta och peppa dig hela vägen!

Kram ?

Grattis till ett stort steg, du kommer inte bli besviken.
Jag var också livrädd och hade samma funderingar om körkortet innan jag kom dit.
De finns där för att hjälpa dig, inte för att förstöra ditt liv ännu mer.
Dom har ingen anmälningsplikt till transportstyrelsen, det var det första jag frågade innan jag berättade något om mig själv.
De har anmälningsplikt till socialen om de misstänker att barn far illa, vilket är jättebra.
De var noga med att berätta för mig att de inte har för avsikt att gå bakom ryggen på mig med någonting.
Känner du inte att det klickar med människan så be om att få byta, antingen direkt eller via meddelande efteråt, de är helt ok med det.
De jobbar med KBT och ska ge dig verktyg och vägledning för att du ska må bra.
Det kommer att gå bra, du kommer känna dig lättad och stolt över att du vågade.
Lycka till!

Jag har gjort precis det jag sagt att jag inte skulle göra. Jag har druckit alkohol för att stilla min oro och lugna mina nerver. Men: Beslutet ligger fast, på onsdag kommer jag att infinna mig på beroendemottagningen. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete! So what? Jag är på väg dit om jag fortsätter dricka som nu.

@Kontentan: Tack för det du skriver. Det får mig att känna mig lite lugnare.

@Jullan: jag hoppas du inte misstycker, men jag ser dig som lite grand av en vägledare. Du har kommit dit du är idag med hjälp av de medel jag hoppas skall hjälpa mig. Jag hoppas kunna traska på i dina fotspår.