Traskade morgonrundan idag också. Tydligen pinnade jag på rejält, eller så är min kondition urusel. Jag tror mer på det senare. När jag kom in började jag hosta, så kallad ansträngningshosta som beror på att diafragman inte fått tillräckligt med syre under promenaden, och till slut ulkade jag så jag nästan kräktes.

Alla som någon gång har tränat hårt vet vad jag menar, även om jag inte tränade speciellt hårt på min promenad i morse men jag utmanade åtminstone gränserna till min komfortzon.

Det var en lång inledning, jag skulle komma till en helt annan sak. På slutet när jag drack så hostade, ulkade och kräktes jag nästan alltid när jag var bakfull. Att få upp den sura vinsmaken i munnen dagen efter var helt otroligt vidrigt. Det var ett relativt nytt fenomen för mig under bakfyllan dessutom. Jag minns att jag tänkte ”nu har jag levlat upp mitt missbruk och börjat kräkas dagen efter också.”

Jag var verkligen helt knäckt över detta ulkande, det kom ju sällsynt opassande också mitt i ett samtal med dottern i värsta fall, så jag fick panikrusa in på toaletten. Minns hur bekymrad hon var. I hennes värld kräks man när man är sjuk. Fast jag var ju sjuk på ett sätt, fyllesjuk.

Jag vill aldrig mer må så dåligt igen. Aldrig mer. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Ordet aldrig skrämmer mig inte heller längre. Faktiskt.

Kram ?

Kaffetanten88

Wow va duktig du är. Jag hoppas att jag får uppleva 10 månader den här gången med. Dag 1 nykter. Botten nådd efter sjukhusvistelse och orosanmälan. Jag känner mig lättad att det är över nu och jag kommer få hjälp men har lite panik för vad jag orsakat och rädsla att förlora sonen.

Det blir jättejobbigt inledningsvis förstås, men det blir bra i slutändan. Både för dig och sonen. Du har gjort helt rätt som sökt hjälp - och nu är fullt ut ärlig med ditt missbruk och tar emot all hjälp du kan få. Du och sonen har så många fina år framför er, du ska bara ta dig igenom den första svåra tiden först. En dag i taget och vi finns här ❤️

Kram ?

Det känns urhäftigt faktiskt att fira 11 nyktra månader. Nästa gång jag firar blir det som nykter ettåring ? Wow!

Många nya här på forumet har bestämt sig för tre nyktra månader eller 100 nyktra dagar. Det är verkligen en jättebra målsättning! En månad är för kort tid, tycker jag. Även om det i mitt förra liv var helt omöjligt. Försökte flera gånger, lyckades max två veckor. Det stupade alltid på argumentet ”Det är väl för fan jag som bestämmer om jag vill dricka eller inte!?”

Nu vet jag att det var alkoholdjävulen som skrek det där högt, inte jag själv. Alkoholdjävulen, som bor i min skalle men sitter inom lås och bom utan att få vatten och bröd ens, var helt desperat och tog till alla medel. Drog till och med det-är-jag-som-bestämmer-kortet gång på gång.

Kom att tänka på en serie-diskussion/konflikt jag har haft med min yngsta dotter den senaste veckan. Hon har ju en lindrig utvecklingsstörning och förstår inte alltid sitt eget bästa. Väldigt sällan förstår hon sitt eget bästa. Promenader är jättejobbigt ? Det krävs både fika och guldstjärna som belöning för att få iväg henne på det. Fick hon bestämma skulle hon leva på chips och cola och kolla på ”The swedish family” på youtube från morgon till kväll.

Den här veckan ville hon inte börja på daglig verksamhet igen efter julledigheten. Torsdag 7/1 var den första arbetsdagen för henne sen den 18/12. Det var pust och stånk och arga utbrott i flera dagar innan. ”Jag har bestämt mig för att INTE gå dit”. Jag stod på mig förstås, med så kallat lågaffektivt bemötande. Vid läggdags på onsdagen sa hon till slut: ”Jag har bestämt mig, jag ska gå dit”. Pust.

Nästa konflikt var att hon ville ha med sig räkmacka och cola som medhavd lunch på fredagen. Trots att de får mat varje dag på daglig verksamhet. På torsdagen när hon skulle börja var det dessutom, som alltid på torsdagar, soppa till lunch. Hon ville därför ha med sig lunchlåda.

Om och om igen försökte jag förklara att man måste berätta i god tid att man ska ha lunchlåda med sig, så att de kan avbeställa maten. Man kan inte komma på det på morgonen. Hela diskussionen, som svallade högt stundtals i flera dagar, slutade med att vi gemensamt med personalen på daglig verksamhet bestämde att hon ska ha med sig matlåda varje torsdag, med start nästa vecka. Och det är HON som ska komma ihåg att tillreda en matlåda på onsdagkvällen och ha med sig på torsdagen.

Och någon räkmacka och cola som medhavd lunch på fredagen blev det inte. Där fick jag sätta ner foten rejält till slut när jag tröttnat på tjatet. Hon hör på mig när vi kommit till vägs ände. När det är slutdiskuterat. Då tystnar hon och backar.

Summa summarum, alkoholdjävulen är oftast på min dotters mentala nivå. Hen förstår inte sitt eget bästa. Och det ska man vara medveten om när hen börjar skrika högt i ens skalle: ”Jag har bestämt mig, jag vill dricka. Det är ingen annan som bestämmer över mig.”

Sen ser jag att väldigt många funderar över framtiden. Kontrollerat drickande eller inte? Det klokaste är att inte fundera på det alls de första månaderna. Håll det beslutet helt öppet. Själv bestämde jag mig för en månad i taget. ”Okej, det här känns bra så jag kör en månad till”.

Sakta men säkert mognade nykterheten, och jag gjorde med tiden slut med alkoholromantiken. Jag upplevde att jag kunde ha lika kul utan alkohol. Sena nätter och bakfulla mornar saknade jag inte alls, förstås. Jag var väldigt nöjd med att kunna köra hem vid 22-23-tiden.

Jag bestämde mig nog på allvar vid 7-8 månader. Då var fördelarna med nykterheten stabila över tid och jag hade helt slutat sörja alkoholen som en gammal vän. Jag minns alkoholen som en kompis från förr, som jag haft väldigt kul med men som också strulade till mitt liv rejält. Och nu har vi gått skilda vägar och vi har inte lust att återses. Eller jag har inget behov av det i alla fall, och den struliga kompisen har hittat nya vänner.

Kram ?

PS. Det här är min gamla tråd om tiden upp till 6 nyktra månader. Numer skriver jag mest i min tråd ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det vidare livet”.

Ikapp hela din tråd! Och jag vill bara säga TACK - tack för att du så ärligt (och så bra skrivet!) Delar med dig av din resa! Att få följa med så nära, både i med och motgång, är helt ovärderligt.

Nu ska jag leta upp din nya tråd och läsa ikapp mig även där ?.
Har beställt boken "tänka klart", hoppas den kommer denna vecka! Klurar lite på vad jag ska säga till min man om den bara...han vet ju att jag inte vill dricka ah mer men vet ju inte om han riktigt förstått hur illa det varit... Har svårt att sätta ord på det fortfarande, det har bara gått 8 dagar. Men jag märker så stora förändringar att jag stärks varje dag i mitt beslut.
Snart orkar jag nog skriva mer i min egen och i era trådar också ?.

/Mamsen

Det måste ha tagit sin tid att läsa alla 1590 inlägg ? i min nya tråd är jag inte uppe i 1000 inlägg än, men snart så ? Vad glad jag blir att min resa kan inspirera dig! Det har hjälpt mig enormt mycket att vara ärlig och långrandig, det har funkat som självterapi för mig. Att min resa sen kan inspirera andra att påbörja och/eller fullfölja sin nyktra resa är verkligen vinn-vinn.

Kram ?

Det känns mäktigt stort och ändå helt naturligt. Jag fortsätter på den inslagna vägen, jag mår ju så mycket bättre ❤️

Till alla nya: Det här är min första tråd om tiden upp till 6 månader nykter. Under ”Det andra livet” finns min andra tråd ”Andra halvlek har inletts” om tiden från månad 7.

Kram ?

Femina

??❤️??❤️??❤️??❤️

Ber att få framföra mina allra varmaste gratulationer på 1-årsdagen!

??❤️??❤️??❤️??❤️

Anonym26613

1 år är så värt Kudos!!!! ?❤?❤?
Starkt jobbat! Tack för all pepp på min tråd ?????

Det tillkommer ju nytt folk hela tiden - varmt välkomna allihop!

Tänkte ju sluta räkna månader när jag uppnådde ett år. Tänkte övergå till att fira jämnt hundratal dagar istället. Om jag räknar rätt utifrån min app nomo firar jag 400 nyktra dagar på måndag, tjoho!

Men det är kanske som när barnen var bebisar. I början räknade man veckor, sen hela och halva månader, sen ett år och sen fortsatte i alla fall jag att räkna månader upp till 18 månader kanske. Min äldsta dotter gick när hon var 10 månader, och den yngsta vid 14 månader till exempel. När de närmade sig 2 år började man tänka i hela och halva år. ”Hon är 2,5 år” kunde man säga då.

Nåväl, min nykterhet är min nutida bebis som jag omhuldar lika innerligt som jag omhuldade mina barn när de var bebisar. Jag är sprickfärdigt stolt, glad, förväntansfull.

Kram ?

PS. Det här är min första tråd, upp till 6 månader. Sen har jag en annan tråd under ”Det vidare livet” där jag skriver dagligdags sen månad 7.

Anonym26613

Fira varje dag ?❤
Idag är det dan före dan före mitt 70e dag ?????? Inte riktigt lika coolt som 13 månader, men ändå

Jag uppskattar att du orkar fortfarande vara aktiv här och peppa oss som tragglar i början. Tack ???