Ja nog drog jag mig tillbaka och funderade i massor i början av nykterheten. Man kan lugnt säga att jag hittade tillbaka till mitt rätta jag, delvis oxå mitt nya jag. Det tar sin tid att vara o förbli nykter, en process som fortgår. Vart det landar vet man ju inte riktigt, men en sak är säker. Att vara nykter slår att vara full alla dagar. Som svar på suget, ja den där alkohol fan lurar överallt , härinne kan den oxå slå till. Grejen är bara att vi tillsammans sopar bort den rätt fort. Jullan

Jag vill också vara ifred och ha mycket egentid i början av nykterheten. Jag blir ofta så trött att jag känner mig rent sjuk, och ja, kroppen börjar ju läka. Och, det är väl naturligt att vilja dra sig undan när man känner sig krasslig. Dessutom dyker det upp en massa tankar och funderingar som jag behöver reda ut, typ vem är jag och vad vill jag.. Inte konstigt då, tänker jag, att även funderingar över relationen dyker upp. Jag brukar dock tänka att jag inte ska agera på dem, inte förrän jag landat i vem jag själv är och vad jag vill, först då kan jag avgöra vem/vilka jag vill ha nära mig. Jag brukar iofs ha ganska kraftiga "ups and downs" i början och det vore ju förfärligt att avsluta en lång och kanske till största delen bra relation bara för att jag är nere. Avvakta, ge det tid, bestäm sedan är mitt motto. Sen får det ju inte gå över den gräns att man stannar i en relation man mår dåligt av. Bara du vet vad du vill.
Jag har också varit med om någon gång att jag blir mer sugen att dricka av "allt alkosnack" här. Dock försvann det snabbt när jag läste vidare om vad alkoholen faktiskt ställer till med för många. Och jag tror på att varje gång jag lyckas "ladda ur" ett starkt sug utan att höja glaset så blir jag starkare i nykterheten.
Vi är alla olika. Vi skriver olika mycket i andras trådar och det variera från dag till dag om man orkar eller "vet vad man ska skriva".
Tänk att du hjälper till bara genom att vara här och skriva i din egen tråd där andra kan läsa och få igenkänning. Det var väl därför du började skriva här? För att du läste om andra, kände igen dig och tänkte att här kan du kanske få stöttning och hjälp? Så skippa det dåliga samvetet!

Du kämpar bra!
Önskar dig en skön nykter söndag.
Kram

Kanske ska man låta saker ta lite tid. När jag slutade sist var jag oerhört arg på min partner. Så jäkla arg. Första gången jag slutade var det mycket som rörde sig i huvudet som man måste analysera. Det är en process att sluta dricka, särskilt om man har använt alkohol som medicin, vilket det faktiskt låter som du gör.
Jag har nog egentligen alltid haft ganska stora behov av ensamhet, men med två barn har tiden för det varit begränsad. Sambon är i alla fall ganska tystlåten och pockar inte på uppmärksamhet.
Jag har ju hållit på med den här processen i många år och har rannsakat vårt förhållande en del och även tittat på andras.
Känns som att de som hittar på gemensamma projekt är lyckligare, gemensamma utflykter på helgen. SPA-weekend lockar många av mina kvinnliga bekanta. Jag känner mig för rastlös för sånt. Tänker att om det är lite jobbigt mellan er kanske ni borde ha nåt mål med en sån resa. Nåt ni båda är intresserade av och vill göra. Nåt ni kan uppleva tillsammans. Bygger er relation nu på verbal kommunikation eller har ni nåt gemensamt intresse? Nåt att göra tillsammans? Har du några intressen? Jag tycker att min sambo är för långsam för mig. Han har inte så många intressen eller vänner. Jag vet att han mår väldigt bra av att ha ett projekt att fixa. Vi har fixat i vår lägenhet, byggt hyllor och bord. Vi jobbar bra tillsammans.
Ett sätt att hitta tillbaka är ju att faktiskt tänka på vad man blev kär i hos den andra. Det är jobbigt när ett förhållande blir som det du beskriver och ni verkar gräla en del. Det är ju ännu jobbigare att få verbal kritik för sin person... för det är väl säkert så ni grälar?
Känns som att du får dina ”må bra” kickar enbart av alkohol. Det är väl det som är det tråkigaste med den drogen att det kanske också blir svårt att känna glädje i annat.
Och ja, jag kan också få dåligt samvete av att inte kommentera. Slutade skriva här under flera år och nu är det mer när jag tycker att nåt är intressant som jag skriver.
Men den känslan som du har kanske också säger en del om din person.,, att du faktiskt är väldigt mån om andra. Å så har du då kanske dåligt samvete hemma också om du behöver lite tid för dig själv. Kanske behöver du börja där, i dig själv med vad du vill, har lust med, gillar. Å så gör du det!
Just nu är det en jobbig tid och jobbar man hemifrån är det väldigt lite intryck. Det är lätt att bli nedstämd. Hoppas du mår bättre snart! Rekommenderar dig verkligen ett längre uppehåll. Just för att få ordning på vem du är utan. Vad som är kul utan. Just för att du använder det som medicin, kanske mot tristess.

Alltså, känner igen det där med tröttheten. Trodde det skulle ta två veckor, max... och sedan skulle jag vara pigg o rask. Men det tog några månader innan det vände. Och nu är det bra?‍♀️ Hade nog postakut abstinens.

Hade lång startsträcka till det riktiga beslutet. Jamsade o ville inte förrän efter julen 2019. Hade druckit 9 dagar på raken och var sliten på riktigt. Och då slutade jag.

Inget jag ångrat.
Kram?

Ja att ”lita på sin känsla” får en tolka lite generöst i nyktra början. Det svänger snabbt, skogsbränder och utbrunna tomtebloss. Sitta i båten är för ovanlighetens skull att föredra. Kram!

Von Tratt

Jag har tagit bort mina tidigare inlägg, av olika anledningar. Jag tror att jag för närvarande måste vara borta från detta stället. Men jag ämnar fortsätta mitt vita äventyr. Tack till alla som stöttar här, ni är fina mänskor och ett bra stöd för många. Kanske hörs vi igen här inne.

Jag hoppas att det går bra för dig! Kom tillbaka om du känner att skriva av dig lite och få stöttning kan hjälpa. Vi finns här!