av pytteliten.o.trasig

pytteliten.o.trasig
ons, 2021-02-17 - 13:43

Ja. Nu räcker det.
Förra året startade jag liknande. Med stora visioner. Men mycket hände som gjorde att jag istället föll längre ner i flaskan än vad jag var innan. Verkligen i ett problemdrickande. Riskbruk. Troligen början på ett beroende.
Nu får det räcka. Har ringt till alkohollinjen idag och väntar på att dom ska ringa tillbaka. Vet inte riktigt vad jag ska säga men tänker att det vet dom!
Jag behöver samtalshjälp. Är helt klart en koppling mellan vin och dåligt mående här.
Nu längtar jag efter en klar, nykter hjärna. En hjärna som jag behöver mer än någonsin framöver när pluggandet snart är färdigt och jag ska ut i arbetslivet.
Man kan inte göra allt på en gång. Men jag börjar här.

Pianisten
ons, 2021-02-17 - 14:03

Hej Ett bättre jag. Läste ditt inlägg i en annan tråd och fångades av din entusiasm till en ny förändring. "Allt eller inget" "Hela paketet" Jag ville bara dela med dig att detta är väldigt mycket jag också men min förändring kom först när jag tillslut insåg att jag måste hejda mig. Började om på noll och tog ett steg i taget.
Hörde ordet träning också och det har också varit min största del till min långsiktiga förändring. Det är en så kraftfull hjälp för att må bättre. Men prova att hejda dig där också!. Börja med steg 1, drick mindre, eller inget alls. Steg 2, skapa en LITEN rutin för träningen som du VET att du kommer klara av att hålla. Gör de här träningspassen till två lika självklara stunder i veckan som att du äter och sover. När du nötit dessa två steg i några veckor så rutinen sitter i bakhuvudet kanske du kan fundera på vidare steg som kost eller andra områden du är sugen på att förbättra. Men mitt allra största tips, som sagt, "allt eller inget" brukar nästan alltid vara en dålig lösning som inte håller. Skulle gissa att du har provat det förr?

Kram

pytteliten.o.trasig
ons, 2021-02-17 - 15:30

Hej!
Både ja och nej på frågan om jag provat det förr.
Jag var förr den som hade träning som en självklar del av mitt liv.
Jag var kreativ, aktiv, pigg och glad.
Men alkohol kan ta död på många saker när den blir en dålig ovana och handen häller upp glaset utan att ens koppla ihop sig med hjärnan om man egentligen ens vill HA nåt vin... Men det är ju fredag... eller lördag... eller semester,,, eller tjejmys... eller stressigt... eller nystädat...

Tröttnat på den personen jag blivit.
Och ska hitta tillbaka till den energiska pigga människan som jag hoppas finns kvar någonstans inuti skalet.

Jag är helt övertygad om att bitarna behöver läggas på plats en i taget för att det ska lyckas.
Men jag tror att man kan ha en VISS nytta av att vara en "allt eller inget människa" här med! =)

Pianisten
ons, 2021-02-17 - 16:03

...den där alkoholen, ta död på den bästa glädjen i det mesta. Härlig att du ändå har en bra men kanske vilande relation till träning. Det kan ju annars vara det första svåra steget att hitta nått som blir ens "grej"

Du har absolut helt rätt i att det har en viss nytta men jag skulle nog vilja kalla det "upp eller ner" då istället för allt eller inget, för jag tror inte att nån känner nytta av att vara i "inget" läget ;-)
Jag har nyss fått diagnosen bipolär typ 2 så jag vet hur det är att vara upp eller ner... Jag har verkligen älskat mina upp-perioder. Den där känslan av att vara ostoppbar, hög på livet. NU ska allting bli bra.
För min del som sagt, så höll det aldrig och allt förändrades när jag, dels minskade mitt drickande drastiskt och lärde mig koppla av på riktigt, utan alkohol. Men även att lära mig koppla av när jag var uppe, annars kraschar jag och fallet blir enormt långt ner. I mina nere perioder har min nya rutin med träningen hjälp mig enormt också och att jag sakta steg för steg byggt upp bra rutiner av kost och annat men först senare.
Förutsättningen är att man får bukt med sitt drickande och det jag menar är att det är en så pass stor grej i sig så man bör hejda sig till för många andra sidoprojekt utan nöja sig med ett som t.ex träning och bygga på långsiktigt. Sen tror jag å andra sidan att det är av avgörande betydelse att man har NÅTT sidoprojekt att fokusera på för om man bara har "förändra mitt drickande" som projekt så är det nog lätt att livet känns väldigt tungt efter ett tag.

Så helt klart! Använd styrkan i dina upp-perioder men träna på att gasa och bromsa när det behövs. Det kan ju vara det första steget också att lära sig känna ingen när man närmar sig nått av stadien och sätta in små åtgärder.

Kram

pytteliten.o.trasig
ons, 2021-02-17 - 16:22

Och det är märkligt ibland när man läser saker andra skrivit men man får tänka över om det handlar om en själv!
Du står inför en stor förändring i livet läser jag.
Jag ska svara IDAG faktiskt på om jag ska hyra ett hus eller inte. Efter 20 år och 3 barn.
Jag uppfattade aldrig vad er orsak var men här är det mannen som ställt ett ultimatum. Ingen mer alkohol någonsin mer eller flytta.
Jag känner att jag bara kan börja i ena änden men att resten av livet är en lång period vi inget vet någonting om. Jag kan bara vilja göra en förändring och erbjuda det.. Och min fasta övertygelse är att mycket kommer komma i balans utan alkohol, med träning och kanske lite samtalshjälp.. Men jag kan inte erbjuda en spåkula som svarar på hur livet ser ut om 10 år.
Och därför står jag alltså inför en ev skilsmässa och flytt när jag hade behövt den här tryggheten som allra mest kan man säga.

Förra året sökte jag VC för att få hjälp med ångest, depression, stress och mitt drickande. Läkaren frågade då om jag någonsin funderat över om jag är bipolär. Nej svarade jag och hon sa inget mer heller... Såhär i efterhand borde hon kanske frågat mig mer frågor och grävt lite djupare... För jag kan till viss del känna igen mig i det jag läser kring sjukdomen. Resultatet blev utskrivna anitdepressiva som jag aldrig hämtade ut och att jag kände att jag (återigen) inte fått den hjälp jag sökte för att få.

Du verkar klok och jag tänker på många sätt precis som du.
Tack för svar!

Pianisten
tors, 2021-02-18 - 11:06

Ja denna platsen är så mäktig på det sättet, man hittar många själsfränder. <3

Vården är knepig att få rätt hjälp av i dessa fall. Jag fick 3:dje gången gillt kan man säga. Efter en total krasch skrev jag till sist ett desperat rop på hjälp till min VC och fick träffa en vanlig allmänläkare som kanske räddade mitt liv. Efter det har en kedja av händelser lett mig till där jag är idag och t.ex den diagnos jag fått.

Låter som ett hårt ultimatum av din man men kanske har han sina belägg, jag vet inte hur länge du har haft problemen och oftast har man väl lovat en förbättring en gång för mycket?

Det är en väldigt bra inställning du har där tycker jag att jobba vidare på; man kan bara se där man är nu som början på ett nytt liv. Släppa det bakom sig och se positivt på framtiden. Du har ju onekligen mycket som står på spel nu.
Har du någon gång sagt till mannen din att ni behöver göra detta tillsammans? Om han vill att du ska klara detta och kriga för er kanske han också behöver göra vissa uppoffringar. Inte dricka själv i ditt sällskap. Stötta dig på tillställningar som kalas och fest. Om du visar sårbarheten för honom kanske han kan förstå din kamp mer. Nog inte alla partners som går att nå på det sättet, vet inte om min fru hade det. Tänker i alla fall att om kärleken finns borde partnern då kunna känna en annan vilja, av omhändertagande och stöd. I den bästa värld.

pytteliten.o.trasig
tors, 2021-02-18 - 15:12

angående mannens belägg:
Han ser det större och längre bak i tiden än jag.
Jag ser förra året som någon slags bottenpunkt Jag har aldrig druckit i smyg förut utan helt öppet fredag lördag kväll, middagar, tjejträffar osv osv. Men när han förbjöd mig blev det så. Jag kan ff inte förklara varför för jag känner aldrig nåt SUG som många här beskriver... Han väver in fester 20 år bakåt där jag druckit för mkt (vilket absolut har hänt men låååångt ifrån varje gång lixåm... jag var 20 när vi träffades kan tilläggas och mitt ex var mkt kontrollerande och förjudande så jag missade mkt i ungdomen pga honom, så kanske någon slags revansch på det?!)
Det största problemet är nog att jag en gång för 13 årsen var otrogen. Och att han förknippar alkohol med otrohet säger han. Troligen en grund till hans ultimatum. Men i det ligger det så mkt mer tänker jag.

Han har gått på lite anhörig-möten och då känns det som att han fått kraften till detta ultimatum hur mkt han än egentligen vill dela livet med mig.

Jag känner att jag läst så mkt om nervgiftet alkohol och de negativa inverkningar på stress, ångest och mående det har men ÄNDÅ känns det otäckt att skriva på ett långtidskontrakt. Jag kan bara börja här och vilja må bra. Jag behöver ta tag i allt trassligt inuti mig.
Jag har dragit ett tungt lass ensam i vår relation många år och alltid känt mig ensam.
Det lagas lika lite på en dag som alkholproblemet..

I all denna stress och press är jag rädd att mina känslor kvävs för honom.
För en vecka sedan hade jag fullständig panik för att vi skulle gå isär.
Idag känner jag någon slags tomhet inför framtiden då det känns som vi enbart drar ner varandra just nu.
Svårt att veta hur lång tid man ska fundera.
En separation behöver ju inte heller vara definitiv. Det kan vara en chans att andas.
Det jag är rädd för är bara att vi sedan kommer stå på två olika håll känslomässigt.

Kennie
mån, 2021-02-22 - 23:04

Och kanske kan du vänta med beslut om hur du och sambon ska gå vidare tills du landat mer i nykterheten och kan bena ut vad som är vad... Låter som att även din sambo har en del att jobba med. Kontrollbehovet framför allt..
För din del önskar jag dig tålamod, åtminstone för mig tog det några månader innan jag började känna mig nöjd med att vara nykter. Men nu är jag så glad att jag förändrade mitt liv på den punkten.