anonym33559

Hej alla!

Är väldigt ny här och ja jag dricker för mycket alkohol. Dricker varje kväll och hela helgen. Pga pandemin jobbar jag hemifrån sen början av december och det hjälper ju inte direkt. Sambon och jag kan tömma en vinbox en kväll plus någon öl/cider och lite chips till det. Formen är ju rund om man säger så. Sköter mitt jobb men presterar inte som jag borde. Vill inget hellre än att ta av alkoholhatten och leva ett "vanligt" Svensson liv. Har levt detta livet med alkoholbilden sen jag var liten med en alkoholiserad pappa som idag har varit nykter i 21 år utan en droppe. Vågar inte prata med honom pga skammen. Detta är inget liv värt att leva. Kunde sparat en massa pengar men allt som är över i månaden går till sprit och sprit. Tom så att man går i för små kläder med hål på. Usch vad man känner sig dum...…...

Det börjar ju med en insikt och där tycks du ju redan vara. Du är ju här och skriver för att du är medveten om att det är ett problem. Nästa steg kan tyckas vara svårt att ta, och alla verkar finna olika vägar för att göra det. Det viktigaste är nog att du bestämmer dig för en förändring och sen kan du börja planera hur du ska gå till väga. Många här säger t.ex att man måste tänka en dag i taget, men för mig fungerar just det sättet dåligt. Kanske du kunde börja med att göra programmet här inne och se var det leder. Det skulle kunna ge dig en bra start.

Jag tänker också på det där med din pappa. Jag förstår att du kan känna skam förenat med detta, det gör de flesta, men egentligen helt i onödan, skulle jag vilja påstå. Om din pappa själv har haft alkoholproblem, som du säger, så borde han ju ha full förståelse för hur det är. Nu känner jag ju förstås inte din pappa och du känner väl honom själv bäst, men jag misstänker att i de flesta fall så har man inget att skämmas för att berätta för närstående. Jag vet att om någon i min närhet hade anförtrott sig själv till mig med ett problem som de själva ej förmår att lösa, som t.ex problemdrickande, så hade jag sett det som ett tecken på styrka att våga ta hjälp. Hur hade du själv reagerat? Som sagt, med reservation för att jag inte känner din pappa så tror jag ändå att du har allt att vinna på att prata med honom. Kanske inte just idag och du kanske inte behöver berätta om precis allt.

anonym33559

Ja du har säkert rätt i det du skriver men min känsla säger något annat. Pappa hade aldrig blivit arg det vet jag redan men det är min känsla och jag får inte bort den. Sitter redan och planerar inköpen av alkohol inför helgen.....jag är så j-vla trött på mig själv och mitt sätt..... orkar inte leva så här och jag vet att det bara är jag själv som kan förändra det med vilja men hur får jag viljan att komma fram???? Hopplöst fall känns det som....

Du kommer inte att lösa detta på en dag. Om du läser runt lite på sidan så kommer du finna att det finns hur många som helst som har varit eller är i samma situation som dig. Jag vet inte vad som skulle fungera bäst för dig. Vad tror du om programmet här på sidan? Det du gör är att du fyller i lite om dig själv och det hjälper dig att bena ut och fundera på en väg framåt.

Det gör ju inte att allt blir enkelt och det blir en spikrak väg framåt. Som du kan se här på sidan så är vi många som har löst det på olika sätt med olika grader av framgång. Du är inte ett hopplöst fall och jag tror att det är viktigt att du försöker att inte tänka så. Du kan möjligen vara ett svårt fall, men det är vi många som har varit. Det är inte enkelt, men du klarar det. Börja med programmet eller börja med att fundera lite mer kring dina tankar om alkohol för att synliggöra dem på ett bättre sätt. Skriv ner de delar av det som du känner att du vill dela med dig av här.

Välkommen hit, ett första uppvaknande. Du är absolut inte hopplös och det finns ingen situationen som inte kan bli bättre. Kan du kanske prata med din sambo och höra hur hon upplever sitt drickande. Om hon oxå har funderingar kring a i ert liv kan ni tillsammans bestämma en tid nyktra. Hitta på något annat och se vart vägen leder. Tyvärr finns det ingen genväg, utan bara göra det. Det är inte lätt men med stödet här inne blir dagarna lättare vartefter. Kämpa på du ångrar aldrig en nykter dag. Jullan

Bara att du börjat läsa och skriva på Forumet är en fin start..Jag har druckit på helger och sedan även vissa vardagskvällar i flera år..Alkoholen gör ju våra hjärnor beroende..Även om jag/personen vill vara nykter, så vill beroende hjärnan dricka och bli full..När jag förstod det sambandet så var det lättare för mig att sluta..Jag hade även minskat, druckit vid vissa klockslag, och varit nykter i veckor, men hade aldrig velat sluta helt..Tills en dag..❤️Som jag hade planerat ett alkostopp..Som nu har resulterat i över 5 års nykterhet..Det trodde jag aldrig tidigare att det skulle vara något kul liv för mig..?Med facit i hand så har hela mitt liv blivit helt annorlunda och jag är fräschare, snyggare och mer harmonisk än jag var för 10 år sen..De du..Jag tror på dig?..Helst om du läser och reder ut hur du vill ha din framtid..Hur ska ditt liv se ut om 2 år? Det är du som bestämmer..Låt inte alkoholhjärnan göra det..Kram..???