av Nora81

Tröttiz
tors, 2021-02-25 - 00:15

Nora81.
Den väggen ja ... När kommer denna. Jag har emellanåt funderat på när det liksom är för mycket?När ska man kämpa och när ska man gå? Var finns gränsen. Jag lär väl märka det.
Det jag dock för länge sedan kom fram till är att, den dag jag känner mig otrygg så drar jag. För då finns det ju absolut ingenting att kämpa för.

Lucy74
tors, 2021-02-25 - 12:20

Vi är på väg att separera (båda kollar lägenhet). Han vill inte, eller säger "det spelar ingen roll" men han är inte beredd att förändra sitt drickande om vi fortsätter. Jag har påtalade gånger sagt att det är min gräns. Han säger att han inte tror det handlar om drickandet utan att jag hatar honom som person. Har i både ord och handling demneterat detta säkert 1000 gånger. KAn det vara en del av alkoholismen? Att han skyddar sitt drickande genom att tro att jag är boven som hatar honom? Hur som, trots att jag i många år har stöttat och försökt göra allt för att han ska känna sig älskad (och därmed inte dricka, enligt min logik....) så drabbas jag av ångest att jag inte varit tillräckligt tydlig att ett alkholstopp hade räckt för att jag skulle vilja försöka, Tycker ofta så synd om honom trots att han aldrig tycker synd om mig, bryr sig om mina känslor, han har tom varit otrogen. Fattar inte vad det är för jäkla system i kroppen som gör att hjärnan och uppenbara insikter vara försvinner.

Pianisten
tors, 2021-02-25 - 14:24

Det är en försvarsmekanism. Det första som måste övervinnas av en alkoholberoende är förnekelsen. Så länge man förnekar ett problemdrickande så kan man ju inte börja göra något åt det. Att anklaga och kritisera andra som påtalar sitt drickande är en del av förnekelsen.
Om han nu vägrar ta in det du säger, och om du fortfarande vill, hoppas, tror inners inne att de skulle kunna vara ni om drickat upphörde tänker jag att du får ställa ett ultimatum; - Så länge han inte förändrar sitt drickande så är det omöjligt för dig att bevisa motsatsen. Med andra ord, för att kunna visa honom att du tycker om personen bakom alkoholen ligger förändringen helt i hans händer. Eller hur?

Kram

Lucy74
tors, 2021-02-25 - 14:33

Tack Pianisten för ditt svar. Jag har gett ultimatum, men han vill inte sluta dricka. HAn är dessutom rätt så taskig så jag vet inte hur mycket jag tycker om människan bakom, eller om den ens finns kvar. HAr väl äntligen förstått att oavsett vad som är vad, har jag mått dåligt och varit ledsen och orolig i förhållandet i typ 5 år. HAn har även varit otrogen så mycket av tilliten är borta. Har skyddat mig själv och honom genom att skylla på psykisk ohälsa och försökt göra honom glad. Men det är en dans som har tagit all min energi och säkert inte gynnat ngn. Inte heller barnen som man vill göra allt för. Smärtsamma insikter. Tror det är därför det tar så långt tid att förstå att det man gjort / gör är förgäves, för jag har investerat så mycket kraft, energi, kärlek och tid... Det gör det liksom ännu svårare att ge upp och gå...

Pianisten
tors, 2021-02-25 - 15:25

Jag och min fru har faktiskt också precis gått igenom en kris i vår relation. Den är egentligen inte löst än men vi har åtminstone börjat prata och vet att vi båda vill försöka. Kämpa lite till. Det är väldigt svårt sånt här. Man ser nackdelar, man ser fördelar. När man börjar fundera på att lämna verkar alla nackdelar samlas, när man sedan skall genomföra det verkar det konstigt nog vända om och alla positiva minnen dyker upp. Det man skall offra.
Otrohet är tufft att ta sig igenom. Ett stort svek som sätter djupa spår. (Egen erfarenhet) Vill man fortsätta tillsammans måste man vara beredd att släppa det gamla och tro på framtiden annars går det inte. Tror man inte på den kanske det är svaret man behöver.
Du kanske behöver fundera på om det finns många positiva delar kvar mellan er? Eller om det negativa har tagit över det mesta. Kanske kan det vägleda dig att gå vidare.

(Ser att vi skriver i Nora81's tråd, har du någon egen eller kanske starta upp en?)

Kram

Morgonsol
tors, 2021-02-25 - 19:23

Lucy74 spontant känner ja precis som ovanstående skriver att det är en försvarsmekanism att säga att han inte tror du älskar honom osv. Ja känner igen detta. " ja duger inte åt dig " så sa ja jo men ja älskar dig! , men inte beroendepersonen. Men ofta var det synd om honom enl. Honom. Ingår i sjukdomen. Se sig som ett offer. Å lägga över felen på sin partner är också försvar. Osv . Det går eg inte diskutera innan de söker hjälp är min uppfattning. Vi har vridit o vänt på allt i vår relation. Men ja förstod inte min del i det hela. Ja betedde mig inte särskilt smart för varken mig eller honom. Ja kunde inte va konsekvent själv tex med det ja sa. Då kan ja knappast begära att han ska va där. Ja var så skadad känslomässigt att ja svängde hit o dit o upp o ned. I våra känslor. Ja är sjuk själv. Att rucka på sina gränser o leva på ett sätt som är dåligt för mig är.inte särskilt sunt. En människa med självinsikt om.hur hen fungerar gör inte så..Den respekterar sig själv. Det är inte respektfullt för sig själv att låta sig tryckas ner eller att förlåta o förlåta hela tiden. Det är.skadligt för självkänslan. Så tänker jag...

Nora81
tors, 2021-02-25 - 22:54

Tycker att manipuleringen är svår att hantera i i kärleksrelationer. Det är så lätt att dras in i den geggiga gröten med känslor, manipulation, ständiga oinfriade löften. Hur stark och klar man än är så behöver man tid att se att det samma mönstret upprepar sig bara. Så länge a inte klarar av att vara ärlig och lägger ifrån sig ansvaret utanför sig själv så går det inte.

Ja, kontakta admin morgonsol ❤️

Morgonsol
fre, 2021-02-26 - 11:53

Håller med dig, Nora. Manipuleringen är mycket svårt att hantera. Å det hör inte hemma i relationer. För mig bygger en relation på Ärlighet, trygghet, respekt och omtanke.. Ja kontaktat admim ! Kram

Nora81
lör, 2021-02-27 - 00:16

Fortsätter skriva som en dagbok.
Lägger märke till att distansen till kaoset gör gott, även om det är en känslomässig berg och dalbana vissa dagar.
Märker att jag börjar må bättre.
I slutet (innan jag lämnade A) så hade jag en del stressymptom som hjärtat som hoppade ojämnt, en underliggande ångest hela tiden, mitt hår tappade jag mer och mer av och det var väldigt livlöst.
Håret är friskare nu, den konstanta ångesten är borta, känner stundvis sinnesro och börjar se framemot saker. Jag börjar sakta men säkert känna igen mig själv igen. Ikväll gjorde jag en fullmånemeditation med att släppa allt som som står i vägen för mitt välmående och min kärlek till mig själv. Det gjorde faktiskt väldigt gott.
Vill ens inte tänka mer på vad som gjort mig illa utan vill lägga energin på annat.
Hitta det jag tycker är spännande, roligt och som ger glädje igen.
Lägger mig ikväll med en känsla av tacksamhet för jag börjar få hälsan och min power tillbaka. Ibland kan jag bli irriterad när människor pratar om positivt tänkande men jag känner att det är den enda vägen framåt.
Bara tanken på oro, dåligt samvete, kaos får mig att backa, nä ikväll stänger jag dörren för allt sånt.
Önskar er alla på forumet en fin fredagskväll, ta hand om er!

Nora81
sön, 2021-02-28 - 21:40

Idag är första gången på länge som jag kom mig ut på en powerwalk. Har mest varit hemma och gått igenom alla möjliga känslor under en månads tid.
Det är vår ute och en ny tid känner jag.
Fick meddelande från mr x om en önskan om att börja om efter en månads behandling. För två veckor lät det annorlunda.
Jag kände att det är för mycket som hänt för att kunna gå ut och dejta igen. Jag kände att jag saknade frågan om hur jag mådde i allt detta. Jag kände också att det varit för många lögner för att bara gå vidare och börja om.
Möjligt att jag kunnat gå med på att träffas och prata för att läka allting men inte så här.
Jag valde att beskriva hur jag kände att tilliten är raserad på grund av all oärlighet och att jag inte längre ville ha det så i mitt liv.
Jag sviker inte mig själv igen som jag gjort i den relationen eller i mitt liv tidigare.
Jag har insett en sak som jag inte insett innan och det är att du måste komma först i ditt liv, annars har du ingenting. Jag känner mig fri och är så tacksam för den känslan.
Jag hade den inte när jag var ett litet barn, inte under min ungdom eller som vuxen. Allt mitt medberoende bottnar i, för mig, att jag fick lära mig att mina känslor inte var viktiga utan andra kom alltid först.
Jag vill inte vara mallig alls, jag bara känner mig så glad och stolt över att jag funnit det som jag saknat i hela mitt liv.
Nu förstår jag vad man menar när man säger att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan.
Jag tänkte ett ögonblick att jag var elak eller egoistisk som skrev så till honom men som kom jag på hur han stött bort mig ca 1 gång i veckan efter att ha bedyrat sin kärlek för mig. Varför ska jag ha dåligt samvete?
Varför ska jag ha dåligt samvete när det inte är jag som har ljugit, när jag blivit illa behandlad och ändå försökt hjälpa, trots att mitt hjärta brustit så många gånger under vägen?
Jag önskar jag att jag hade fått med mig detta från barnsben men det fick jag inte och det är ok, det finns alltid orsaker men jag är så glad att funnit det nu.
Önskar er alla en fin söndagskväll och sorry om jag är tjatig med inlägg här, det är så så nyttigt att skriva här.
Det har banne mig funkat bättre än terapi för mig!

Azalea
sön, 2021-02-28 - 22:26

Att kunna skriva här och rensa luften för sig själv och släppa ut lite av trycket. Att sen få svar med tips och stöttning är så skönt och plötsligt känner man inte sig så ensam längre.
Det med att älska sig själv först låter så mycket enklare än det är men det går att lära sig. Jag har jobbat på det nu i 1,5 år och känner att det börjar ge resultat.
Tänk att något så självklart bara blivit utsuddat i vår mentalitet och gjort att man helt glömt bort sig själv och istället gett bort all kraft och känslor till någon som inte har uppskattat det.
Men det är aldrig för sent och nu är vår tid??Azalea

Nora81
sön, 2021-02-28 - 23:02

Ja, jag håller med dig fullt ut Azalea. Det där med att älska sig själv är det svåraste jag gjort, det känns också som om det är en färskvara. Och ja, alla underbara människor på forumet som vågar vara sårbara, ger varandra stöd och delar av sina kloka råd är ovärderligt.
Blir så glad att höra att du hittat det efter 1,5 år ?, kärleken till dig själv. Så avslutar du så fint med att det aldrig är försent, så sant.

Nora81
mån, 2021-03-01 - 09:39

Idag ska vi träffas och prata. Jag är väldigt nervös på ett sätt, att låta mig halas in igen på något som igen bara rasar.
Samtidigt känner jag en trygghet i mig själv, att jag aldrig någonsin igen vill svika mig själv eller mina värderingar. Det går inte längre.

Jag vill träffas och prata för att läka mig själv efter allt som hänt. Han har gått på behandling i en månad och varit alkoholfri så länge och kommer fortsätta med det enligt vad han själv säger.
Känns viktigt för mig att göra allt jag gör först och främst om jag själv vill det, inte för att någon annan behöver det.

Jo jag ska vara ärlig, är jättenervös.

Morgonsol
mån, 2021-03-01 - 09:48

Gråter inombords då tårarana har svårt att komma fram. Men ja blir tacksam o hoppfull att min egen utveckling ska kunna leda mig framåt. Att kunna känna mitt värde o sätta gränser. Ja är precis likadan! Känner mig egoistisk när ja säger ifrån o ställer krav på andra o hur de ska va. Men vet att det är feltänk från början som ja lärt för å åsidosätta mina egna känslor till förmån för annan familjemedlem. Tar av mig själv för att nån annan ska må bra. Vilket självbedrägeri! När blev det OK? Nu är det inte OK längre o ja har satt andra gränser till min A . Han tycker ja varit bedrövlig. Ok. Detsamma. Fast ja har mest försvarat mig o fått skit. Han har manipulerat, tryckt ner o varit elak. Personangrepp, sett ner på hur ja beter mig, hur fel ja är osv. Medan ja sett ner på hans beroende person. Inte honom. Är ja elak? Är ja? Som inte får lov o va mig själv i en relation med honom. Som blir nedringd på.nätter. Gråter o tycker synd om sig. För att i nästa stund klaga på mig o va elak? Nej, lilla ja. Nu är det dags att va snäll mot mig o friska till i huvet. Vad är sant o falskt här? Ja är inte frisk . Å är så tacksam för den insikten. Då.inser ja att det är.fel, sättet ja tänker på. Att mitt huvud är förvrängt.

Nora81
mån, 2021-03-01 - 10:35

Självklart är vi bedrövliga, vi accepterar ju inte att leva i en relation med de om de inte ger upp sin drog!

Det är lite grann som att leva med en narcissist, de erkänner aldrig, ljuger, manipulerar och gör allt för att leva kvar i illusion av att de har kontroll. Där står drogen emellan och skymmer...
Istället för att bygga relationer som bygger på ansvar, ärlighet och ömsesidig respekt.

Kram <3

Morgonsol
mån, 2021-03-01 - 15:23

Har många gånger känt att han är som en narcissist. Funderat på om han har diagnosen men det är säkert beroendet som vilseleder där. Lycka till idag, Nora. Förstår du är nervös. Man vill inte låta sig gå över sina gränser nu. Att få en att gå med på mer än man vill verkar va lite av deras favorit gren. Alltså sjukdomen- egot i dom övertalar oss till sånt vi egentligen inte vill. Håll på dina åsikter o det du vet är bäst för dig, Nora. Han vet inte ditt bästa o säkert inte sitt eget än så länge. KRAM

Nora81
mån, 2021-03-01 - 16:55

Hemkommen och med känslan av läkning i hjärtat. Det blev ett respektfullt möte där bägge parter fick prata och jag kände mig hörd. Känslan av att höra att det är inte ditt fel var väldigt läkande. Han förklarade ur sitt perspektiv och jag ur mitt. Oavsett vad som händer så känner jag mig fri, det är nog så att sanningen är befriande.
Jag ser redan framemot att gå på second hand på lördag, är tacksam över att känna så, att rädslan, ångesten och hopplöshet är utbytt mot att se framemot saker.
Det var någon som sa att det går inte att göra något med det som varit, inte heller med framtiden utan bara i nuet och nu ska jag vila.
Kram!

Azalea
tis, 2021-03-02 - 20:27

Är så glad för din skull att det gick bra med ert samtal. Det blev ju ett bra avslut och så mycket lättare att lägga till sidan.
Känslan som du har nu med framtidstro och positivitet får du bära med dig.
Så himla kul med second hand, jag hade hängt med dig direkt om jag hade kunnat. Älskar att gå och snoka på det ?
Hoppas du hittar många fina saker och lite fynd.

Kram kram?Azalea