av Mosippa

Mosippa
lör, 2021-02-27 - 10:23

Min sambo har sedan några år tillbaka haft perioder med mycket drickande. Ibland blir det 2-4 gånger i veckan (inklusive vardagar), ibland dröjer det längre i mellan och blir bara en gång innan nästa period börjar igen. Men alltid blir det stora mängder, vet inte hur många undangömda 40%-sprit flaskor jag hittat. Och öl dricker han alltid 7.0. Efter lång tid har han erkänt att han har ett missbruk. När jag konfronterar honom så blir han ledsen och säger att han ska bättra sig. När jag konfronterar honom när han är full så kan han först inte förstå varför jag blir upprörd, han är ju inte otrevlig eller elak, han har bara haft en trevlig kväll. Rycker mest på axlarna. Efter ett tag övergår det till att hela världen är emot honom, att alla trycker ned han i skiten, att ingen tror på att han klarar något, att han är misslyckad, ja han tar på sig en "offerkofta". Vänder det mycket till hur andra har det och vad andra tycker/tänker/säger. Gråter hysteriskt. Kan tilläggas att han även har psykisk ohälsa i botten (bla adhd). Igår var den värsta kvällen hittills. Han hade en känslostorm av alla känslor man kan ha och blev så arg på sig själv att han slog sönder inredning. När han är nykter är han den finaste människan jag träffat och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag kan inte tänka mig resten av livet med en alkoholist. Vet att om han kommer hem före mig efter jobb så har han 8 av 10 gånger druckit. Smiter iväg till garaget och ska "kolla något", kommer in berusad. Varje gång jag inte varit med han dygnet runt så måste jag analysera, har han druckit? Varför går han iväg dit? Letar i skåp efter flaskor, låser in slattar och gömmer nyckeln. Men han köper nytt lika fort. Hur går man vidare? Hur gör man för att få hjälp? Hur kan jag bete mig? Vad ska jag säga, vad ska jag göra? Känns som att jag provat allt och inget händer mer än att jag ser honom gräva sig djupare och djupare i sin psykiska ohälsa och sitt alkoholberoende... Vi har inte pratat med några av våra nära och kära om det här. Han har kontakt med psykiatrin utifrån sin adhd men jag tror inte han säger all sanning om hur dåligt han faktiskt mår och hur utbrett alkoholproblemet är för då hade något mer hänt från deras sida tänker jag. Försöker peppa honom till att säga hur det är men när de tex frågar om hans ångest på en skala 1-10 så säger han 4 till dom, 9 till mig. Snälla hjälp mig, hur kan min älskade ta sig ur det här? Går det ens? Finns det något hopp? Just nu känns det som ett mörker som aldrig kommer ta slut...

gros19
sön, 2021-02-28 - 23:48

Du säger att du prövat allt och inget hjälper och det är precis så det är. Du kan inte hjälpa honom att bli nykter. Det kan enbart han, det är ett beslut han själv måste fatta. Vår maktlöshet som anhöriga är väldigt svår att acceptera, men om du läser lite här får du det bekräftat. Vi kan berätta var hjälp finns att få och vi kan ta hand om oss själva.

Vår kontroll hjälper heller inte våra anhöriga att bli nyktra, så leta efter flaskor förändrar inget. Många, kanske kan man t.o.m. säga alla som har ett missbruk själmedicinerar, men alkoholen gör samtidigt att man inte kan tillgodogöra sig någon form av behandling för sin psykiska ohälsa. För din skull hade det nog varit skönt att prata med några av era nära och kära. Det finns hopp och det finns hjälp att få men din sambo måste vara motiverad att ta emot hjälp.

mulletant
mån, 2021-03-01 - 07:05

med allt gros19 skriver. Mitt tips är att du söker dig till Al-Anon, nu finns möten på zoom där du kan möta och höra andra med samma erfarenheter. Jag ska lägga in länk till hemsidan. / mt

https://www.al-anon.se/moteslistan/

Kom ihåg att du är inte ensam och att hjälp finns att få!