Förstår precis din oro, själv drog jag i mig 2 st 50cl 7,0% för att våga öppna dörren till min beroendemottagning första gången.
Man är fullkomligt livrädd för att erkänna att man har tappat kontrollen.
Men det lättar så enormt mycket när man fått prata ur sig lite med någon som lyssnar, förstår och inte dömmer.
Det kommer att gå bra, jag ser fram emot att läsa din rapport.

Läkare du inte har förtroende för är verkligen inte det du behöver just nu. Som du hade laddat inför detta ?

Kram ?

Att du inte fick förtroende för läkaren.
Du har all rätt att be om en annan om du inte tycker det fungerar.
Håller på dig.

Känns rätt bra trots allt. Tar min (ganska höga) dos på mottagningen två gånger i veckan, så jag kan inte fuska. Skönt, ingen kamp mot Jävelberg om huruvida jag skall dricka eller inte. Dags för diskrensning, reboot och tillbaka till skolbänken.

Det som gör att det känns OK är att sköterskan jag går till för att få min Antabus känns helt rätt.
Klartänkt och rättfram, samtidigt som hon är väldigt sympatisk. Hon har lite grand samma tänk som Allen Carr / Annie Grace, nykterheten måste bli en naturlig del av livet. Att man måste tillåta sig själv att göra saker man trivs med och tycker är roliga i stället för att förbjuda sig själv att dricka alkohol. Att kamp, viljestyrka och vita knogar inte fungerar i längden.
Eller som hon uttrycker det-"Nykterheten får inte bli" och så hugger hon, en späd liten kvinna med livligt kroppsspråk, tag i skrivbordet som om hon tänkte bryta sönder det, spänner käkarna och får något smått galet i blicken.? Det går inte att missförstå vad hon menar! Precis så har jag känt många, många gånger.

Att ta medicin kanske kan ses som lite av ett nederlag, men jag är inte maktlös inför alkoholen. Jag väljer bara de verktyg jag har behöver för att komma till rätta med mitt problem. Jag tror det här kommer att bli bra!

Tänkte på dig senast idag, att ditt senaste inlägg om läkaren som du inte gillade kändes så tröstlöst. Men skönt att du fattat tycke för den kloka sköterskan.

Ja, det är mycket bättre att tillföra positiva vanor i sitt liv än att slita med att mota bort negativa vanor.

Och med antabus i kroppen får du en chans att skapa positiva vanor och erfarenheter av nykterheten som du sen inte vill avstå från.

Tack för att du skrev!

Kram ?

"Att ta medicin kanske kan ses som lite av ett nederlag"

Jag citerade dig här. Jag vågar påstå att det är tvärtom! Att ta den hjälp man behöver för att överkomma något, oavsett vad den hjälpen är, är en seger och inte ett nederlag. Ett nederlag vore det istället om man inte tog emot den hjälp man behöver för att besegra en sjukdom.

Tyvärr är det väl det som ofta hindrar en från att komma till rätta med saker och ting för att man skäms och ser det som en svaghet hos sig själv. Jag tror att det var starkt bidragande för mig att jag inte lyckades sluta tidigare och min analys är att det är ganska vanligt.

Jag är glad för din skull att du känns som att du är på väg åt rätt håll och du gör helt rätt och det ska DU vara stolt för att DU har tagit tag i detta för att förbättra DITT liv! Det känns som att du redan har vunnit en delseger på vägen!

Jag gillade verkligen ditt inlägg i VaraFrisks tråd. ?

Roligt också att du fastnade för ordet självbevarelsedrift. Jag har nog använt det tidigare just i förhållande till andra droger än alkohol, men nu när du fastnade för det så tänker jag att det är kanske det vi har, vi som försöker lägga ner vart destruktiva förhållande till alkohol. Självbevarelsedrift.
Medicin, appar, samtal, forum, ja man får testa sig fram helt enkelt tills man hittat en väg ut. Du verkar helt klart vara på rätt väg.

på vad som skrivits i ett tidigare inlägg. Ett försök att nyansera bilden av hur man kan/bör/"skall" göra för att förändra eller avsluta sitt förhållande till alkohol.
Det enda sätet som är helt fel är väl att ge upp och kröka ner sig. Det leder bara till undergång. Socialt, ekonomiskt, mentalt och fysiskt. Ofelbart, det är bara en fråga om tid. Slutsats: Ge aldrig upp!

Jag har huvudet fullt med tankar på hur jag skall gå vidare efter min behandling på beroendemottagningen. Självbevarelsedrift och välbefinnande är två ord som fastnat och som jag håller på att knåda och bearbeta, får se vad det kan leda till. Men det får bli en senare fråga.
Antabus gör mig oerhört trött. Dags att gå och lägga sig.

God natt, hoppas du får sova gott!

Det är ju titeln på en bok skriven av von Otter/ Feldt. Jag har den liggandes här någonstans. Personligen kan jag tycka att den snarare beskriver en återvändsgränd, tillbaka till en alkoholkonsumtion som inte är hållbar. Just my 2 cents.

Läste boken när jag hösten 2019 ville lära mig dricka kontrollerat. Den boken är en snuttefilt för alkisar som inte vill inse att det är ohyggligt svårt att dricka kontrollerat. Jag gav upp mina försök till slut, och slutade dricka helt. Sen såg jag en intervju med Feldt och hans fru von Otter hos Malou och blev otroligt beklämd. Det var så tydligt att han var väldigt beroende fortfarande, och att frun var väldigt medberoende.

Kram ?

På tisdag börjar min tredje vecka med Antabus. Det känns bra att ha medicinen som en krycka att stödja sig på. Fick biverkningar första veckan, men fick dosen nedjusterad i tisdags så de är nästan borta.
Jag fick sug efter alkohol på jobbet i förrgår och igår. Meningslöst, eftersom jag inte kan dricka. En kollega blev sjuk, och det innebär stress för oss andra. Stressen är nog min största tigger, något som jag måste lära mig hantera.
För första gången någonsin (tror jag) har jag sagt till chefen att OK, jag gör det här, men just nu är det inte prioriterat, det får vänta. Jag brukar försöka hinna med allt oavsett situationen, men jag behöver bli lite snällare mot mig själv. Att vägra tokstressa är ett första steg i den förändring jag måste göra för att komma till rätta med mitt alkoholproblem. Många fler kommer att behövas.

Jag registrerade mitt konto här för två år och två veckor sedan. De första två åren har jag kastat bort i tron att jag skulle klara det här på egen hand. Slöseri med tid! Förr eller senare måste man inse hur det ligger till och på allvar försöka få till en förändring.
Jag tror att Antabus kan fungera som en språngbräda i min ansats mot ett liv utan alkohol. Att kunna dricka kontrollerat eller måttligt i framtiden är bara att glömma för min del.

Hoppas alla får en bra, nykter lördag!

Även om du har antabus så måste du jobba med ditt tänk, identifiera triggers, göra förändringar i ditt liv som du mår bra av. Det har du lärt dig massor om under dessa två år.

Men det har varit en onödigt lång resa för dig, du är värd alla framgångar i nykterhetsarbetet nu ❤️

Klokt att du förstått att stress är en trigger, och att du markerat mot din chef. Jobba på med meditationen också! Och plugga nyktra argument.

Kram ?