Jag är ganska bra på att sysselsätta mig. Fixar en del hemma, gör kreativa utflykter. Men dygnet har för många timmar, speciellt kvällarna ?

Det kan göra underverk för humöret, och att faktiskt göra det varje dag. Sen 11/1 promenererar jag minst 12.000 steg per dag, fördelat på en-tre promenader. Nu är det ett faktiskt behov, jag bara måste ut och gå. Då syresätter jag hjärnan, blir trött i kroppen, och i kombo med bra kost visar det sig på vågen också ?

Kram ?

Har tänkt börja med promenader men det har inte blivit av än. Tror som du säger, att promenader gör underverk ?? Ska ta tag i det.

Yes. 18 dagar spiknykter. Igår drack jag. 6 öl, 1 flaska vin. Gick jättebra först, tills det slog till. Blev fullare än jag brukar bli. Ligger här i soffan med uppskrapad hand och panna. Tappade all kroppskontroll. Ramlade handlöst 3-4 gånger. Hade ingen balans. Hittade inte hem. Lyckades på nåt sätt boka en Uber till sist, så jag kom hem ändå. Jag ser det som en läxa. Jag kan inte dricka. Ska inte. Jag har förlorat.

Vilken himla tur i oturen du hade, men vilken livsfara du utsatte dig för. Du kom verkligen undan med förskräckelse. När man gör ett längre uppehåll reagerar hjärnan med att helt vidöppna alla receptorer för att söka efter alkohol. När du sen tillför alkohol är det fullt ös in i alla receptorer och man kan bli knallfull på mängder man normalt brukar tåla. Det är jättevanskligt. Var rädd om dig! Hoppas verkligen att du fått ett rejält uppvaknande nu ??

Jag gjorde liknande knäppa saker mot slutet, muckade gräl med en knarkpåverkad man bland annat. Himmel vad illa det kunde gått om inte omgivningen grep in. För att inte tala om alla karlar jag sexdejtade på fyllan. Usch, jag mår illa jag bara tänker på det. Tack och lov att det är historia!

Kram ?

Ja, helt sjukt vad man tar för risker på fyllan... Är glad att jag kom hem. Mitt ansikte är inte snyggt och skammen känns ordentligt. Har insett också att jag söp bort min mössa inatt.
Jag får ta det här som en påminnelse - Alkohol funkar inte för mig. Det blir antabus igen nu, så fort kroppen har blivit frisk.

Minns känslan när jag nästa morgon fick riktigt ont i magen innan jag förvissat mig om att jag fått med mig handväska och mobiltelefon/bankkort med hem, samtidigt som jag knappt mindes hur jag kom hem eller hur jag kom i säng. Fy fan vad jag aldrig vill uppleva den känslan igen. Aldrig.

Kram ?

Den känslan hade jag igår. Och fortfarande är hemfärden svart. Inbillningar och noja snurrar runt.

Det enda jag kan göra är att acceptera att jag gjorde mitt val, förlåta mig själv och gå vidare i livet. Och göra vad jag kan för att det inte ska hända igen.

...dags att bekänna. Skammens rodnad lyser ikapp med mina skrapsår i ansiktet...

Ångesten efter min vidriga fredag var stor och jag vågade inte vänta ut den eller ta tag i den, så jag har druckit. 6 folköl och en halv vidare i lördags. 12 folköl i söndags. 6 folköl och 8 stark igår. Jag behöver se de här siffrorna för att kanske lära mig nåt... Alkiskroppen är återaktiverad. Har känt mig lite salongsberusad men inte värre. Så nu har jag två val. Kasta i mig antabus och fortsätta kämpa för ett värdigt liv eller fortsätta kröka och leva ett krokigt och ovärdigt liv. I denna stund känner jag mig feg men för mina barns skull lutar det åt antabus. Vem vill ha och förtjänar en full farsa? Inte de iaf. De förtjänar en nykter, pigg och välmående pappa.

Lätt val. Då kan du inte dricka. Och under tiden du inte kan dricka kommer du att upptäcka fördelar med nykterheten. Fördelar som trumfar alkoholruset alla dar i veckan, men du måste uppleva det själv för att verkligen förstå.

Kram ?

Jag hör att det finns mycket skuldkänslor i ditt drickande, som för de flesta andra också. Att tänka på dina barn, deras framtid och vilken pappa de förtjänar kan vara en bra motivation men min erfarenhet är att man måste börja med sig själv. Det går inte att förändra sitt liv för någon annans skull, kanske inte ens sina barn. Viljan att förändras måste finnas hos dig själv, för din skull. Först när du mår bra kan du börja ta hand om andra och vårda dina nära och kära. Lycka till!

Andrahalvlek: Ja, valet borde vara lätt. Det enda rätta är antabus.

Pianisten: Du ser min sanning. Skuld-och skamkänslor är min oändliga story. Du har helt rätt i att den förändring jag behöver måste grunda sig i min känsla för mig själv och vem jag vill vara. Men jag tycker nog inte om mig själv tillräckligt mycket. Min tolkning av mitt egna beteende alltså..

Känslan just nu. Nära panik. Skakar. Bakfull. Eller full, jag vet inte. Tokdruckit sedan I fredags. Hur ska jag komma ur detta? Jag vet att jag bara borde stå ut, vänta ut känslan men det känns ju så avlägset. Jag borde aldrig mer dricka. Känns som allt går utför just nu. Livet är kaos. Ska jag möta mina rädslor?? Jag måste. Fy f-n.... Detta mörker...

Ska du möta dina rädslor? Ja, det tycker jag absolut. Just nu är den tuffaste stunden och det kan du inte göra så mycket åt. Livet kommer alltid att vara kaos, den biten kan du ju inte göra så mycket åt mer än att försöka att skapa ett eget lugn mitt i kaoset där du kan bo.

Sträck ut din hand från mörkret. Vi här på forumet möter den på det sätt vi kan. Jag är högst medveten om hur tufft det är för dig just nu, men du klarar detta!

Än så länge står jag ut.. Men är så rädd. Och skakar enormt. Har aldrig skakat såhär. Vill bara sova, fly, glömma. Jag pallar inte med mig själv.

Vill du inte se dina barn bli stora? Vill du inte uppleva att kanske få barnbarn?
Vill du Inte må bra och känna glädje och motivation av att leva?
Vill du inte bli fri från begäret av alkohol?

Jo, det tror jag du vill, och då är det verkligen på tiden att du slutar att dricka det där jäkla giftet!
Jag var ungefär där du befinner dig nu, och fick nog. För att jag ville leva på riktigt och länge. Bestäm dig en gång för alla, prioritera endast en sak, drick inte alkohol. Var beredd på att sova kasst, vara rastlös och må piss i ca 14 dagar. Men du överlever, du klarar det och det är värt allt med råge, jag lovar.

Jag har varit helt fri från alkoholen i 14 månader nu och lider när jag ser hur du har det nu. För du behöver inte ha det så, det går att bli fri och må hur bra som helst.

Kör! ?

Den är så svår att vända. Du vet hur det känns med alkoholen som hjälper tillfälligt och när du mår bättre glömmer du hur du mådde vid tillfället som du är i just nu.

Det finns en väg framåt där du kan må bättre och ha ett bättre liv. Den vägen är inte spikrak och som sagt kommer det alltid att finnas kaos. Vi är såklart alla olika och olika saker fungerar ju olika på olika personer och man vet aldrig hur det är för någon annan egentligen, men jag får uppfattningen av dig att det bästa är om du tar och vänder på detta nu. Det är inte enkelt, men det kommer bli bättre. Inte perfekt, men bättre. Du har några tuffa dagar framför dig.

Men glöm inte att vara snäll mot dig själv. Låt dig vila mycket och få i dig mycket vatten och mat. Har du någon multivitamin eller B-komplex plus magnesium så hjälper de mot första tiden utan alkohol och dämpar avgiftning och hjälper dig att sova.

Sov så mycket du behöver och lägg dig tidigt om du kan. Försök att prioritera lite och prioritera dig själv före alla andra saker. Vissa saker i kaoset kan du kanske inte rå på just nu. Fokusera på att må bättre och återhämta dig och finns det vissa saker som ligger och stör men som du kan vänta med, försök att lägga dem åt sidan och sen beta av dem en efter en.

Fortsätt också att skriva här om hur det går med dina tankar o.s.v. Vi finns här för dig och vet, till stor del men inte fullt ut så klart, vad du går igenom.

Du klarar detta!

Jag håller med om det TappadIgen skriver om. Försök att sova om du är trött, och ät om du är hungrig. Jag käkade också B- vitaminer och magnesium, hade läst att det kunde behövas. Jag förvarnade även frugan om att jag troligtvis skulle vara odräglig, lat och lättirriterad de första dagarna. Hon stöttade mig i det, och det var viktigt. Sedan tog jag massor av långa promenader i skogen också, själv. Jag behövde vara själv för att härda ut. På jobbet gjorde jag bara det nödvändigaste och tog tom ledigt några dagar i mellanåt för att promenera i skogen i stället. Man måste vara grymt bestämd och ha tålamod så att kroppen får chansen att rensa ur abstinens och alkoholrester. Jag hade en del konstiga symtom de första dagarna, med yrsel och fantomsmärtor men visste att det berodde bara på att kroppen läkte. Så det var bara att härda ut.

Ge dig tusan på att klara det, då går det!