av Tvången

TappadIgen
sön, 2021-03-07 - 20:39

Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.

Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.

Tvången
sön, 2021-03-07 - 20:42

..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.

Kennie
sön, 2021-03-07 - 21:21

Tror du har goda förutsättningar att komma vidare nu, du verkar helt igenom trött på alkoholen. Kämpa allt vad du har några veckor, förklara läget för vården, ta all hjälp du kan få. Det finns ett slut på drickandet och du kommer fixa det!

Andrahalvlek
sön, 2021-03-07 - 22:38

Det är så viktigt, både att säga och ta emot. Genom att du säger förlåt till ditt barn lär du hen att göra detsamma, och det är verkligen en god egenskap i vår tillvaro. Väldigt många är inte förmögna att be om ursäkt, till någon.

Slå inte på dig själv mer nu. Använd den energi du har till att vara nykter. En dag i taget. Och ta hjälp av antabus som en krycka. Onkel F börjar med sin tredje vecka på antabus, häng på honom! Ni verkar båda ha samma innerliga önskan att vara nyktra, men att det är överjävligt svårt att låta bli. Då är antabus svinbra! Då kan du inte dricka. Punkt.

Kram ?

Tvången
mån, 2021-03-08 - 06:40

Kennie - Ja, jag är så trött och färdig.. Jag är nog färdig. Måste bara våga ta klivet, leva med mina tankar, känslor och minnen.

Andrahalvlek - Tack för tipset. Hur hittar jag den tråden?

Tvången
mån, 2021-03-08 - 07:51

..Var man tillbaka på jobbet. Är fortfarande sliten. Skäms rejält, tvingar mig att möta blickarna från kollegorna. Känns som alla vet, alla har sett mig..

Hela vägen hit har jag funderat på mig själv och hur jag ska gå vidare. Att jag ens tvekar visar hur alkoholen äger mig. Jag har ju bara ett alternativ. Jag lyssnar på er som skriver här och ni gör intryck. Jag lutar mer och mer åt att våga sluta helt och för alltid.

Andrahalvlek
mån, 2021-03-08 - 09:08

Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.

Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.

Kram ?

Sattva
mån, 2021-03-08 - 09:48

I början är det bara en dag i taget. Känner igen det där med skammen på jobbet. Även om man vet att ingen kan veta. Tänk vad skönt att slippa det!
Utåt sett har jag (tror jag) framstått som utan problem i livet. I samtal med andra om livet har jag aldrig yppat ett ord om mina alkoholproblem. Men hela tiden haft en parallell dialog där jag liksom sagt "de ska bara veta etc etc". Fann mig själv i ett sådant samtal härom dagen, och upptäckte att det fanns ingen inre dialog! Jag fick liksom leta efter den där känslan men den fanns inte. Mitt liv är verkligen inte perfekt, men ändå så är det det. Jag har inget att dölja! DEN känslan är härlig!
Kämpa på, jag följer dig!

Tvången
mån, 2021-03-08 - 09:52

Jag förstår vad du menar och det är ju rådet man alltid får - en dag i taget. Och det kan jag följa men tror jag iaf måste ha ett längre tidsperspektiv. En dag i taget blir alltid för mig "fram till nästa fredag". Jag måste göra en större uppoffring. Men ok, aldrig mer är kanske lite stort att börja med.

Tvången
mån, 2021-03-08 - 09:56

Hej och tack för stödet. Exakt sådär är jag med. I alla fall i de nya sammanhang jag hamnat i de senaste åren så har de inte en susning. Däremot de som följt mig genom livet, de vet nog mer än jag själv inser.

TappadIgen
mån, 2021-03-08 - 11:34

Jag har flera gånger på senaste skrivit att det ofta sägs att man inte får tänka aldrig, men för mig är det just det som har fungerat. Förvisso fick jag växa in i det lite, men jag vågar påstå att det är just det som har fungerat för mig. Kanske är vi lika i det avseendet, eller kanske inte men jag känner mycket igen mig i din beskrivning om att en dag i taget blir fram till nästa fredag.

För mig är aldrig mer mycket enklare att förhålla mig till, då det inte finns utrymme för förhandling. När jag tidigare haft uppehåll och dragit ner så har det inte fungerat mer än ett tag. Med aldrig mer känner jag mig fri.

Jag tror att när man får råd här så är de alltid välmenade och har fungerat för människor tidigare, men är kanske inte alltid så allmängiltiga som skulle vilja tro eftersom vi alla fungerar så olika. Därav får du ju själv känna efter till viss del också och se vad som kan fungera för dig.

Om det känns bra att tidsbegränsa men en dag i taget inte fungerar, kanske testa att tänka en vecka i taget, men ta ett nytt beslut måndag morgon, istället för fredag kväll? Det var en idé jag kom på just nu. Hur långt tidsperspektiv som fungerar bäst för dig får du väl prova dig fram till, men det är nog viktigt att du är närvarande här och nu och fokuserar på att må bra i stunden.

Torn
mån, 2021-03-08 - 11:52

Jag tror jag förstår hur du tänker. Det var så för mig också. Jag hade kommit fram till att jag ville inte må sådär dåligt någon mer gång. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det var aldrig mer alkohol som gällde.
Därför satte jag aldrig någon tidsgräns, tex 3 månader som många gör. Den här gången hade jag bestämt mig på riktigt. Jag skulle bli fri från skiten! Så jag körde på ” tillsvidare absolut ingen alkohol under inga som helst omständigheter” Däremot så satte jag hela tiden delmål. I början var det timme för timme, sedan halvdagar och dagar. För varje dag som jag klarade lyfte jag varje liten fördel som jag märkte till skyarna. Tex: Yes, i natt svettades jag nästan inget!? När sedan det värsta var över efter en vecka så gjorde jag inte som de otaliga gångerna innan dess. Utan körde vidare stenhårt, jag skulle klara det denna gången, så var det bara. Det visade sig fungera, det var värt allt kämpande och är det bästa som har hänt mig.

Det kommer inte gå lättare eller bli mindre jobbigt om du slutar senare, snarare tvärtom. Bra årstid att sluta nu också skulle jag påstå. En ljus framtid har du framför dig, om du har tålamodet och kämpaglöden.
Och det tror jag du har! ?

Andrahalvlek
mån, 2021-03-08 - 12:36

Jag menar bara att man inte behöver tänka så stort. ”Aldrig mer” och ”för alltid” känns som ett evighetsåtagande. Det är mycket enklare i början att lova sig själv att just IDAG ska jag vara nykter.

Och sen ska man fokusera på ALLA fördelar med nykterheten, ev nackdelar ska man vifta bort. Fira varje nykter vecka! ??? Och eftersom man inte har något bortre stopp så landar man till slut i övertygelsen att man visst får dricka, om man vill, men det vill man inte. För det är inte värt det. Det nyktra livet är tusen gånger bättre ❤️

Kram ?

Tvången
mån, 2021-03-08 - 16:31

Jag blir så glad och berörd av era genomtänkta och utförliga svar. Tack som f-n ? Ni 3 verkar haft lite olika syn på hur ni behövde möta er tid framåt och allt fungerar ju, bara man hittar rätt metod för sig själv ? Jag ska sluta helt, det är det enda som kommer fungera. Hur jag ska lägga upp det hela är en annan fråga. Men helt 100% ren fram till döden, det ska bli min målsättning.

Jobbet gick iaf bra idag. Blev människa efter lunch. Jag trivs så bra där, så jag vill inte strula till det på något sätt. Och vädret är vackert också.

Anonym26613
mån, 2021-03-08 - 22:22

Vilket lidande ❤? ush! Men var det exakt vad du behövde så är det möjligt att just den här helgen räddade ditt liv. Summan av alla misstag och skam leder till en nykter framtid. Jag tror på dig ??❤

Tvången
tis, 2021-03-09 - 06:29

Jag har nått botten många gånger men känns som bottnarnas botten nu. Inte minst fysiskt. Och att se mig själv som 40+ fullständigt tappa taget. Jag vill annat i livet.

Kennie
tis, 2021-03-09 - 09:55

Bra skrivet, att du vill annat i livet. Så känner jag med, vi får troligtvis bara detta enda liv, hur vill vi ta hand om den gåvan? Lätt att lura sig med att nuet är något sorts genrep, att man ska göra bättre och på riktigt någon annan gång, i framtiden. Sen inser man att det här är själva showen, ridån har varit uppe hela tiden.

Tvången
tis, 2021-03-09 - 11:48

Ännu bättre skrivet av dig. Dina formuleringar sa det jag själv försökt sätta ord på.

Mår förvånansvärt dåligt fortfarande. I huvudsak fysiskt. Småyr, trött. Inga skakningar dock.

Kennie
tis, 2021-03-09 - 12:38

Hoppas du har möjlighet att vila dig.. Och det blir ju snart bättre. Har läst det där om genrepet någonstans, tyckte också att det var mitt i prick. Ta hand om dig och kämpa vidare!

Torn
tis, 2021-03-09 - 12:41

När alkoholdjävulen inte får sin alkohol som han är van vid försöker han överlista dig till att fylla på genom att skicka obehagliga känslor, trötthet, värk mm.(abstinens) Det värsta är ju att allt det där går över ( för stunden) om man dricker igen. Men eftersom du numera vet att det är så, så gäller det bara att säga NEJ, du lurar mig bara, det blir ännu värre i förlängningen om jag dricker nu!

Det är där skillnaden ligger när man har bestämt sig på riktigt. Då dricker man inte, utan drämmer till alkoholdjävulen i skallen med ett rungande NEJ! Då har man överlistat honom en gång för alla, och dag för dag blir han svagare och svagare.

Bra kämpat!