av Adde

..

Adde
tis, 2021-01-26 - 10:03

så hade det gått 2 veckor av min tid på behandlingen.

Från att vara i kaostillstånd invändigt så började jag att landa och kunde mer och mer ta in, och lära mig av, vad andra sa. En grupp på ett behandlingshem är ju en ständigt föränderlig grupp eftersom en del skrivs ut, andra tillkommer, och vissa bara drar iväg ut i kylan. Rekordet var mannen som drog dagen före han skulle skrivas ut !!

Den förändringen stämde utmärkt för mitt tillstånd eftersom det alltid blev nya bekantskaper och nya erfarenheter från vitt skilda ställen i livet. Jag hade dock ett litet problem : Jag insåg inte alls kraften av att tillhöra en grupp med allt vad det innebär. Jag, som alltid styrt och ställt helt själv, skulle helt plötsligt lita på att andra kunde fixa sina liv utan min inblandning. Det var en aning obekvämt om jag säger så.....

Som "straff" (fel ord, jag vet men...) blev jag ålagd att gå ner till det som kallades Bubblan och sitta där själv i nån timme (eller fler, kommer inte ihåg !) per dag. Jag klarade inte ett enda tillfälle !! Jag insåg snabbt att jag ville tillhöra gruppen och jag behövde gruppen och det var en lättnad att inse det. För mig var det ett stort steg !

Vi hade möte en gång i veckan när nån, eller några, skulle redovisa sin life-story och det sågs fram emot med skräckblandad förtjusning !! I dessa historier fanns allt mellan himmel och jord som personerna skämdes för, skrämdes av och gett dem svår ångest men det viktiga var att få ur allt som trängdes i hjärnan så att den liksom nollställdes.

Jag insåg mer och mer att när det var dags för min life-story så fick jag inte gömma/"glömma" nånting utan allt måste ut ! Vilken jävla dag det var men så oerhört skönt det var efteråt !! Efter det har jag lärt mig att min absolut bästa medicin är i 3 steg :

1) Prata
2) Prata
3) Prata

Jag påminns om det nu när jag ser en bok som givits ut av KSAN och heter "En liten bok om stora känslor" !

Idag vet jag ju att om jag inte rensar mitt ångestförråd i skallen så bygger trollen bo där ända tills det spricker. Att tömma ur sig regelbundet är så viktigt för att få behålla min sinnesro så jag inte bara lallar omkring med vita knogar och är spritfri. Jag vill ha en nykterhet med sinnesro och den kommer inte av sig själv, jag måste jobba för den.

Nåväl, nu hade det alltså gått 2 veckor och jag var fortfarande skakig av alla känslor och nya intryck men jag visste inte då att jag hade det absolut bästa framför mig ! Men jag hade ju redan lärt mig att ta en dag i taget så det var ju bara att knalla på :-)) Jag kan faktiskt än idag känna saknad över mitt liv på behandlingen ! Inte minst de där goa nattamackorna med starkt kaffe och limpa med riktigt smör och leverpastej :-)) Och sen sova som en stock !!

Under min nykterhet så har livet varit helt kaosartat ett par gånger och jag är så otroligt tacksam för att jag haft folk jag kunnat ringa till och som klarat av att jag vräkt ur mig mina snurriga känslor. Utan dessa personer hade jag inte levt idag ! En av dessa personer är faktiskt en kvinna som var med här på forumet i tidernas begynnelse och jag är för evigt tacksam för hennes stöd <3

Så skaffa er pålitliga kontakter som ni kan häva ur er hos och var inte rädda för att ta emot hjälp ! Eller be om hjälp !! Ni vet inte hur mycket det kan betyda i framtiden !

Kram på er !!

Andrahalvlek
tis, 2021-01-26 - 10:33

Det är viktigt för dig att minnas förstås, men det är lika viktigt för oss att påminnas. Efter en tids nykterhet, många år i ditt fall, känns det lätt och otvunget. Man glömmer vilken kamp det faktiskt var, och det behöver man påminnas om ibland. För att aldrig hamna där igen. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Adde
tors, 2021-01-28 - 10:14

stor fast liten man, en legendar hos de som genomgått 12-stegsbehandling, en man som vet vad han pratade om <3
Bengt Artur C har nu valt att lämna jordelivet för att fortsätta det arbete han vigt sitt liv åt i en helt annat division :-(
Och nej, inte viruset !!!
Nu börjar det kännas tomt när alla gamlingar som jag haft som "idoler" försvinner från denna värld.
R.I.P Bengt !

Ps Han var en offentlig person därför skriver jag ut hans förnamn Ds

Adde
tors, 2021-02-04 - 11:00

om min behandling fortsätter.......

Igår så hade det då gått 3 veckor på min behandling och den sista veckan blev ordentligt omskakande.
Jag blev nämligen uttagen till att ingå i gruppen "Familjebehandling" :-O

Det beslutet kom väldigt snabbt beroende på att de tog bort en rumskamrat som skulle ha varit med och petade dit mig istället ! Orsaken var att i Familjegruppen fanns ett syskonpar ungefär i samma ålder som mina barn !

Familjebehandlingen börjar på en måndag och avslutas på fredagen men vi alkoholister får inte vara med från dag ett utan ska gå in på tisdagen för att familjemedlemmarna ska få träffas själva och bilda en egen grupp.

Och dagen före, alltså måndagen, var jag så sanslöst rädd och omskakad för jag målade ju upp en bild av mig själv som en riktig riksalkis som skulle pryglas så familjemedlemmarna kunde ta ut den ilska som de bar på.

Så blev ju inte fallet !

Jag blev mycket väl emottagen och med stort intresse och efter ett tag blev det mängder av frågor. Vi var 2 manliga alkisar och minst en kvinnlig, dvs i princip en från varje behandlingsgrupp, som fick förmånen att vara med. Liksom i den vanliga behandlingsgruppen så haglade skratten och det fina i såna sammanhang är att vi skrattar MED varandra och inte ÅT varandra. Det där med att gömma sprit var det som framkallade mest skratt då vi alkisar många gånger trodde att våra gömmor var just gömmor men familjedelen tog ner oss helt på den punkten :-)) En liten episod var att jag plus den kvinnliga alkisen började reagera på reaktionen hos en manlig familjemedlem och vi pratade lite om honom en kväll och konstaterade att vi båda hade samma tankar : Han är alkis ! Så vi började pusha lite på honom dagen efter utan att vara otrevliga och vi insåg att han visste att vi visste men han erkände aldrig. Men vi hoppades innerligt att vi fick honom att tänka till ordentligt.

Och ja, det var också många tårar och där och då fick jag lära mig att inte trösta utan bara hjälpa till med näsdukar och det rent praktiska. Som jag ser det så är tröstandet i det här läget bara att bekräfta en eventuellt dålig insikt som personen behöver jobba bort. Men kramar i glädje över att se varandra läker så mycket mer än jag trodde var möjligt när jag var aktiv !

En kväll när jag gick ner från Familjen till min egen grupp så mötte jag en yngre kille som var rätt nykommen. Han hade problem med att kalla sig själv alkis under våra morgonsamlingar trots att han var satt på behandling av sin arbetsgivare och med en varning med sig. Då som nu var det vinter och jag hade bara byxor och skjorta och efter en timme ute i kylan frös jag som blöt hund. Men jag ville inte avbryta vårt snack för jag kände ju att hans inställning började svikta så han fick ju fråga på och fundera själv. På morgonsamlingen dagen efter så kallade han sig "presumtiv alkoholist" för att några dagar senare ta bort "förnamnet" :-)) Det kändes så otroligt bra när jag fick vara med om hans omvändelse och jag hoppas innerligt att det gick bra för honom fortsättningsvis.

Familjebehandlingsveckan gav mig så oerhört mycket så jag kan inte annat än rekommendera den till alla medberoende ! Och alkisar!!! Det finns också behandlingsvecka för Vuxna Barn där, hör och häpna, många vuxna barn med problem inser att de faktiskt är alkoholister själva !! När de inser det så har de möjlighet att ta hand om sig själva på ett bra sätt och problemen löser sig (oftast).

Som ett minne får man en medalj men den är halv eftersom man symboliskt lämnar den andra halvan hos den gruppen man varit tillsammans med under en vecka. Jag har min kvar och den är för mig en dyrgrip <3 Jag har faktiskt haft seriösa planer på att ta en Familjevecka nu på äldre dagar för att fräscha upp mitt sinne. Men det kan ju aldrig bli som det var första gången så jag tvekar.

På den tiden det begav sig så hade jag nu en vecka kvar då jag skulle förbereda mig för ett liv, ett nyktert liv, ute i det riktiga livet. Ett avsked jag inte ville tänka på...

Idag är jag nykter och jag tänker inte dricka nåt idag.

Sköt om er !

Adde
ons, 2021-02-10 - 10:54

veckan på min behandling var nu klar.
Jag hade lärt mig så mycket om mig själv och hur jag skulle handskas med livet ute i den nya, sköna, värld jag var på väg ut i. MEN...teori och praktik är ju som bekant 2 olika saker....

Jag var oerhört medveten om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv annars skulle jag halka tillbaka. Jag måste lära mig att leva ett egoistiskt liv där jag alltid kommer i främsta rummet och det är en otrolig skillnad mot det egoistiska liv jag levde som aktiv där min tillgång till alkohol alltid var prio ett.

Jag hade fått grunderna till att lära mig att älska den mest viktiga personen i mitt liv, dvs mig själv. Jag hade ju i många år slagit på mig själv för dumheterna under fylleslagen och effekterna av dem under lång tid efter. Jag var ju inte värd att ha det bra, nertryckt långt ner i skorna. Det var ett mäktigt projekt att börja se mig själv som en vanlig människa med mina fel och brister och börja bygga upp min självkänsla.

Min sista dag på behandlingen var en sorgens dag. Jag var med på sista morgonsamlingen, fick min minnesmedalj, och sen skulle jag åka hem. Men medan mina behandlingskompisar försvann till sina aktiviteter så blev jag sittandes ensam kvar i allrummet på vår avdelning och bara njöt av atmosfären. Jag ville inte åka hem !!

Dagen före hade min fru anlänt för att vara med på sin familjevecka och vi kunde prata lite med varandra. Att komma hem till ett tomt hus var inte heller lockande men jag var trött när jag kom hem så jag packade bara upp och gick och la mig och sov som en stock. Första natten hemma efter 4 veckors behandling var verkligen speciell. Jag hade ju åkt hemifrån gravt bakfull och kom hem nykter och skulle nu välja ett nyktert liv med nya vanor. Jag letade efter en AA-grupp där jag skulle söka stöd och som skulle få mig att lära mig om det verkliga livet utanför behandlingshemmets väggar. Dagen efter åkte jag dit.

Som de allra flesta så smög jag in genom porten efter att ha tittat så ingen spanade på mig och jag parkerade naturligtvis 2 kvarter därifrån. Och tänk om det var nån jag kände igen på AA-mötet :-O Hu, så hemskt !

Ett år efter grundbehandlingen så var det efterbehandling på samma ställe en gång i månaden. Under den månaden var vi ålagda att gå minst en gång i veckan på möten vilket inte var ett problem för mig. Jag gick varenda dag och ibland tom 2 ggr per dag bara för att jag kände ett behov av att lära av de som gått före mig och för att kände att jag blev starkare i min nykterhet. Att lära sig av en som kom tillbaka efter ett återfall, och som i vissa fall stank av gammal fylla, var nog den bästa skolan av alla. Dit ville inte jag !!! Jag åkte ner dagen före efterbehandlingsdagen och sov över ovanför garaget där det fanns övernattningsrum i storlek av en garderob..
Ofta tog jag tåget (för att sen åka buss och slutligen taxi) och det var en oändligt skön känsla att få slå sig ner i sätet och bara njuta av att detta var helt och hållet min tid där jag bara kunde pyssla om mig själv !! Den känslan av egen lyx har jag inte upplevt nån mer gång i livet. Tyvärr.

Att återse efterbehandlingsvänner var en sann lycka ! En del försvann och sågs aldrig mer, nån plockade polisen in eftersom han misshandlat sin fästmö, några åkte dit och skulle sova över men hade sprit med sig och söp sig fulla...jag kan tänka mig många fler ställen att supa på än på ett behandlingshem.

De sista orden min terapeut sa till mig är de som jag tjatar om här : Om du varje morgon bestämmer att du just idag inte ska dricka så kommer du att somna nykter ! Tack vare den enkla regeln om att bara ta en dag i taget så ramlar dagarna på och jag har snart en vecka, en månad, ett år......

Den månaden på behandlingshemmet är min bästa månad alla kategorier ! Och min bästa investering i mig själv !

Må gott och ta inte första glaset !

Andrahalvlek
ons, 2021-02-10 - 13:16

Det är verkligen en månad som du förvarar nära ditt hjärta. Otroligt fint beskrivet. Hur du sitter där i samlingsrummet och inte vill åka hem, och o. återseendets glädje på återträffarna. Väldigt sorgligt att skaran blivit mindre med åren.

Jag har läst att uppklarningsprocenten hos AA tex är 5-7 procent. Så många lyckas hålla sig nyktra en längre tid. Det är en otroligt låg siffra. Sorgligt ?

Kram ?

Adde
ons, 2021-02-10 - 19:00

kanske om man enbart ser till AA-möten men där är av naturliga orsaker väldigt svårt att mäta iom anonymiteten.
Men hos oss som gått på riktiga Minnesotabehandlingar så finns det flera studier, bla Lunds universitet har gjort en, som är väldigt lika varandra vad gäller nykterheten i tid . ( Jag har varit med i en när det hade gått 3 år :-)) Anonymiteten är viktig men jag gav tillåtelse till att de skulle få kontakta mig. Så motiverad var jag :-)) ) Ca 30% klarar sig direkt (och där finns vissa morötter : betalar du själv, eller betalar arbetsgivaren och ställer krav via kontrakt, eller om du söker själv och är väldigt motiverad och så om du är villig att betala en del av kostnaden själv så har du bäst möjlighet), ca 30% tar ett återfall men återvänder och fortsätter så den nyktra vägen när de övertygat sig själva att det inte fungerar att dricka. Och den sista tredjedelen försvinner helt ut i dimman.
Hos de som vill testa kommer återfallet ca 3, 6 och 9 månader in i nykterheten. Jag vet inte om det finns undersökningar på det men det är lätt att konstatera under efterbehandlingen.

När jag åkte hem därifrån så ringde en som skrivits ut en vecka före mig och talade om att han stod med vatten upp till midjan och en halvfull(tom??) whiskyflaska i handen och sa att han skulle supa tills han drunknade.
Jag kunde ju inget göra utan var bara glad att jag då fattade, på det hårda sättet, att jag lärt mig sätt gränser. Första gången jag använde det. Han hade inte betalat själv ! Han levde iaf minst en månad till innan jag tappade kontakten med honom.

Ja, utan den månaden hade jag inte levt idag. Lätt att konstatera !!

Adde
lör, 2021-02-13 - 09:08

nog så har min son äntligen, äntligen erkänt att han fattat mina varningsord om att bli alkoholist genom arv och miljö.
Äntligen, äntligen erkänner han att mina ord dyker upp i huvudet när han tar en öl och får den att smaka illa <3
Och nu snuddar han vid tanken om att ta en Familjevecka som jag erbjöd mig att betala när jag var nynykter men som han då inte ansåg att han behövde ! Han är inte riktigt där än men förhoppningsvis tar han steget !
Ibland lyser solen lite starkare <3

Anonym26613
lör, 2021-02-13 - 10:43

Som förälder känner jag verkligen med dig ❤? Har själv en pappa som är nykter alkoholist. Han slutade dricka när jag föddes ❤❤❤ vilket jag är tacksam för. Har en bror med a-problem och så kämpar jag också med diverse beroenden. Så jag är så enormt lättad när ingen av mina barn har varit så intresserade av A. Men de känner till risken

?????

Adde
sön, 2021-02-28 - 11:34

inte sett senaste programmet med Carina Bergfeldt så gör det och lyssna på Sebastian när han berättar om sitt liv som medberoende och alkoholist !
Mycket bra !!

Andrahalvlek
sön, 2021-02-28 - 12:54

Jag såg det, jättebra! Alla vittnesmål är viktiga ❤️ I hans fall var missbruket ärftligt. Tung avslut med pappan ?

Kram ?

Adde
ons, 2021-03-03 - 09:36

parkbänkarnas egen lilla goding : En kvarting Mavrodaphne. StarDry Gin....men fy f-n vilken vidrig smak.... Det fanns nåt mer billigt rödvin som var poppis men som har fallit bort i gudomlig glömska...

Vilka sjuka tankar som kommer när jag ser att en av ungdomens idoler har gått bort :-O
R.I.P Bunny Wailer !
Ja, det var en fin tid och jag längtar ibland tillbaka till den och tröstar mig med ett reggaemedley för att få känna gunget och sorglösheten åter en gång. Spritsorterna ovan tillhörde det billigaste som gick att köpa eller få langade men det var ju vidriga sorter :-(( Iofs en fördel får då drack jag inte mycket...

Jag gillar även techno fast jag är gubbe och hade den varit populär när jag var ung så hade jag säkert dragit i mig droger och dansat mig medvetslös i nån skogsglänta. Kanske hade jag överlevt det mha NA's nyckel eller så hade det blivit döden direkt.

Nu blev mitt liv lite mer stillsamt där alkoholen sakta men säkert tog över mer och mer. Och jag upphör aldrig att förvånas över att min kropp verkar ha förlåtit mig mina synder och jobbar på i bästa förmåga. Självklart har jag mina defekter men det kan jag nog tillskriva ett liv utan tanke på nyttigheter (smågodis är ju sååååå gott !!) och min ålder......ingen maskin går ju i evighet.

Jag kan fascineras över att olika situationer, musik eller händelser för länge sen slutat att reta min sjukdom och det är nog utan tvekan för att jag gjorde min hemläxa ordentligt de första åren främst genom att göra en genomgripande förändring av mitt liv och genom att lyssna på Di Gamle. Jag blir aldrig fri från min sjukdom. den finns ju för alltid i mig, men jag kan leva med den eftersom jag undviker att ta det första glaset.

Gunga loss lite idag till The Wailers !

Adde
tis, 2021-03-09 - 12:06

hade det då gått nästan en månad efter jag lämnade min trygghet på behandlingshemmet.
Jag hade börjat, ivrigt måste jag påstå, med att planera för min första efterbehandlingsdag. Jag hade ju en bit att åka så det var inte bara att dra iväg, en hel del som måste klaffa. Men allteftersom dagarna prickades av steg mina förväntningar och längtan. Just då kändes uttrycket att ta en dag i taget som en stor pina !!

När jag väl slog mig ner på tåget så rann all stress av både bildligt och bokstavligt och jag kände hur tröttheten infann sig, en ärlig trötthet, en välförtjänad trötthet.
Jag hade gjort som de sagt att jag borde göra, ja BORDE....valet är ju helt mitt men jag var ju så rädd för att snubbla på vägen så jag tog tag i allt som fanns i form av stöd från andra. På min första resa ner så slog det mig att detta var MIN tid, min alldeles egna tid, en tid som enbart var till min nytta och som ingen kunde ta ifrån mig.
Det var första gången i mitt liv som jag kände att jag verkligen gjorde nåt bra bara för min egen skull ! Tänk att det skulle behöva ta så förb-at lång tid i mitt liv att inse att jag behövde ta hand om mig själv ?! Det var första tanken på att jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag är så värd att vara just det. En tanke jag fick "förädla" och låta mogna lång tid framöver.

När jag skulle byta färdmedel fann jag mig ståendes med en restaurang bakom ryggen och Systembolaget framför ögon. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt detta ultimata test över min nynyktra tillvaro :-) Testet utföll till min favör och jag hade ett stopp till på vägen innan jag var framme hos mitt behandlingshem. Jag hade bokat rum över garaget och det var nybäddat och inbjudande och som vanligt sov jag som en stock mellan lakanen !

På morgonen ingick frukost i rumspriset och den var lika bra som tidigare och jag njöt av allt som hände runt mig. Jag fick inte äta på den avdelningen jag hade varit på av praktiska skäl men det var skoj/spännande/ intressant att se de intagnas smygblickar på mig som kom "utifrån". Vi får inte prata med varandra så det fanns ju en gräns där.
Sen var det till att packa ihop och gå upp till lokalen vi skulle vara i och glädjen i att möta andra från samma tid som jag var där slog precis allt i riktig, äkta, glädje !!

Mötena under dagen innehöll alla känslor jag kan tänka mig, inte bara för min egen del utan även för andras liv under månaden. Sorgen över att inte ha alkoholen som nappflaska var tung för många. Ett och annat återfall som blev accepterat om de själva berättade hur de gjort för att ta sig ur det medan andra försökte ljuga och blev därmed avstängda från vidare efterbehandling. Sanningen är helig !!

Olika frivilliga skjutsar fixade transport tillbaka till stationen för vidare befordran hemåt. En hemresa där huvudet var helt fullt med det som jag lärt mig under dagen och som gjorde att restiden gick snabbt som attan.
Och jag började räkna ner till nästa efterbehandlingsdag !
En underbar tid i livet och en investering i mig själv som jag aldrig någonsin ångrat !!
Ha det bra i det nyktra livet !

Magnus
lör, 2021-03-13 - 11:01

@Adde Ja så är det ;-)

Du kan räkna med att en del saker kommer att återställas under de närmaste dagarna. Andra saker är medvetet ändrade. Men du får gärna skriva en kommentar till oss, om det är något speciellt du saknar eller önskar.

Tanken är ju att det ska bli bättre även om det säkert blir ovant till att börja med.

Adde
tis, 2021-03-16 - 09:08

Och det är Admin Magnus som retas med mig genom att lägga in Seabee som profilbild :-) Jag tro han blev så avundsjuk på mig när han fick veta att jag minsann flugit med en sån :-)))
Men jag svävar ju ofta ute i det blå så det är väl ok :-))))
Och nej !! Jag tar inte illa upp ! Skämt är alltid välkomna !

Andrahalvlek
ons, 2021-03-17 - 09:32

@Adde Otroligt bra, och sorglig krönika. Ju fler som pratar om misären öppet desto mer bidrar det till att stigmat bryts. Tror jag.

Jag gillade verkligen dina inlägg om din behandlingstid för många år sedan. Kan du inte fortsätta skriva fler inlägg om din första tid som nykter? Hur du tänkte och gjorde, vad som var jobbigt och vad som kändes självklart.

Kram 🐘