Ångest25

Hej, jag är nya här och har läst igenom en del frågor och känner igen mig i många historier.
Jag har (som många) väldigt svårt att sluta dricka när jag väl börjat. Detta leder till att jag både gör / säger saker jag ALDRIG hade gjort i nyktert tillstånd. Mitt senaste snedsteg är att jag har leget med en person som har både flickvän och barn. Jag känner egentligen inte ens den här människan utan vi träffades på fest där den här personen är kompis med min svåger. Vilket gör allt ännnnnnu värre. Skammen och ångesten jag känner nu i efterhand är så jävla brutal. Jag vill spola tillbaka tiden , försvinna , nästintill ta livet av mig för jag har sån panik om det någonsin skulle komma ut och hur vidrig jag känner mig. Jag tycker att de är fegt att skylla på alkoholen men nu måste jag fan nästan göra det. Detta (och många andra grejer) är saker jag inte vill stå för då jag vet så STARKT att det aldrig hänt om jag va nykter. Om ålder har betydelse kan det tilläggas att jag är 22 så har väl kanske inte lärt mig av mina misstag ännu men detta är första gången jag har klivit överkanten på det här sättet och bara vill dö. Jag vågar absolut inte ventilera detta med någon då jag bestämt mig för att detta aldrig hänt och jag aldrig kommer prata om det, men det gör också att jag inte kan ”bolla” detta och det känns som jag kvävs. Vad ska jag göra? Hur får man kraft att stå emot alkoholens begär? Med tanke på att jag är såpass ung, kretsar ju nästan hela ens liv just nu om att dricka o ”ha kul”.

Välkommen! Och vill bara säga att detta skulle ha kunnat vara jag! Men ännu värre... Jag gjorde massa dumt i fyllan i din ålder och brydde mig väldigt lite i vad andra tyckte och tänkte då. Tänkte mest på mig själv och att saker händer men inget mer med det.

Jag har också svårt att sluta dricka när jag väl börjar och som du skriver säger saker som jag annars inte skulle ha sagt. Usch!

Men som tröst kan jag väl tro att killen du låg med säkert har det jobbigare än vad du har det just nu, med tanke på samvete (får vi hoppas)...

Alkohol är ett gift som man bra kan vara utan, och som inte förstör för andra och en själv. Det skriver jag under på! Har du funderat på att sluta dricka? Kram!

Ångest25

Hej, tack! Det bringar mig lite tröst att höra att jag inte är ensam med snedsteg i fyllan. Jag blir väldigt självcentrerad i att juste JAG är den värsta människan i hela världen och att absolut ingen kan förstå hur just jag mår. Så det du skriver tar ner mig lite i ångestruset att jag faktiskt inte är ensam.

Ugh det är så vidrigt att vakna upp och ännu en kväll ha både skämt ut sig / betet sig illa för att ens egna begär tar ett grepp om en som man inte kan ta sig ur.

Jo, försöker inte tänka så mkt på själva händelsen utan mer acceptera att det har skett och just nu ta en dag i taget.

Ja, har många gånger tänkt att ”nu får det vara nog” jag är inte en person som är kapabel till att bara dricka 1-2 öl utan helt plötsligt har det blivit 12 utan att jag typ ens har märkt det.
Jag har även en förälder med alkohol problem och haft hela min uppväxt. Så det skrämmer mig ännu mer, med vetskapen att jag växt upp med en förälder som har problem och sett det första hand och nu känner att det börjar gå överstyr för mig själv.
Alkohol är definitivt ett gift, jag säger det ofta till mig själv. Men sen är det begäret som tar över mig. För att det är sol, för att det är AW , för att hen fyller år, för att jag varit nykter 2 veckor osv osv osv listan kan göras oändligt lång.

Men det är definitivt slut med alkohol en lång tid framöver nu. Kram

Ångest25

Hej, tack! Det bringar mig lite tröst att höra att jag inte är ensam med snedsteg i fyllan. Jag blir väldigt självcentrerad i att juste JAG är den värsta människan i hela världen och att absolut ingen kan förstå hur just jag mår. Så det du skriver tar ner mig lite i ångestruset att jag faktiskt inte är ensam.

Ugh det är så vidrigt att vakna upp och ännu en kväll ha både skämt ut sig / betet sig illa för att ens egna begär tar ett grepp om en som man inte kan ta sig ur.

Jo, försöker inte tänka så mkt på själva händelsen utan mer acceptera att det har skett och just nu ta en dag i taget.

Ja, har många gånger tänkt att ”nu får det vara nog” jag är inte en person som är kapabel till att bara dricka 1-2 öl utan helt plötsligt har det blivit 12 utan att jag typ ens har märkt det.
Jag har även en förälder med alkohol problem och haft hela min uppväxt. Så det skrämmer mig ännu mer, med vetskapen att jag växt upp med en förälder som har problem och sett det första hand och nu känner att det börjar gå överstyr för mig själv.
Alkohol är definitivt ett gift, jag säger det ofta till mig själv. Men sen är det begäret som tar över mig. För att det är sol, för att det är AW , för att hen fyller år, för att jag varit nykter 2 veckor osv osv osv listan kan göras oändligt lång.

Men det är definitivt slut med alkohol en lång tid framöver nu. Kram

Du skulle kunna lyssna på poddavsnittet 55 (psykologipodden) och avsnittet Josefin Dahlberg Alkohol och missbruk. Hon blev nykter som 20 åring efter en tid med samma leverne som du beskriver att du går igenom nu!

Jag tror du skulle känna igen dig i mycket och säkert få en tankeställare. Skriv sen vad du tyckte! ?

Mitti80

Välkommen!

Du är långt ifrån ensam med snedsteg när alkohol finns i kroppen. Jag hade noll konsekvenstänk och gjort saker som jag är långt ifrån stolt över. Ångest som är helt fruktansvärd. Men, efter en tid försvinner den och kroppen laddar för intag av alkohol och nya mindre bra misstag görs. Jag kan inte heller sluta dricka om jag väl börjar likt många här på forumet så det enklaste är att aldrig ta det första glaset. Men det är enklare sagt än gjort.

Det positiva här är att du satt ord på det hela och börjat på allvar fundera över alkoholens inverkan på ditt liv. Jag har flera gånger använd ångest för att ta mig upp igen då jag får en stor motivation att inte göra om misstag men med nya intag av alkohol så kan du gissa vad som händer.

Just nu är livet är lungt och nyktert. Kanske inte något som min alltid-på-hjärna gillar men det struntar jag i :)

Se till att när ångesten försvinner du har plan för hur du inte dricker på den nivån att du gör nya misstag. Kanske till och med hålla upp några veckor. Du kommer märka att du mår mycket bättre ?

Du är inte ensam, tokigheter på alla nivåer sker hela tiden. Been there done that.

Anonym26613

Ångesten är hemsk även om man inte gjort något, ännu värre om man skäms. Men jag som levt dubbelt så länge som dig kan berätta att "sånt händer"! Släpp det! Så länge du inte våldtagit gubben så får han själv ta ansvar för "flickvän och barn"! Inte ditt problem. Så klart ska du ta en paus. A har inget att komma med förutom ångest och problem. Så grattis till ett bra beslut ???

Kram ❤

Det där hade kunnat vara jag, känner så igen mig i att göra smedsteg på fyllan som ALDRIG hade hänt nykter, saker som liksom går helt mot hur jag är som person. Det enda som hjälpt mig lite mot den extrema ångesten det medför är att tänka att det förmodligen inte är första gången o världshistorien en sådan sak har hänt, att man bara är en liten ”myra” i universum och att de allra flesta människor inte bryr sig om vad just jag har gjort, försöka släppa självcentreringen liksom. Tänker också att ingen, inte ens jag själv kommer bry som om detta om x antal år samt att ångesten inte på något sätt är produktiv eller förändrar vad som hänt. I just det exemplet du nämnde kan du ju försöka tänka också att mannen i fråga som har flickvän ock barm högst troligen har ännu mer ångest än du har samt att om man ska tänka krasst så är det ju främst han som har gjort fel, inte du.

Ångest25

Tack snälla för tipset om podden! Hade otroligt mycket gemensamt med Josefin och speciellt hennes bakgrund. Har själv 2 äldre systrar, en pappa som är adopterad och förälder med alkholproblematik, var nästan som att en äldre version av mig själv återberätta min ungdom. Så tack, blev väldigt sporrad att börja tänka annorlunda och att gå vidare med min egen problematik.

Ångest25

Tack snälla för tipset om podden! Hade otroligt mycket gemensamt med Josefin och speciellt hennes bakgrund. Har själv 2 äldre systrar, en pappa som är adopterad och förälder med alkholproblematik, var nästan som att en äldre version av mig själv återberätta min ungdom. Så tack, blev väldigt sporrad att börja tänka annorlunda och att gå vidare med min egen problematik.

Ångest25

Men precis! Att bli personlighetsförändrad är ju ingen hemlis direkt men jag går över gränser som är HELT emot vad jag också står för som person.
Vad skönt och höra att jag inte är själv, det vet jag ju egentligen, det är bara så jäkla svårt när man är mitt inne i det.
Tack för lugnade ord!!