av Backen123

MalmMia
mån, 2021-02-08 - 13:55

Härligt att läsa dina insikter efter helgen. Ja, vi behöver nog en hel del träning i att bli fullblodegoister. Det är nog liksom inte vår grej. Jag för min del vill så gärna hjälpa till när jag ser att något inte är bra. Ofta har jag ju dessutom rätt ? Men måste också för min egen skull ha mer fokus på mig och vad jag vill. Alla andra får ta ansvar för sig. Det är min lärdom från helgen, med dina ord i bakhuvudet - Be och släpp taget...

Kommer du att lämna över det du skrivit eller känner du att du har fått utlopp i och med att du skrivit?

Backen123
mån, 2021-02-08 - 19:18

Jag kommer lämna över det, sen får han göra vad han vill med det. Kanske ska klistra på barnklistermärken med döskallar och andra varningstexter så han förstår att det är ingen trevlig läsning, att han gör det på egen risk ? jag var ärlig, skrev exakt hur det kändes för mig, hur förbannat kränkt jag blev över kontakten med andra kvinnor, det han sa, vad jag sett och hört om honom från förr och från tiden här på byn. Hur otroligt otrevlig och dum han varit, mest som nykter.
Mitt uppe i alltihopa har jag dragit på mig en 50-års kris, tycker det går bara utför nu, finns ingen spänning och bus att se fram emot, vilk knappt dricka vin, men jag hade samma vid 30 och 40 så jag vet det är övergående ?

Backen123
sön, 2021-02-14 - 11:42

Jag tänker när jag läser runt och kan konstatera att inget är lätt, lämna, vara kvar med barn utan barn. Psykisk misshandel är slitigt för alla, och det är vad alkoholisten utsätter oss för om det gått långt. Ilskan, skulden dom lägger över på oss, i mitt fall även ett relationsmissbruk. Vi hamnar såklart i ett läge med sorg, ilska, ångest och oro. Oro för ens egna barn, oro för en själv för hur länge vi håller psykiskt och fysiskt. Jag visste ingenting om anhöriga till alkoholister utan bara om föräldrar till knarkande ungdomar, lite light sådär och där det gått bra.
Jag tycker verkligen det här måste belysas mycket mer. Hos vårdcentralerna kan dom nästan ingenting om alkoholism, där duckats det oftast, i massmedia skrivs det litegrann men jag tycker Socialstyrelsen måste ta tag i det här, och framförallt lyfta fram även riskbruk. Jag är i kontakt med försäljning via Systembolaget och ser vilka mängder som går iväg, varje vecka och det är många med barn som är i riskbruk. Nu klarar ju det flesta det och jag umgås med flera där det dricks endast i glada sällskap fast det är mycket. Men vi vet vad det kan vara start till... I mitt fall så gick jag tidigt om man jämför, men jag hade satsat allt för mannen i mitt liv, köpte hus, gifte oss. Anade aldrig omfattningen av att han "misslyckades" på några fester. Efter vårt bröllop så störtdök han, men jag fattade nog inte heller då, kände aldrig alkoholdoft och så utan såg bara ilskan. Trodde det var mitt fel, så dumt men jag gick länge så, i 2år. Det tog mig hårdast, sorgen av att han inte ville ha mig. Efter att jag gått så är det fortfarande det som gör ondast, det brustna hjärtat. Jag känner ingen oro eller rädsla, jag känner ångest inför alla tuffa beslut som jag måste ta, bodelning, skilsmässa för han gör inget åt saken. Han sitter kvar, är nykter. Och jag sitter här, jobbar med både svartsjuka, ilska och ledsamhet över det som inte vart. Så det jag vill ha sagt, det är inte lätt att gå, det är det svåraste oavsett om det är kort eller lång tid för dom är sjuka och spelar inte med samma spelregler som i en "vanlig" separation, tiden efter är jobbig oavsett och det kommer ta tid jag förstår det idag, så mitt tips är ta hjälp av vänner, anhöriga prata, prata våga berätta om det sjuka, om längtan tillbaka om sorgen, det är så skönt och ger så mycket. Ge dig själv en kram, va snäll mot dig själv och påminn dig vad jävla bra du är som står ut oavsett om du är kvar eller gått. Och när jag var kvar så drömde jag om hur jag ville leva mitt liv när jag slapp det här, när jag då bestämt mig men ännu inte vågade. Drömde hur jag skulle umgås med vänner, mina barn, inreda osv. Fick det tipset och det var så vilsamt, och lite hämnd mot mannen, han skulle bara veta ?? och jag gjorde saker med mig själv, med mina barn fast det inte kändes så kul men såhär efteråt så var det också bra, byggde upp självkänslan lite.
Vill önska alla en fin alla ❤ dag, med önska om styrka och mod att leva det liv man vill ha

Bestemor
mån, 2021-02-22 - 15:08

Jag som hastigt lämnade min alkoholist för 5 månader sedan, inser att jag inte är anhörig längre!
Många tårar, mycket sorg men befriande!
Nu är huset sålt och därmed aldrig mer kontakt med den man som gjort mej illa i 24 år.
Det finns ett slut om man tar ett stort och tydligt steg.
Jag har aldrig " talat ut" med honom, inte sagt " sanningen". Det känner jag som befriande.
Du och jag följde varandra en tid, så jag fick ett infall att se hur det går för dej.
Jag önskar dej frihet och kraft att gå vidare ?????❤

Backen123
mån, 2021-02-22 - 23:07

Åh vad glad jag blir att höra ifrån dig, höra att du är fri ❤ jag önskar så att du och jag blir fri från alla dåliga minnen en dag ? Ja vi gick ju i samma veva, det var skönt och rätt och beslutet vad det enda riktiga för oss båda, och jag är så tacksam för detta forum. Har tänkt på dig så mycket, hur du har gjort för att finna ro, börjar du känna hopp inför framtiden? Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt, jag har haft kraften att flytta, jobba och ta hand om barn. Men jag har sådan ångest och hittar ingenstans att vila ifrån tankarna som mal, tänkte i veckan ta lite time out men då blir nån sjuk på jobbet, osv.
Jag skrev ett brev, till mannen inte till den beroendesjuke. Han kommer inte kunna ta in vad som står, han är inte där än men skönt för mig att förklara i text om saknaden, om varför jag kastade in handduken och frågan varför han var så dum, varför han inte berättade innan vi gifte oss. Att man kan inte skylla alla händelser på sjukdomen, vilket han aldrig gjorde men jag och det var det jag började förstå.
Min offerkofta blir så jävla tung ibland och det spelar ingen roll hur mycket man förstår, läser och få svar så är det nog bara tiden som kan läka. I morgon fyller min yngsten år, redan ifjol åkte mannen iväg till den ouppvärmda sommarstugan när gästerna för han pallade inte, i -20 grader väntade han där i 5tim och så kan jag ändå sakna honom så att vi kunde vara en familj imorgon för att fira, fast det var länge sen han var där. Och samtidigt vill jag inte ha honom, så märkligt att jag då ändå inte kan känna lugnet och känna mig tacksam för att slippa. Imorgon är en ny dag, en dag närmare för oss att få må bra på riktigt?❤

Azalea
tis, 2021-02-23 - 07:28

Så glad jag blir att du tittat in här.
Du gjorde verkligen nåt fantastiskt genom att lämna och du ska vara så himla stolt över dig själv.

Bamsekram ??Azalea

Backen123
tis, 2021-02-23 - 08:42

Hur går det för dig? Hur har du det? Önskar att du också tar dig framåt och blir starkare för var dag ❤

Azalea
tis, 2021-02-23 - 11:28

Jag har mått rätt väl under sista halvåret men nu börjar min ångest komma lite krypande.
Imorgon kommer mannen hem från LVM och jag packar ihop och lämnar huset igen.
Har kännt mig stark men är rädd att tappa orken nu.
Hoppas bara på att få ett avslut på skilsmässa så jag kan odla mitt eget liv fullt ut.

Kram ❤?Azalea

Backen123
mån, 2021-03-01 - 23:04

Jag har inte träffat eller pratat med mannen på ca 3veckor, bara det att jag inte vet hur länge sen det är känns skönt. Lämnat skilsmässopapperna i lådan, så får han också ta ansvar. Jag känner riktigt att jag får vila, ångesten har inte sugit tag i mig sen jag fick iväg papperna och bara det i sig är gudomligt, 2 steg framåt. Rädslan att träffa honom gör att jag undviker promenader när den lokala butiken fortfarande är öppen osv, men även det kommer ju lägga sig. Har sagt till dom som är mina vänner att jag vill inget höra om honom. Men jag vet också att vi har rätt tuffa saker att ta tag i, men det tar vi då. God natt alla kämpar ?

Azalea
tis, 2021-03-02 - 20:19

Att lagt papperna på lådan är ett så stort steg. Jag kommer ihåg att jag nästan var nervös att brevlådan skulle sprängas eller nåt när jag gjorde det. Men vilken lättnad när det var gjort.
Smart av dig att be om att inte få höra en massa information om honom. Jag tror det är bäst att låta bli att bli indragen vilket man blir vare sig man vill eller inte isåfall.
Ju mindre man vet desto mindre tankar lägger man på det.

Jag tränar på det och blir lite duktigare bit för bit.

Ha en go kväll min vän??Azalea

Backen123
mån, 2021-03-08 - 22:56

Brevet och handlingarna som jag lämnade till exet fick jag tillbaka idag, ifyllt. Det personliga brevet var inte medskickat tbx iaf. Jag hade skrivit i brevet att han skulle skicka det vidare, för att vara en del i processen som vi påbörjat, symboliskt. Men nej då, han sparkar tillbaka fotbollen och låter mig ta hela ansvaret, igen och igen. Är det alkoholisten i ett nötskal eller är det personen? Han tog ansvar när han flyttade hit, sålde hus, sökte jobb och vi köpte hus, sen tog det slut. Varför vill man göra en annan människa illa, varför kan man inte stötta när man vet att man är den som förstört tilliten, hur kan någon man älskat så bli så förändrad på ett halvår och nu 2,5 år senare tappat allt, hygien, klädstil. Jag kommer aldrig förstå den här sjukdomen ?

Azalea
tis, 2021-03-09 - 20:55

Jag tänkte på det häromdagen efter jag körde hem ifrån mannen. Hur kan en människa förändras så? Från att varit så stark, ok kylig, noggrann, hjälpsam, smart...helt enkelt en riktigt bra och god människa, till att bli en som inte klarar än någonting praktiskt, tekniskt eller ens hygienen. Det är otäckt att se den förändringen.

Ja ja, det var klart lättaste vägen att bara lämna tillbaka pappren till dig så du fixar det. Enklaste vägen? Inte förvånande

Kör ditt race och skicka in det eftersom han väljer att inte vara med i processen.

Massvis med kramar från mig?Azalea

Backen123
mån, 2021-03-15 - 00:04

I veckan var jag på min första session EMD= ögonrörelse terapi. Terapin går ut på att jobba bort PTSD i form av ögonrörelser. Ska definitivt ge det en chans för der är via HC och godkänt av socialstyrelsen. Hur som, under behandlingen jag ska tänka på jobbiga händelser ( ni vet, det är hur många som helst, där man varit rädd, känt oro osv så allt går ihop som en gröt) och sen i omgångar svara hur det känns. Först kändes inget speciellt, sen kommer ilskan riktad mot honom, jag upprepade nog meningen jävla idiot minst 10 gånger 😅 rätt förlösande men samtidigt ingen skön känsla av ilska, jag vill bara det ska vara över. Märker hur jag gått från stöttande, ett hopp till att fy fan om det bara kunde vara över, minnen dyker upp hela tiden och jag tänker jävla idiot. Fick frågan av en väninna om påsken om vi skulle umgås, och så kom minnena jajustja ifjol slängde han ut mig, året innan blev han sur och drack upp ett helrör rom med jobbjour från deltidsbrandkåren sittandes mellan sina söner som hälsade på från norr, samt att han sms med ett ex under kvällen.
Det är säkert hjärnan som bearbetar men en ny upplevelse än ilskan man känner när man blixtrar till.
Exet har inte hört av sig sedan brevet och skilsmässopapperna, men jag har nu lagt allt på lådan till tingsrätten och det är så skönt ❤ hör att han är osynligare på byn och det är skönt, hoppas det beror på orden i brevet, där jag skrev att alla vet, och hur illa det varit för mig
Livet går vidare och snart blir det roligt igen hoppas jag 🙏❤

MalmMia
mån, 2021-03-15 - 14:59

Det är svårt att lämna någon som är en kär, även om man hatar alkoholisten så finns den fina människan där. Jag har också liksom du jobbat med att försöka förstå och läsningen här samt läsning av böcker, senaste var Djävulsdansen har gett mig förståelse. Ja, sen 5 dagar är ju vi på väg att gå skilda vägar igen. Och för mig är det slutgiltigt, om han blir nykter kommer vi kanske att bli vänner i framtiden. Men om han gör som han tänker så väljer han att dricka och det får han göra ensam. Jag känner mig inte bitter eller ångrar något, jag behövde denna tid och det är en befrielse. Jag är bara sorgsen och unnar honom allt gott. Vilket jag nu kan göra eftersom han hållit sig nykter och resonabel i drygt en vecka. Han hoppade över helgvinet och blir då annorlunda, men jag vet ju att detta hänger på en skör tråd och kommer kanske att förändras. Hoppas du någonstans kan hitta lite ro i att du var tvungen att lämna ❤

Azalea
mån, 2021-03-15 - 18:40

Häftigt att testa lite nya rön. Funkar det då är det ju ett stort plus.
Ja jisses denna ilska alltså.......Den är jobbig eftersom man inte är van utan jag har alltid smugit undan och hållt tyst.
Nu är det så himla skönt att kunna använda ilskan till att få saker gjorda.

Men nu är vi på väg på riktigt ❣ Mot en framtid som vi själva väljer hur den ska vara och det kommer att vara lite snirkligt och kämpigt vissa dagar men det går över. Är så underbart att vi har varandra längs stigen🧡
Ha en mysig kvälll🧡Azalea

Backen123
tis, 2021-03-23 - 23:34

Gruvat mig en vecka att kontakta exet för att bestämma om att hämta grejer i vårt forna hem, vill ha cyklar till barn osv. Jag skrev i mitt sms till honom idag att han kan avgöra själv när det passar och om han vill vara hemma eller inte. Får till svar, idag passar det inte.
Jag blir så jävla trött, hans offerkofta måste ha blivit en fastsvetsad riddarrustning, inte en gång han har skickat ett sms till mig, inget om planerna för huset, lånet utan det är bara synd om honom. Japp nya tag imorgon

Nora81
ons, 2021-03-24 - 00:38

@Backen123 vilket "huvudet på spiken" uttryck, fick mig ett gott skratt:offerkofta fastsvetsad i en riddarutrustning. Så klockrent!
Verkar som du kämpar på och har drivet.
Kram 💓

Azalea
ons, 2021-03-24 - 13:27

Haha😉Verkar ha massproducerats såna offer koftor. Åtminstone en kopia som sitter som en smäck på min Mr.A
Håll igång min vän🧡Azalea

Backen123
mån, 2021-03-29 - 18:39

Men Jesus, kan det inte få vara nog. Det räcker..... Har försökt att nå honom ett tag för att lösa praktiska saker, till svar har jag fått i sms form med ett nej. I lördags hämtade jag mina utomhus saker, fick ett ok och att vi inte kunde prata för han var inte hemma. Han var borta hela helgen, och jag tänkte att han var hos sin nya. Kände på fredagen att det är så sorgligt alltihopa, för 2 år sedan nygifta och nu det här. Skickade vår bröllopsmarsch i en länk via spotyfie som sms ( dumt, men han har gjort värre saker så det får vara så, att vara ledsen är ok) gjorde som teraupeften sa, åk bara dit, lämna inget mer utrymme för honom att inte ta ansvar för hus och hem. Så idag åkte jag dit, knackade på dörren, tog ett tag innan han öppnade och då sa han, jag är inte full iaf, och jag vill inte prata. Och det var jag som inte hört av mig, som bara hade skickat ett brev sen gick han in.
Kommer hem får ett sms att han inte ville förstöra den glada känslan av att hans pojkar skulle komma till helgen, genom att lyssna på mig. Så om vi kunde ta det nästa vecka? Åh Gud vad sjukt, man försöker och försöker och så är det hela tiden jag som ska ta omtag på att få kontakt. Är så frestad att skriva att han behöver inte lyssna på mig något mer utan vi kan ta det via tredje part. Suck