Amamdak

Jag är en 2 barns mamma som började för snart 3 år sedan att dricka vin för att få sova. Jobbade skift och hade svårt att varva ner när jag skulle upp kl. 5 nästa morgon. Så jag hittade lösningen i att ta ett glas vin, somnade och mådde bra nästa dag.
Sen har de eskalerat och blivit allt värre med tiden. Ibland dricker jag mån-sön och så fortsätter det. Får ofta ångest när jag dricker för att jag försöker ju minska min konsumtion. Jag vill inte fortsätta så här! Det är inte livet jag vill leva.. Kan ha uppehåll på 3-5 dagar sen dricker jag. Inte så att jag är "redlös" men onykter och de finns ett sug, en vana och ett belöningssystem som vill mättas... Det har blivit en vana helt enkelt.
Jag försöker dra ner men inser att de är svårt stundvis när suget faller in. Ni vet, alla ursäkter man kan hitta för att ta de där glaset som efter ett blir några fler. De finns alltid ett skäl, allt från att jag livar upp städningen som blir roligare till att jag är allmänt uttråkad.
Men jag vill ändra på detta och vill bestämma mig för 2 nyktra veckor till att börja med.
Söker pepp, motivation.. hur gjorde ni? Alla tips, råd osv tar jag tacksamt emot. Känner att jag behöver få läsa det för att inse. Jag vill hitta tillbaka, jag är så less på detta onda mönster. Tips och råd tack

Anonym26613

Du är här. Du skriver. Jobbar med dig själv. Bra början!
Jag tror du skulle kunna bli hjälpt av Annie Grace. Googla på henne och titta på några YouTube klipp ??
Och läs och skriv här så klart.

Amamdak

Tack, de ska jag sätta mig och titta på i morgon. Har ca en liter vin kvar och den kommer till 100% drickas upp i morgon under dagen. Men sen vill jag stoppa och som så många andra gånger hittar jag ursäkter eller något som gör att jag inte håller det. Därför söker jag all pepp och motivation jag kan få ??

Hej!
Känner igen det där suget, det är förrädiskt. Vad bra att du vill förändra! Mitt bästa råd är att bestämma dig o stå ut. Suget är starkt men stå emot!
Välkommen hit!

Amamdak

Hur länge brukar det värsta suget kunna sitta i? Ibland är de ju så starkt att de är det enda jag kan tänka på och då är det så lätt att sätta sig i bilen och åka till bolaget. Jag kan inte ha alkohol hemma, då dricker jag upp det. Men eftersom jag känner att de påverkar mina barn (3&6 år) vill jag inte fortsätta så här.

Tror att det varierar hur länge suget sitter i, sen kan det komma då och då, men det brukar bli bättre och bättre. Tror det tog ca 2 månader för mig innan jag verkligen blev lugn, men suget var inte där hela tiden fram tills dess.
Du kan ju tänka på HALT när suget kommer. Försöka identifiera om någon av känslorna Hunger/oro, Arg, Ledsen/ensam, trött finns just då. Att fokusera på saker i kroppen är också ett bra sätt att bromsa tankar.
Bra att du tar tag i det här nu!

Amamdak

Tack så jätte mycket! Ingefära ska jag prova, tror jag har de hemma. Hittar hela tiden ursäkter såsom, jag fungerar ju... Jag är ju inte redlös när jag dricker.. Folk märker ju inte... Jag kan ändå ta hand om barnen. Men helt ärligt så vinet jag hade kvar drack jag kl. 10:00 idag. Nu är det slut och jag vill ha ett köpstopp, konsumtionsstopp. Jag vill liksom se vad som händer. Jag vill ha ett uppehåll på 2 veckor till att börja med för att se vad som händer och ta de därifrån. Men jag vet inte hur många gånger jag tänkt på detta, för att sedan 1-2 dagar senare bryta det trots att jag lovat mig själv och påmint mig om allt som kan stå på spel. Ha ångest, må dåligt och känna mig allmänt nere för att jag vet att roten i det är att jag klandrar mig själv för att jag inte kan leva upp till det jag lovat mig själv. Men nu känner jag att ursäkterna, anledningarna osv räcker. Jag vet redan alla... Jag vet att dom alltid finns och hittas på i mitt huvud för att fortsätta i spåret. För när suget kommer tänker jag inget annat, men när alkoholen väl är i kroppen mår jag piss. Där och då ser jag inget annat än att alkoholen avhjälper, och det är huvudfokuset som DÅ är lösningen på allt!!! Så mycket av min energi och mina tankar går till just alkoholen, eller mer specifikt vinet. Det tar ifrån tiden och energin jag kan lägga på min familj och barnen, jag märker allt mer att det börjar ta ifrån det...
Samtidigt som jag är mer introvert, rådande corona läge osv... Gör att när jag dricker blir jag mer social, ringer familj och vänner mer. Det känns bra just då. Min pappa sa till mig att han tycker de känns som om jag hittat mig själv mer på sistone. Vilket i sin tur spär på alkoholen mer för mig.. Liksom, okej han tycker det. Men för mig är de ju alkoholen som hjälpt mig. Kanske ska jag fortsätta med den, kanske är den lösningen. Jag blir mer social, tar mig tiden, energin som jag kanske inte annars hittar. Samtidigt som jag vet att jag levt ett helt liv utan detta... Jag har haft ett liv innan där jag fått kasta vin för att de blivit så gammalt och äckligt (orört ca 1 år) att de inte är drickbart längre. Till att idag dricka en box på 2-3 dagar, kan tillägga att jag är väldigt lättpåverkad från början. 1 glas så var jag onykter. Idag dricker jag i snitt 1-2 flaskor vin 13% och är onykter men kan föra mig fram helt normalt och obemärkt. Hur som....
Det jag söker nu är styrka, hjälp, rådgivning, motivation för jag vill inte leva så här längre. Jag mår dåligt över mitt drickande samtidigt som jag intalar mig själv att jag behöver de för att klara det och må bra. Nu VET jag att detta är ett eskalerande problem som bara blir värre. Drabbar mina barn och familj, jag mår dåligt och så min familj... Det finns en medvetenhet inom mig att fortsätter jag förlorar jag allt, barnen, min man, hus familj överlag, arbete etc. Så nu räcker det!!
Jag är nikotinberoende sedan tidigare, och har lyckats sluta med det på egen hand under båda mina graviditeter, så de känns som att jag borde lyckas med även detta. Men jag söker nu desperat efter pepp och hjälp innan som jag känner det... Att detta förstör mitt liv totalt.....

Amamdak

Jag är livrädd för att misslyckas som så många gånger, jag har försökt ha stopp under arbetsveckan. Nu gör jag allt hemifrån vilket inte hjälper min konsumtion... Men då tröstar jag mig med att under helgen är allt ok! Minns inte när jag senast hade en helt alkoholfri helg, jag vet verkligen inte... Mitt mål är att komma till en sund relation till alkohol, den som jag en gång hade. Där vinet blev gammalt, där jag kunde dricka 1-2 glas vin och blev onykter på det men sen räckte det. Inte en relation till alkohol där jag dricker mig väldigt onykter, anstränger mig inför nadra för att vara "nykter", vaknar på natten pga alkoholen, vaknar bakis en veckodag osv osv.... Det är inte livet jag vill leva. Jag har 2 små barn som är mittpunkten i mitt liv, vars liv jag vet jag kommer förstöra allt mer om detta fortsätter. Jag vägrar, samtidigt som detta tar överhanden och ursäkterna kommer. Därför söker jag motivationen, råden, hjälpen...

Har du klarat sluta med nikotin klarar du att sluta med alkohol. Gör det nu, det blir bara svårare ju längre beroendet fortsätter, och motivation har du ju. Jag tror att beroendet har som taktik att göra en rädd att försöka sluta, men se igenom det och våga. Du har så mycket att vinna på att sluta. Ring Alkoholhjälpen och prata för att komma igång, kan vara bra att få tips att ta till. Kör nu, livet kan vara så mycket bättre!

Bra att du har hittat hit!
Jag är i en liknande situation som du även om mina barn är lite äldre än dina. Men jag drack ca 3 bib/vecka, mindre på barnveckorna.
Jag är inne på dag 22 utan vin. Det går. Forumet här är ett jättestöd.
Det som funkar för mig är att inte tänka ”jag får aldrig mer dricka” utan att varje vecka bestämma mig för att jag ska vara nykter den här veckan också. Ibland har jag fått ta det dag för dag.
En annan grej är att aldrig ha alkohol hemma och inte utsätta sig för risken att slinka in på systemet som ligger bredvid mataffären. De två första veckorna satte jag inte min fot i centrum medan systemet var öppet. Att inte ge sig själv möjlighet att skaffa alkohol.
Skönast nu är sömnen, rofylld och tillräcklig, att vakna utvilad och inte vara bakis, att slippa fyllehunger, gå ner i vikt och att plufsigheten i ansiktet börjar försvinna.
Jag har inte bestämt om nykterheten ska vara för alltid men har något diffust mål om tre månader. Men som sagt, jag tar en vecka och ibland en dag, i taget.
Kram!

Amamdak

Det känns så bekant. Jag hittar alltid något skäl att bryta löftet mot mig själv och slinka in på bolaget. Allt från en jobbig dag, uttråkad, jag "förtjänar" det, avslappning osv osv det tar aldrig slut. Men hejja dig som kommit så långt. Dit vill jag också komma! Så skönt att läsa att du klarat det, då måste ju jag också göra det liksom.
Däremot har jag väldigt svårt att öppet prata om detta för andra. Det tar emot så eftersom denna onda cirkel och alla brutna löften till mig själv (jag som alltid håller de jag lovar andra och mig själv). Skapar ju ett hat/irritation mot mig själv. Att jag nu i stunden har svårt att identifiera alla tillhörande delar. Om jag känner så här, hur ska ex min man känna om jag berättar. Däremot har jag sagt att jag vill ta en paus för mitt eget mående. Men jag är inte där än att jag klarar att dela med mig av detta än, många rädslor och självförakt som ligger bakom tyvärr.

Välkommen i gänget!
Så bra att du har börjat din resa med att rensa ut.
Du skriver om sug och att hjärnan försöket hitta på ursäkter - oj vad jag känner igen det!
För att stå ut och "komma förbi" suget så har det hjälpt mig mycket att försöka identifiera suget. Det kan ju variera vad som triggar det. Sedan försöker jag fundera ut i förväg vad jag ska göra istället för att dricka. Då får jag en lista att läsa och välja ifrån och behöver inte förlita mig på enbart viljestyrka.
Typ:
Hungrig? - Ät mat.
Arg? - Ut och spring, eller om det inte går, slå hårt på en kudde!
Ledsen? - Gråt! Om du inte kan/får. hacka lök och låt tårarna rinna - det beror bara på löken..
Trött? - Vila.
Du har varit duktig och "förtjänar ett glas vin" - Skäm bort dig själv med godis/bubbelbad/mysstund..Vadhelst som känns lyxigt.
...
...
Kläm in lite roliga saker för helgen också. Var förberedd.

Jag vet inte om det kan funka för dig, men prova om du vill.
För mig har det som sagt hjälpt när hjärnan går i baklås och skriker "VIN!", då kan jag inte tänka - men läsa kan jag 😊.

Kram och lyckospark!

Anonym26613

Ja, den är svår. Men också spännande. Jag bara ligger i soffan och chattar på forumet. Första helgen går långsamt och man ser inte alltid meningen med den.
Men utan första hel blir det inte den andra och DÅ min vän börjar det hända saker!! Du kommer att få sååå mycket fler timmar på dygnet. Älskar när första energihöjningen kickar in.
(Nu vill många här stoppa mig från att dra för stora växlar och kommentera att "det är individuellt " och blaa blaa 😅🤣💚, men lita på mig!!! Det här blir så bra!!!)

Blir nästan lite kall när jag läser ditt inlägg. Jag önskar att jag faktiskt hade tagit tag i det ordentligt när det var ungefär som du beskriver. Jag önskar att jag hade tagit i tu med det jag medicinerade då istället för att ”köra på”. Jag glorifierade också helgvinet, jag kan verkligen inte fatta varför nu. Det var nog vilan jag ville åt, men den fanns nästan aldrig, vin eller ej.
Att kasta liken är en fin symbol. Min sambo hittade mina några gånger... hur pinsamt är det på en skala? Att släppa sin prestige kan vara befriande. Så att förlika sig med sig själv och fatta att det där bara är en liten del av ens jag är viktigt. Du bestämmer och du kan välja från nu. Var gärna lite klokare än jag också.

Amamdak

@Sisyfos Vet inte hur mycket jag gömt... Vinglasen lite här och var. Vinboxarna där min man frågat: Är den redan slut? Jag: Nej den har jag ju haft så länge, flera veckor.. Eller: De var ju personerna vi bjöd på middag som drack så mycket. Fast jag innerst inne vet att det är långt ifrån sanningen. Hur blev de så här? Försöker reflektera och tänka igenom allt.. Jag har gått från att vinet blev gammalt för att jag inte drack det så det behövde kastas. Till att idag snitta på 8 l i veckan kanske?

Amamdak

Måste medge... Pausen höll inte. Jag är så besviken på mig själv!!! Samtidigt som jag är de jämt när jag dricker, och när jag inte gör det överväger jag att ta en resa till bolaget.
Jag bröt mitt löfte och åkte och köpte en dunk vin i torsdags, lördag var den slut. Igår köpte jag en till dunk men på 1,5 liter.
Nu sitter jag här och frågar mig själv vad F*N håller jag på med? Hur ska jag bryta detta mönster? Jag vill, men hur fan ska jag gå tillväga? Jag är så rädd, just nu känns det som att rädslan för att ta en paus är den som gör att jag fortsätter...
Visst, jag är inte redlös när jag dricker, jag "däckar" inte, jag kan fortfarande vara relativt "normal" men samtidigt är det ju skrämmande. Det är ju inte så här jag vill leva. Hur ska jag lösa detta?
Jag blir rädd eller bara uttråkad men främst rädslan, då hjälper vinet och tar bort det. Men samtidigt så mår jag så dåligt när jag väl gjort det, för då står jag där igen.... Klankar ner på mig själv, vafan håller jag på med?!?

Anonym26613

Det är läskigt, för man tror att man hamnar i en loop som känns som tredje nyktra dagen om och om igen... men så är det inte.
Nu när jag har gjort detta 4 gånger (varje januari) så ser jag framemot nykterheten. De första dagarna är hemska men de behövs. Första helgen är man vilsen. Men varje dag tar dig närmare frihet. Aldrig hört talas om någon som ångrat att de gjort resan. Kan varmt rekommendera 💚❤🌸 Vi är här och går med dig när du är redo 🌸❤💚

Hej
Det är ett stort projekt att ta en paus eller sluta dricka. Ibland känns det- som jag kan läsa i dina inlägg- övermäktigt. Ett knep som har funkat för mig är att ta en dag i taget. Dela upp dagarna i timmar, ibland kvartar. Men varje morgon bestämma sig; idag dricker jag inte. Imorrn vet jag inte, men idag vet jag.
Jag tänker ibland att jag ”råkade” bli nykter men det är inget man råkar, det är något som man får jobba med, läsa och skriva här, fundera och ta beslut på beslut.
Men efter snart 15 månader nykter tycker jag mitt liv är bättre än någonsin. Jag är fri. Jag äger min tid, mitt liv. Välkommen hit, och som MMP så himla fint skriver, vi brukar hänga här och finns när du är redo.