Kort historia om lite taskig psykiskt mående pga av stress. Lyckades byta jobb ändå och det är grymt. Började med Ssri och har kunnat dricka på en lagom nivå med det, inte lagom för nån annan, men för mig. Har ett stort vinintresse som funkar när jag är med andra. Sen kom pandemin. Sitter hemma ensam och jobbar hela dagarna och ett tag blev det typ vin i kaffekopp vid tre på teams. Tyvärr slutade detta i att jag söp ner mig så jävligt en dag på arbetstid och ringde chefen och sa att jag skulle ta livet av mig. Blev en natt på beroendeakuten, annorlunda upplevelse.

Nu till mitt problem. Arbetsgivaren kräver att jag tar hjälp, är näst intill omöjligt att få en tid nånstans. Sen var den upplevelsen så stark att jag känner mig botad redan, är de så konstigt? Hjärtat slår så mycket trevligare och ångesten finns inte när jag inte dricker. Är jag naiv att tro att jag var på botten och fixar det här nu? Har självklart testat att dricka för att se vad som händer och det är lugnt att ta några glas och inte fundera på att hoppa i sjön. Mitt största problem förutom att jag dricker är att jag inte vill berätta det för min familj (bror, svägerska och barn). De skulle bara tycka att jag är en looser, våra föräldrar hade alkoholproblem. Jag har bra stöd av andra dock. Trevlig kväll

Jag läser att det finns en del varningsklockor när det gäller din relation till alkohol. Din arbetsgivare kräver att du tar hjälp. Går det kravet att ignorera utan konsekvenser från arbetsgivaren? Jag tror inte det. Förstår att du någonstans känner dig botad efter den upplevelsen du hade. Jag tänker dock att det tyvärr är många som känner så efter en tids nykterhet och som oerhört snabbt faller tillbaka i tidigare spår och värre. Du har på ett sätt ett momentum nu. Ta hjälp. Om inte annat så gör det för att arbetsgivaren kräver det. Fortsätt gärna skriva här. Andra beslut kan du ta på vägen tänker jag.

Välkommen!

Att dina föräldrar var alkoholister är ännu en varningsklocka. Sjukdomen är ofta ärftlig. Och det är en progressiv sjukdom, som bara blir värre och värre och i värsta fall slutar med döden. Om din arbetsgivare kräver att du går i behandling så får arbetsgivaren fixa fram en behandling. Företagshälsan brukar vara en bra början.

Att du kunnat dricka ”hyfsat” efter incidenten innebär inte att det inte kommer att hända igen. Efter en sådan rejäl snedfylla är man ofta lite på sin vakt, lite försiktig. Sen när man är invaggad i att allt är lugnt riskerar det att spåra ur igen. Samtidigt blir det normaliserat vad det innebär att ”spåra ur”. Många tycker att typ allt är okej så länge ingen annan drabbas, eller att ingen annan vet om det. Men det är din kropp du fördärvar!

Fortsätt läs och skriv mycket här på forumet!

Kram ?

Ska jag till nån alkoholklinik, vad ska man förvänta sig? Fick svara på frågor om jag kan gå och klä på mig så det känns inte som rätt nivå. Jag jobbar och tränar.

Är det fel att tänka att jag träffat en del människor som jag hellre vill ska få hjälp?

Så tänker jag också ofta. Vill inte vara samhället till last. Det finns nog någon annan som behöver hjälpen mer. En gång när min dotter var fyra år och fick krampanfall ringde jag ambulans. När jag satt bredvid henne i ambulansen var jag tvungen att fråga sjuksköterskan ”gjorde jag rätt, är hon tillräckligt sjuk för att åka ambulans?” Jag blev lugnad på den punkten, och dottern kryade på sig så det blev ett lyckligt slut.

Jag har ingen egen erfarenhet av alkoholklinik, men det är inte lätt att få komma dit så den tiden ska du verkligen nyttja. Tycker jag. De lär inte hinna få in någon annan ändå ifall du lämnar återbud i sista minuten, så det är bara onödigt.

Du ska gå dit och berätta sanningen om ditt alkoholberoende. Inte mörka eller förminska det minsta, utan bara säga sanningen. Sen får du sannolikt veta vad de kan erbjuda. Terapi i någon form ska du kräva, och medicin som minskar suget (naltrexon) eller som gör att du inte kan dricka för då blir du våldsamt sjuk (antabus) blir du kanske erbjuden också. Sannolikt får du återkomma med jämna mellanrum och lämna prov eller nåt.

Tänk inte så mycket på det nu. Ha inga förväntningar alls, varken positiva eller negativa, utan gå dit som ett vitt oskrivet blad. Och berätta imorgon hur det gick!

Kram ?

Fint att du har hittat hit!
Jag har också kört på vin i kaffemuggar så det inte ska synas när man sitter och FaceTime:ar. Nu jobbar inte jag, är sjukpensionär, vilket är jättedumt eftersom det ger mig mer tid att dricka.
Två saker har hjälpt mig, är nu inne på min tredje nyktra vecka efter att ha druckit varje dag och mycket i flera månader.
1) inte tänka att nu får jag aldrig mer dricka, det är ett beslut som känns för stort. Så jag tänker vecka efter vecka att den här veckan ska jag inte dricka. Då känns det överkomligt. Det råder lite delade meningar här, för vissa funkar det bättre att ta tex tre månader i taget. 2) Att skriva mycket i min tråd här på forumet. Folk är hjälpsamma, peppande och inte dömande. Också att läsa i andras trådar och kommentera hjälper. Man ser att många av de tankar man har är man inte ensam om och man får tips. Vissa funkar för en, andra inte. Kram

Ursäkta om jag lät dryg och mästrande. Hoppas du inte tog illa upp!
Jag läste slarvigt på datumen och trodde du var ny på forumet idag.
Lycka till med besöket idag!

Angående din punkt nummer 1 om hur man ska tänka. Du nämner att det finns lite delade meningar om det och det kan man väl säga. Jag läser ofta här att man säger att man inte ska säga aldrig mer dricka för att det inte fungerar då. För mig är det tvärtom. Det var först när jag beslöt mig för att jag aldrig skulle dricka igen som jag lyckades bli nykter. Jag vet inte om det är på grund av hur jag fungerar, men jag tycker att det är så mycket lättare att förhålla mig till absoluta mål.

Jag tror väl snarare att om tanken känns skrämmande med att tänka att man aldrig ska dricka igen, ja då ska man kanske inte köra på det för då är det förmodligen stor chans att misslyckas. Men fungerar det så fungerar det ju. Dock verkar det ju vara vanligare på forumet med att man kör en tidsperiod i taget. Men jag kan väl inte vara ensam?

Med stigande ålder så börjar blodtrycket gå upp så jag har köpt en blodtrycksmätare. Jäklar vad det går upp och ner. Hade typ 200 i övertryck när jag var inlagd och nu hade jag 124 efter en flaska vin, lägsta hittills. Nån som har erfarenhet av det?

Tänkte bara ge en snabb förklaring till varför trådar som ser gamla ut hamnar överst. Vissa trådar (t ex där vi lägger information som vi vill att så många som möjligt ska se, eller där vi vill ha åsikter från er användare) "fäster" vi högst upp i forumet för synlighetens skull. I forumdelen "Förändra sitt drickande" ligger två sådana trådar, så under dem kommer de senaste uppdaterade. Hoppas att det blev lite tydligare!

Om du har tankar eller förslag kring hur navigationen eller överskådligheten skulle kunna förbättras tar vi tacksamt emot dem.

Med hopp om en fin torsdag,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lite uppdatering. Varit hos läkare och sköterska och tagit prover och jag har lite förhöjda levervärden.

Det är en klinik som mest behandlar med medicin om jag förstod det rätt och fick presenterat för mig Naltrexone. Lät ju intressant. Det var fredag så jag tog en halv tablett och drack vin. Blev jättekonstigt, från att vara trött blev jag jättepigg och sen började jag skratta hysteriskt. Har upplevt det en gång tidigare fast inte lika starkt och det var när jag tog nässpray inlöpt i Amerika. Nån som varit med om nåt liknande eller har andra erfarenheter av detta piller?

Dan efter mådda jag jätteilla och det gick bara över när jag drack vin. Kändes som tvärtom reaktion. Har inte vågat prova nån mer gång, kanske inte är nåt för mig.

@puffadder Oj, det låter jättekonstigt. Effekten av naltrexone är att man inte ska få en positiv effekt av alkoholen, och då känns det inte lika viktigt att dricka längre. Tror jag. Du verkar ha fått en jättekonstigt reaktion. Jag skulle inte provat igen. Har du försökt att vara nykter utan att ta medicin? Några dagar-veckor i sträck? Förhöjda levervärden låter ju verkligen oroväckande!

Kram 🐘