av Ztark-are

Ztark-are
mån, 2021-03-08 - 11:36

Hej på er!
Har haft en längre tids paus nu från att skriva något här inne. Men läser ändå vad ni skriver här nu som då..

Mitt drickande har eskalerat enormt och helt gått över gränsen för vad som är okej, mycket pga pandemin men också pga dåligt mående... Har därmed också otaliga saker jag sagt på fyllan, uppdateringar på nätet som jag ångrar och en hel del ångest över alla nätter jag suttit uppe och rent ut sagt hällt i mig vin...

Detta har då fått min sambo att reagera och i helgen förstörde jag en resa till fjällen pga mitt vindrickande. Jag har också en son med NPF-diagnos som nu är 18 år och ska ta körkort men jag är orolig att detta inte kommer gå så smidigt. Hela hans liv har varit en kamp för honom och för mig... det är en sån stor sorg så jag är helt klart säker att det är detta som gjort mig till en alkoholist. Vinet har tagit bort sorgen ur kroppen för stunden och i min nykterhet är jag väldigt ledsen och slut och trött på allt med diagnoser... och hur detta har förstört min sons liv på många plan. Vänner, mobbning, skola, och nu körkort.

Jag vill att detta ska få ett slut nu. Inte dricka bort sorgen utan kanske ta tag i professionell hjälp och få prata om det här för nån kunnig terapeut.

Min sambo är också alkoholist men han vet gränser och dricker en flaska för att sedan ta sömnmedicin. Så då dricker jag hans del när han somnat.

Vet inte vad jag ville med detta egentligen, men jag behövde nog få skriva av mig.

Är ni fler som dricker pga sorg för era barn eller för något annat?

Anonym26613
mån, 2021-03-08 - 18:28

Bra att du börjar skriva igen. Låter som att du har förstått att det är dags att sluta...?

Jag har inte druckit pga sorg. Men vet du, jag tror att alkoholen är så smart, att den väljer den aktuella känslan eller tanken och får oss alla dricka om vi inte lyckas stoppa oss själva. Jag drack för stress och glädje, tristess och lyx. Så även om jag inte haft exakt som du, så har jag också haft "en bra anledning" att dricka. Så vi är nog lika ??

Lycka till med nykterheten. Hoppas du lyckas att få med dig mannen på resan också. Lättare när man är två ???

Ztark-are
tis, 2021-03-09 - 11:03

För din input.. jag har för inte så längesen hållit upp med alkoholen 85 dagar, så jag vet att jag klarar mig ändå relativt länge utan en droppe men så kommer tillfället och man testar ett glas rött och sen har man druckit upp lagret på Systembolaget följande 85 dagar... suck!

Men denna gång känns det annorlunda, eftersom jag börjar inse att andra tar skada av mitt drickande och inte bara jag själv. Jag vill ju inte att min sambos kärlek ska ta slut bara för att jag varit jobbig i fyllan. Nej då dricker jag hellre vatten. Just nu har jag hållit mig undan alkohol i 3 dygn och det känns redan bättre och enklare. Så fort tankar på alkohol dyker upp så får jag ångest. Och den ångesten är inte behaglig alls.... jag antar den kommer få mig sluta helt. Om inte denna gång så i alla fall inom en mycket snar framtid. ❤️

Tack igen för dina ord!

Charlie70
tis, 2021-03-09 - 11:32

Här har du en till. Jag är övertygad om att mitt alkoholbruk eskalerade till missbruk p.g.a. sorg och oro över min dotters liv. Lägg därtill allt arbete som vi måste lägga på dialog med t.ex. skolor, BUP och Hab. Ganska sällan att det stöd som våra barn behöver kommer av sig själv. Systemet bygger på kämpande föräldrar. Lite vin för att lugna ned skallen har "räddat" mig många gånger och hjälpt mig fortsätta orka för stunden. Tror du kan läsa lite om detta i början av min tråd.

Nu har jag varit nykter ett drygt år. Mår bättre än på länge!

Kram!

Ztark-are
tis, 2021-03-09 - 11:39

Japp, du beskrev mitt liv mer eller mindre! Vad skönt att höra att det inte bara är jag som får leva med skammen och skulden att dränka all denna stress, press och ensamheten i allt detta kring ett barn.

Jag var bara tonåring när jag fick honom, så detta har jag ju alltid levt med känns det som! Och alla anklagelser man fått höra, att jag druckit under graviditeten eller rökt (vilket jag alldeles säkert inte gjort) men därför blev det så här med barnet. Och att jag varit för ung och inte klarat av uppfostran. Allt detta har lett till att jag helst ville vara onykter hela veckan när han var hos sin pappa. Det har ju förstås lett till uppsägningar, skulder och depression på depression.

Vet inte om man får samtalsstöd för såna här saker utan man ska bara orka. Punkt.

Jag har ny sambo nu som inte har barn. Han vill inte ha barn. Jag hade velat men vågar inte, orkar inte med hela den där rulliansen igen... En lättnad är det förstås att sambon förstår att jag druckit på grund av honom..

Tack Charlie70 för dina ord, jag ska läsa din tråd!

Andrahalvlek
tis, 2021-03-09 - 13:07

Jag har en 21-årig dotter med utvecklingsstörning. (Det som numer kallas intellektuell funktionsnedsättning, IF. För mig är dock utvecklingsstörning inte ett dugg negativt laddat så jag fortsätter nog att säga det.) MYCKET jobb har det varit, mycket oro och frustration. Jag hittade garanterat min ”ventil” i alkoholen, tills det inte funkade längre.

Kram ?

Ztark-are
tis, 2021-03-09 - 13:42

Stor frustration i allt det där. Hur många gånger har du försökt bli nykter innan du nu lyckats över ett år? Eller rättare sagt var du nere på botten för att det skulle vända? Kram!

Tröttiz
tis, 2021-03-09 - 13:46

Miss Mary Poppins.
Jag vet några som just nu dricker pga sorg, detta coronaelände gör ju inte saken bättre.
Alkohol "behövs" för att klara tillvaron enligt dem. Tycker själv att sorgeprocessen på det viset drar ut på tiden då man bedövar känslorna. Men alkohol fyller ju "sin funktion" men samtidigt en falsk vän och tillflykt som hugger människor i ryggen. ?

Andrahalvlek
tis, 2021-03-09 - 14:07

Jag har i flera år försökt från och till att kontrollera mitt drickande. Bara på helgen, bara vin, bara si och så många glas osv. Då och då har jag blivit tokfull, och allt oftare på senare år. Jag har också märkt att min tolerans ökat enormt. Jag har druckit mer, och betydligt snabbare för att få samma effekt. I jakten på det perfekta ruset.

När jag på slutet drack nästan en hel vinbox på en fredagkväll blev jag rädd för mig själv. När jag dessutom insåg att jag fick minnesluckor nästan varje gång jag drack blev jag ännu räddare. Och när jag gjorde saker på fyllan som egentligen stred mot mina egna värderingar fick jag nog helt enkelt.

Efter julen 2019 fejsade jag sanningen. Att mitt drickande levlat upp ett snäpp. Eller ner kanske, mot botten. Eftersom min pappa drack, och det slutade med hans död när han var 61 år gammal, så visste jag dessutom hur det skulle sluta - om jag fortsatte. Alkoholism är en progressiv sjukdom som slutar med döden om man inte lyckas sluta.

Så jag bestämde mig för att sluta dricka. Det var som om jag plötsligt upptäckte att den här vägen bär åt helt fel håll, jag måste svänga av någonstans. Jag måste vända. Nu. Och redan på det första seriösa försöket till alkoholstopp lyckades jag. Och idag kan jag fira 13 nyktra månader, tjoho!

Jag nådde aldrig botten, jag backade snarare från stupet. Alla behöver inte nå botten, och det brukar nog kallas ”higher bottom” i alkiskretsar. Alkoholism behöver inte sluta med att man super bort pengar, jobb, hus och familj. Det viktigaste är att man fejsar sanningen. Slutar stoppa huvudet i sanden, slutar skylla ifrån sig på omständigheter. Tar ansvar för sitt eget liv och beteende. De må låta tufft, men var och en har faktiskt ansvar för sitt eget liv.

Skrev i någon annans tråd att det är evigheter sedan som jag upplevde det som jobbigt att vara nykter överhuvudtaget. Vet inte när den gränsen uppnåddes riktigt, men det är otroligt häftigt att känna så. Jag dricker inte alkohol. Thats it. Det finns mycket värre funktionshinder än det att leva med.

Sen förstår jag att det är oerhört provocerande att höra/läsa det om man är nynykter och sliter som ett djur med nykterheten 24/7. Jag minns ju själv hur jobbigt det var i början. Eller så är det kanske hoppfullt att läsa, jag hoppas verkligen det. Det här har inte varit gratis för mig på något sätt, jag har slitit hårt jag också. Men jag har kommit ut på andra sidan och idag är det mycket mindre slitsamt.

Kram ?

Ztark-are
tis, 2021-03-09 - 14:28

Jag har precis som du julen 2019 insett vad det kostar att leka med alkoholdjävulen i sin ensamhet. Jag vill inte ha den relationen längre. Denna gång är det inte tankar som men om jag slutar går jag ner i vikt, eller om jag slutar sparar jag pengar... Nej denna gång går det tankar som om jag inte slutar nu så har jag inte mitt liv kvar och inte heller förståndet. Det är snart raka vägen till psyksjukhus för hjälp om jag inte skärper mig nu en gång för alla. Det har jag som sagt inte känt förut. ❤️

Andrahalvlek
tis, 2021-03-09 - 14:40

Den känslan - nu gäller det liv eller död - är en urstark motivation. Underhåll den känslan på alla sätt du kan. Lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna och vifta bort nackdelarna som irriterande myggor. Snabbare än du tror blir fördelarna fler och fler och nackdelarna blir allt färre.

Det enda jag ångrar är att jag inte blev nykter tidigare. Jag saknar inte alkoholen ett dugg, och ingenting skulle få mig att riskera min nykterhet genom att prova att ”dricka lite”. Det är den fällan som väldigt många faller i. ”Det här gick ju bra, jag kan nog dricka lite”. Det funkar inte. Jo, för 1 på 100 kanske men att jag skulle vara den enda är jag inte dum nog att tro.

Kram ?

Charlie70
tis, 2021-03-09 - 14:46

Det är ju så himla svårt att få bra hjälp i vårddjungeln. Det ser olika ut i olika regioner, vet. Jag bor i Stockholm och har fått fantastiskt bra samtalsstöd av habiliteringens "Kris- och samtalsstöd". Terapeuterna där är väl insatta i livet som förälder till barn med NPF och IF. En förutsättning för att få den hjälp man behöver tänker jag. Jag pratade inte ett ord om alkoholmissbruk där men är övertygad om att de hjälpte mig att hålla i nykterheten där i början.

Kram!

Ztark-are
ons, 2021-03-24 - 12:12

Nu har 19 dagar gått sedan den senaste fyllan som slutade i ångest och ”göra bort sig-ännu en gång” natt med vinboxen bredvid.

Känner mig piggare, och gladare men framförallt stolt över mig själv.

Jag har pratat med företagshälsovården och bokat tid till en alkoholterapeut som kan skriva ut medicin till mig. Har hört att en medicin som börjar på N? Minns inte namnet nu, men den ska kunna hjälpa bort suget. Har ni erfarenhet av den?

Min sambo har druckit vin 3 kvällar i rad nu och jag har kunnat stå emot. Även om jag sneglat på flaskan flera gånger.... men sen har jag tänkt att det inte är värt det. Att vakna upp med ångesten och bakfyllan känns inte alls lockande.

Hoppas på hjälp nu och ett liv utan alkohol i min kropp! Sen får andra göra vad f*n de vill.... 😊

Kaffetanten88
ons, 2021-03-24 - 13:21

Jag har också ett sjukt barn och jag jag har nog delvis också druckit av sorg. Sen hade jag psykiska problem innan jag fick barn med som gjort att jag drack för att dämpa ångest och må bättre för en stund. Nu dock har jag hjälp av en psykiatriker och beroendecentrum. Mår bra för det mesta. Bättre än innan. Vill inte tillbaka till den jag var innan jag slutade dricka. Jag tar det mesta med ett mycket större lugn nu. Ett lugn jag nog aldrig haft förut. Känner mig vuxen för första gången i mitt liv. ❤️

Kaffetanten88
ons, 2021-03-24 - 13:35

Ja jag provade det för något år sen. På mig funkade det inte. Men jag har hör flera som haft bra effekt av den så det är väldigt olika. 🙂 För mig har antabus varit bäst.

Andrahalvlek
ons, 2021-03-24 - 14:39

@Ztark-are skrev:"Känner mig piggare, och gladare men framförallt stolt över mig själv."

Lovely ❤️ Så glad för din skull! Du ska verkligen vara stolt över dig själv. Det måste vara ursvårt när gubben sitter bredvid och dricker, men det är bra att du står emot. Det är inte värt det, du har helt rätt. För varje dag som går blir det bara lättare och lättare, till slut blir alkohol en icke-fråga.

Kram 🐘

Ztark-are
ons, 2021-03-24 - 15:42

@Andrahalvlek Det är nog jättesvårt att stå emot, men ändå inte... lukten av rödvin är rätt så vidrigt ändå. Jag har fått problem med magen av allt det sura så det räcker med lukten för att jag ska få sura uppstötningar.

All den tid jag får nu till annat är helt otroligt. Pysslandet och våren med alla dofter och solen som lyser ger verkligen energi. Hoppas du också känner likadant andra halvlek. Jag hoppas verkligen att jag ska komma lika långt ut ur detta som du!