Tröttiz det gjorde det.😔 Blev för övermäktigt för honom att bli frisk. Det är så mycket som ska till o hårt jobb. Är du så nere o trasslat in dig så o kört på för.länge utan att ta hjälp då hittar du nog inte ut sen. Alla känslor som ska upp till ytan o bryta mönster . Det är jättesvårt o han klarade inte det 😔😪 Försöker hitta tröst i att han fick uppleva familjeliv o två barn. Att han levde ut sina känslor i musik o var omtyckt av många. Att hans föräldrar ställde upp 100% o älskade honom. Och att han var lycklig den sommaren vi fick ihop. ❤Han o ja drömde om ett nytt liv o han hade en dröm att kämpa för. O för min egen skull är ja lycklig att ha våran sommar att minnas med så mycket glädje, hopp o kärlek. Alla galna o roliga samtal mitt i nätterna. Våra skratt ihop ❤Det var total glädje. 100%. Han förmådde helt enkelt inte gå till botten med sitt dåliga mående😪

Så fint du beskriver sommaren ni hade tillsammans och jag tänker så viktigt det är att ta vara på dom fina stunderna hur situationen än ser ut. Fint att ni gjorde det.

Li-Lo

Hej Morgonsol

Vi läser och känner med dig.
Beklagar sorgen. Vilket fint stöd du får/ni andra ger. Vackert att se och ta del av.

Admi
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

@Li-Lo Tack ❤
Så obeskrivligt svårt att förstå denna sjukdom. Hur man väljer bort kärlek till den man älskar samt barnen som han älskade så. Att det inte räcker.
Varför klarar vissa av att tillfriskna medan andra inte ? Vad händer i psyket o hjärnan ? Dom snurrat in sig så i lögner o försvar att dom inte hittar ut ? Sen både mentalt o fysiskt sug efter ångestdämpande- alkoholen. Den här sjukdomen är så vidrig. Detta är så smärtsamt att finns inga ord. Hur han drunkade i sig själv. Sitt psyke o sin kropp.

@Morgonsol 💕
Det här med att alkohol kommer först. Kommer aldrig att förstå suget. Men Jag vet att den finns där. Men att alkohol skjuter undan en sund relation med till exempel sina barn. Så otroligt ledsamt och frustrerande. 😔
Vidrig sjukdom som bryter ner människor.
Kram.

Tröttiz ja verkligen.
Men de har såna själsliga hål som inte läker. Känner nu bara i sorgen hur svårt det är att äta pga smärtan o all energi som går åt att gråta o sörja. De har gått o mått så här dåligt så många år och många upplever att terapi o så inte hjälper. Att inte ta hand om sig pga själslig smärta är egentligen ganska enkelt inser jag. Håller man på så länge.. då förstår ja att själen urholkas eller hur man ska säga.. o förståndet försvinner.. egenvärdet.. Ja tror Ja förstår mer o mer nu av denna sjukdom . Ja är så otroligt tacksam för tiden ja fick med min älskade. Han försökte. Han var en underbar , helt fantastisk man men hans lidande var för stort. Han har det bättre där han är nu❤ Vet det🙏

@Morgonsol
Ja .. 😔 Har några omkring mig som verkar släppa taget eller hur jag ska formulera mig. Jobbar inte, inget är roligt, isolerar sig, får dygnen på fel, dricker, har ångest, försöker aktivera sig, sjunker ner ...

Och där är jag som försöker visa att jag finns. Hör av mig. Men det har gått så att det verkar som att de får dåligt samvete att de mår som de gör och inför mig inte är sitt "vanliga jag".
Går det åt skogen vet jag ju dock att jag gjort vad jag kunnat. Jag är ingen vårdare, ingen psykolog. De vill inte ha professionell hjälp. Jävla alkoholelände.

Har du någon du kan äta med så att du hålls på benen. Tänker att det kanske är lättare att få mat i sig om man äter tillsammans med någon.

Tröttiz så är det. Å svårt o inte tappa förståndet i vetskapen att en människa trycker ner sig själv så i skiten o inte verkar hitta ut. Ja tänkt igenom allt ja gjorde o sa för att hjälpa min A. Han fick mer ångest när åtgärder gjordes o drack mer. Alltså- beroendet flydde, blev ännu starkare!! Å så länge du inte klarar vara nykter så kan du inte ta till dig terapi. Då måste du vara nykter. Så ja. När sjukdomen gått så långt. Då är det svårt att bli fri från sjukdomen. Du sitter då i ett fängelse där ingen nyckel verkar fungera för att öppna dörren ut. När du viftar med utvägar säger beroendet : dra åt helvette!"
Så. Enda är att de själva får nån form av uppvaknande. Å var o hur o när och OM det sker kan ingen veta. Det är min insikt efter det ja upplevt.

Just nu så mycket ilska. Svek.
Varför missbrukare? Denna destruktivitet. Ja undrar om ja någon gång ska bli fri från mitt medberoende o sluta fly. Ja trivs ju inte i mig själv! Sitter o nostalgiskt tänker på A:s goda fina charmiga sidor. När han var snäll o omtänksam. Men det mesta handlade om hans beroende o honom. Men ja vet ju inte hur en sund relation är. Ja har aldrig levt i en. Men känner mig så lurad!! Ja vet inte ens om han älskade mig , känner ja. Ja passade väl in i hans beroende. Eller jo. Ja tror han hade känslorna för mig. Men ja får inte ihop bilden av honom. O hur kan ja? Ja kände honom inte när han var yngre. Han aktiv hela tiden under vårat förhållande. Hjälp! Inser det först nu när ja skrev det. Vad var den nyktra o vad var den friska? Så förvirrande. Ja vet inte hur förhålla mig till allt. Ska ja va glad att han inte orkade mer? Därför vårt liv ihop hade aldrig funkat ändå. Gå o hoppas på han o ja i 2-3 år .. O den oron för honom som gnagde sönder mig. O trots vi ej hade kontakt på slutet så tänkte ja på honom o hans beroende. Varje dag. Var finns tid för mitt liv o min dotters? Med den mentala besatthet som var hade ja kanske varit fånge lång tid fram. Trots att vi ej hade relation. För är det nåt ja vet än mer nu så är det att ja har ett medberoende som sitter så inni helvette djupt . Ja vill inte längre!

Så svårt att bli fri sitt medberoende. Två år har gått för mig nu sedan vi gick åt var sitt håll. Pratar med honom ibland. Senast i går kväll, och då var han så full. Höll samtalet kort och sa att vi får prata en annan gång. Han brukar inte ringa mig när han är full men i går gjorde han det. Han var inte otrevlig, men vad han har konstiga idéer. Han trodde det var morgon, fast det var kväll. Tror han blandat alkohol och tabletter.
När jag gick och la mig den kvällen kände jag ett lugn inom mig. Jag behöver inte längre vara med när han är full. Vilken befrielse.
Men det klart som du Morgonsol så kan jag längta efter den mannen jag blev kär i. Men har insett att han inte längre finns. Han befinner sig i alkoholdimman.
Så jobbigt för din del. Förstår att det är en stor sorg, fast ni hade det kämpigt. Men vi är nog såna att vi försöker minnas det som var bra. Och lägga till dom fina minnena. För dom finns ju också.

Det är så ja tänker, att han hade nog ringt mig onykter osv. Ja pallar inte med alkohol problem längre. Men va bra att du verkar hantera det.

Konstiga idéer. Ingår det att de får det eller? Fick direkt upp minnen av när han ringde o sa de hade skickat en bil för o hämta honom då han ringde 1177 om sin förkylning . Han måste hallucinerat. En annan grej. Han ringde o va förbannad för att ja skrev elaka saker till honom. Så skickade han en skärm dump o där stod mitt namn högst upp o en bild på.nån enhörning.. men det var inte ja!!! Vem fan var det då? Han själv som konstruerat den ? För o skapa konflikt? Usch. Det hände mycket konstiga grejer. Det kan ja säga. O ja hade inte orkat med mer konstigheter o oberäkneliga telefonsamtal med vrede o ilska o klagomål på mig att ja inte hade tid med honom. Inte var tillgänglig. Intr prioriterade honom. Bara ge mig dåligt samvete. För saker som inte var konstigheter från mig!! Ja försökte leva ett liv som innehöll mitt jobb mig o mitt barn. Det var han inte nöjd med. Det var mycket mycket jobbigt. Ja är glad att ja slipper det nu

Ja konstiga idéer kommer ihop med alkoholen. Och om dom blandar annat med alkoholen.
Dom vet ju inte vad dom gör. Eller säger. Men det hjälper ju inte att dom ångrar dagen efter. Man minns ju saker som sårat.
Nej nu lever vi vårt eget liv. Fyller det med mysiga och roliga saker. Pratade med en kompis i kväll som har ett hus vid vatten. Hon sa att jag kan komma och hälsa på henne i sommar. Bada och sova över. Det är roliga saker vi behöver göra nu. Att tänka vad man vill med sitt liv.