Hej, jag är ny här i gruppen och hoppas att det ska vara något för mig.
Jag har trott att jag skulle kunna lära mig att dricka måttligt, men med hjälp utifrån så har jag förstått att det inte är något för mig.
Det är allt eller inget 😕
Jag mår otroligt bra när jag dricker alkohol och det har hört till i mitt liv när jag är ledig.
Alla helger och semestrar.
Så har jag hållit på i ca 25 år och börjar känna en gräns för vad jag orkar med.
Jag vet att det inte är bra på något sätt, jag har ett bra liv med arbete och familj.
För 4 1/2 månad sedan fick jag nog och förstod att det måste få ett slut. Det hade börjat eskalerat mer genom oro med Corona mm och min ena vuxna son började ifrågasätta mitt drickande.
Jag förstod att det skulle vara svårt att klara av själv, så jag skickade efter AA böcker ( inga fysiska möten) pga Corona
Och läste ALLT om alkohol.
Skriver dagbok och följer mitt mående väldigt noga.
Jag har mått fantastiskt bra dessa månader och börjar förstå AA tänk genom böckerna.
Jag har känt mig så stark och fri, mitt självförtroende har varit på topp och jag märker att min hjärna börjar fungera mkt bättre.
MEN så kom vi till påsk och det blev väldigt jobbiga situationer när hela släkten samlades och jag skulle ta hand om alla.
Allt från Mat, övernattningar, osämja mellan personer mm
Jag klarade påskdagarna utan alkohol tills dom åkte hem. De var som allt bara rämnade för mig. Jag var så utom mig så jag hällde upp både öl och vin.
Jag tänkte inget annat änn att dricka upp allt.
Dagen efter mådde jag väldigt dålig, super ångest. Hur kunde jag vara så dum efter
4 1/2 månads nykterhet förstöra allt.
Jag som varit så glad och stolt 🥲
Nu 3 dagar efter känner jag mig deprimerad, kommer jag klara av det här. Jag känner mig så dålig och mitt självförtroende är nere på 0 igen.
Jag vet att jag är hård mot mig själv, men det är svårt när man känner sig misslyckad.