Tjenixen folket!
Testar om detta kommer fram.

Allt gott!

Hej! :D
Det fungerade! Blev lite osäker när hela sidan såg så annorlunda ut.

Sisyfos, Tack jag mår bra :)
Ja det blev minst sagt ett abrupt avslut. Men det gick bra, allt blir bra tillslut. Hur är det med dig?

FinaLisa. Tack och det samma! 🌸
Hur är det med dig?

Tänkte ta upp mitt skrivande lite och har skrivit lite för mig själv på sistone. Tillslut så vågar jag ta tag i den kanalen igen, men det har tagit en väldigt lång lång tid att hitta tillbaka till skrivandet.
Livet har som vanligt varit ganska intensivt, trotts covid. Det får bli en annan historia.
Mest glad att det fungerade att skriva här :)
Läser ikapp lite olika trådar och nya trådar.

Allt gott! 🌷

Hej Studenten😎

Kul att höra av dig och att få ta del av din historia. Vad hände? Varför? Hur blev det? Nyfiken i en strut är jag 😂
Du berättar såklart bara det du vill...

Själv mår jag just nu bättre efter en pärs med Covid-19. Innan dess har jag haft många upp och ner perioder under året som gott. Haft svårt att hitta livslusten och tänkt mycket på döden. Självmedicinering har bestått av alkohol ibland och för ofta såklart.

Har kontakt med en psykolog som hjälpt till att sortera och hantera mina tankar i rätt fack. Men jag har hängt kvar här för jag känner också ett viktigt stöd från några härinne som jag följer.
Det är också väldigt många trådar som jag inte läser för det blir helt enkelt för mycket för min hjärna att ta in.
Men hur som helst så ser det lite ljusare ut där framme någonstans.. ☀️
Hoppas detsamma för dig🤗🍀

Kram 🧡🌷🧡

@Studenten det är bra. Helt nykter sen snart 7 månader. Piggare, gladare.
Plötsligt var det bara stopp och jag vet inte om jag nånsin kan/vill dricka igen. Aldrig fastna i beroende i alla fall.
När du slutade skriva så var det så obehagligt. Att bli avslöjad här vill man inte tänka på.
Hur som helst är det trevligt att se dig här igen. Hoppas du mår bra! Vi hörs hoppas jag.

Insikt.
Ett ord jag tänkt på länge och mycket på de senaste dagarna. Livet har lite landat på plats, tillslut.
Idag är jag singel, självständig och bor själv i min egna lägenhet.

Jag kom ganska nyligen ur en relation som var fin men inte emotionellt djup. Vi hittade närhet i varandra men mycket mer än så var det inte. Jag tror mig klamrat fast i honom som en igel efter uppbrottet med mrniceguy. Antagligen i rädsla för ensamheten, eller att jag inte trodde att jag skulle vara tillräckligt stark att inte gå tillbaka till honom igen.

De senaste dagarna har jag reflekterat mycket kring hur och om jag vill skriva här. Detta eftersom jag fortfarande är lite rädd för att han ska läsa här. Men jag tar tillbaka mitt liv. Steg för steg. Jag känner mig inte trasig, jag är stark men trött. Vilket är helt okej och inte konstigt egentligen. Det är första gången sedan, ja egentligen sedan jag började skriva här 2016? 2017? Som jag har utrymme att landa på riktigt.

Jag kom in på utbildningen som jag sökte i våras och det har gått väldigt bra. Mycket prestationsångest men någonstans förstod jag även här att jag måste ta hand om mig.
Pratar kontinuerligt med en psykolog sedan januari. Han är äckligt bra och jag känner att jag utvecklas och han lyssnar.

Jag dricker inte alkohol alls för tillfället, vilket är en stor pusselbit till lugnet. Jag har satt upp ett mål på 50dagar där jag inte ska dejta någon över.huvud.taget.
Det är lite läskigt, i början hade jag ångest över min upplevda ensamhet. Men det har gått över. Misstänker att detta kommer komma och gå i vågor. Huvudsaken för mig nu är lugn, mindfullness och standard sömn/mat/promenader.

Jag är hoppfull.
Det som hände då var då, och det är okej.
Just precis nu är allt lugnt och för det är jag tacksam ❤️

Fridens! 🌸

Låter bra Studenten!
Insikt är ett svårt ord. Eller svårt att få ordning på. Teoretisk kunskap är bra, och praktisk kunskap å så kommer det där med insikten. Vi blir nog aldrig färdiga där helt enkelt. Det är så ironiskt att du kallade honom Mrniceguy. Han kändes som allt annat än det efter ett tag. Lyssnade på Närvaropodden i dag om relationer där de menade att relationen man utvecklar beror till viss del på den anknytning man har haft under uppväxten. Det var intressant.
Känns bra att du är singel nu. Tänker att du kanske har en del att bearbeta med din psykolog. Tänk va skönt att du har nån som verkar bra.
Vi är nog väldigt lika i vad vi behöver, sömn, mat, motion och tid för eftertandmkr.
Ha det bra! And no more MrNiceguy.
Cyberkramar, eftersom du är en så häftig person.

Påsken står vid dörren. Denna påsken är jag nykter, vilket känns lite weird att skriva eftersom det är så självklart för mig. Har kommit igång med löpningen igen, äntligen vår och relativt torra spår i skogen <3
Jag kom ju in på studierna som jag sökte förra sommaren och är nu ute på min första Praktik. Vilket är ganska tråkigt för att vara helt ärligt. Att sitta i styrelsemöte efter styrelsemöte är inte med på min top 10 "roliga lista" XD
Har börjat fundera mer och mer på flyktbeteende och hur svårt det är att hitta och leva lagom (för mig).
Det går väl sådär tror jag, eller det går bra men jag saknar mina vänner och att gå på events. Som alla andra i denna världen pga pandemi.

Mår bra överlag, inget kaos eller ångest. Mest lugnt och långsamt, lite ensamt men ändå typ fridfullt. När jag får den där känslan av ensamhet brukar jag tänka för mig själv "det kommer inte alltid vara såhär". Det fungerar 9,5 /10 fall. För det kommer inte alltid vara såhär, och det gäller allt i livet.

Nu ska jag ut och springa. Kanske åt godis till lunch idag, på tal om lagom XD (inte därför jag vill ut och springa, ej kompensationstänkande. Vill bara ut i naturen)

Ta hand om er!
Glad påsk :)

Ja, det är väl så med allt i livet. Det går över. Tror att vissa människor har mer toppar och dalar än andra. Tänker ibland på boken Dårfinkar och Dönickar - en ungdomsbok som också finns som serie. Där talar morfarn om för sitt barnbarn att hon är en dårfink. Det händer mycket, ibland konstigt, under en period när man är en dårfink, men att det är så det är. Det kommer lugnare perioder. För dönickarna som är nöjda med livet är det lite enahanda, sett ur dårfinkarnas ögon. Tror att det här forumet är fullt med dårfinkar.
Tänker att det är bra att försöka ta det lite lugnt ibland.
Nu när jag är lugn och nykter kommer ibland saker upp som jag faktiskt är väldigt ledsen över. Kanske är det så det går till. Kanske är det därför man ibland vill fly för att det gör lite ont att tänka på.
Men det går ju också över.
Glad påsk på dig!

haha ja du har nog helt rätt Sisyfo ^^
Hoppas du fick en trevlig påsk!

Hos mig blev det lugna bullar med påskfirande av närmsta familjen.
Var trevligt att komma ut på landet igen och bara chilla. Vi eldade lite och satt och tjatade vid matbordet med god mat.

Idag har det mest snöat här i Sthlm. Aprilväder deluxe.
Jag har börjat småprata med en person som jag tycker verkar väldigt rolig och trevlig och hälsosam överlag.
Har kört mina 40 dagar av 50 utan att dejta eller träffa någon. Känner ett annat lugn i kroppen. Men är så oerhört nyfiken på framtiden, förväntansfull. Njuter lite i nuet av den känslan. Känns som att allt möjligt positivt kan komma att ske. Vilket är jättekul!
Det är ganska skönt att ha kommit igång med träningen igen också, Vänern en helt annan energi i kroppen av det. Träning är fan så viktigt för det psykiska måendet.

Så det var en liten påsk check!
Fridens ^^

Ska på dejt i helgen med en vad jag ännu anser vara vettig människa.
Jag är ganska nervös. Tänker antagligen dricka något glas vin, ser fram emot båda faktiskt.
Påsken var lugn.
Tränat en del och går mycket promenixer.
Inget att lägga på minnet direkt. Skönt att solen tittat fram igen efter snön som kom lite hastigt och lustigt.

Fridens ^^

Ja, träning är skitviktigt faktiskt.
Det är bara att tugga i sig att det finns en hel del vi faktiskt måste göra för oss själva.
Här trodde man att kropp och psyke bara hängde med och presterade, men icke.
Kul med en date. Och kul med ett vanligt liv. Tänker på mina dater som ligger rätt långt tillbaka i tiden. Vi drack sällan på dem, de och de jag träffade. Det var kanske inte så obligatoriskt då med vinet, man fikade och gjorde nåt tillsammans. Njut av ditt vin, men ibland undrar jag om det hade förstört mer än det tillfört. Det är lite trist att det ska vara så obligatoriskt i datingprogrammen på TV.
Skön påsk... det var inte hos mig du var? 😀, vi gjorde ungefär samma saker.

Hahahaha du kanske är min mamma?
Det hade ju varit helt galet ifs 😅

Ja träning och psyk håller ju hand med hand, behöver inte ens vara "tuff" träning. En långsam promenad fungerar minst lika bra.

Daten gick väldigt bra. Hade supertrevligt och han är vuxen" lioxm. Svårt att förklara. Nu sitter jag mest och funderar på om det är en dejt 2 som gäller, om jag är redo för det, eller om jag backar.
Vet inte riktigt. Funderar också på hur han tänker och känner efter dejten. Har noterat en väldigt liten ångestkänsla i kroppen. Antagligen pga rubbade rutiner och att jag tappar fotsätet väldigt lätt.
Vet inte riktigt varför jag är så känslig för störningar i rutiner.

Pratade/träffade med MrNg i helgen också, den kedjeanalysen landar direkt i självskadebeteende. Att självförstöra för mig själv inför dejten. Oklart varför jag gör så mot mig själv. Tänkte ta det med psykologen idag, men han har sjukanmält sig. Så jag får la försöka komma på det själv. Lägger ingen större värdering i samtalet/träffen och att det blev så. Men jag hade gärna velat hitta min triggar så jag kan vara mer på min vakt nästa gång jag får impulsen att höra av mig. Av alla 1000ggr jag "velat" höra av mig gör jag det 1-2ggr. men det är ändå de gångerna jag inte vill egentligen. Känsla av ensamhet kanske? Falsk trygghet? känsla av att jag inte förtjänar bättre? En kombination av alla? Antagligen. Sen har jag väldigt svårt att släppa människor i mitt iv. Speciellt när vi delat så mycket minnen och tid tillsammans. Det är lixom, svårt. :/

Vinet gick bra iaf, ingen ångest. Det var gottt. Jag gillar ju rött vin. MEN jag tänker inte dricka på ett tag igen. Kör vi en dejt 2 ska jag vara nykter. Vill precis som du skriver Sisyfos att dejter inte ska behöva innehålla vin. I min nästa relation vill jag inte heller att alkohol ska vara så normaliserat eller något man kan göra i veckodagar och på helger.
Sitter och funderar på om jag inte borde ta tag i den där promenaden nu. Behöver städa hemma också. Hela hushållet har typ förfallit under helgen. Huuuur kan det bli stökigt så fort? 😅

Ta hand om er ⭐️

Solen skiner and so do I.
Några dagar har passerat sedan förra inlägget.
Gick tillbaka till rutin kring kost (ät riktig mat), Motion (löpning, promenader, enklare styrka) och sömn (säng senast 22:30) och sim salabim så är jag tillbaka och grounded i marken igen.
Vinnande koncept helt enkelt.

Dejten frågade om jag ville ses igen, och jag tackade ja. Jag är nyfiken på honom och han verkar vettig rakt igenom. Så jag ger det en chans till. Det ska faktiskt bli väldigt roligt.
Pratade lite med en annan dude också, men efter några dagars samtal så fick jag en udda magkänsla. Som att något inte helt stämmer. Samma känsla som jag hade med MrNG men sket i. Så Jag lyssnar på min magkänsla och går inte ens på en första dejt med den.

Det är kul att börja våga sig ut på marknaden igen, men jag är väldigt försiktig. Lyssnar inåt och inte på impulser.
Drivs inte av rädsla för ensamheten.
Kan själv. :)

Trevlig helg!

@Studenten skrev:"Drivs inte av rädsla för ensamheten.Kan själv. :)"
Det är en bra början på en relation tror jag. Att ha tilltro till sig själv och sin egen förmåga. Lite lättare när man inte har problem med alkohol, men det har du väl inte haft på länge?
Tror verkligen att vi ska lyssna på våra kroppar och göra sunda val. Tänkte på det igår, det var fredag och jag hade tillfälle att köpa alkohol, men jag vill verkligen inte ha längre. Din mage säger ifrån om en kille. Det känns sunt att lyssna på det.

Tänker att MrNG kanske är din drog ändå. Du vet att du inte mår bra och ändå träffar du honom. Jag har funderat mycket på varför jag valde alkohol ibland, trots att jag inte ens mådde bra i stunden med det. Tror att det hade att göra med resten av mig. Nu när jag tar hand om mig själv vill jag inte ha. Jag har mina naturliga kickar i livet. Och sköter om mig. Det räcker så.
Du har kanske en förälskelse på gång. Även det är ju nån slags kick. Men kom ihåg vem som är nr 1 (haha, nu känner jag mig som din mamma).
Lycka till med allt!

Anonym26613

Hej @Studenten! Läser hur du prioriterar träning, kost och sömn samt börjar dejta igen efter sämre relation. Mitt liv ser ganska mycket lik ditt vill jag påstå, även om jag är "ganska" mycket äldre än dig. Jag önskar att jag tagit tag i mina problem redan 20 år sedan. Lärt mig att vara ensam och respektera mig själv.
Du är på rätt bana 🙏💚 men om du kan, så lär dig att vara autonom och ensam så du inte kompromissar i dina framtida relationer. Det är läskigt men du kommer att må så mycket bättre.
🌸❤🌸❤🌸

Hej igen där ute i cybervärlden.
Ligger lite sömnlös eftersom mina sömnpillz är försenade i posten. Medans tankarna for runt i huvudet så insåg jag att detta forumet antagligen fortfarande fanns kvar, och hur mycket ni hjälpt mig att få bearbeta inte bara mina traumatiska händelser, utan även när livet varit fint. Så här kommer en uppdatering från studenten!

Efter avbrottet med MrIntesånajsguy så var jag riktigt jävla psykiskt nedbruten, den relationen innehöll en del fysiskt våld men väldigt mycket psykiskt våld. Och ni som följde mig då kanske minns att jag hade en ganska jobbig upplevelse med min förra arbetsplats ungefär samtidigt, som även den bröt ner mig psykiskt… (Perfekt kombo 😅)

Insåg någonstans att jag var för nedbruten för att överhuvudtaget söka jobb inom den branschen och valde att söka mig in till en IT utbildning. Kom in på den och det var nog det bästa som kunde hända mig tack vare pandemin så försvann även kraven på att vara på plats och jag kunde sakta sakta bygga upp mig själv hemifrån. I trygghet, själv. Jag blev tillsammans med den där jag skrev om sist. Vi höll ihop i nästan ett år, han var inte dålig för mig. Men han drack mycket och rökte mycket gräs. Just då brydde jag mig inte så mycket faktiskt för han var någon som häll mig ifrån MRNg. För det är jag honom tacksam.

Nu har jag varit singel i ett år. Själv. Ensam. Självständigt och jag är trygg. Sjukt att kunna skriva det. Men jag är trygg i mig själv. Jag behöver ingen för att validera mig, för att spegla mig. Jag springer inte ifrån mig själv. Det har varit svårt, men det har varit väldigt befriande.

Förrförra veckan tog jag examen från utbildningen och jag började mitt nya jobb i början av januari. Ekonomin kommer inte vara ett problem för mig i framtiden. Inte inom denna branschen.

Jag är ganska hundra (99,8%) på att jag har ADHD eller ADD, och har lärt mig väldigt mycket om hur man kan hantera just de symptomen.
Det är mycket i min historia som blir så självklart när den pusselbiten föll på plats. Ni vet, ständigt söka kickar, bland annat. Med den kunskapen har jag även öppnat ett mer förlåtande fönster för mig själv när jag tänker på mig själv.

Jag fantiserar om framtiden och kommer på mig själv att jag faktiskt nu ser en framtid. Jag har allt jag någonsin önskat mig. En lägenhet, en inkomst, tryggheten i mig själv, några nära vänner och min hund. Exmannen och jag har fortfarande en god kontakt men börjar glida lite isär, det känns naturligt och fint.

Alkoholen är fortfarande en del av mitt liv, men inte så ofta. Jag tappar ibland kontrollen över mina tankar när jag blir pruttfull men det slutar med att jag somnar. Jag dricker inte för att fly eller döva ångest. Iom kunskapen om adhd så förstår jag hur enkelt det är för min hjärna att skicka ut en jävla massa dopaminer med just alkohol, så jag tar det försiktigt. Alkohol och adhd är inte den bästa kombon🥳
Men nu förstår jag varför jag blivit så förtjust i allt som ger mig en kick. Kan vara alkohol, överätning, underäta, överträning, cigarretter, sex osv. Allt som ger någon typ av kick. Men kunskap är makt och jag är nu både kompis med min ångest och dess följeslagare. Det är väl sömnen då som jag inte kan lösa helt själv 🤗

Jag fyller 33år i år, och det känns äntligen som att livet faktiskt äntligen har börjat ❤️

(Just det! Jag la av med cigarretter för sista gången, 11 månader sedan för att vara exakt. Den ”kicken” kommer jag inte gå tillbaka till någonsin igen. Thats fo shop!)

Tack alkoholhjälpen och tack ni andra. Ni vet vilka ni är 🌸

Ta hand om er!

Åh vad roligt att höra ifrån dig studenten och att det går bra nu. Tänker att det är viktigt att få de där insikterna om sig själv, varför man är som man är t.ex. tänker på Tofu här inne när jag läser om dig och det jag uppfattar att ni båda har… ett jäkla driv. Det står inte still. Kanske är det lite stillhet och eftertanke ändå som har behövts för att hitta rätt mål för drivet som finns. Superkraft! Vid 33 har du hela livet framför dig och du har hunnit otroligt mycket redan. Välj nästa man med en extrem omsorg… nån som är driven men på sunda vanor. En friluftsmänniska kanske? Jag är tillsammans med en tråkmåns och det är tryggt och bra, men lite mera driv hade ju varit bra. Men man kan kanske inte alltid få allt och ibland vet man inte vad man behöver.
Stort lycka till i framtiden.