Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

@Vinäger Du vet själv vad som är bäst för dig när det gäller forumet. Du kommer att vara med mig i tanken oavsett, dina inlägg har stärkt mig oerhört. Jag önskar dig och de dina all lycka. Hoppas innerligt att din M rider ut den här stormen också. Livet är som det är. Men du är fantastisk ❤️

@Vinäger "försvinner" du nu igen? Du vet att jag håller på dig. Ta hand om dig och M nu och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att det går bra med behandling och allt. Vi hörs när vi hörs!

KRAM!

@Mirabelle G-S Så trösterikt ditt inlägg var för mig! Ibland lovas guld och gröna skogar om man blir nykter och jag tänker att så är det inte för oss alla! Däremot är det givetvis bra att bli nykter/att hitta den väg som passar en själv i nykterheten. För jag tänker att om man tror att det blir guld och gröna skogar...och den känslan inte infinner sig så kan det ju vara lätt att börja igen...men din beskrivning ...ja..jag tycker att den var toppen!!

Kram

@Vinäger Finaste bästaste Vinäger!!

Du är så otroligt betydelsefull för mig! Dina inlägg är så insiktsfulla, så ärliga...om du bara kunde förstå hur klok du är!! Be inte om ursäkt...utan var den du är! Och...även om du är betydelsefull för mig...så gör det som känns rätt för dig...vila härifrån. Nu är jag ju inte där du är...men jag har svårt att tänka ...att jag skulle kunna dricka endast två glas vin...för jag vill också åt ruset.

Och när det gäller M...så bra att han svara bra på behandlingen! Vi har haft mycket cancer inom min familj och själv ligger jag i riskzonen...men jag kan förstå din känsla...jag minns SÅ VÄL när min man fick diagnosen matstrupscancer. Har aldrig någonsin varit så rädd! Så fruktansvärt rädd att förlora min livskamrat. Våra barn var 17 och 21 år..så det var tufft. Men det har gått sex år sedan dess och han lever...och vi firar 30-årig bröllopsdag i juni. Så även om jag inte är du...så kan jag föreställa mig hur du känner...jag håller alla tummar...att han ska bli frisk...och att ni ska få åldras tillsammans!

Även om du inte skriver här så finns du inom mig!

Stor kram:)

Nu håller vi tummar och tår för M.
Det värsta behöver alls inte inträffa. Tänker på hur bra ni verkar vara för varandra.
Trivs så när du skriver härinne på forumet, det vet du. Tänker att dina psykologbesök verkar fungera bra. Det verkar som om du har hittat någon som du klickar med. Jag gick ju hos en kurator ett tag. Ville inte och slapp prata om alkohol... hen var supertrevlig men inte alltid så konstruktiv. Jag fick veta en hel del om hens och hens barns problem också... och för en som jag som är medberoende (utan alkisar i närheten) och gärna tar över andras bekymmer så var det inte alltid fokus på mig. Men lite skönt ändå att veta att hen hade betalt för att lyssna på mina problem - skönt som omväxling.
Jag har vant mig vid ett liv utan rus. Jag har ju skrivit att jag inte gillade det så mycket och särskilt inte när det skulle ske i smyg, men jag såg det ibland som nödvändigt. Nu utan funkar det ändå. Det är konstigt på nåt sätt och jag får vara på min vakt tror jag men jag tror att det faktiskt kan vara en Corona-effekt också. Jag behöver inte ta in andras mående och känslor. Det är så arbetsamt att göra det, där känns det som om du ibland har varit lite lik mig. VaraFrisk och en hel del andra har haft lite samma tendenser.
Tycker att det låter sunt att du drar dig tillbaka lite i arbetslivet. Brukar försöka tänka på vad som verkligen är viktigt ibland när jag blir stressad. Har kommit på att det verkligt, verkligt viktiga är närstående, jag - och då att jag vet vad jag vill vara för människa och att försöka gå ner till kärnan av uppdragen - vad syftar de till. Det blir lätt mycket känslor, stress, oro och förväntningar.
Tillbaka till kärnan. Viktigast är att M och du mår bra. Det kan ni bara göra här och nu. Inte igår, inte imorgon (förrän det är här och nu). Så enkelt att skriva, lite svårare att göra, men man kan försöka.
Kramar!

Ganska ny här på Forumet (tredje helgen nykter), vet att du önskade mig välkommen när jag ”började” här - tack! och vill bara säga att jag har läst igenom dina trådar! Wow!

Inspiration, klarsynthet, raka rör och högt i tak! Ville bara säga tack!

❤️

Hej alla fina vänner! 💗

Smyger in här obemärkt ibland, men i morse var jag tvungen att göra ett avtryck i Sassenachs tråd. Så himla skönt att veta att hon nu får hjälp. 💗

Tack för fina ord hos mig. 💗

Smurfan, helt otroligt att du tagit dig igenom hela min tråd. Brukar säga att den är en av de brantaste berg-och-dalbanetrådarna på forumet. 😁 Så mycket har passerat sedan jag hittade hit av en slump för snart fyra år sedan.

Tofu, dina korta hälsning gjorde mig rörd. 💗

Brukar läsa ikapp hos er och måste bara säga att Varafrisk, jag är så glad för din skull. 💗 Äntligen! Det är du sååå värd. Även du, Blenda, har fått adekvat hjälp. Så fint. 💗

FinaLisa, tror att du, liksom jag, har hittat hem. 💗 Så fin läsning. Detsamma gäller även er, Sisyfos och Mary. 💗

Charlie, Mirabelle, Se klart och många många fler: Wow, ni gör det så bra. 💗

Så många olika berättelser och ändå så mycket gemensamt. Inte minst klokheten. Har sagt det förr, tror inte att det någonstans går att hitta så mycket förståelse, ödmjukhet och just klokskap samlat på ett enda ställe - som här.

Tack! 💗

Min man har genomgått sina behandlingar och allt ser bra ut. Vi planerar framåt, så gott det nu går i denna förunderliga värld.

Tyvärr har det blivit lite annat kring ett par andra av mina nära och kära. Ibland undrar jag hur mycket vi förväntas klara av. Tyckte ju att jag fått min beskärda del redan under min uppväxt... Men jag ältar inte. Har lärt mig att ta emot och göra det bästa efter förmåga och omständigheter. Förstår också att jag är lyckligt lottad som har en förstående och stabil man att klappa ihop hos emellanåt. 💗

Jag har trots allt ett lugn inom mig. Vill självklart inte leva i en pandemi, men den har helt klart hjälpt mig att bromsa och känna vad som är viktigt i livet. Vi har varit extremt försiktiga och inte gjort någonting, inte ens träffat nära vänner, sedan i somras, då smittspridningen tillfälligt var lägre. Normalt sett är hotellweekends och kryssningar uppblandade med långresor en stor del av vårt liv. Nu har vi båda insett att vi har det minst lika bra ändå. Vi har om möjligt kommit varandra ännu närmare. 💗

Nu är det mer än sju månader sedan jag smyghandlade och drack sittandes på huk framför garderoben. Med tetran inlindad i en strumpa eller något annat uppfinningsrikt och ytterst pinsamt sätt att försöka dölja skammen. Jag är så tacksam över att den tiden är förbi.

För att använda ett poppis uttryck har på forumet: Jag är en så'n som inte dricker - med tillägget "i smyg".

Det funkar alltså fortfarande. Finns inte ens ett "men..." längre. Jag förespråkar inte ett kontrollerat drickande, men ni som har följt mig vet att det var den strategin som blev min räddning (även om det egentligen mest handlar om att jag inte dricker i veckorna och i ensamhet, inget räknande alls för min del). Hua, törs inte ens tänka på hur illa allt kunde ha slutat.

Tacksamheten är enorm i dag. Att vakna nykter och klar i både kropp och knopp alla vardagar och de flesta helger. Att jobba utan att vara det minsta bakis. Att kunna köra utan att behöva tänka på hur sent det blev kvällen före. Att veta att telefonsamtalet med barn och barnbarn var hundra procent fritt från sludder och överdrivet skratt.

Kort sagt, jag har fått ett nytt liv. 💗

Min forumaktivitet låter jag gå på sparlåga ett tag till. Känner att jag för tillfället mår bäst av det. Men, som sagt, jag följer er lite i skymundan. Tänkte bara göra en kort uppdatering nu, men nu vet ju hur det brukar bli... 😁

Tack för att ni finns. För att vi finns. För varandra. 💗

Kram kram

-----

PS. Jag ser alla inlägg i min tråd. Hoppas att det var något tillfälligt som FinaLisa uppmärksammade. DS

@Vinäger, vad glad jag blir av att höra att planen fungerar och att du nu är ” en som inte dricker - i smyg”
Att klara det du gör är en bedrift och jag hoppas att jag når dit en dag !
🌸💕🌸

Japp, en sån som inte dricker -i smyg, det är jag också. Inser att jag får jobba lite där med just smygbeteendet för det har jag nog till och från haft sen barnsben. Precis som min pappa. Smygätande, inte några större mängder, men det var liksom inte ok att äta godis heller eller annat snacks och ibland smygåt jag. Ganska sällan, för det fanns en skam även i godis. Men smygandet betyder något och är ett av mina flyktbeteenden. Det är faktiskt lite jobbigt nu eftersom jag blir sugen på nåt och jag har ju egentligen aldrig gillat sötsaker och det finns ingen tillfredsställelse i att smygäta saker som inte är förbjudet. Vi har heller inte så mycket sötsaker hemma. Och ätandet i sig löser ingenting för mig. Det är nog kicken jag vill åt. Så jag får väl lösa problemen som gör att jag vill fly istället.
Kul att det går bra för dig Vinäger med alkoholen och att ni kommit ut på andra sidan med M och kan andas.
Livet är orättvist, det är väl egentligen bara att konstatera. Prövningar gör oss starkare och klokare tror jag. Och en del har att göra med inställning. Det är lätt att säga när man inte är så hårt prövad, för när livet är svårt kan det ibland kännas att man bara vill lägga sig ner och aldrig gå upp igen. Men det är väl så ”This too shall pass” och man får försöka stanna i nuet och inte leva förr eller i framtiden. Så enkelt att säga, så svårt att åstadkomma.
Kul ändå att höra ifrån dig Vinäger.

@Vinäger Tack goa du för hälsningen🙏🏻Ja..tänk att jag kommit hit...inne på 18:e dagen🙏🏻

Så gott att höra hur du har det! Vilken resa du har gjort och gör❣️Och att det har gått bra med Mannen🙏🏻

Ha det fint så ses vi igen🦋🙏🏻❤️

Anonym26613

Hello 🥳🤸💚

Super att det fungerar för dig. Glad för din skull ❤🌸 Eftersom vi loggar in här för olika anledningar, så måste lösningar också bli olika, så klart. Och jag är så glad att jag aldrig behöver vara orolig för triggers när jag kommer till din tråd. Du gör det så snyggt 😘💚

Kram 🌸💚

Kul att se att det går bra för dig och att du inte dricker i skuggorna längre. Så många som hejjar på dig så jag tror inte jag kan säga något som inte någon annan sagt bättre :)

Det var bara det, och kram på dig.

Ha en fin fortsättning på midsommarhelgen! 💗

Läser allt mindre här på forumet. Följer mina "gamla" vänner, förstås, men har faktiskt klarat att hoppa över inlägg från både en del kändisar och många nya. Ett sundhetstecken.

Fantastiska berättelser, är extra glad för vissa - ni vet vilka ni är - men undviker att nämna någon. (Pssst, FinaLisa 💗 Sisyfos 💗 Varafrisk 💗Charlie💗 Mary 💗 Mirabelle 💗 Blenda 💗 Kennie 💗 Se klart 💗 Kaffetanten 💗 Tofu 💗... Och några till... 😉)

Kul att få ett livstecken från dig, IronWill, du har också en speciell plats i mitt hjärta. 💗

Har ju lovat att jag inte ska skriva att forumet är förändrat, men det räcker med några kommentarer för att jag ska känna att det inte är som jag tänkte/trodde/hoppades att det skulle vara. De som väljer att dricka ibland dumförklaras emellanåt och anses ofta inte veta sitt eget bästa. Alltså, förlåt, men jag klarar inte av det.

För mig är forumet endast stöttande, peppade, förlåtande. Visst, tough love behövs ibland, men det beror på hur det skrivs. Jag ryser när jag tänker på hur vissa inlägg bemöts, efter att våndan och känslorna beskrivs. Kärlek och förståelse är vad vi behöver här.

Är så tacksam för att vissa långtidsnyktra dyker upp ibland och berättar att allt inte är perfekt bara för att man slutat dricka. Det blir mer trovärdigt då. Att det är bättre att vara nykter än att ha ett alkoholmissbruk tror jag alla förstår, men att allt per automatik blir bra när man slutar dricka gäller nog inte alla.

Mina tankar kring detta går så här...

Om du fått dina problem på grund av alkoholen, försvinner de förstås fortare och kanske för alltid när du slutar dricka. Om du däremot - som de flesta av oss - fått ett alkoholmissbruk på grund av att du självmedicinerat mot olika problem, kan du inte räkna med att de försvinner i och med nykterheten.

Det är oerhört provocerande att läsa om att bara du gör si så händer så. Att det inte är bra att addera alkohol till ett dåligt mående behöver man inte vara raketforskare för att förstå, men det blir snudd på nedvärderande att läsa om att allt det jobbiga försvinner när man inte dricker. Speciellt när vi som sagt är många som haft problem innan vi drack.

Jag tänker dessutom på alla jag känner som aldrig dricker en droppe och ändå har det jobbigt i livet. Har flera närstående som passar in i den beskrivningen och därför blir jag så ledsen när jag läser om detta.

Nog om det negativa...

Det är snart nio månader sedan jag smyghandlade på Systembolaget. Har landat i att vi oftast dricker något på lördagar. Går inte och längtar till helgens drickande, men tror ändå att vetskapen om att det är ok på lördag håller all annan kamp borta. I början kunde jag ha tankar på att handla, men sedan kom den nyktra hjärnhalva att ta över. Gissar att det är så det fungerar. Efter tillräckligt lång tid har vi dirigerat om våra tankar.

Så jag är fortfarande en så'n som inte dricker - i smyg. Har inte längre något förhandlade om att välja något annat. Kanske beslutar jag mig för att sluta dricka helt, men som det är nu törs jag inte.

Låter konstigt kanske, det sistnämnda, men ni som följt mig under de snart fyra år jag hängt här, vet att jag aldrig har haft svårt att sluta, trots periodvis hårt drickande, men att jag efter några helnyktra månader trillat dit igen, igen, igen - och igen...

Den här ovan beskrivna strategin fungerar alltså för mig. Har tidigare varit rädd för att skriva om det, men tror på människans förmåga att sortera.

Som vanligt blev det som var tänkt som en liten hälsning betydligt längre... Saknar er alla, längtar efter en fysisk träff igen, har ju varit med vid två. 💗

Ha det så himla bäst, det lovar jag att fortsätta ha. Mår så bra när jag slutat att dricka i veckorna/smyg.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

@Vinäger Jag har förståelse för att du blir provocerad, men samtidigt tänker jag att forumet handlar mycket att man berättar om sina egna erfarenheter och sätter man beskriver det på kan ibland låta som det handlar om allmängiltiga mallar och regler som alla kan följa och få samma resultat. Men man får påminna sig själv att en text blir jobbig att läsa om man hela tiden skjuter in "Min högst personliga erfarenhet är att..." och samtidigt ser man ju en del mönster som tycks gälla för flera. Det där med att allt blir perfekt bara man slutar dricka är nog något du läser in hos de som skriver, mer än att de faktiskt skriver. Själv tycker jag att det är viktigt med de som beskriver fördelarna med att vara nykter för de är många och svåra att se när man ännu inte tagit steget. Sen är det som du säger också viktigt att också påminna om att alla problem inte försvinner heller, såklart. Det har jag inte heller sett att någon på forumet har påstått, alltså att alla problem försvinner.

Sen det där med att dra ner på drickat eller sluta helt, så finns det ju de som klarar av att bara dra ner på det. Du tycks ju vara en av dem, baserat på det du beskriver och det är ju jättebra. Du verkar ha hittat en strategi som fungerar för dig och det är jättebra, du som har kämpat så länge! Det är väl en sak som många trots allt har gemensamt här på forumet att det tar lång tid att hitta en strategi som fungerar för oss. Samtidigt är det måttliga drickandet en chimär för många som det var för mig t.ex. Ibland ser man när någon skriver att de har valt den vägen och man ser på sättet de beskriver att det troligen inte kommer att fungera för man känner igen sig i beteendet och känslorna man själv hade när man var där i den sitsen. Då brukar jag få känslan av att jag vill hjälpa till med mina erfarenheter. Men när jag gör det så är min avsikt aldrig att komma med några pekpinnar i ett försök att få alla att komma till den rätta läran som jag har hittat och bekänner mig till. Jag inbillar mig inte heller att mina erfarenheter kommer att hjälpa alla. Min förhoppning är att de som är nya på forumet kommer läsa av alla andras erfarenheter och ta till sig det som tycks passa för dem. Nuförtiden låter jag dock oftare bli att säga något för att jag förstår att det kan uppfattas som kritik av person. Det har ju aldrig varit avsikten för mig och tror jag inte någon annan här på forumet heller tänker så.

Att vara uppmuntrande här på forumet är viktigt, såklart. Men enbart ryggdunk kan också vara en nackdel, tänker jag. Sen kan man ju fundera på hur man formulerar sig för att nå fram. Det kanske är bra att börja försiktigt i stil med "Har du funderat på detta...".

Jag önskar dig en fortsatt trevlig midsommar!

Jag håller med dig @TappadIgen ✅ Ingen är illvillig på forumet, tvärtom. Man kan alltid försöka formulera sig på ett sätt som faller i bättre jord, men mottagarens glasögon är också en viktig del i ekvationen.

Kram 🐘

@Vinäger Så gott att höra ifrån dig🙏🏻💗
Jag saknar dig men jag respekterar att du inte skriver. Känner ju ofta som du gör.
Önskar dig en fortsatt fin Midsommarhelg och hoppas att vi någon gång ska ses i verkligheten igen.

Kram🥰

Glad midsommar @vinäger
Så fint att höra från dig och inte minst att höra om hur din resa fortsätter och hur livet utvecklas. Jag tror att alla berättelser är viktiga, helt säkert. Och så länge det går att hålla sig till eller under risk-konsumtion så är det ju dessutom medicinskt helt okej. För det har varit viktigt för mig med stigande ålder. Jag vill vara så frisk jag kan. Är inte alls hypokondrisk, tvärtom, har snarare inte gått till läkaren oavsett åkomma. Men tycker att min hjärna blev så dålig på att tänka, tyckte min koncentration och minne försämrades när jag drack som mest. Det oroade mig även om jag höll tillbaka oron- inte sällan genom att dricka…
Men livet och alkoholen är komplext. Ibland läser jag om måttlighets-drickare med tillkämpat gott humör genom varje dikeskörning. Ibland är det tillkämpat - även det nyktra humöret. Gäller på något vis att ta sig igenom alla sediment i kropp och själ. Hitta platsen för både fotsulor och hälar nuddar mark. Så tycks du ha det nu, det är härligt att läsa! Kram 😍