Insett att jag nog dricker för mycket. Började med att dricka alkohol cirka 2-3 dagar i veckan 5-6 starköl för att slappna av. Har gått upp otroligt mycket i vikt av det, har förut varit väldigt smal. Gifte mig för cirka 5 år sen och kände i början att jag bara kunde umgås med henne om jag var onykter, haha låter konstigt men så kände jag. Det började dock bli mer och mer, tänkte att jag skulle unna mig det, liksom
Jobbade hårt och tyckte mig värd att få komma in i dimman på kvällarna. Men insett att jag bara mår dåligt av det, jag blir så glad av att läsa era fina inlägg, ni verkar vara så fina människor med mycket medmänsklighet. Kan tillägga att min fru är nykterist och vi har det relativt bra mellan oss, allt fungerar och ibland är det mer av tristess jag dricker. Nån som känner igen sig i att man tycker sig vara värd att unna sig några goda starköl efter jobbet? De dumma är att jag gillar liksom
Smaken också.
Sen på något konstigt sätt har jag kvar de här fåniga tonårs beteendet att jag innerst inne tycker de är lite tufft, nu är jag i övre medelåldern , men kan fortfarande tycka att det är lite förbjudet med att dricka på vardagarna när man ska jobba dagen efter. Låter fjantigt men växte liksom upp i de att en rejäl
Man ska kunna ta sig ett par supar eller två osv. Jag behöver nog byta hela min ideologi och hur jag har haft min syn på alkoholen. Om jag ser tillbaka på mitt liv så har alkoholen orsakar mycket elände i mitt liv och saker som har blivit både kostsamt och relationsförstört efteråt. Kan liksom känna att när jag är i det här tillståndet av att vara riktigt full och sitta hemma och lyssna på nån skön musik då njuter jag rejält och liksom trivs där i de kravlösa. Jag har alkoholism i släkten med så jag bör vara extra försiktig, har ju sett vilka skador de fört med sig, men
Man lurar sig själv och tänker: Men jag är starkare psykiskt än dom osv, men de är bara lögn.
Va skönt de kändes att skriva av mig. Både idag och igår höll jag mig nykter för ja kände de va dags för de, nu ska jag bara hålla de vidare 🙂

Jag blir motiverad av att läsa era trådar! Tack 🙏

Hej Donfrye!

Tror att väääldigt många här kan känna igen sig i att använd alkohol som belöning och hur hårt man jobbar för att hitta argument för att få unna sig några glas. Skrattade till när jag läste "fåniga tonårs beteendet att jag innerst inne tycker de är lite tufft". Jag tyckte det var glamoröst att dricka på vardagar, lyxigt och världsvant att äta lunch med kompisar och dricka ett par öl osv.

Alkohol och alkoholism är lurigt då det inte finns någon definitiv gräns för vad som är normalt, riskbeteende eller alkoholberoende. Resan är progressiv till skillnad mot ett brutet ben till exempel där det är rätt uppenbart att något är av, måste läggas till rätta, gipsas och sedan rehabiliteras. Som alkoholberoende märker du inte när "benet" går av och knallar ofta runt i många år med något trasigt och undrar varför inte alla omkring dig haltar eller i värsta fall, sitter i rullstol.

Fånigt med liknelser, jag vet :) Men för mig underlättar liknelser för att göra kunna dra strecken och få poletten att trilla ner.

Men du är här, funderar och reflekterar. Du har redan tagit det absolut största steget och ifrågasätter ditt beteende och mående vilket är otroligt starkt av dig. Fortsätt ta en dag i taget, var inte för hård mot dig själv och sök hjälp om det blir ohållbart.

Heja!

Hej Dwight och tack @Dwight Schrute

Vilket roligt och inspirerande svar du skrev, känner igen mig i hur du skriver, ja älskar liknelser jag själv haha, även om dom haltar lite ibland😂
Du verkar vara en förståndig herre eller hen om så vill:)
Jo jag fattar precis, precis så har jag känt mig med, lyxig, glamorös, köpa hem en massa goda öl. Problemet är också att till en viss mån kan min fru tycka de kan va roligt ibland när jag dricker. Eftersom jag nu kan kontrollera mitt humör och blir mer social och lugnare, ibland har vi spelat kort osv när jag tagit nån öl. Men de kan man ju överkomma, vi kan ju skratta annars också. Jag ska verkligen försöka nu, är inne på min tredje dag. Har haft ett helvete på jobbet men jag ska inte åka hem nu efter jobbet i vanlig ordning och dricka pilsner för att se är fredag som jag brukade göra. Jag är faktiskt värd mer än så. Har kommit på att jag faktiskt varit ganska elak mot mig själv. Har varit ganska ödmjuk andra och bett om förlåtelse för saker osv, men mig själv har jag behandlat värst faktiskt. Men de är inte försent att ändra på de. Peace

Nu har jag klarat av en dag till, fick dock ta sömntablett igår för att ja skulle få sova idag. Det är dock skönt att vakna med full sinnesnärvaro, inte känna att man har baksmälla och ångest. Jag har börjat att få lite smärtor i vänstra sidan ungefär i mitten av sidan, vet inte om de är utanför eller innanför revbenen. Är lite osäker på om jag ska våga söka sjukvård då jag är rädd för att dom ska göra ett blodprov där de visar ett e högt cdt värde. Vet inte om stickningarna eller smärtan beror på för högt alkohol intag eller om de är annat. Levern sitter ju på höger sida sett är på vänster, smärtan kommer i periodvis oftast när jag lägger mig ner. En fråga, bokar ni upp er så ni har massa saker att göra på dagarna och kvällarna i förväg just för att ha annat att göra när begäret kommer? Peace

@Donfrye Jag tycker absolut att du ska söka sjukvård för att få lite sinnesro. Varför skulle de ta ett cdt-prov om du har ont i vänster sida?

Jag sökte sjukvård förra sommaren efter att jag hade slutat att dricka för att jag var sjuk och hade negativt på Covid och något kändes annorlunda. Vid varje kontakt med sjukvården så berättade jag uttryckligen för varje läkare jag pratade med att jag har druckit stora mängder alkohol, särskilt nu på sommaren precis innan jag blev sjuk. Jag var ju övertygad om att det hade med alkoholen att göra och jag ville ju peka läkarna i rätt riktning, även om jag samtidigt ville att de skulle söka lite förutsättningslöst. Jag ville ju att de skulle ta reda på vad som var fel på mig så att jag kunde få hjälp.

Jag har aldrig fått ta något cdt eller peth-prov, som visar på alkoholkonsumtion. Jag ville göra det, men nämnde det aldrig för läkarna dock.

Så jag vet faktiskt inte varifrån denna oro kommer att de ska kolla upp hur mycket man har druckit eller om det är vanligt att man gör det varför man inte gjorde det på mig som verkligen tryckte på att jag hade druckit mycket?

Varför du har ont i vänster sida då? Levern sitter ju på höger sida som du säger. Mjälten sitter på vänster sida och den kan bli förstorad vid leverproblem, men det kan ju även vara en rad andra saker.

Jag skulle råda dig att ändå kolla upp dig så att du får svar. Vad skulle kunna hända? Vill du verkligen inte det så fortsätt hålla dig nykter och avtar inte smärtorna så kan du ju i alla fall testa dig så, som alla de där värdena borde ha förbättrats.

Hej broder/syster @TappadIgen
Tack för svar, uppmuntrande att läsa och jag gjorde som du sa jag gjorde slag i saken och fick en akut tid ganska snabbt då dom blev oroliga och trodde det kunde vara hjärtfel. Läkaren undersökte mig och precis som du sa tog han inga sådana prover så min oro var felaktig, vilket var skönt. Han kollade hjärtat och även mjälten grundligt vilket det inte var några alls fel på. Det kan vara en nervskada som uppkommit eller något med muskulaturen men inget allvarligt eller livshotande. Kändes så skönt och fick ett riktigt bra mottagande med av läkaren som var schysst. Jag fick utskrivet något som jag kan ta till natten för just nervsmärta då jag vaknar i sömnen av smärtan. Av apotekaren fick jag veta sen att man inte ska ta det före eller efter alkoholintag. Kändes rätt skönt att veta att de är just de som jag just lagt på hyllan. Om någon annan känner något liknande och är orolig för just cdt prover så skippa oron och testa er. Känns så mycket bättre när man får veta vad de kan vara och utesluta allvarliga problem.
Allt gott till er fina människor!! Och kämpa på, vi ska klara de

@Donfrye Hej Donfrye, jag blir verkligen glad att du kollade upp det! Jag tror att det är väldigt vanligt att tänka så efter att man har druckit alkohol ett tag att man är nervös för att kontakta vården. Man ser det ofta uttryckt här att man inte vill kontakta vården, ibland för att man är rädd för de svar man kan få och ibland för att det skulle komma fram att man har druckit för mycket alkohol. Jag vet inte om det handlar om att man är rädd för att det ska få konsekvenser, eller om det är skammen i sig. Är man yrkeschaufför t.ex. så kan det ju kanske vara ett problem att det kommer fram att man är alkoholist. Har man barn som är beroende av en så kan det ju kanske leda till en orosanmälan. Dock har jag ingen insyn i hur dessa mekanismer ser ut. Kan det verkligen vara så enkelt att man har lite ont i armen och går till läkaren. Av någon okänd anledning tar läkaren ett cdt-prov och vips så är du av med ditt lastbilskörkort och kan inte jobba? Det låter ju inte som att det är så det skulle gå till. Jag har ju som sagt aldrig fått ta något av de prov som finns till för att ta reda på hur ens alkoholkonsumtion ser ut i mina kontakter med vården eller någon annan. Leverprover har jag ju tagit och de kan ju indirekt möjligen visa på alkoholkonsumtion, men förhöjda värden visar ju inte entydigt på orsaker till dem och det finns ju många andra möjliga orsaker än just alkohol till att de är förhöjda. Även helnykterister kan ju ha dåliga levervärden, men inte förhöjt cdt eller peth.

Så kanske var jag annorlunda. Eller visst kände jag oro när jag kontaktade läkaren, men som jag sa berättade jag om min överkonsumtion av alkohol för att försöka peka dem i vad jag trodde var rätt riktning. Borde jag kanske ha skämts mer och ha svårt för att berätta för läkarna om det? Stolt var jag ju inte. Men jag tyckte ju att det var viktigt att bli utredd på bästa sätt. Jag känner till många som har varit hos läkaren med ont i just URQ eller upper right quadrant som det heter där lever och galla sitter och som kraftigt underdrivit sin alkoholkonsumtion för att de skämts och det är klart att det gör att man får läkaren till att leta efter orsaker på andra håll.

Det blev en lång utläggning med en fundering men jag är väldigt glad att du fick det kollat och att det inte var något allvarligt! Samt att du kan förmedla din historia som kanske i sin tur kan få andra att kolla sig. Det känns mycket skönare efteråt! Det är klart att det alltid kan vara något allvarligt, men det försvinner ju inte för att man inte får det kollat.

Nu är helgen snart över och jag har inte druckit en droppe, känns bra. Jag har bokat upp mig på saker så jag haft mindre tid att sitta o filosofera. Nu är jag ute på djupt vatten här men jag tror mitt drickande kan ha haft psykologiska orsaker. Inatt drömde jag om att jag var liten och mitt äldre syskon satt och kramade mamma men jag såg i drömmen att jag aldrig satt och gosade med henne på det sättet. Det skapade en utanförskänsla och ett mindrevärdes komplex. Jag bara kände mig otillräcklig och oduglig. När jag vaknade hade jag fortfarande kvar den känslan. Och sen drömmen är inte helt osann. De är faktiskt så jag har känt under stora delar av min uppväxt och också så det har varit. Mamma är idag död, och jag tror jag behöver bearbeta vissa
Processer i mitt liv. Kan tilläggas att mamma var blandmissbrukare och hade perioder med mycket fylla i hemmet. Träffade pappa sporadiskt men då var han också oftast full. Kände mig liksom oönskad och ivägen för båda 2. Nej nu Behöver liksom ta tag i mitt bagage. Gör jag de och liksom accepterar saker och ting och ser de för hur de var kanske det påverkar också min inställning till drickandet. Nu svävade jag ut här och blev värsta Sigmund Freud. Men vem vet, måhända är det bra att ta upp trasiga bitar av livet för att försöka förstå mig mer på ett djupare sätt. Även om de kan vara lite obehagligt så kan det medföra en läkeprocess.

@Donfrye Jag har själv funderat lite i dessa banor. Jag träffar ju en psykolog, om än inte särskilt ofta, och har funderat på vad man egentligen ska prata med dem om. Jag skrev lite om det i min tråd då. Egentligen är jag ju väldigt pragmatisk av mig. Jag är intresserad av att saker och ting fungerar här och nu och det som har varit har ju varit. Jag tycker inte att det ligger någon vinning i sig att fundera på det som har varit, men i den mån det kan påverka det som är idag tycker jag att det kan vara av intresse, men hur vet man det?

Förmodligen mår vi ju bra av att bearbeta de upplevelser vi har haft genom livet, för alla har ju haft dem då de är en oundviklig del av att leva. Teorin är väl om att man bearbetar dem på rätt sätt så kan man lämna dem bakom sig och fortsätta med sitt liv på ett hälsosamt sätt och det förflutna har endast en minimal påverkan. Men om vi inte lyckas bearbeta det på rätt sätt så ligger det kvar i oss och tar sig olika ohälsosamma uttryck som kanske psykisk ohälsa, destruktiva beteenden, beroenden o.s.v.

För egen del känns det väl som att jag inte bearbetat allt som jag har varit med om. Men jag vet ändå inte om jag tjänar på att dra upp det och fundera ut det eller om det är bättre att fokusera på här och nu? Jag vet inte ens hur jag skulle gå tillväga. Sanningen är ju att många har varit med om liknande saker som mig själv och de blev inte alkoholister.

Nu blev det mycket om mig själv, men jag läste det du skrev och tänkte att du kanske tänkte i liknande banor. Kanske kan dina insikter, om du når några, hjälpa mig? Jag kommer att följa din tråd och se vad du kommer fram till. Ibland kan jag få känslan hos mig själv att när jag gräver i det förflutna att jag försöker hitta en ursäkt för min alkoholism. Det vet jag ju egentligen att det inte är syftet, och jag tror inte heller för ett ögonblick att du heller funderar i dessa banor som en ursäkt för att du har druckit för mycket. Jag vill verkligen understryka att jag inte tänker så. Men jag hindras ofta av mig själv när jag börjar tänka i de banorna. Egentligen vill jag ju bara veta om det finns något där som kan hjälpa mig idag. Nu blev det lite rörigt kanske.

Tycker du svarar relevant och ärligt och det ligger mycket i det du säger. Precis som du skriver är det viktigt att inte hitta ursäkter till varför man dricker och skylla på andra. Jag bör enbart ansvaret för hur mycket jag har druckit, enbart jag bär ansvaret för vad jag gjort när jag tappat kontrollen på fyllan, och så kommer det alltid att vara oavsett vilka sanningar som än kommer fram genom att ge sig på en själens resa . Men om man kan hitta grundläggande orsaker som ligger i det undermedvetna så kanske man kan kontrollera sig själv på ett bättre sätt. Och samtidigt minimera risken att liksom föra skiten vidare till sin omgivning osv det man själv har fått uppleva förstår du? Så jag tror man kan vinna mycket på det om man gör det med rätt inställning och inte för att kunna hitta orsaker att skylla på. Mer att kunna förstå och inse att jag inte behöver va fast i gamla mönster och beteenden. För min del förstår jag att vad jag har sett och bevittnat i min barndom har en effekt på mig, men jag vet samtidigt att det aldrig får bli en ursäkt till bett dåligt beteende. För min del handlar det nog om att våga se sanningen i vitögat, hur var det egentligen. Att kunna åka tillbaka i tiden och tillåta mig själv känna alla känslor för att sen titta allt i vitögat och säga : Jag väljer att förlåta allt och det här ska inte få påverka mig mer. Jag tror att all självdestruktivitet har ett ursprung, likaså goda vibrationer har ett ursprung. Jag vill hitta ursprunget till min självdestruktivitet och övervinna den. Jag är värd bättre än att bli en alkolist som förlorar allt jag har byggt upp för mina begär skull. Dags att självrannsaka mig själv. Bara roligt om du kan hitta sanningar i ditt liv genom att läsa min tråd, vi hjälper ju alla varann här på något sätt :) och som sagt detta kanske inte är för alla, men jag upplever att jag behöver ta tag i mitt bagage i högre utsträckning än vad jag gjort tidigare och inte bara ignorera det.@TappadIgen

En sak som jag såg nu när jag kollade mig i spegeln är att mitt ansikte ser mycket piggare ut och inte lika slitet, dom grova ringarna under ögonen börjar försvinna också, min fru påpekade också att jag ser piggare ut. Det var roligt att se sig själv i spegeln för en gångs skull haha

@Donfrye Jag förstår absolut vad du menar. Jag vill passa på att understryka igen att jag inte menade att jag tyckte att du letade efter något att skylla på.

Min egen tanke har varit precis som din att om det finns något där i det förflutna som jag kan bearbeta som kan hjälpa mig idag så vill jag göra det. Men det är där när jag börjar fundera på det som jag tänker om mig själv att det känns som att jag försöker hitta något att skylla på. Egentligen vet jag ju att det inte är så, eller vet jag det? Jag känner en sådan ambivalens över det hela och jag vet inte ens var jag ska börja eller hur jag skulle ta mig till eller om jag har något att hämta ur det.

Jag hade ändå börjat fundera lite i dessa banor igen under lördagen men du påminde mig om det med din tråd så jag ska försöka få ut något av det i alla fall. Jag tänker att jag skriver något mer i min tråd eventuellt senare. Problemet är väl att ämnet är så abstrakt för mig. Ta en sak som att odla växter som jag har gett mig på i år. Här finns det förvisso inte en entydig väg att gå men det mesta med tillvägagångssätten är ändå väldigt konkreta och du får ju svar på om du har gjort något tokigt eller något bra. Kanske är det inte den bästa analogin för det är ändå ingen exakt vetenskap, men antingen blommar du ju dina växter eller så dör dom så där har du ändå ett konkret svar på hur det har gått. Med detta ämne är det mycket svårare. Jag har inte motsvarande youtube-klipp att googla upp om hur man ska gro frön. Jag ser heller inget entydigt facit på hur det går att jämföra med eller veta om jag är på rätt väg.

Förvisso har jag kunnat ta mig till meditation, fastän jag upplever att det har en liknande begränsning. Det är ju egentligen jättesvårt att veta när jag gör rätt och det kan ofta bli väldigt luddigt. Jag kan faktiskt inte mäta på något sätt hur mycket framsteg jag har gjort egentligen när det kommer till meditation. Jag upplever ju att det hjälper mig, men egentligen vet jag ju inte om det är andra effekter jag märker t.ex av att jag har slutat att dricka alkohol. Det är också ett problem jag har. När jag gör en förändring är det ofta omöjligt för mig att avgöra om det gör någon skillnad. Jag ska ge ett konkret exempel. För ett antal år sedan fick jag utskrivet antidepressiva. Jag blev sedan ombedd att utvärdera dess effektivitet. Hur skulle jag kunna göra det? Jag har ju ingen blind tvilling som fått placebo som jag kan jämföra mig med. Jag kanske hade mått ännu bättre utan den. Nu blev det lite rörigt igen, men det blir det kanske när man provpratar om ämnen man inte har funderat så mycket på.

Jag tänker att vi alla är i olika steg i livet och har olika stigar som leder till förbättringar, jag har nog börjat hitta vägen till min egen. Pressa dig inte till att göra nånting som känns fel eller galet utan tillåtande själv att vara i din egen takt och din egen process. För min del är det dags att börja rota och härja med mitt förflutna haha, vilket jag känts ha behöver länge. Men de behöver inte menas med att du ska göra det eller någon annan, jag bara beskriver min väg till att uppnå nån form av sanning. Smidig liknelse om växter föresten. Allt gott till dig @TappadIgen

Inatt hade jag en till dröm och den var inte så rolig att se. Jag drömde om att jag var full och jag var bland mina vänner. Jag såg mig själv uppifrån och märkte hur otrevlig jag var mot mina vänner som försökte vara trevliga mot mig. Att jag har ett dåligt ölsinne och att jag har lätt för att bli agressiv på fyllan de har jag vetat om men inte i den utsträckningen inte så jäkligt som jag såg i drömmen, var ju trist o se hur jag missuppfattade mycket,och framför allt att många av dom blev ledsna utav mitt beteende o så där vet jag att jag har gjort i verkligheten också. Det här behöver ju inte alls vara en sanndröm, men de kändes ganska så äkta och de var ungefär så de såg ut när vi festade så kände igen allting typ, och känslan från mina kompisar var ju att dom liksom ”stod ut” med
Mig på fyllan men tyckte innerst inne att jag var väldigt irriterande. Tror det ligger mycket i de där. Jag har nog varit ganska så otrevlig att festa med ialla fall när jag uppnått en väldigt hög promillehalt. Jag har liksom förvrängt allt till det negativa och tagit åt mig personligt av saker jag inte hade behövt att göra. Ja alkoholen kan verkligen ställa till det.
Jag kom ihåg en fest för längesen
Där de var en som sa till mig att nu är du trevlig osv, de var precis i början av festen. Och den här personen har sett mig i mitt värsta o så fortsatte han: Men de finns en mörk sida inuti dig som kommer fram
När du är riktigt full och den blir man rädd av, den är otäck. Reflekterade inte jättemycket på det just då, men nu i backspegeln så tycker jag bara det är tråkigt att man inte förstod bättre, eller att man kanske gjorde det men att man förträngde? I vilket fall är de aldrig för sent att starta om och göra om o göra rätt. Det kan också innebära att jag kommer behöva be om förlåtelse till en hel del. Lite jobbigt att tänka på, men de är de nog värt och dom kan nog behöva ett förlåt från min sida också. Är ju inte alltid så kul o lätt o göra såna här saker men ja tror fan att de hör till de med.
Slutligen måste jag också kunna förlåta mig själv så man inte börjar hata sig själv för allt dumt man lyckats åstadkomma under ruset.
Nu bara skriver jag rakt ut i tomma intet mina tankar och planer haha, men ni får ursäkta mig :) De känns väldigt bra o bara kunna skriva av sig. Tack för den möjligheten! O lycka till kamrater.

Hej vännen och tack för att du frågar! Jag kämpar kan man väl säga, har haft ganska mycket att röja undan i själen, storstädning så att säga. Men det börjar kännas bättre. Har skrivit en hel del som jag behövde få ur mig, ganska så personliga saker men känns lättande när det väl har satts på plats. Jag har kämpat inom mig själv att stå emot suget från alkoholen. Det blir som en inte brottningskamp men de känns så skönt när jag vaknat upp på morgonen och inte varit bakfull. Ska det bli någon förändring i mitt liv så bör det ske nu. En del av mig vill supa och förståndet vill avstå. Får helt enkelt bara fortsätta stålsätta mig och vänta in tills suget blir lite lugnare. Jag har hittat en meningsfull syssla att göra det tror jag är jätteviktigt. Någonting jag faktiskt känner att jag vill leva för och som jag märker också glädjer andra människor. Att hitta nånting annat att fokusera tankarna på tror jag kan hjälpa jättemycket. Tack för allt stöd! Trevlig helg @Mitti80