Roligt att höra av dig igen och att det går bra för dig 😃
Du är ju lite förebild för mig, som så många andra. Det ger mig så mycket att läsa om ert nyktra liv, det ger mig hopp om att det blir bättre och bättre 🤗💕

Nu hade jag ju tänkt att läsa ikapp lite under helgen och sen skriva lite men det har inte blivit så mycket av det än så länge och nu är ju helgen nästan slut, men det gör ingenting. :)

@Torn
Tack för din omtanke! För min det är det ju mest att jag har haft fullt upp med annat i och med att jag har varit iväg och så. Det där med suget lät kanske värre än det var för det var ju egentligen aldrig nära att jag styrde mina steg mot ett ställe som serverar öl. Ändock var den ju där, känslan att jag tänkte "Åh vad gott det skulle vara med en öl". Jag har så svårt att resonera kring detta för mitt förnuft vet att jag skulle uppskatta en riktigt kall öl på en uteserveringen i solnedgången. Men lika säker som jag är på det så vet jag ju att det inte är värt det, eftersom det inte fungerar för mig. Jag blev bara så överrumplad att den känslan kom så starkt just där och då. Jag visste också med en gång att jag skulle skriva om det här senare, men jag visste ju också att det inte skulle bli någon öl. Eller faktiskt, lite senare blev det en alkoholfri öl med min far på en restaurang. Men jag kunde lika gärna inte tagit någon också. Jag känner verkligen att det är noll risk för att jag ska få ett återfall just nu. Det hindrar väl dock inte att den känslan kan dyka upp då och då, antar jag.

@Blanka
Roligt att du skriver här på min sida. Jag har ju läst lite hos dig och inte hunnit svara. Jag förstår att det går bra för dig och du är ju snart på 4 månader innan jag hinner till 8 vilket betyder att vi ju snart är lika långt i nykterheten. Eller, jag kommer väl alltid ligga nästan 4 månader före, men ju längre tiden går, desto mindre blir ju den relativa skillnaden. När du varit nykter 1 månad och jag 5, visst då var det skillnad. Men när du nått ett år så är vi ju båda där :)

Jag har förstått att jag är sämre på att förklara saker än jag uppfattar själv att jag är. Samtidigt tillhör jag den personlighetstypen som nästan tvångsmässigt vill förklara en massa saker. Oftast försöker jag hålla tillbaka så gott det går, men nu kände jag att jag vill förklara denna saken igen.

Jag känner mig väldigt stabil i att vara nykter. Det senaste halvåret har det aldrig varit nära att jag faktiskt skulle ta steget till att införskaffa någon rusdryck. Samtidigt vet jag ju att det fanns positiva saker med alkohol också och saker som jag gillade. Jag känner inte att jag måste låtsas som att så inte är fallet för att fortsätta att vara nykter och ibland är det väl naturligt kanske att de gör sig påmint på något sätt.

Det jag har kommit på är väl att det svåra med att ha ett sunt förhållande till alkohol är att man måste ha det 100% av tiden. Om du har tänkt dig att inte dricka en dag så räcker det inte att stå emot att öppna flaska 23 timmar och 59 minuter av en dag. Du måste stå emot 24 av 24 timmar. Det är väl det som gör att det är svårt för många att dricka mindre och på ett sundare sätt.

Har du ett sunt förhållande till alkohol 90% av tiden, så har du inte ett sunt förhållande till alkohol. Jag tror väl att det var det som hände för mig. Jag försökte att ändra mina dryckesvanor ganska länge innan jag till slut slutade och långa perioder var jag ju duktig. Men det räcker ju att trilla dit en gång så är man där igen. Sen kanske man är duktig igen och majoriteten av tiden, men man har fortfarande ett problem.

Jag vet inte om jag lyckade få förklarat något, men nu har jag i alla fall försökt. :)

Man är kanske inte alltid så varse om sina egenheter, men när man diskuterar med andra så kan man ibland se hur man tänker på ett sätt som andra inte gör.

För ett litet tag sen så diskuterade jag med någon om att äta paranötter. Jag gör det en gång i veckan och personen jag diskuterade med uppmanade till försiktighet för man kan lätt smaska i sig dem och få en för hög halt selen genom dem. Paranötter är ju väldigt rika på just selen. Jag förklarade att jag alltid äter 25gram. Han menade ändå på att det är så lätt att när man börjat smaska i sig dem så äter man en handfull till. Jag fick då åter förklara för honom att jag ju äter 25 gram. Inte 24 gram. Inte 26 gram. 25 gram. Sen kom jag på att det kanske är lite udda.

Jag tycker om att ha kontroll på vad jag äter. Jag äter i princip samma sak varje morgon och trivs med det. Ser fram emot att äta och tycker om det. Havregryn är alltid 100gram torrvikt. Dock varierar vikten på bananen, då den ju är den storleken den är. Jag älskar ju siffror också, så jag minns ofta länge sådana detaljer som att idag blev det 137 gram banan, vilket är en bit över medel mot vad det brukar bli. Till lunch blir det oftast grova smörgåsar med 67 gram ost, men jag kan variera det lite mer.

Men jag äter alltid exakt den mängd jag tar till mig. Från grundskolan minns jag en gång i fjärde klass när jag var magsjuk. Jag försökte förgäves få i mig all maten. Jag minns att det var torsk med skirat smör och potatis och jag satt där långt efter alla andra hade gått och kunde inte få i mig allt. Det var väl den gången jag slängde mat. Annars är det stört omöjligt för mig att göra det. Jag har vid ett par andra tillfällen verkligen fått kämpa för att få i mig maten på min tallrik, men inte så många gånger för jag är inte så känslig när det kommer till mat heller.

Jag nämnde i alla fall för min sambo att det kanske inte är så vanligt att oftast äta exakta mängder, varken mer eller mindre och att föredra att ha det så. Hon menade på att det inte är min enda egenhet och att jag förmodligen befinner mig någonstans på ett spektrum. Jag har funderat på om jag skulle ta upp detta med min psykolog, men jag vet inte om det skulle hjälpa mig med något egentligen.

Jag har kollat upp lite olika möjligheter men inte hittat något som stämmer till 100%. Jag tänker att en sak är att jag ju t.ex mår så otroligt bra av den 100% kollen jag har på min frukost t.ex. Att havregrynen väger exakt 100 gram imorgon också. Jag har väldigt svårt för att köra 99 gram imorgon t.ex. Jag vet att det skulle besvära mig mycket resten av dagen. Men samtidigt så kan jag koppla bort det helt när jag är på jobbresa och äta frukost på hotellet utan att känna till mängderna och till och med tycka att det är skönt någon gång ibland, men sen längta tillbaka till rutinen igen. Jag tänker att om jag hade haft t.ex autism, så hade det varit otänkbart att släppa det helt som jag gör ibland.

@TappadIgen Jo, någon form av spektrum stämmer du nog in på. Det gör nog alla på något sätt. Men om du hittat ett system som ger dig kontroll så är det ju bara bra. Hjälp och ev diagnos behöver du ju först när du behöver extern hjälp att styra upp ditt liv för att få kontroll. För har du inte kontroll leder det nog till ångest.

Min yngsta dotter har gått i särskola sen tredje klass. Där är de makalöst duktiga på att anpassa omgivningen efter individen. Och individerna på särskola har inte förmågan att fixa den anpassningen själva.

Du däremot HAR den förmågan och jag tycker bara att du ska omfamna dina egenheter - låt dem blomma ut ännu mer ❤️ Att tvinga in cirklar i kvadratiska hål och vice versa är bara plågsamt för alla.

Kram 🐘

PS. Jag äter ett tiotal paranötter varje dag, borde jag sluta med det?

@TappadIgen Jag förstår precis vad du menar. Med extrem kontroll på ett intellektuellt plan skulle jag nog kunna dricka kontrollerat 9 av 10 gg. Men det skulle dränera mig fullständigt på energi, och jag skulle nog inte ens uppskatta drickandet. Och den 10:e gången skulle det gå åt helvete. Då hade jag kanske vaknat upp i någon okänd mans säng 😳

Nej tack, det är inte värt risken. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Om man dricker ibland så stödmatar man beroendet. Nu har beroendet istället gått in i en törnrosasömn.

Jag är den första som ska hänga på en uteservering i solsken ☀️ Jag ska bevisa för mig själv att det är själva stunden som är njutbar, och den blir lika njutbar med något alkoholfritt i glaset. Det är kanske då jag ska beställa ett stort glas mjölk 😉

Kram 🐘

Där ser man, ja vi har ju alla våra små egenheter.😅 Jag har aldrig kommit på tanken att väga en banan, men däremot väger jag ju gladeligen olika fiskar jag har fångat. Varför tycker jag det är så kul att få en tyngre fisk än jag någonsin har fått innan?😂 En av mina egenheter helt klart.

@TappadIgen Autismspektrum är otroligt brett. ”Autistiska drag” har min dotter som del av sin diagnos. Mycket kinkigt med maten. Allt ska vara i bitar lagom att sticka gaffeln i. Ingen sås, inga grönsaker, mycket begränsade matpreferenser. Men för varje år utökar vi med något nytt! Smörgåstårta nu senast, med gegga och grönsaker och garnering. Allt åker ner. Borde inte funka, men det gör det eftersom hon är trygg i sig själv.

Samma sak med rutiner. Vi har gått från dagligt schema med tiotal hålltider till att endast notera avvikelse varje dag. Hon är äldre och har mer erfarenheter, har i grunden god självkänsla och är inte ett dugg ängslig. Så vi kan ställa in aktiviteter också utan att det leder till utbrott. Då säger vi att någon är sjuk, det argumentet funkar alltid. Folk blir sjuka, saker ställs in.

Väldigt många med autism är otroligt högfungerande och har intuitivt hittat sina egna metoder för att få kontroll över olika saker. Spektrumet är jättebrett som sagt.

Sen mår alla bra av rutiner. Jag äter också samma frukost varje dag. Jag väger dock inte mina tre falu rågrut-skivor 😉

Kram 🐘

@Andrahalvlek @Torn Tack för er input :) Jag känner att jag skriver av mig mycket här bara just för tillfället och det blir ju ett försök att konkretisera mina egna tankar. Jag förväntar mig egentligen inte feedback, men det är väldigt roligt att få av er och speciellt nu när jag inte vet hur jag ska förhålla mig till saker.

@Andrahalvlek Jag minns allt din förvåning över hur din dotter kunde tycka om smörgåstårta, men jag tror att det beror på att det är så himla gott och då får man ju släppa lite på de regler man sätter för sig själv :) Smörgåstårta är en personlig favorit! Dock har jag ofta varit benägen att separera mat när det gick. Speciellt när jag var yngre.

Jag gjorde faktiskt två online-tester på just autism. En på svenska och en på engelska. Resultatet på båda var att jag låg under vad som krävdes. Testet på engelska var maxpoängen 68 och om man fick ett resultat på 51-68 så föreslogs man att kontakta sjukvården och jag hade bara 48. Men det är väl inte så konstigt egentligen för en del saker känner jag inte igen mig alls i. På det andra testet hamnade jag också under gränsen med en liten marginal.

@TappadIgen 48 är ju inte så långt från 51. Jag gjorde ett test på engelska som jag fick upp när jag googlade och jag fick 9 på det testet 😂 Jag tror inte du behöver hjälp med att hantera detta alls, men det kan ju vara bra att vara medveten om det. Alkohol används ju tyvärr ofta som självmedicinering.

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Konsten att fejka arabiska” av Lina Liman. Det som är bra är att hon så tydligt kan beskriva på vilket sätt hon känner sig annorlunda, vilket i hennes fall ledde till väldigt svår ångest innan hon fick sin diagnos och förståelse för sitt beteende. För mig, som inte alls känner igen mig, var det otroligt intressant att få en inblick i den världen.

Kram 🐘

@Torn @Andrahalvlek Tack mina vänner! :)

Jag hade egentligen tänkt att skriva en 8-månaders reflektion här på min sida men så hamnade jag i något annat igår och nu vill jag egentligen ut och promenera i det härliga vädret, men jag känner att jag borde skriva något litet i alla fall, för min egen skull. Jag kommer ofta på mig med att fundera över en frågeställning som på något sätt relaterar till alkohol, kanske ofta väldigt indirekt, men som jag då tänker i banor som hur jag skulle formulera mig om det på forumet. Men sen blir det oftast inte av att jag skriver ner det. Egentligen är ju skrivande ett sätt att reda ut hur man själv tänker, för när man skriver på ett forum så måste ju intentionen ändå vara att förklara hur man tänker för någon annan, även om man inte lyckas eller om inte någon läser. Annars vore det ju ingen mening att skriva och då kan man samtidigt få en bättre förståelse för hur man själv tänker. Den extra fördelen här är ju att man kan gå tillbaka och läsa senare hur man tänkte då.

Nu när jag inspirerats mycket av vad som skrivits här och Tofus reflekterande över hur man undviker återfall har fått mig att tänka på just det, så är det väl kanske det jag behöver reflektera om igen. Som vanligt känner jag ingen risk idag att jag skulle falla tillbaka i träsket, men det kan vara bra att identifiera de möjliga riskerna innan de dyker upp. Mitt funderande har kommit fram till två möjliga vägar.

Att jag skulle få för mig efter ett långt upphåll att jag nu kan klara av ett kontrollerat drickande.
Att något skulle få mig ur balans och få mig att fatta ett irrationellt beslut.

Oavsett så måste något tillföras. Men det är väl så det händer. När jag under min resa försökte mig på ett kontrollerat drickande så lyckades jag ju med det till vissa delar och sedan fungerade det inte. Men jag kände under vissa tider att jag hade kontroll. Ser jag tillbaka på det nu så hade jag ju inte så mycket kontroll som jag trodde, även om jag ibland lyckades med det kontrollerade drickandet. Jag hade ju en vit månad och det kändes också som att jag hade kontroll då.

Nu känner jag att jag har kontroll. Jag har förvisso en helt annan metod också, men vad är det jag missar här? Den där idéen om jag kanske kunde dricka kontrollerat igen, den dök ju faktiskt upp om än väldigt kort då när jag var i Göteborg för ett par veckor sedan. Den var ju inte ens i närheten att kunna övertala mig då och inte långlivad. Meditationen gjorde ju att jag kunde ta ett steg åt sidan och identifiera tanken och att dess ursprung inte var mitt eget medvetna jag och att jag inte behövde fundera på svaret på frågan, då jag vet det.

Rationellt är jag ju med på tåget fullt ut att jag ska vara nykter resterande delen av mitt liv och jag går inte runt och är sugen i tid och otid och jag grämer mig inte särskilt mycket heller över hur det har blivit. Det gör ju inte att jag går runt och tror att öl har blivit äckligt eller att den initiala dopaminfrisättningen är otrevlig. Det är ju bara det att nackdelarna överväger så oerhört mycket. Där finns ju kanske en ingång hos mig. Som sagt tänker jag inte så ofta på alkohol, utan det är mest i mina egna tankeexperiment det blir av.

Om jag isolerat tänker på en(1) kall öl på en uteservering en sommardag så ser jag bara positivt med den. Det är när jag tänker på den i det större sammanhanget och allt det som det för med sig som gör att jag får avsmak och ryggar tillbaka. Jag vet inte om jag förklarar det på ett bra sätt, men jag menar alltså att det är svårt för mig att bli 100% antialkohol och jag tror inte att det är vad som skulle fungera bäst för mig heller då jag vet att det inte skulle vara sant.

Jag vet inte ens om det är en bra analogi, men jag kommer att tänka på min exfru. Det vore en fruktansvärt dålig idé att inleda ett förhållande med henne igen. Det skulle nog inte vara bra för någon av oss och hon skulle säkert hålla med. Med det sagt kan jag minnas saker som var bra med äktenskapet också och goda sidor hos henne som jag uppskattade. Det gör inte att jag längtar tillbaka till ett förhållande med henne. Vi gjorde några riktigt roliga saker ihop som jag kan tänka tillbaka på med värme. Jag har inget behov av att måla upp henne som ondskan själv och som att hon är den värsta människan i världen, för det stämmer inte. Jag ödslar ändå ingen tid på att fundera på ett nytt förhållande med henne.

Skillnaden är kanske att det kraschade äktenskapet kan jag ändå tycka att jag lärde mig något av och att jag av den anledningen kanske ändå inte önskar det ogjort, i alla fall inte fullt ut. Eller när jag tänker efter kanske jag gör det ändå. Men det jag lärt mig av alkoholen har helt enkelt inte varit värt det. :) Nu är det ju som det är så jag ångrar ju egentligen inte saker av princip just för att det inte går att få dem ogjorda och det därför är meningslöst, men alkoholens livsläxor hade jag banne mig klarat mig utan.

Transportsträckor

Det går inte att sätta rubriker på inlägg här men jag tänker att om jag skriver ett ord och trycker på Enter-knappen två gånger innan jag fortsätter att skriva så blir det som en rubrik. Jag är inne och skriver lite i andras trådar men märker att jag har svårt att hålla tråden då jag då och då drabbas av nåt jag vill förklara(men utan att lyckas särskilt väl). Så jag tänkte att jag hoppar in min egna tråd för mina utsvävningar istället.

Jag läser ofta kloka och välformulerade tankar här på Alkoholhjälpen och en sak jag funderat lite extra på är Andrahalvleks ord om hur livet tidigare mest var en transportsträcka mellan fyllor. Det är något jag verkligen känner att jag vill och kan undvika nu. Jag tänker att det såklart är bättre att ha något annat än alkoholen för livet att fungera som transportsträcka till, men ännu bättre är det att ha ingenting alls. I början av min nykterhet kunde jag se fram emot att kunna fira jämna veckor/månader nykter, men sen jag skrapat ihop 6 månader känner jag att jag inte har det behovet längre. Jag vill kunna njuta av den här dagen och den här stunden som är nu. Det tror jag också att jag kan på ett sätt som jag inte kunnat tidigare.

Idag på jobbet hände det något riktigt frustrerande. När dagen var klar kände jag att jag bara behövde få komma utomhus men allt var upp och ner och kaos kändes det som. När jag tog de första staplande stegen ut i solen kände jag en ilska som började slå rot i mig och sprida sig ut som bubblor igenom hela min kropp men det vara bara ett par sekunder innan jag identifierade känslan och ströp näringen till den och känslan byttes mot ett lugn. Det kändes så overkligt att kunna göra så. Jag visste inte ens att det gick att göra så. Jag la några tankar på att imorgon innan morgonmötet så fixar jag det som går att fixas så gott det går, med det som var frustrerande idag, och resten låter jag vara för det går inte att fixa det helt eftersom det är utanför min kontroll. Sedan fortsatte jag min promenad och lyssnade på Språket i P1 som idag hade idiomatiska uttryck som tema och skrattade gott åt det och njöt av solen. Jag längtar inte till helgen eller semestern eller någonting utan jag lever idag. Det känns så konstigt att det fungerar! Inte hela tiden såklart. Jag blir också disträ och visst hamnar mina tankar både i det förflutna och i framtiden. Men det är ju här jag hör hemma, här och nu. Mitt gamla jag hade nog upplevt det jag beskriver som klyschigt och idealistiskt, men nu försöker jag ju faktiskt bara att beskriva det som det är. Det går nog inte riktigt att förstå det utan att uppleva det.

Visst är det häftigt!? Man blir mer chill som nykter 😍 (Du är nog lite extra hjälpt av meditationen också, det är verkligen ett magiskt verktyg.) Som jag skrev i Soffis tråd igår: Vi vill leva NU. Vi vill verkligen LEVA nu. Igår och imorgon är en annan dag. Idag är idag, och vi förvaltar dagen på bästa sätt. Vi löser det vi kan lösa, och resten får vara.

Och du, släpp det där med rubriken. Rubriker är numer ett minne blott på forumet 😉 Man får gå direkt på essensen i sin första mening istället.

Kram 🐘

På. Jag tycker att du är jätteduktig på att förklara vad du menar i andras trådar. Det är inte enkla saker vi försöker förmedla.

@Andrahalvlek Tack för pepp! Jag funderade ju lite i en annan tråd att jag har svårt att utvärdera hur mycket saker hjälper. Jag vet ju inte hur jag hade haft det nu utan meditationen t.ex. Men, jag var hos tandhygienisten för rengöring och jag har varken tandläkarskräck eller är tand-öm så egentligen brukar det väl mest bara vara tråkigt att sitta där och gapa så jag passade på att meditera. Det kändes faktiskt riktigt härligt, mot slutet upptäckte jag dock att jag hade glömt att jag var hos tandläkaren vilket ju gjorde att jag insåg att något gick fel i meditationen där, men vad vet jag inte riktigt.

Jag lever mycket i nuet numera, men jag gillar samtidigt att ha lite saker att se fram emot. Tex om jag vet att jag ska ut på en riktigt rejäl fisketur nästa helg så har jag inte emot att fantisera och planera inför den. Tvärtom, jag mår bra av det.😅 Men det kanske är mindre bra 🤔, jag har inte funderat något över det. Nåja, så länge jag mår bra av detta så är det inget jag tänker försöka ändra på. Jag gillar att ha lite roliga saker att se fram emot.😍

@Torn Självklart ska du planera och se fram emot saker, Torn! Det mår du alldeles säkerligen bra av. Jag skrev kanske lite väl svartvitt när jag skrev det. Att planera för saker och ha mål är ett måste. Problemet uppstår när majoriteten av tiden blir en transportsträcka till nästa event. Det var så jag menade.

Jag försökte till och med planera lite med min far igår inför sommaren. Det är ju lite svårt för man vet inte hur Covid-restriktioner kommer att se ut då, men något gemensamt kommer vi att försöka hitta på och jag är säker på att det kommer att bli roligt. Det jag ser som problemet för mig vore om jag bara längtar till det och inte lever just nu. Jag har som vanligt svårt för att förklara hur jag tänker, men även om jag ser fram emot det, så vill jag inte att det ska hända ännu. Jag ska göra roliga saker idag först och imorgon också.

@TappadIgen Ok, jag tänkte väl det.😅 Jag tycker absolut inte du skriver luddigt eller så. Det är ofta jag som uppfattar saker lite fel snarare.😂

Ha det gött!

@TappadIgen Men man behöver inte ha halvårsplaner, och boka upp varenda dag på sommarsemestern redan nu. Då blir livet nog mest en transportsträcka från det ena till det andra.

Sommaren har jag inga planer alls för än, det brukar jag sällan ha. Jag planerar så mycket på jobbet att jag måste vila från det på min fritid.

Jag gillar att min kompis spontant föreslog en promenad igår kväll och det tackade jag ja till på stående fot. God planering privat för min del är inom en vecka eller två. Problemet i år är att alla hotell, stugbyar och vandrarhem redan är fullbokade när alla vill planera sin sommar i god tid och utomlands känns osäkert.

Kram 🐘