Dag 50 ! 🎈🎈🎈🎈
Igår också tagit ett beslut på att jag hellre är helt ensam än ensam i ett förhållande . Vill han inte ha mig kan han dra .
Så nu har jag en plan.
Håll tummarna för att det går i lås 🙏

@Majaela Grattis till 50 dagar nykter!

Skönt för dig att du har kommit fram till ett beslut. Oftast är vägen till beslut svårast - sen är det bara att köra! Det finns inga genvägar, man måste ta sig igenom allt det jobbiga. Jag är personligen tusen gånger hellre självsam, än ensam i tvåsamhet.

Kram 🐘

Planen gick i lås fast på annat sätt än vad jag väntat mig! Jag gick in med vetskapen om att det måste ske en förändring och om det inte fanns intresse för det så var jag tvungen att dra s-kortet. Fantastiskt nog fick jag förståelse respons och vilja till förändring till svar.
Har beslutat oss tillsammans för stora förändringar och det känns så bra!! 🙏
Trots mycket att ”fira” har jag hållt mig till a-fritt bubbel, och det har kännts helt ok, och verkligen super-ok dagen efter 😅
Fått mycket större självförtroende i arbetet och vågar prata mera i storgrupper. Nykterheten har gjort det gott för mitt självförtroende. 😇

Hej Majaela, såg i Soffis tråd att du var uppe i full medicinering för att orka det sista. Såg också att du skrev att julansvaret låg på dig och den såg jag att du tackade Soffi för att hon vågade dela. Jag förstår att man drar sig för att skriva när det inte går så som man vill. Själv har jag alltid väntat tills jag fått lite distans till mina snedsteg. Samtidigt så har jag behövt göra reflektionerna. När man skriver kommer tankarna kring det upp. Det blir lite tydligare vilka val man gör och man får andras input. Det är också viktigt. Jag tycker att forumet är och ska vara en plats för reflektion i medgång och motgång. Jag vet att jag har uttryckt mig kritiskt om vissas sätt att uttrycka sig, men jag tror ju egentligen att du skulle få många kloka synpunkter om du delade. Precis som Soffi fick.
En sak som du skriver är att du har ansvaret för att det ska bli en trevlig jul. Oj, vad jag känner igen mig i detta. Jag har ett stort ansvar hemma för att allt ska komma i ordning, men utöver det har jag också känt ett stort ansvar för att julidyllen ska finnas hos oss. Och det är ju helt galet. Då tar man på sig ansvaret för andras känslor kring julen på nåt sätt. Vet inte om du kan känna igen dig i det.
Jag blev ju så trött när jag höll på med det här. Jag har ju väldigt sällan druckit för mycket i officiella sammanhang, det har varit smygdrickandet som har varit mitt problem. Så julen brukar vara i stort sett vit, men nåt år när jag hållit på att sluta och börja och egentligen inte drack, så drack jag så mycket för att jag inte kunde sova så att jag var rejält berusad på annandagens morgon. Ett av mina värsta lågvattenmärken.
För mig har det varit nödvändigt att i princip helt sluta med alkohol. Eller jag har väl sakta men säkert reflekterat mig igenom alla möjliga stadier i det här, men just insikten om att det är mina föreställningar som spökar, mina idéer om vad som krävs för att andra mår bra, mina idéer hur saker ska vara. Jag har äntligen fattat att jag inte kan påverka andras mående, jag är inte ansvarig för det. När man får oförtjänt skit från någon annan så är det deras mående som påverkar. Deras box. Försöker ta till mig Soffis mantra, jag är bra som jag är, jag gör så gott jag kan och det duger bra.
Jag har helt klart klara medberoendetendenser. Det var mitt ansvar när jag växte upp att alla skulle vara glada. Vilket de inte var för de grälade hela tiden. På tal om det var jag och julhandlade i går kväll med äldsta dottern. Utan att ha ätit, i tjock vinterjacka… Vi skrattade lite åt situationen i bilen på vägen hem. Dottern sa att jag blev hetsig av hungern och värmen. Och frågade och krävde beslut. Hon däremot zoomade ut, blev seg… en riktigt dålig kombo helt enkelt. Nu är det dags att julstäda. Det får bli good enough här. Min föreställning om allt som borde ha hunnits med sitter bara i mitt huvud. Nu ska jag ha mysigt julstök med barnen.
Blev ett väldigt långt inlägg i din tråd om mig. Jag låter det publiceras i alla fall.
Ha en fin jul Majaela!

Tack, kloka Sisofys, och även för din tanke Vinäger. Ni bästa kloka ❤️
Så rart att skriva hos mig. Jag blir nästan lite så jag får en klump i halsen, då jag trodde min tråd var ”långt bort från stan” vid den här tiden. Så många nya tillkommer ju.
Jag får erkänna att jag är tillbaka i smygandet igen. ….
Som sagt , ingen vet. Jag är extremt bra på att smyga - blir ju en sport ( ja hur kul den sporten är, kan man ju undra ) och det gäller att vinna .
Den enda i den här situationen som inte mår så bra är jag . Men ofta mår jag väldigt bra också får jag säga.
Jag är aldrig sjukskriven, jag har en ledarposition, jag gillar mitt jobb, jag gillar mina vänner, jag har en underbar familj, jag har roliga projekt framför mig, men jag vet inte varför jag behöver använda alkohol för att, ta beslut, orka när jag är trött, kombinera med stilnoct för att jag är så speedad så då insomningstablett inte räcker längre .
Än så länge är allt under kontroll. Jag hoppas ju bara på att allt skall lugna ner sig hela tiden.
Tänker att jag skall försöka igen, sluta smyga, sluta helt, så jag får sova gott igen kanske .

Hej Majaela! Tack för hälsning i min tråd 🤗! Bra gjort av dig att återvända hit 💪🏼✨. Du hade ju 50+ dagar i våras och kan ju det här 😊. Hejar stenhårt på dig 💖

Hej Majaela!
Har läst dina inlägg här på forumet och tänkt svara dig. Det finns mycket jag känner igen mig i från förr. Ledsenheten, tröttheten, ansvaret för att alla andra ska vara glada och ha det bra. Just det senaste har jag jobbat jättemycket med. Jag gick hos en kurator en period också, tror inte att jag riktigt hade fattat de där mönstrena då dock, men nu har jag sett dem tydligare. Det går inte att ta ansvar för andras mående. Det är inte ditt ansvar heller. Jag började med att boxa in mig med mina problem och försökte sätta gränser för andras problem och mående. Det är svårt men väldigt viktigt. Jag tänker att du behöver göra just det. Sätta gränser. Du orkar inte allt, du är slutkörd. Ni kanske kan ta catering vid era tillställningar? Som det är nu känns det som om ansvaret ligger på dig och du orkar inte. Det var sånt som gjorde att jag började dricka. Hade järnbrist, blev mycket trött och fick aldrig återhämtning. Fyllde andras behov (även såna de inte visste att de hade). Den upplevelse av alkoholen som du haft nu fick jag vid fler och fler tillfällen. Kontrollösheten! Usch, det var verkligen inte jag. Så var på din vakt Majaela! Jag tänker att du faktiskt borde prata med någon. Såg förresten på Fråga Doktorn om klimakteriebesvär och att en del i måendet kan ha med det att göra. Nu vet jag inte din ålder men med två stora barn så kanske. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg hur man var när man mådde bra. Jag tänker på mina järnvärden och hur jag faktiskt upplevde att hjärnan ”kickade in” när de blev normala. Min syster som haft sköldkörtel problem hade en liknande upplevelse när hon började medicinera. Så jag tror att balansen är viktig. Och det är viktigt att se på sig själv med förstående ögon. Förövrigt funderar jag mer och mer på hur alkoholen egentligen påverkar psyket. Jag sällandricker nu och kan verkligen känna av negativa effekter av små mängder. Hoppas du får ordning på allt Majaela!

Välkommen tillbaka! Håll i det här nu Majaela. Att orka hålla tempot med hjälp av a är fullkomligt ohållbart och det känns som om du dricker ofta av den anledningen. Alkohol är den sämsta medicinen man kan ta. Det är så svårt att sluta när alkoholen är bränslet. Så jag önskar dig lycka till nu av hela mitt hjärta. Det är så mycket som blir bättre när man slutar dricka.

@Majaela Välkommen tillbaka! 30 vita dagar låter kanonbra. Men om jag får råda dig så skulle 3-6 vita månader verkligen få dig att upptäcka fördelarna med nykterheten. Man kan inte läsa sig till det, man måste uppleva det själv.

Kram 🐘

Dag 3 !
Tack för tillrop!! Sis & 🐘!
🌸💕🤗
Jo det är sant @sisyfos . Jag började känna att det blev för mkt mer ofta o framför allt en vana att ta ett par glas vin varje dag. Samt som du så klokt skrev i somras att jag ofta gör det för att orka ta hand om andra och andras behov.
Jag mår ju sällan dåligt av det eller får ångest och det fungerar utmärkt som bränsle när kraften och orken tar slut samt för att slappna av (motsägelsefullt ) men jag började höja toleransen och det är ju inte bra. 🧐
Jag fattar ju att det inte håller i längden och att tillslut kommer min kropp att ta stryk.
Men det är som när jag bantade i tonåren. På måndag skall jag börja , eller nej det blir nästa måndag osv. Livet rullar på och det funkar. Tills en dag man märker att man kan dricka en flaska vin utan att bli särskilt mycket påverkad eller känna av det dagen efter . Varningsklocka🔔!!
Så nu tänkte jag ”roa”mig med att ta en månad vitt… utan att berätta det för någon . Smyga på andra hållet - så att säga . Låter Kanske lite fånigt men alla medel som helgar målet är väl ok?
Har ju hållt mig uppdaterad hos er här och ni två är ju fantastiska, även om diskussionerna blir heta ibland . Men det blir ju så med nära vänner ibland med skulle ju varit konstigt annars . Vi är ju människor och i en relation där man kommunicerar dagligen händer det ju att vi tycker olika och man kan ju inte alltid bara stryka varandra medhårs?!
Kul i alla fall att ni är ett gäng som jag känner till som är aktiva, som fortfarande klarar nykterhet eller måttlighet och mår bra! ☺️❤️
Jag tänker en del på de som slutat skriva och man undrar såklart hur det går för dem..
🌸

@Majaela Heja, för varje dag går det lättare. Jag känner helt igen mig i din beskrivning- att det bara slinker ner en flaska vin, utan att jag känner mig så påverkad eller bakfull. Får jag i mig 2 en helgkväll då känner jag av det. Däremot märker jag ju att jag nu är mycket mer klar i huvudet på morgonen när jag vaknar. En dag i taget så går det vägen!

Hej @Majaela !
Tack för hälsning i min tråd.
Var också i det läget att en flaska vin inte gav vare sig nämnvärd berusning eller känning dagen efter. Vet inte hur många år jag hållit på så men med tiden blev ju dagarna med vin fler än dem utan. Några försök med att bara dricka på helgen i perioder men det funkade inte.
Nu en dryg månad nykter mår jag så mycket bättre och det är nog faktiskt bara min man som vet om att jag har en vit period. Har undvikit att delta i situationer där alkohol ingår som en självklarhet. I helgen middag med vänner och familj så då tänker jag att jag säger som det är.
Lycka till och Trevlig helg 🏵