Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

@Soffi skrev:"Nu tänker jag - men det är ju solklart! Efter en dag utan paus eller vila så behöver man ju just det - vila!"
Tänk så klartänkt man kan vara nu.
Skönt! Sitter i soffan myser framför en film med mina tonåringar. Tänker inte på allt jag inte hann. Det får bli på måndag.
Är heller inte fixerad vid att smygdricka. Antingen med en officiell flaska och en gömd eller bara gömt vin. Då kanske jag hade stått ute i köket och fixat i ordning och smygdruckit.
Filmen är dock inte riktigt vald av mig så nu hänger jag med er istället. Jag är verkligen så färdig med alkohol som helgavkopplig. Inte ens för att zooma ut från den här riktigt usla filmen.

Ja Sisofys, tänk vad många filmer man ”tittar” på för att folk ska kunna umgås..Jag gör likadant..Är man ett gäng så är det jättesvårt att ha samma filmsmak..Jag brukar acceptera allt utom våld och skräck..När jag ser på något med särbon, försöker vi hitta något tillsammans..Mysigt ändå att umgås med de sina, även om filmen är dålig..😁😁Så skönt för dina ungdomar att veta att mamma är nykter..🍃

Sisofys!
Välkommen till det fortsätta livet.
Tack för ditt tänkvärda inlägg,vet inte om vi hörts av nåt tidigare.Jag blev glad över att vi nu har hörts av i allafall.Har läst lite i din förra tråd och känner en beundran över din enorma envishet💪Tack för boxarna.Har nu lagt alla mina kollegor tillsammans i en😊
Kram Pilla

@Tofu skrev:"Jag skäms inte för min historia. Den lär mig hur jag bör agera i framtiden för att hitta genuin lycka och tillfredsställelse i det lilla."

Det är så otroligt skönt när man har kommit ut på andra sidan och har slutat skämmas, och istället är stolt över den nyktra resan man gjort och gör. Vi har tagit ansvar för våra liv ❤️

Kram 🐘

@Sattva skrev:"@Tofu blir nyfiken, vad är det Bradley Cooper gjort?"
Blev också nyfiken på exakt vad du menar.
Ja, jag tänker också som så att den här beroendeerfarenheten är en lite speciell livsvisdom som i slutändan gör oss klokare. För mig skaver den fortfarande om jag ska vara ärlig. Det har aldrig varit ok i min värld att dricka sig redlös. Att skriva och läsa här gör en ju klokare på många plan, så jag förstår mer såklart, men har man levt större delen av sitt liv utan egna incidenter med alkohol så är det ju, om jag ska vara ärlig riktigt pinsamt. Jag har svårt att släppa det. Jag har inte rört mig i kretsar där man dricker särskilt mycket. Det har varit ett fåtal tillfällen då människor spårat ur ordentligt runt omkring mig. Så det skaver. Säkert jäkligt nyttigt när ens egen Gloria halkar på sned, men jag har i ärlighetens namn svårt att acceptera det här hos mig själv. ”Maktlös” funkar inte riktigt bra. Om man har haft makt och kontroll i större delen av sitt liv så måste jag ha en annan förklaring.
Jag behöver nog helt enkelt jobba lite mer med det här.
Jag skäms inte, eller jo, det är kanske fortfarande så och grundar sig i att jag inte riktigt förstår mig själv. Alkohol har aldrig varit stort i min värld. Jag har tyckt att det var patetiskt och sorgligt att skryta om att man var ”fullast på festen” eller att dricka på Arlanda kl 06 på morgonen bara för att det är semester etc. Kanske helt tabu att skriva så härinne men så har jag känt och det sitter långt in i min egen självgodhet det här. Så jag får jobba på med acceptans ett tag.

@Sisyfos skrev:"Jag skäms inte, eller jo, det är kanske fortfarande så och grundar sig i att jag inte riktigt förstår mig själv. Alkohol har aldrig varit stort i min värld. Jag har tyckt att det var patetiskt och sorgligt att skryta om att man var ”fullast på festen” eller att dricka på Arlanda kl 06 på morgonen bara för att det är semester etc."
Känner igen mig jättemycket i det du skriver. Och försöker också förstå alkoholens roll. För den passar inte i grundvärderingarna. Handlar inte om självgodhet tror jag, utan om just djupa värderingar. Som man ändå inte agerat utifrån...

@Sattva skrev:"Handlar inte om självgodhet tror jag, utan om just djupa värderingar. Som man ändå inte agerat utifrån..."
Håller med. Sedan är det ju inte bara det där med att man druckit för mycket. Det är ju även det att man (jag) lurat så många med fasaden. Det är verkligen inte många, om någon, som anar... Jag är ju "den duktiga, stabila, sunda" (som druckit mest ensam hemma).
Ska jag då när jag äntligen är på väg att bli stabilare och sundare avslöja mig?
Men, jag bekymrar mig inte så mycket längre. Folk bryr sig nog inte så mycket ändå, de har nog med sitt. Jag väljer att ha alkofritt i glaset nu och framöver helt enkelt.

Kram!🧡

Det är nästan mest smärtsamt att förlika sig med. Att alkoholen fick mig att gå över gränser som jag inte borde ha gått över. Att jag gjorde saker som stred mot mina grundläggande värderingar. Det känns som jag begick våld mot mig själv. Men jag försöker förlåta mig själv. Jag visste inte bättre, jag förstod inte. Alkoholen förändrade min personlighet. Men det är historia nu, tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

@Soffi skrev:"Det är ju även det att man (jag) lurat så många med fasaden. Det är verkligen inte många, om någon, som anar... Jag är ju "den duktiga, stabila, sunda" (som druckit mest ensam hemma)." Fast det är ju en del av dig det också! Det är väl lika sant som den andra delen? Det sunda, stabila, duktiga? Så har det varit för mig iaf, den "fasad" jag visat är helt sann. Jag yogar, äter mestadels sunt etc. Men jag har dolt den andra delen av mig, den som dricker. Och det fick mig att känna mig falsk.
Ja herregud, vad mycket självrannsakan nykterhet skapar! Inte konstigt man/ jag är trött. Det är ju världens inre process igång!

@Andrahalvlek skrev:". Alkoholen förändrade min personlighet."
Ja, det är läskigt tycker jag. Vi är så många som skriver härinne som har haft två liv. Ett där vi är rätt normala, ofta bra jobb, vissa har familjer, en snygg fasad å så den här lilla hemligheten som är en annan sida. Alkohol är otäckt för det är svårt att veta vad som är vad. Vad som är vanligt dåligt mående och vad som är personlighetsförändringar som orsakas av alkohol. Ångest, mindervärdighetskänslor, ältande, oro, koncentrationssvårigheter, fixering, ilska, nedstämdhet. Ibland när jag drack kunde jag bli den där ältande alkoholisten, hände kanske inte så ofta och den personen ligger rätt långt ifrån den jag är annars. Såna förändringar tycker jag är läskiga. Och perioder när jag drack mer, nedstämdheten och den negativa självbilden. Nu hade jag järnbrist också och det är en del, men vi är rätt många här som har upplevt den där negativa sidan. Jag undrar om effekterna blir annorlunda med åren eller om det är när konsumtionen ökar som det sker.
Hur som helst är det faktiskt skönt utan. Är inte sugen nu. Ibland tänker jag på avslappningen som nu när det har varit mycket och det snart är helgledigt. Men det var ju ingen avslappning på slutet. Och du har rätt Sattva, det är världens inre process på gång och den behöver inte alkohol.

Så lika tankar och processer igång som vi har! Det skulle kunna varit jag som skrev ovan, om du inte klämt in det där med järnbrist 😅.

Önskar dig en riktigt fin helg. Hoppas att du också har sol och kan få njuta av att vara här och nu.

Kram!🧡

God morgon!
Välkommen hit🌼🌼🌼
Så sant det du skriver. Man måste fortsätta hålla koll på sina tankar och triggers om alkoholen så man inte faller för den efter längre tids nykterhet.
Kollade på tv igår och tänkte att vid varje reklampaus på den kanalen så var det reklam för vin. Så jobbas det för att man skall dricka😳
Och komma ihåg att tänka aktivt på alla otroligt fina fördelar det är med att vara nykter. Det är så många. Säger bara: aldrig mer alkohol för mig💪🐻
Ha en fin dag o kram🤗

@Sisyfos Håller med Soffi, så mycket jag funderar på också. Och jag börjar landa i att jag alltid kommer vara en lite grubblande person. Det är den jag är. Och det är ok! Kanske där någonstans beroendet började, att det inte varit ok att vara sån. Lite "eljest" som jag tror Soffi sa nångång. Och att vara den man är nykter tror jag bara leder till utveckling. Nu vet jag inte alls vad du jobbar med Sisyfos, men jag gissar på psykolog eller liknande, ett människoyrke. Då tror jag att man verkligen kan ha nytta av sina erfarenheter (såklart har man nytta av sina erfarenheter i alla jobb), men att på djupet kunna förstå vissa tankegångar o processer hos dem man möter i jobbet.
För min del tror jag mycket av svaren finns i utanförskapet som barn. Och gener.
Min mamma brukade citera någon "Det är så spännande att leva, så får man se hur det blir", eller nåt liknande. Ja, nyfikenhet på det som händer tror jag är viktigt🧡😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🌷🧚‍♀️

Och SÅ bra som Bradley Cooper spelar alkis i filmen ”A Star Is Born” ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Jag grät av igenkänning när jag såg filmen. Inte så mycket för egen skull som för min pappa 😢

Kram 🐘

@VaknaVacker skrev:"Man måste fortsätta hålla koll på sina tankar och triggers om alkoholen så man inte faller för den efter längre tids nykterhet."
Ja, jag slutade ju en gång tidigare och körde sen på utan tid för reflektion och vila och var tillbaka igen. Inte lika fast som tidigare, men ett helt klart mycket problematiskt drickande, jag måste stanna upp. Nu jobbar jag med hela mig, kropp och själ. Nyttigt och det ända som grämer mig är att jag inte fattat tidigare hur viktigt det är att göra bra saker för sig själv.
@Soffi skrev:" Hoppas att du också har sol och kan få njuta av att vara här och nu."
Jag har njutit, varit ute, jobbat, rört mig, solat. Här finns alkohol tillgängligt och det har varit en plats där jag har smygdruckit. Funderade på det igår, särskilt när jag blev trött hur det skulle vara, hur det skulle smaka och framförallt om det verkligen skulle fylla den funktion som jag behövde - vila! Och kom fram till att jag helt enkelt får göra just det. Känna mig nöjd och vila. Det räcker så.
@Sattva skrev:"Och jag börjar landa i att jag alltid kommer vara en lite grubblande person. "
Ja, jag är en sådan jag också. (Men inte psykolog, Sattva). Jag jobbar inte direkt med människor idag och det kanske är bra. Jag är en sån som läser av andra. Jag tror man måste värja sig lite från det. Det är därför jag börjat se det som små boxar. Där människor börjar och slutar. Och jag kan inte lösa problem i deras box och de kan bara påverka min box om jag väljer att låta mig påverkas. Sen kan jag bestämma mig för hur jag vill vara och försöka uppmuntra andra, men där tar mitt ansvar slut. Har verkligen tänkt på det här i relation till barnen också och försöker packa deras boxar med självtillit och självförtroende. Det kan jag påverka.
Tror min dotter är som jag litegrann, ser långt in i framtiden. Så hon kommer att få jobba med det. En gammal själ. Hon tänker mycket på andra och andras mående. Har alltid gjort det och det är svårt och man hamnar lätt i medberoende. Men hon är kanske också mer här och nu och med det försöker jag hjälpa henne. Sonen är svårare att läsa av. Han är mer tystlåten men också väldigt målinriktad. Och väldigt omtänksam. Han har behövt packas med självförtroende och det börjar komma.

@Tofu skrev:"Tycker den där "egenskapen" att inte skambelägga, se en person i kris och ödmjukt sträcka ut handen är så fantastisk."
Jag tror att det finns en dimension till i den egenskapen och det är att vara på samma nivå, inte hjälpa snett uppifrån utan bredvid. För att lyckas med det måste man totalt acceptera sig själv tror jag - både att se sina tillgångar och sina brister - och det är ju inte det allra lättaste. Det blir lätt lite ”självgott” även om man berättar att man gjort samma resa och att det var svårt. Jag är inte där med total acceptans av mitt eget beroende. Vill hitta förklaringar och orsaker, helst utanför mig själv.
Jag kan acceptera att jag varit där men att göra det till en del av mig är svårare och då tror jag att just det kan lysa igenom.

Vilken fin liknelse att packa sina barns boxar med självtillit och självförtroende ❤️ Det packandet börjar man med samma dag som de föds typ. En stor del i det är att föregå med gott exempel, och sen handlar det förstås om att bekräfta, lyssna och coacha. Själv är jag så glad att båda mina flickor har god självkänsla och är modiga nog att prova nya saker. Och att de aldrig någonsin har jämfört sig med varandra utan utgått från sina egna förutsättningar i livet. Alla kan inte göra allt, man får välja inriktning i livet efter talang och personlighet.

Kram 🐘

@Tofu skrev:"Att snubbla är mänskligt men att kravla sig upp på banan kräver styrka. Vi ska inte skämmas. Vi ska ge oss själva en klapp på axeln som vågar trotsa våra gamla vanor och invanda beteenden mot något bättre samtidigt som vi faktiskt hjälper andra genom att delge hur det kan gå. "

Håller med till hundra procent! Men det är också en insikt som jag tror kommer efterhand. I början skämdes jag jättemycket. Att berätta att jag blivit nykter innebar ju samtidigt att erkänna att jag haft svåra problem med alkoholen. Hualigen. Men jag börjar mer och mer landa i att prata om det med andra, och vara stolt över att jag tog ansvar för mitt liv och vågade se sanningen i vitögat.

Jag har pratat väldigt transparent om psykisk ohälsa i många år och där har jag egna erfarenheter. Nu kan jag lägga till ”pratar nästan obekymrat om missbruksproblematik med utångspunkt från egna erfarenheter” på mitt digra cv 🙏🏻 (Som jag inte ens har något eftersom jag inte har sökt nytt jobb på 30 år. Jag funderar bara på att söka nytt jobb, hittar aldrig något jag vill ha eller så fegar jag ur.)

Kram 🐘

@Tofu Så fint ❤️ Det här forumets styrka är att det alltid finns någon som har gått före. För det är verkligen en steg- för stegprocess. Det som har känts omöjligt tidigare är plötsligt helt naturligt - förutsatt att man är öppen för den utvecklingen!

Kram 🐘