av vitarenen

vitarenen
tis, 2021-04-27 - 10:21

Hej , ny här och vet inte hur forumet fungerar(sorry).

Jag har under flera år missbrukat alkohol vilket kostade mig både hem och familj. De senaste åren har jag bott själv och kunnat följa det. Har pluggat på distans så det har inte gått ut över jobbet. Det har alltså varit enkelt att accelerera i drickandet.

Jag har alltid druckit för att döva ångest och för att kunna sova. Vet.... kontraproduktivt.

Nu senaste månaderna har jag druckit en BiB och några burkar cider/2 dagar. En vodkaflaska dricker jag upp på en dag, så vin kändes mer ekonomiskt. Sjukt!

För 10 dagar sedan slutade jag helt. Inget sug. Effekten av alkohol fanns inte där längre.

Jag vet inte om jag vill sluta. Mår psykiskt inte bra. Har ingen läkarkontakt och äter inga mediciner.

Nåja, jag testar att avstå nu för att se om jag mår psykiskt bättre. Har inte varit nykter längre än en vecka på flera år.

Mvh Vita renen

Charlie70
tis, 2021-04-27 - 11:52

@vitarenen Välkommen hit! Du har startat ett konto och börjat på en tråd som är din. Då är du igång med det tekniska. Fortsätta skriva och läsa här. Det är många gånger läkande när man finner igenkänning och stöd hos andra.

Otroligt bra jobbar att du redan hållit upp i 10 dagar. Redan tvåbent! Fortsätt så.

vitarenen
tis, 2021-04-27 - 16:28

Tack!

Jag vet inte om jag har någon egentlig motivation så jag tänker hänga lite här. Har tyvärr inga vänner, så behöver verkligen något att spegla mig i. Det är inte längre hållbart att dricka som jag gör 😞

Anonym26613
tis, 2021-04-27 - 16:38

Välkommen @vitarenen 💚🌸
Här är du inte ensam ❤
Jag brukar säga, att om man inte har bestämt sig än, så är Annie Grace 30 day experiment bra start. Man måste inte vara nykter 30 dagar (även om det självklart är bäst så) men man lär sig så otroligt mycket om beroende och sig själv.

Kul att du vill hänga här 🥳

TappadIgen
tis, 2021-04-27 - 17:23

@vitarenen Jag får också en känsla av att du kanske behöver göra något med ditt mående för det kommer såklart att påverka din motivation att förändra dina dryckesvanor. Tyvärr är det ju som en ond cirkel. Det är svårt att veta exakt var som är bäst att börja egentligen. Det finns ju inga mirakelmediciner eller allmängiltiga knep heller. Det kan kanske vara svårt att tänka så när du mår psykiskt dåligt, men försök att föreställa dig vad som skulle kunna göra dig gladare. Kanske en hobby eller liknande som du inte har ägnat dig någon tid åt på länge. Det är en ansträngning såklart, men om du kan vända på det lite så kan det betala av sig i slutändan och de får an ackumulativ effekt.

Sen kan jag ju inte bedöma det heller, men kanske borde du prata med någon om ditt mående? Ett första steg kunde vara att börja med alkoholhjälpens program här, när du ändå är registrerad.

vitarenen
ons, 2021-04-28 - 10:51

Tack snälla för era svar här. Det känns skönt att ändå bli lite sedd, ger iaf någon typ av mening.

Jag är helt klart en beroendepersonlighet (snusar också), men tanken på alkohol just nu gör mig äcklad.

Sen är jag också äcklad av mitt utseende, det är nog min största motivation.

Gick och klippte mig igår, något jag tyckte jag var värd. Kostade som två BiB som jag ju lätt annars köpt under dessa 11 dagar sedan jag senast drack.

Tyvärr har jag tappat aptiten och vaknar ff upp med ett mående som att jag druckit riktigt mycket dagen innan.

Men sånt ska väl ordna upp sig?

vitarenen
fre, 2021-04-30 - 10:23

Dag 13 och tanken på alkohol gör mig verkligen inte sugen alls. Lever isolerat och har bara låtit dagarna gå, fyllda av tankar och funderingar. Känns som att jag lever på låtsas.
Förstår ju att min kropp mår bättre utan alkohol, men gör mitt huvud det? Vem är jag utan alkoholen som tar fram mina känslor. Nu är jag liksom avtrubbat, varken glad eller ledsen.
Inte sover jag bättre ännu heller. Snittar på 5 timmar och gjort det länge.
Jag fortsätter dock ett tag till utan alkohol, kanske det kommer positiva förändringar?

Charlie70
fre, 2021-04-30 - 10:52

@vitarenen hittar du ingen fördel med nykterheten så här långt? Det är ju toppen med 13 dagar och min erfarenhet är att det första var en lång tid när jag bara var trött men ändå kunde njuta av att vakna klar i skallen i stället för bakfull. Sedan har de positiva förbättringarna kommit som ett pärlband månad för månad med minskad oro och ångest, gladare och mer lättillgänglig för omgivningen, mindre stresskänslig, bättre ekonomi, bättre kondition, snyggare figur osv osv... Finns det något du kan sätta på pränt här? Gör gärna det i så fall. Att lyfta fram det positiva med nykterheten är bra och kan vara värdefullt dagar när det känns (ännu) tyngre.

Kram!

vitarenen
fre, 2021-04-30 - 13:09

@Charlie70 Nu har jag fått för mig att jag vill ha en flaska bubbel i kväll, i min ensamhet. ”Fira” Valborg eller så. Det är absolut ingen som vet om jag dricker eller inte. Har inte heller förbjudit mig själv på något vis.
Men jag undrar om det är värt det? Kommer jag att se det som ett ångestdrabbande misslyckande?

Jag gick från 4 boxar i veckan +ett antal cider till noll.

Jag vet varken ut eller in nu. Känner mig bara så död inombords.

vitarenen
fre, 2021-04-30 - 19:49

Jag måste skriva det här, tror att jag blir på riktigt sjuk annars. Väljer punktform och mycket enbart för mig ( kommentarer uppskattas )
1. Växte upp med en pappa som söp sönder sig. Hans släkt försköt honom. Jag gjorde mitt bästa för att hålla hans hem drägligt. Blev ”mamma” vid 12 år åt min 6 år yngre syster.
2. Introvert och har aldrig passat in. Mitt huvud kan sitta på en björns kropp.
3. Intelligent? Förmodligen då jag fixar det jag vill utan direkt ansträngning.
4. Sviken? Alltid, vill rädda alla och allt förutom mig själv
5. Dåliga situationer? Ja! Men aldrig utåtagerande. Förstår inte vad kärlek är. Mina barn dör jag dock för! ❤️
6. Träffade min barndoms långvariga kärlek och jag drack inte. Inte hans fel men han drack sig till alkoholdemens på de 2 åren. Jag försökte. Tyvärr drogs jag in i alkohol igen.
7. Fick ett pre-cancerbesked. Skippade uppföljning.
8. Ja just det. Levde innan med en man som misshandlade mig och gjorde mig bostadslös ( just pga att han hävdade min inkompetens pga alkohol). DUMT och oförlåtligt av mig. Jag var inte värd att vara mamma och han isolerade mig totalt. Där försvann det mesta. Mina barns pappa som också fick min lägenhet och allt. Jag fick skulder för de rättegångar han fixade. Tydligen en toppadvokat. Ville bara ha kvar min lägenhet.
9. Har en syster som är psykiskt sjuk och velat döda mig ett antal ggr. Det förnekar min mamma, men hon gick med på det utanför protokollet.

9,5 Blev brutalt nedslagen utanför min port och nu väntar rättegång. Oprovocerat, men trauma för mig. Bäst att inte prata om det. De kanske tror att jag gjorde något. GJORDE inget och hon är tidigare straffad. Men förstår att de undrar.
10. Känner mig osynlig och som en aktiv hjärna på en björnkropp som sagt.

Gått många ggr till psykolog. Själv utbildad beteendevetare. Det är inte bra för jag känner mig oemottaglig.

Men visst. Bort med alkohol och bort med snus.

Just nu är jag beroende av något. Ibland bara poddar eller en serie.

Hur svårt kan det vara??? 😞

Kennie
ons, 2021-06-23 - 08:05

Hej Vita renen.
Ja, tuff historia. Du kämpar vidare med det du kan. Förstår att det kan vara svårt att tänka sig att man som utbildad kan bli hjälpt av samtal. Men det handlar kanske inte bara om att få reda på något nytt, utan snarare om mötet, attfå resonera högt. Ta hand om dig, du är värd att må bra.

Catlady
ons, 2021-06-23 - 13:51

Shit vad tufft du har det!

Jag kan inte jämföra mina erfarenheter med dina, inte på långa vägar. Men jag känner igen mig i isolering och ensamhet. Har haft extremt svårt att passa in och skapa vänner. Har kollegor och familj, men egentligen inga egna vänner då jag verkar sakna förmågan att bibehålla personliga relationer (bortsett från närmsta familjen). Att vara social kostar för mycket energi så den räcker mest bara till jobb och familj. Alla vänner och bekanta som jag umgås med är ytliga och det är min man som bibehåller relationerna. Skulle vi skilja oss idag så står jag mer eller mindre ensam. Det är tärande på sätt och vis, men har fortfarande inte efter en livstid fattat hur man behåller vänner. Så igenkänning på det. Igenkänning också på att behöva växa upp snabbt - inte pga att mina föräldrar missbrukade men de hade helt enkelt inte tid i den utsträckning som behövdes.

Det är ju svårt att veta var du ska börja här. Mycket att bena ut. Du skulle behöva få hjälp med ditt psykiska mående. Mediciner kan hjälpa där. Och du behöver få uppföljning kring din fysiska hälsa. Börja med konkreta saker. Och skriv massor här. Det hjälper faktiskt.