Hur klarar man av att lämna någon man älskar av hela sitt hjärta. Även om han sårat svikit och ljugit så älskar jag honom, det är inte han tänker jag utan det är alkoholen som får honom att bli den jag inte tycker om. Jag tänker 24/7 vad ska jag göra jag vill inte ha det så här jag vill ha ett liv utan att han är beroende av alkoholen. Jag har sagt så många gånger att jag lämnar men då bedyrar han att han inte kan tänka sig ett liv utan mig och vi älskar varandra innerligt. Han har nu för tredje gången kommit hem efter en avgiftningsvecka och nu tredje gången var det tänkt att han skulle fortsätta med behandling .... men han avbröt kom hem och knäppte en öl det första han gjorde. Jag är besviken han är så klart besviken på sig själv och ledsen över att han inte klarar det, jag vet att jag borde lämna men det är inte enkelt att lämna någon man älskar ..................

Hej Forevigt. Bra att du hittat hit och kan skriva av dig. Har varit i samma situation som du. Älskade min man så mycket. Kunde inte tänka mig att lämna honom. Tänkte också enormt mycket under den här tiden han drack mycket. Mitt hjärta gick på högvarv, hade problem med magen. Ja mycket som kändes i kroppen. Men till slut var jag tvungen att gå. Min man drack mer och mer, och blev lika otrevlig nykter som full. Och jag ville ju leva mitt liv, ut och resa, ha kul. Inte sitta och se på en man som raglar omkring och blev otrevlig.
Någon skrev att det är som att leva i en krigszon, att leva med någon som dricker. Man vet aldrig vad som ska hända. Man är alltid på sin vakt.
Nu har det gått 2 år. Jag lever ensam. Det har varit kämpigt, men det var värt allt att få tillbaka mitt liv. Mina barn säger att dom fått tillbaka sin glada mamma.
Jag bestämmer själv över mitt liv. Gör vad jag vill. En befrielse. Naturligtvis ensamt ibland, speciellt i dessa Corona tider.
Lite historia ur mitt liv. Ville bara säga, det går att lämna. Fortsätt skriv. Du kommer få många goda råd från människor här inne. Dom vet vad du går igenom.

seriequeen

@Forevigt

Jag vet verkligen hur det är har nu lämnat min partner för andra gången. Första gången pga sitt beroende nu andra gången för han hittade en gemenskap i CA som jag inte kunde vara med i och kände mig utanför. Och nästan bortprioriterad nu har jag lämnat honom för han tyckte bara jag var på när jag tog upp hur jag kände så vi började bråka istället. Likadant så har det nu gått 2 månader och vi båda älskar varandra så enormt mycket och vi vill få det att funka men bara om det blir en förändring samtidigt som ens nära och kära bara säger att det aldrig funkar att gå tillbaka till varandra dock så vet de inte allt.

Jag ställde ultimatum bli nykter eller flytta ut efter vissa protester och läkarbesök blev det LVM han kämpade vi kämpade tillsammans han fixade att vara nykter i sju månader sedan satt den lilla jävulen på hans axel igen och han började med att dricka någon öl till maten och sakta men säker eskalerade det! Det slutade med att jag ”skickade ut honom” han drog i väg och drack å där är vi fortfarande. Han säger att han vill komma hem igen och bara han får komma hem så blir han nykter. Men jag har sagt att han skall ta reda på orsaken (försöka) till att han flyr och bedövar med alkoholen så som han gör, skaffa eget boende och ta tag i sitt liv en gång för alla, han ber om snälla kan jag inte få en chans så blir det bra. Men jag vet att visst det kanske blir bra i någon vecka sedan flyr han igen om det är något han tycker är jobbigt! Så jag kämpar med att säga nej inte förrän du tagit tag i ditt problem en gång för alla på riktigt och att du vill det för din egen skull först och främst Det här är en stor sorg för jag vill ju inget hellre än att han kommer hem han är mitt livs stora kärlek ♥️ men jag måste försöka tänka med förnuftet och inte med hjärtat även om det krossar mitt hjärta! För det har varit så många besvikelser.