Kära forumvänner! Jag har varit här till och från sen urminnes tider. Min resa har varit krokig som sjutton. Idag tänkte jag att jag startar en ny tråd där jag tänker föra dagbok. Kanske kan min resa jag nu startar ... inspirera eller hjälpa någon annan där ute.
I helgen gjorde jag en lista. En lista där jag skrivit ner alla saker jag vill ändra och mår dåligt över. Sen gjorde jag en punkt lista där jag beskriver varje problem men även en potentiell lösning. Till exempel:
1. 15 kilos övervikt ( pga alkohol) . Konsekvens : mår dåligt i min kropp och känner mig ful och vill isolera mig. Dricker mer för att döva att jag är ledsen över min övervikt. Vilket i sin tur leder till ökad vikt. Ond cirkel. Vill bli mig själv igen.
Lösning: Drick inte och framförallt kom igång med löpningen och kosten. jag KAN lösa detta problem helt på egen hand. Alltså finns det en lösning. Med andra ord BEHÖVER JAG INTE MÅ SÅHÄR.
2. Bli av med ångest. Ångest är något jag haft hela mitt liv pga min barndom och saker som inträffat. Alkohol skapar bara mer ångest. Ond cirkel. Lösning : DRICK INTE. Ångesten kommer minska radikalt det vet jag. Alltså går det att göra något även av detta problem.

Ja ungefär såhär håller jag på nu och skriver ner. Jag dricker inte nu för jag har satt ett träningsmål för maj. jag VET att om jag kommer igång med detta så rasar kilona och jag kommer bli piggare, se gladare ut, må bättre och känna mig fin och stark i kroppen.... detta i sin tur kommer skapa inspiration att bli social igen, kunna ha på mig mina fina kläder, känna mig stolt över att jag klarat mitt mål...våga söka jobb... ( Corona tog mitt jobb) osv osv ..

Jag har lärt mig en sak... ALLT hänger ihop.... det ena skapar det andra... som skapar det tredje osv...

Jag har börjat KBT för att ta tag i de delar som skapar demoner i min själ... och jag har börjat med andningsövningar som hjälper makalöst bra...

Detta är bara början...

Kommer nu skriva ner varje dag framsteg, tankar och mina planer framåt... kanske kommer det funka... det måste funka... är så less på mitt trötta ansikte och ledsna livlösa ögon i min spegelbild...

jag vill bli den glada pigga glädjespridare som mina vänner och make ofta påpekar att jag är.... när inte A dödar varenda livstecken i min kropp och själ...

Min väg nu e lång och det finns mycket som ska tas tag i.... men jag börjar här och nu. En dag i taget.

Skönt att vara tillbaka här... forumet ger så mycket styrka och stöd.

OK då gör vi det här...

Tack snälla du ! @Adde . Hjälpen här ifrån forumet är guld värt. :) Nu har jag gjort en vision board hur jag vill saker ska se ut om exakt en månad från idag. :) Jag hoppas nå dit. Jag vet att jag kan ! Det ska gå! Hoppas allt är väl med dig Adde. Tack för inlägget. :)

Fina du.... ja det har vi jag känner igen dig.... @Jullan65 ...hoppas du mår bra? känns så fint i själen att återuppta kontakten här med er fina vänner. Här ska jag stanna ! Allt blir bättre då. HÄR finns trygghet och stöd och kraft. KRAM

@Odette Välkommen tillbaka! Minns också ditt nick. En gång är den sista. Just nu är ni några stycken återvändare, ni kanske ska slå följe? Jag håller mest till inne under ”Det vidare livet” nu, men jag har koll här också varje dag. Bra lista du har gjort!

Kram 🐘 (443 nyktra dagar idag, tjoho!)

Hej Odette!🧡

Här är en till som hängt här länge och som känner igen dig🤗
Jag är också i vidare livet numera fast inte som helvit utan som en med kontroll. Tack vare forumet så funkar det faktiskt bra.
Men det är några jag fortfarande gärna följer och hejar på i detta rum så nu får du bli en av dem!!
Heja dig!👏👍

Kram 🧡🌷🧡

Anonym26613

@Odette Välkommen tillbaka!! 🥳💚🌸 (Sorry om jag låter för glad, så klart önskar jag att du inte behöver komma tillbaka 💚)

Allt hänger ihop verkligen! Och nu ser jag hur lätt det är att ändra andra vanor efter en tids nykterhet. Smart att skriva ner allt och följa dina framsteg.
Jag skriver också på "Det vidare livet " men hälsar på här 💚🌸💚🌸💚

God morgon alla fina! Idag sitter jag med ångest. Ångest över att jag har ett konsultuppdrag som ska vara klart på fredag 1800 och jag ligger efter som sjutton. Men jag måste hinna. Andas och ta en sak i taget... så mycket tankar just nu hur jag levt och vad det är som gör att jag inte kommer vidare.. att allt låser sig och rädslan över mig själv gör att så mycket skjuts upp till nästa dag.. och nästa dag ... osv... jag har tidigare haft både självkänsla och självförtroende men det är som bortblåst.. känner mig minst i världen... mycket som hänt inom familjen gör också att allt känns så mörkt.. har prövat anti Depp medicin men det är som att svälja vattenpiller.. märker noll skillnad.. men jag måste över hindren.. jag måste hitta en väg ut...
Jag förstår inte riktigt mitt eget beroende.. kan inte sätta orden på vad det är... för jag har verkligen inga problem att hålla upp eller ta ett glas vin på en middag utan att vilja ha mer.. jag går inte runt och tänker på alkohol.. när jag håller mig helt vit mår jag en miljard gånger bättre... och ändå ramlar jag tillbaka... jag tänker såhär : när jag mår bra.. har jag inget behov att döva mig... kan det vara så att jag dricker just FÖR att livet inte är som jag vill ha det? om jag ser till att få till livet som jag vill ha det.. kanske behovet att döva försvinner? jag är livrädd för framtiden och jag vet inte vad jag vill göra framöver vare sig med jobb eller nånting annat... jag har en fantastisk make vid min sida som jag tackar Gud för.. men jag har en splittrad familj som är dysfunktionell på många sätt... min mamma dog för 20 år sen i självmord och min älskade styvmamma dog precis i cancer... min far bor utomlands och är inte vad vi kan kalla en fadersgestalt även om jag älskar honom enormt mycket så finns han inte där på det sätt jag behöver.. aldrig gjort.. ja ni hör ju... massa babbel och så mycket tankar... vet inte vart jag ska börja... jag tänker såhär : jag kör på nu i hundra 80 så jag blir klar med uppdraget... tre dygn framför mig av hårt jobb... bita ihop.. få det klart... släpp allt annat... sen när det e över... så andas jag... och påbörjar min tänkta plan... träning , vitt, andning.. och fokus... jag vet att jag kan.. jag vet det... detta får bli min punkt för dagen... bli klar med jobbet... så släpper ångesten lite...
detta blev en rätt osammanhängande mindre litterär text ;) ... men det är skönt att skriva av sig... är tacksam att jag har detta forum... det är som en var famn att krypa in i... för jag vet att ingen dömmer mig... TACK till alla er som skrivit det värmer så mycket och stärker enormt! jag vill. jag kan. jag SKA.

Hej Odette!

Vi har inte mötts tidigare men jag har skrivit här sedan i februari förra året. Har druckit säkert tio år och mer än det. Har under flera år bett om antabus för jag har inte känt att jag skulle nog behöva hjälpen men läkare har inte velat skriva ut pga för höga levervärden. Träffade nu en ny läkare och i måndags började jag med antabus. Är inne på min fjärde dag nu som nykter. Ska ta andra tabletten idag. Har ett starkt sug i synnerhet under em då jag brukar dricka men det avtar eftersom kvällen börjar. Vad som är allra skönast är att slippa förhandlingen i hjärnan.

Hejar på dig och önskar dig lycka till!

Kram:)

@Varafrisk ... tack för ditt inlägg min vän. Så skönt att du får hjälp. Det värmer så att höra dina ord. Att man inte är ensam även om man kanske har lite olika livsbild och problematik. Inget är svart / vitt.... vi har alla olika " symtom". Jag upplever inte suget så sett... men jag har en massa jag måste få ordning på i mitt liv mentalt och fysiskt... och då " hjälper" A.... fast ändå inte för det förstör bara i längden... det är lurigt detta.. :) ... just nu försöker jag hitta kraft att slutföra mitt uppdrag... jag som brukar vara så sjukt effektiv och leverera på topp.... nu helt förlamad... kan nog ha att göra med att jag varit utbränd och man läker liksom aldrig från det hundra procent... :( ... men jag ska försöka nu. Jag måste. Tack igen för din omtanke... jag hejar på dig med ska du veta... KRAMAR din väg!!

@Odette Välkommen säger jag som är ganska ny under nytt namn, men har varit här förut.
Det fungerar i några år och sedan är jag tillbaka på ruta ett. Kanske är det så mitt liv ska se ut och jag måste acceptera det. Min teori om mig själv är att depressionen kom först (12-13 års ålder) och att vinet har varit/är mitt sätt att hantera den svarta sidan när den öppnar sig. Oftast på hösten/november. Tänker att det kanske är bra att skriva här och möta alla andra med liknande problematik. Jag upplever mig tidvis så ensam och ”konstig” när jag dricker för mycket.
Känner igen mig i din ångest över jobb och jag har just självmant lämnat ett arbete som fullkomligen sug musten ur mig. Efter 10 dagars ledigt så inser jag att jobbet var mig övermäktigt och att jag inte ska ha den typen av jobb. (Ett jobb jag tog p g a Corona) Hur som helst! Välkommen tillbaka. Ser fram emot att följa din resa.

Nämen heeeej! Jag har funderat över dig emellanåt, och hoppats att du ska komma tillbaka till forum om du behöver det. Själv är jag inte inne så ofta längre, men jag hänger kvar på ett hörn. Steget tillbaka in i forumvärmen blir inte så stort och dramatiskt om det verkligen behövs en dag. Bra strategi att du har gjort en lista över det som skaver i livet, och en tydlig plan med delmål. Ett steg och en dag i taget, så växer du dig stark i både kropp och själ igen 😊 Kram

Med alkohol i bilden upplevde jag att allt blev så hårdjobbat och övermäktigt. Känslor som gick banans och ångest från hell. Samma under första delen av nykterheten, men över tid har det släppt och saker samt känslor återfår sina proportioner. Så du har allt att vinna på en nykter period eller kanske ett nyktert liv. Styrkekram Jullan

Imorse fick jag en sån där uppenbarelse. Tittade på min man när han tog på sig sin nya fina röda jacka och traskade iväg till jobbet... min man.... utan tvekan den mest lojala snälla godhjärtade fina underbara smarta ödmjuka människa som finns... listan kan göras lång... ibland fattar jag inte hur man kan bli en sådan bra människa :)... ja han har sina fel som alla andra...men verkligen en genomgod människa... av någon anledning så älskar han mig ... konstant... konsekvent.. och med väldigt kraft som han brukar säga ;) ....han säger " Odette jag älskar dig för precis den du ÄR " ... han vet ju att allt inte står rätt till med mig... men han stöttar och låter mig veta att han finns där alltid...
Imorse när han gick... så ställde jag mig framför spegeln och började gråta... gråta över att jag inte kommer ur min negativa spiral.. gråta över att jag VET att jag kan få allt jag önskar... må bra i mig själv... få tillbaka in kropp och energi... min glädje... i grund och botten är jag en sprudlande person.. som älskar min omgivning... älskar hundar ( vi ska skaffa en ) ...älskar att laga mat.. älskar att ta hand om människor ...älskar att vara generös och glädja andra... älskar livet egentligen... trots det jobbiga jag varit med om i mitt liv... så finns det en genuin glädje inombords... men av någon anledning så har jag hamnat snett... jag måste bryta cirkeln.... inte bara med A... för det är en del av problemet men inte allt... som jag skrev så går jag inte och tänker på A... jag använder det som medicin.. vilket e fullkomligt idiotiskt... jag VET DET... jag måste börja någonstans... för 14 år sedan... satt jag lite i samma situation... olycklig, överviktig.. och allmänt miserabel... så bestämde jag mig bara en dag... nu e det nog... livet ska levas inte bara genomföras... jag tog mig till gymmet... och den dagen var det som att jag klev över tröskeln... jag blev en konsekvent och snabb löpare... jag rasade i vikt utan att göra avkall på mat för jag älskar mat... mitt ansikte och kropp kom tillbaka.. och min hjärna började tänka i positiva banor igen... jag kände mig bara efter 2 månader .. vacker... stark och min självkänsla kom till toppen igen... jag var så lycklig... Alkohol fanns med i bilden... men jag hade inget behov av det... ju mer jag tränade desto mindre drack jag.. var aldrig sugen... ångesten botades på löpbandet... löpningen gjorde att jag sov lugnt och tungt... allt blev bättre.... så var det ett tag.... jag måste dit igen.... jag måste göra den resan NU IGEN!... för såhär vill jag inte leva... jag tänker att jag startar med ett snällt löppass på lördag morgon följt av en timmes bastu.. rensa ut skit...... jag vet att kommer jag bara igång... så kommer motivationen... jag tog en bild på mig själv imorse... ledsen trött sliten och eländig... den bilden ska bytas ut mot en ny bild.. när jag nått mitt mål... Alkoholen är jag så galet trött på att jag faktiskt inte tror det blir jobbigt att avstå.. jag känner mest äckel inför den nu.. men den e lurig.. så jag är på min vakt..
Ja det var morgonens babbel.... :) detta forum är en Gudagåva... här får jag vara mig själv och HELT ÄRLIG... jag har ingen att prata med om mina problem som sagt... så ni här på forumet... är min räddning. tack för era fina ord och inlägg. Hoppas ni får en fin dag... KRAM ...kikar in igen sen idag... :)

För mig blev livet så mycket enklare när jag insåg att jag inte kan påverka framtiden utan det som sker det sker. Att lära mig att leva just idag tog ett tag att lära men det gick !
En sak i taget ! <3

Hoppas det går bra med din leverans Odette. Jag känner också igen dig. Har hängt härinne länge. Nu nykter 8 månader. Har gjort det förr men ramlat tillbaka. Tänker aldrig hamna där igen. Känner igen ditt sätt att dricka också. Just det där med inget sug, förmåga att sluta efter 2 glas i sociala sammanhang i alla fall.
Nedstämd, trött, koncentrationssvårigheter, lite avtrubbad så var jag. Mitt mående orsakades av alkohol, och med det sömnbrist och även av järnbrist. Det är läskigt när man medicinerar nåt med alkohol för tillslut vet man inte vad som är vad. Nu gör jag bra saker för mig själv, min kropp och min hjärna. Jag tog förövrigt hjälp också. Gick i samtal. Det kanske du skulle testa för om du inte har nån att prata med som du skriver så är det ett bra sätt att få lite perspektiv. Nu slutade jag ju inte under perioden då jag gick i samtal, men efter det. Tror att jag var tvungen att få ordning på järnet först, så sund och näringsrik mat är något jag verkligen rekommenderar för att optimera förutsättningarna.
Fyll din hjärna med positiva upplevelser så behöver den inte den där alkoholen som du verkligen tröttnat på nu.

Tack Sisyfos och ni andra fina som skriver här.. det värmer så mycket... glad att höra att många av er är på andra sidan nu... fantastiskt.. jag är avundsjuk! Jag är dödstrött på skiten..... verkligen dödstrött.... min kropp och hjärna har börjat ta rejäl skada också... massa konstiga saker händer ... usch jag vill leva... jag vill inte ha det såhär...
Inser att min tidigare utmattningssyndrom ligger till grund för mkt.. jag har inte på något sätt samma stresströskel som innan... jag måste omvärdera hela mitt liv nu inser jag... jag måste börja om.. från början på nått sätt... den där trötta slitna kvinnan i spegeln.. som kommer förlora allt om hon inte slutar... jag vill inte se henne mer.. jag måste hitta mitt syfte här i livet... vad jag ska göra på dagarna.. vem jag vill vara... hon finns där nånstans.. men alkoholen är nått hon använder för att undvika att möta de stora frågorna i livet.. jag är 44 år och har inte landat ... är missnöjd med så mycket trots att jag har mycket oerhört fint i livet... men ändå missnöjd och så ledsen... besviken på mina föräldrar.. besviken på allt.. och jag vet att det är så sjukt otacksamt.. jag som brukade tro på mig själv.. tvivlar nu konstant..
Jag har en krävande vecka nu.. min jobbleverans som bara skapar en massa ångest det med... för det e inget jag vill göra egentligen.. men nu ska jag ge mig fan på att klara av det.. deadline fredag. kommer bli mycket långa dagar.. men om jag e nykter.. sover rejält varje natt.. och tränar tidigt varje morgon.. så går det.. det måste gå... skulle varit klar i fredags men det sket sig.. inte konstigt eftersom jag varit i princip hjärndöd hela veckan pga för mkt vin. NEJ NU RÄCKER DET. Idag dricker jag mängder av citron vatten... ska ta en sömntablett så jag sover rejält i natt... hålla min man i handen... och börja om... ny kula.. idag känns de underbart att inte dricka.. vill rena mig själv... inte det minsta sugen även om nerverna mår SÅÅÅÅ SKIT... men god mat... vatten.. sova tidigt...frisk luft... det bör vara rätt medicin.. så idag... dag ETT... jag vill så gärna bli lycklig i mig själv igen... men det görs inte gratis man måste kämpa för sin egen lycka och välbefinnande.. jag vet det... och jag ska.. jag vill jag kan jag SKA!

@Odette Det låter som du verkligen har bestämt dig, bra! Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Inifrån och ut.

Andas, andas, andas. En dag i taget.

Kram 🐘

tack fina du @Andrahalvlek . Yes nu är det fanimej nog. Jag sätter inga etiketter på mitt beteende ännu för jag måste reda ut om A är ett symtom på något annat. ( som någon skrev här på forumet) ..eller om det är A som GÖR att livet ser ut som det gör.. men jag kommer reda ut detta.. jag har tron på mig själv att göra det.. och jag blev faktiskt rädd i dagarna över alla symtom jag fick som helt klart e från A.... inte bara ångest utan fysiska defekter.. usch.. blev verkligen rädd... andra dagen idag... jag e dödstrött... torr hy... utslag.. svullen you name it.. magen katastrof och en molande ångest och nervositet.. sov 10 timmar inatt och ändå dödstrött.... ska fika hos min gamla granne som behöver sällskap i eftermiddag och bara det ger mig enorm ångest... men jag andas... veckan blir proppfull med jobb... leverans fredag... ångest för det med... fasiken jag har ångest för ALLT :) .... jag har faktiskt det . :) ... vill bara fly från världen och alla krav.. :)
skämt åsido..
jag ska andas andas andas och njuta i fulla drag av att inte dricka... bälgar citronvatten... känner inte abstinens alls... vill bli frisk stark vacker och glad igen.. det ska gå.
Så dag 2! here we go... det kommer gå bra! Dricka kommer jag UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER GÖRA. det är uteslutet från min hjärna nu.
Kram på er där ute.. hoppas dagen är snäll mot er.